“Ringen”: Præfatio. Anùlus Nibelùngi

Jubeldoktor Lars Rydbeck Uppsala/Lund föreslår Anùlus Nibelùngi som rubrik för förordet Præfatio. Utmärkt så! Mitt urgamla lexikon tillägger svenska betydelserna fingerring, sigillring. Och vidare enligt lexikonet "Rätt att bära guldring hade i Rom endast ämbetsmän, senatorer och riddare." Vi lägger alltså primärt åtsidan föreställningen att det även kunde syfta på en omslutande brinnande figurativ ring.

För bloggens olika Ring-kapitel finns en gemensam återkommande disposition. 1) En bild av vikt 2) Text eller ljudfil av Ingemar Schmidt-Lagerholm, publicerad i det förgångna. 3) Ljudfiler till två versioner av varje enskilt verk. 4) Ytterligare belysning och fokusering. 5) Punkt.

Wagnerringens kronologi

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Mellan smidesscenen i början av Siegfriedoperan och slutet av Götterdämmerung ligger endast få dagar. Det sagda är innehållet i vad Carl Dahlhaus skriver   – auktoritativ nestor bland Wagnerforskare. Sammalunda förmedlar den excellente konsertpianisten Stefan Mikisch i sina Bayreuthintroduktioner (även på CD, år 2003).

Vanligen betraktas Wagners Nibelungenring som en svävande myt utanför tid och rum. Just genom att vara utlyfta från en banal vardag får de mänskliga konflikterna allmängiltighet utanför konventioner och brottsbalk. Det är inte ofta som den innehållsliga kronologin alls dryftas ens i de mest vederhäftiga kommentarer. Och det finns ju inte som i teveserier skyltar med angiven epok.

Jag anser dock att frågan har intresse och jag vill framföra ett motförslag till denna tidsmässiga sammanslagning av Siegfriedoperan och Götterdämmerung.

Trots gudom och trots föryngring genom Freias äpplen är det faktiskt meningsfullt att föreställa sig Wotan som helt mänskligt åldrande. Möjligen undantagandes ett slags förexistens när det tillfälligtvis berättas om händelser före Rhenguldet.

Med generationsintervaller av nästan ett dubbeldecennium mellan varje tetralogidel kan man se storverkets helhet i huvudsak så här:

  • Rhenguldet                      Wotan i tjugofemårsåldern
  • Walküre                            Wotan mellan fyrtio och femtio
  • Siegfried                           Wotan vital sextioplusare
  • Götterdämmerung       Wotan presbyter, octogenerian

Walküre föreställer vi oss som en tät enhetlig handling minst en generation efter Rheingold. Tvillingsyskonen Siegmund och Sieglinde är troligen i tjugoårsåldern. Även Brünnhilde har ungefär denna ålder. Hjälten Siegfried är i Wallküre ännu ofödd i sin moders sköte. Operan Siegfried utspelar sig sammanhållet möjligen under två till tre dagar. Handlingen tilldrar sig åtskilligt mer än ett årtionde efter Walküre. Nu har Siegfried hunnit bli yngling eller ung man. Brünnhilde är i Siegfriedoperan inte längre gudinna. Hon kan gärna vara i fyrtioårsåldern med potential för all aktivitet.

I Götterdämmerungs första akt första scenen möter vi syskonen Gunther och Gutrune “in sommerlicher Reife” (i sin mogna sommar). Halvbrodern Hagen hälsar dem så, samtidigt som han djupt beklagar att de ännu inte har fått maka och make. Denne torde vara ungefär jämnårig. Vi föreställer oss helst alla tre som mellan trettio och fyrtio.

