Cambridge Analytica och Trollen i Sankt Peterburg

Inte utan fog och med halvsekellång erfarenhet föreställer sig Ingemar det urartade nätflödet så här. Det rör sig om riktade attacker för att splittra en västvärld i kris.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Tror att just en situation av kris eller vippande kan göra sådana attacker framgångsrika, varpå det ena ger det andra. Har sannolikt pågått väldigt länge. Orimligt för mig att bringa en djupare analys. Att Steve Bannon (USA och Cambridge Analytica) respektive Vladimir Putin (Trollfabriken i Sankt Peterburg) på sina olika sätt finns med kan endast av mig personligen misstänkas. Helt säkert med helt olika ambitioner.

Här är några stationer från överblickbar närtid. Börjar med Norge.

  1. Stortingsvalet i Norge hösten 2013 förlorades knappt och oväntat av Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg. Ett högerpopulistiskt parti, ”Fremskrittspartiet” kom i regeringsställning. Fortsätt läsa “Cambridge Analytica och Trollen i Sankt Peterburg”

Wagner og Marners ”Langer Ton”

Det er velkendt, at ændringen af en enkelt streg eller farve i en tegning kan ændre tegningens udtryk fuldstændigt, som når f.eks. et ansigt får tilføjet blot en lille skygge ved mundvigen. Det samme gælder indenfor musikken.

Henrik Nebelong har här mycket att lära oss under rubriken ”Langer Ton” hos Wagner, framförallt behandlas ”Meistersinger”. Gå till artikelns första notexempel. Även den som inte är van vid att handskas med noter ser att första noten har satts inom parentes. Alltså struntar vi i den. Varpå följer två fallande språng. Det rör sig först om c till ett lägre g därpå i annat läge ännu ett fallande språng från a till e. Dessa språng äro fallande kva^rter (inte kvarter). I den här omtalade ”Bar”-formen kunna dessa fallande språng utsmyckas med mellanliggande toner. Det är vad som sker i det tredje fallande språnget från f till c (via e och d). I mästersångarnas ”handbok” är detta två ”Stollen” med ”Abgesang”.

Tillsammans på ”gammeltyska” blir detta en ”Bar”. Du känner förstås igen ordet från engelskans ’bar’ = en takt. Då rör det sig emellertid om något väsentligen annorlunda. Det musikaliska innehåll som ryms mellan två så kallade taktstreck i notbilden. Väldigt enkelt uttryckt är i normalfallet en engelsk ’bar’ av väsentligt kortare duration än en gammeltysk Bar. Någorlunda rask ’fyrtakt’ kan ge omkring en dryg sekund för en ”engelsk bar”. Låt oss anta att mästersängarnas Bar borde utsträcka sig till omkring 10 sekunder eller avsevärt mer.

Danskans ”forskudt” är naturligtvis ’förskjuten’.
Mycket nöje i en vidunderlig dansk framställning.
 (ISL)

Af Henrik Nebelong

Blot ændringen af en enkelt tone, af instrumenteringen eller af rytmen i et tema kan forandre dette helt og holdent, således som det er demonstreret i musikkens talrige store variationsværker som f.eks. Bachs ”Kunst der Fuge” og Beethovens ”Diabellivariationer”.

Et af de mest forbløffende og mest illustrative eksempler på en sådan musikalsk variationskunst findes i tre-fire af Richard Wagners (1813-1883) sene værker: ”Siegfried”, ”Götterdämmerung”, ”Mestersangerne i Nürnberg” og ”Parsifal”. De stammer fra årene 1856-1882. Fortsätt läsa “Wagner og Marners ”Langer Ton””

Trilogin “Krilon” av Eyvind Johnson

Roman om det sannolika

Introduktion av Ingemar Schmidt-Lagerholm, som har läst denna bok sedan slutet av 1950-talet.

Romantiteln betyder att “Kristus samtalar med Platon
alternativt “Kristus talar med Platons röst”.
Tre delar: “Grupp Krilon”, “Krilons resa”, “Krilon själv”.

Omslagen till originalutgåvan från 1941-43.

Sveriges intellektuella, konstnärliga, kommersiella pulserande hjärta är Mälardalen. Detta kan uttryckas vara essensen hos Eyvind Johnsons romantrilogi “Krilon”, som man nog bör nalkas med någon form av introduktion.

