Märklig den kreativitet som i huvudsak utgår från 1920-talets svarta Chicago.

Presenteras i ljud och bild tre låtar från Trappan Annexet i Vällingby tisdagen 180220. Spelar gör Bent Perssons Hot Stompers (Bent Persson trumpet, Kaj Sifvert trombon, Ulf Dreber sopransax, Pelle Larsson piano, Jacob Ullberger banjo, Thomas Ekström bas, Per Lilliehöök trummor). Klassisk jazz.

Ljud och video: Astrid Haugland

* Ain’t Misbehavin’ 4’23”
* Down in Honky Tonk Town 3’51”
* High Society 2’55”

Låtkommentar av Ingemar Schmidt-Lagerholm:

Vi vill inleda med Ain’t Misbehavin’ av Fats Waller i det som vi uppfattar som en sagolikt fin interpretation. Så vitt Ingemar förstår först “verse” väldig tillbakahållet och sordinerat av Bent. Sedan “chorus” av pianisten Pelle Larsson. Volymen stegras successivt och avrundningen blir en suverän Armstrong-virtuos extra koda av Bent med fin uthållen slutton.

Vi fick nu den fina melodilinen utan sång och det var nog bra. Ett ”glimrende” framförande skulle jag säga på danska, som en hylling till Bent Perssons troliga påbrå från vårt sydvästra grannland.

Down in Honky Tonk Town. Ett nyförvärv för mig är den stora Armstrong-discografin med boktiteln ”All of me”. Där förtecknas ”Down in Honky Tonk Town” endast en gång, vilket jag misstänkte. Den 27 maj 1940. Ett verkligt speciellt tillfälle där Louis Armstrong och Sidney Bechet plus ensemble möts i studio. Jag tror inte att dessa två giganter eljest vågade mötas eller se varandra i ögonen. Därmed avser jag förvisso inte antipati. Det är bara det att bägge två var så musikaliskt stora att det nästan om dem bara kunde slå gnistor och blixtar.

Också här med Bents Hot Stompers fanns en imponerade intensitet.

High Society. Någon hade ropat på extranummer, ’an encore’. Och det blev en väldigt fint sammanhållen tolkning av ”High Society” med bravur av Ulf Dreber på sopransax (här ersättande den vanliga klarinetten). Nu var det nog jazz-vanlig fyrtakt som gällde. Härligt avspänt och välformulerat.

Några dagar efter hemkomsten lyssnade jag på en Armstrongs många inspelningar av ”High Society” (studio Decca den 12 december 1956, fylligaste modernaste mono). Här går det för fort tycker jag, låt vara utan problem för klarinettisten Edmond Hall. Intressant är att man anar ett ursprung från gatuparadernas New Orleans, att låten möjligen var i tvåtaktstrioler, det vill säga 6/8-dels takt vilket är det vanligaste för just militärmarscher på parad. Har någon en utgåva med riktigt gamla tryckta noter för High Society?

Musikanterna på Trapp-annexet står uppräknade ovan. Ingen extra nämnd och absolut ingen glömd. Inte heller Per Strömbäck som höll i trådarna på Trappans Annex. Märklig den kreativitet som i huvudsak utgår från 1920-talets svarta Chicago. Synkront och till en del diakront finns detta nästan över hela vår kända värld. Gå in på Youtube och du skall finna att Bents Hot Stompers håller de flesta stången.

Ingemar Schmidt-Lagerholm