Gunther presenterar nästan omgående sin status “Ebrt’ ich Erstlingsart …”. Sven Lenningers svenska översättning “ärvde jag förstfödslorätt” antyder kanske komplikationen och upplysningsrikedomen i dessa tre tyska ord. Låt oss reflektera. Han säger uppenbarligen något som inte är självklart. Alltså är Hagen något äldre än Gunther. Förbindelsen mellan Hagens far Alberich och modern Grimhilde ligger således inte efter utan snarare före det mera fasta förhållandet mellan Gunthers och Gutrunes biologiska föräldrar, fadern Gibich och modern Grimhilde. Naturligvis kan den oäkta förbindelsen alternativt ha skett mer eller mindre samtidigt, med eller utan Gibichs vetskap och godkännande.

Vi vet att Hagen är son till Alberich som i Rheingold förbannade säkerligen hela skatten men framförallt ringen. I Walküre akt II scen 2 påstår Wotan sig ha kännedom om att Grimhilde mot betalning i guld har gått med på kärlek och skall föda en son med Alberich. Vi vet alltså att detta blir Hagen som rimligen intar ungefärligen samma ålder som Siegfried. Men Hagen är ingen sannolik arvtagare till förmodligen i nuläget avlidne Gibich. Vad som framhålls i den citerade raden om arv är att han genom ett arrangemang av modern Grimhilde heller inte är arvtagare till vad hon har dragit med sig till Gibichungenboet. Vidare spekulationer får tills vidare anstå. ‘Det är jag, Gunther, som är arvtagare trots att jag inte är äldst’. Wagners korta textrad som på något sätt förnekar primogenitur skänker dock trovärdighet åt vårt åldersantagande.

I operan Siegfried nämns att ynglingen har gjort flera utbrytningsförsök men alltid har återvänt till fosterfadern Mime. Siegfried blir därpå redan i ungdomen berömd genom skatten, dess attiraljer samt drakdödandet. Det är också fullt möjligt att han på Valkyrieklippan under ett decennium eller två upplever en Venusbergstillvaro med Brünnhilde liksom Tannhäuser i en helt annan Wagneropera.  Och för övrigt i likhet med Astolf på Lycksalighetens ö i Hilding Rosenbergs opera. Vi föreställer oss att några utflykter från Brünnhildes famn förskaffar honom ytterligare berömmelse och erfarenhet.

I Götterdämmerung akt III scen 2 inför jaktlaget delger Siegfried: “Seit Frauen ich singen hörte vergaß ich der Vöglein ganz” (Jag har hört riktiga kvinnor sjunga och nöjer mig inte längre med vare sig fåglalåt eller småtjejer.) Det tyder på distans och inte närhet till Siegfriedoperan. I denna argumentering lyssnar jag inte på invändningen att det för bägge triumfatoriska kärleksmötet Siegfried – Brünnhilde mytiskt kunde ha skapat rekordsnabb personlighetsförändring. Vid Siegfrieds ankomst till Gibichungarnas borg är han av allt att döma generationsjämnårig med de därvarande syskonen och Gunther blir hans fosterbror. Vi säger att dessa nu fyra så kallade syskon alla är minst drygt trettio år gamla.

Sedan de uppfyllda fågellöftena i Siegfriedoperan har det gått vad som kan kallas en epok. På detta tyder även en senare replik   – liksom ovan mot slutet, i tredje aktens andra scen. Alla avvaktar spänt en urladdning. Men Siegfried har ett oberört erbjudande till Gunther. “Dankst du es mir, so sing ich dir Mähren aus meinen jungen Jahren.” (Om du vill så skall jag dra några historier från min ungdom.) Underförstått inte berätta om något som enligt Dahlhaus skulle ha inträffat helt nyligen.

Jag menar alltså att Götterdämmerung med inom sig slag i slag följande händelser enligt anförda citat ligger en generation efter Siegfriedoperan. Någon direkt tidsmässig anslutning av Götterdämmerung till Siegfriedoperan anser jag inte vara för handen. Många tunga musikaliska skäl talar även för detta synsätt. Det kunde man återkomma till. Och jag skall heller inte här och nu gissa något om hur den synnerligen respekterade Carl Dahlhaus resonerar.

Avslutningsvis uppvaktar vi med några rader fornisländska.

Ser hon up koma // Hon ser att det kommer upp
ödro sinni // för andra gången
iord or ägi // jorden ur havet,
idiagröna: // ständigt återgrönskande.
falla forsar // Forsarna faller,
flygr örn yfir // högt över flyger en örn,
sa er a fjalli // som i fjällsjöarna
fiska veidir. // fångar fisk.

ödro jfr eng. other
sinni = gång jfr sv. någonsin
idia = om och om ingen, jfr en ko ‘idisslar’

Den fornisländska världsundergångsskildningen följs av en återuppståndelsevision. Det är fornisländska “Völuspå” (som det faktiskt skall uttalas) med uttalanden från den allvetande Völvan, utan tvivel Wagners förebild för Erdagestalten. Vi erinrar om att Surtsey steg upp ur det ångande havet söder om Island den 14 november 1963. Vi kan föreställa oss att fornislänningar har upplevt eller hört talas om något liknande.

Sannolikt i det fallet Wagnerinspirerad lät Karl-Birger Blomdahl sin opera Aniara sluta: “Och genom alla drog Nirvanas våg”. För att få slutet i samklang med sin nyförvärvade Schopenhauerska världssyn laborerade Wagner textligt med olika avslutningar där nirvanaliknande föreställningar spelade en roll. I sitt undermedvetna kan han emellertid också ha  haft tankar om denna Völuspå-strof som han säkerligen hade läst i någon tysk översättning.

Musikaliskt är det svårt att inte uppfatta Götterdämmerungs slutklanger som optimistiska och ljusa. Vad jag vet är dessa isländska rader inte nämnvärt diskuterade i den gängse Wagnerlitteraturen. För det isländska hänvisas till Erling Kittelsen: “Hon   – samtal med våra förfäder”. Svensk version av Jan Karlsson, Ellerströms år 2000.

Ingemar Schmidt-Lagerholm

Samtal om Ringen från 1994
Del 1/2. Längd 31:07.
Del 1/2. Längd 26:19.

Staging the Past: Richard Wagner’s Ring Cycle in Divided Germany during the 1970s and 1980s (PDF)
Alexander K. Rothe.
(Submitted in partial fulfillment of the requirements for the degree of Doctor of Philosophy in the Graduate School of Arts and Sciences COLUMBIA UNIVERSITY 2015)

”Opera without words”

Den som har sitt öra inställt på vissång eller en fransk chanteuse som Edit Piaf, en italiensk cantatrice eller en lågmäld Billy Holiday kan nog finna sig främmande inför det kraftfulla ljud som genereras av Birgit Nilsson eller andra mångårigt utbildade operasångerskor. Under en Wagner-föreläsning på musvet fick jag som medlyssnare uppleva att framlidna arkitektdottern Wanda Geisendorf, som jag hade blockflöjtat med, förskräckt skrek till vid åhörandet möjligen för första gången av Wagnersång. ”Får man sjunga så där?”

Många känner nog för att lyssna till Wagners fulla orkester utan någon som helst sång. Orkestralt svep över Ringen har ofta manipulerats och sammanställts. Här följer ett som emanerar från Stavanger och tar just en timme och pyttelite mer i anspråk. (1h05)

Del 1/2. Längd 32:34.
Del 2/2. Längd 31:39.

Ringens medietek

A) noter

1) Studiepartitur Dover. Eventuellt även som nerladdning.
2) Klaverutdrag i en DDR-utgåva (VEB Breitkopf & Härtel Musikverlag, Otto Singer och Carl Waack) har anvisning om orkesterinstrument samt numrerade motiv, «lekmannatjänligt» för den som vill ’följa med’.

B) Wagnerringens text parallellspråkigt eller enspråkigt.

Ett urval:

  • 1913 Der Ring des Nibelungen. Text mit Notentafeln (Julius Burghold). Utvikningsblad noter.
  • 1914 ingår i ”Richard Wagners Musikdramen” tyskt frakturtryck många förklaringar, motivbilaga.
  • 1929 enbart svenska enl. Burghold 1913. Elmblad sångbundet. Äv. lyxutgåva med Rackhams bilder.
  • 1968 Stockholmsoperans texthäften. Parallelltext. Fyllig notbilaga. Elmblads sångbundna övers.
  • 1982 Vier Textbücher mit Kom. und NotenBsp. Kurt Pahlen, Rosmarie König (Atlantis-Schott)
  • 1983 Nibelungens Ring 4 häften, övers Ingvar Lundevall endast sångsvenska, inaktuell utgåva.
  • 1993 Spencer and Millington. Full german text with /unbound/ translation and commentaries.
  • 2003-2005 Nebelong, tysk og ‘versifiered dansk’ tekst, indledning og kommentarer.
  • 2005 Sven Lenninger. Tysk text parallellt med obunden svensk text. RW scenanv ej i original.
  • 2009 Norsk gjendiktning for sang ved Eve-Marie Lund. Parallelltext. Benämnda motiv.
C) Wagneriana med inriktning på Ringen

Ett urval:

(Många av de böcker som greppar Wagner såsom helhet innehåller ju substantiellt om Ringen, exempelvis sidorna 168 till 230 i ett danskt verk av Henrik Nebelong, 2008 förlaget ’Vandkunsten’. Vidare 2007 /Verlag Frank & Timme/ Martin Knust: Sprachvertonung und Gestik, die Seiten 290-320).

Här anför jag sådana verk som fokuserar på Ringen.

  • 1963 Donington: The Ring and its Symbols (freudiansk tolkning) 325 p
  • 1976 En bok om Ringen (Harry Hackzell och Jan Kask) 169 s
  • 1965 Deryck Cooke Introduction 2 CD (2h21)
  • 1997 The Ring Disc, interaktiv CD-ROM.
  • 1998 Wapnewski: RW:s Weltendrama 330 S
  • 1998 Bassett: A Ring for the Millenium 131 p
  • 1999 Bolen: Maktens ring (jungiansk tolkning) 199 s
  • 2003 Nebelong: Wagners Ring, en introduktion, danska 90s
  • 2003 8 CD skivor 6h12 Stefan Mickisch spielt und erzählt (skrattarna på sin sida)
  • 2005 Stemmle: RdN eingängig erzählt 122 S
  • 2016 Scruton, Roger: The Ring of Truth
D) Avsedda kompletta studioinspleningar (alla fyra delarna) audio.
  • (1928 Höslin Paris (3h25) turnéensemble Bayreuth, större antal ’stenkakor’ 80 varv icke 78)
  • (1935 Walter Wien endast W I, riktig fortsättning kunde ej ske av politiska skäl)
  • 1949 Moralt Wien (14h26)
  • 1953 Furtwängler Rom, aktvis okt-nov 1953 (2h41m19  3h58m25  4h12m05  4h29m04) 15h21
  • 1958-1965 Solti Wien (14h38) positionsstereo John Culshaw
  • 1960 Heger Danmarks Radio Wolstad – Wotan, Christiansen – Brynhilde. mono rb
  • 1967-1970 Karajan Berliner Ph (2h25½  3h56½  3h59  4h36) 14h57
  • 1968 Swarowsky Prag
  • 1980 Boulez tom teater Bayreuth, fungerande såsom studio (13h44)
  • 1980-1983 Janowski Dresden (14h09) Eurodisc
  • 1988-1991 Haitink München (14h31)
  • 1990 Levine New York (14h52)
  • (1994 Dohnanyi Cleveland, endast R och W)
  • 2013 Janowski RS Berlin, konsertant (tyst publik) för utgivning Pentatone