En introduktion kunde vara min recension i VLT 670622 när en nyutgåva i tre reviderade band (nära 2000 sidor) hade presenterats. En auktoriserad kortutgåva kom redan 1948 med strax under 1000 sidor. Originalet kom modigt nog redan under andra världskriget åren 1941-43. Exakta originalet i tre band åter 1998 i pocket med omslag. Observera namnformer såsom Frank Lind, amerikansk affärskollega till Krilon  = Franklin D Roosevelt, USA:s president 1933-1945. Alltså:

  1. Original i tre band 1941-43   (562+552+690   = 1804 sidor)
  2. Kortutgåva en volym 1948   (990 sidor)
  3. Reviderad utgåva i tre band 1966, recenserad exempelvis i Vestmanlands läns tidning (VLT) av Ingemar Schmidt torsd 22 juni 1967
  4. Nytryckt exakt original i tre band 1998 med konvolut
  5. Ny upplaga är på gång från januari 2018, hittills endast ”Grupp Krilon”, första delen.
  6. Parafras feminiserad av Kerstin Ekman 1996: ”Gör mig levande igen.”
  7. Åtskillig sekundärlitteratur exempelvis:
    Per Anders Wiktorsson: Den utvidgade människan 2010
    Mats Tormod: Till en berättelse om tröst 2014

När Krilon kommer (VLT 670622)

Hon hade förolyckats under en kvällspromenad vid Mälaren. Isabelle Verolyg var vid sin bort­gång 36 år gammal.

Hon steg upp på natten, när månen gått ned. Hon gick genom hålet i häcken och var utanför. Nu kan jag ändå inte måla mer tänkte hon.

Verolyg är ett söndertrampat namn. Det är fullt av drift, den verolygska kroppens körtlar och behov av utlösning i slapphet, matthet, lustförintelse. Isabelle är ett annat, ett öga, ett begrepp om färgen, Isabelle är en annan verklighet.

Jag har kommit så långt som Isabelle kan komma och det som är kvar är bara Verolyg, och hen­ne vill jag inte ha kring mig mer, inte vara henne mer. Fortsätt läsa “När Krilon kommer (VLT 670622)”

En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg

BLOGGENS ANDRA AIDA: Vad gäller en för honom ny opera har Ingemar alltid (sedan 1955) först lyssnat på musiken utan att alls bry sig om något dramaturgiskt innehåll. Genom olikartad läsning får man ju lätt reda på huruvida sådan lyssning borde ”löna” sig såsom blott och bar musikupplevelse.

1) Lyssna på ljudfiler utan kännedom om handling. Finns såsom helhet två gånger här på bloggen. Med Jussi Björling sist efter bloggens första Aida – en musikalisk analys av Henrik Nebelong. Mer om det nedan.

Samt Toscaninis ljudupptagning, vilken genom omtagningar anses vara förbättrad jämfört med den Toscanini-film från 1949 som finns på Youtube. Vi har hållit oss till fulla vinylskivesidor om genomsnittligt 25 minuter. Repetera gärna dessa klanger när nålen har gått till skivsidans slut.

(Jag tänker inte här berätta att just Aida i grammofonskivans barndom utsattes för den ”älskvärda” behandlingen OPERA WITHOUT WORDS. Det vill säga martialisk trumpet för Radamès, ljuv klarinett för Aida, gnällig oboe för Amneris, förstärkt cello – eller var det trombon – för Amonasro. Men för att förtälja detta har jag inte just nu slösat några allafingrars tangentnedslag.) Fortsätt läsa “En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg”

Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja

Ja, den så framgångsrika italienska författarinnan heter faktiskt Anita Raja. Man måste säga att detta är oemotsägligt fastlagt.

Här skall halvt på allvar halvt på skämt Elena Ferrante / Anita Raja få ännu ett täcknamn, alias. Nämligen “Maria Lupa”. Och detta skall ”ledas i bevis”, åtminstone på försök.

Den som orkar läsa hela denna framställning får på slutet lite sexualitet att koppla av med. Kunde det kallas underhållningspornografi? Nej, verkligen inte. Ty det rör sig om väl valda skildringar av olikartad sexualdebut. (italiano e svedese) Från tetralogins andra del.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Alla vet att aliasfiguren Elena Ferrante är avslöjad. Det rör sig om en betrodd och pålitlig översätterska hos förlaget Edizioni e/o. Det gäller framför allt översättningar från tyska till italienska och särskilt den    – in i det sista på sitt sätt –    kommunistiskt DDR-trogna författaren Christa Wolf (1929 – 2011) med bland andra de berömda böckerna:

”Der geteilte Himmel” (Den delade himlen),
”Nachdenken über Christa T” (Vem var Christa T.?),
och ”Kassandra”. Fortsätt läsa “Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja”