Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?

Carl-Gunnar Åhlén har gett ut gamla ljud på lp och cd i nästan 50 år, alltid i egna överföringar av mödosamt inventerade unika upptagningar från radioarkiv och privata källor. Hans viktigaste utgåvor utgör en egen serie på Caprice, Collector’s Classics, som nu har nått fram till volym 14.

Wilhelm Peterson-Berger 1867 – 1942. “Musikfynd i P.-B:s lönnlåda”.
2019 Caprice Records, Stockholm, Sweden.

TEXT: Nils-Göran Olve

I de flesta fall rymmer varje volym ett flertal cd och utförliga texter av Åhlén, som oftast är minst lika värdefulla som upptagningarna. Till exempel har han kartlagt svenska stråkkvartetter, pianister och körer. Flera volymer i serien ägnas särskilda tonsättare, och på andra skivmärken finns dessutom antologier med till exempel dirigenten Tor Manns Nielsen-inspelningar, violinisten Endré Wolf och alla bevarade inspelningar av Armas Järnefelt. Totalt måste det röra sig om långt mer än 100 cd.

Den senaste utgåvan dök upp tidigare i vår (2019) och var möjligen från början ämnad som en 150-årshyllning till Wilhelm Peterson-Berger, född 1867. Ytterligare fynd och en utdragen produktionstid gör att vi har fått vänta, och det är väl oklart hur många som numera ägnar signaturen P.-B. så många tankar.

Musiklyssnare känner säkert igen några bland pianostyckena Frösöblomster – totalt 21 stycken – och även kanske några av hans mer ambitiösa pianoverk liksom hans utmärkta sånger för solo eller kör. De fem symfonierna eller violinkonserten går visserligen lätt att få tag i på skiva, men de spelas sällan. Ännu värre är det förstås för de fem operorna. Den sista, Adils och Elisiv, gavs konsertant av Stockholmsoperan i januari 2017, gick då i radio och kan därför avlyssnas. Men har något operahus satt upp någon bland dem sceniskt sedan just Adils fick sin premiär på samma scen 1924? Fortsätt läsa “Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?”

Med anledning av oväderskatastrofen i Mosambique

REFLEKTION. Eftersom vi i svenska etermedia inte har det som exempelvis på tyska benämnes ‘synkronisation’. Nämligen att allt internationellt originaltal ersättes med i det fallet tyska fejkröster. Alltså kunde man härstädes från nyhetssändningar uppfatta att den afrikanska eliten i Mosambique talar portugisiska. De spanska senarekommande globala kolonisterna tvingades således under samma epoker (alltifrån 1400-talet) dra åtskilligt längre österut. Förbi Indien och det därstädes redan portugisiska Goa ända bort till det som fortfarande heter ‘Filipinerna’, efter den mäktige spanske kungen. Men då satte Japan i början av 1600-talet stopp.

Ingemar vägrar alltjämt att gå till nätet för ‘lättköpt’ kvasiinformation. Förlitar sig på sitt minne med alla dess brister. (Här finns detaljer att rätta.) Mosambique har man ju här hemmavid hört talas om i samband med deckarförfattaren (Wallander/Lassgård/Henriksson) Henning Mankells bekvämlighetsbosättning där. Dennes äktenskapliga särbo Eva Bergman (ja, en dotter till IB) var nog huvudsakligast teaterressisjör i Göteborg och måhända mycket sällan tillstädes i den föreställda lyxvillan vid Indiska Oceanens kust med utsikt under soluppgång (ex oriente lux) över till Madagaskar och vid siktigt väder och plattare planet kanske ända till Maldiverna där man nog inte kan köpa Toblerone.

Mosambique frigjorde sig först så sent som 1975. Men banden till just Portugal kvarstår. Dagens Portugal har dock inga resurser för sin gamla utnyttjade och tömda koloni. Därför vädjas vitt och brett om hjälp överalltifrån.

I S-L

Gustav Vasa aldrig i Dalarna

Svenskarnas historiske konung Gustav Eriksson Vasa (1496-1560) var under hela sitt liv aldrig någonsin i Dalarna, det landskap som på svenskt latin benämnes ”Dalecarlia”.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Om detta råder i modern historievetenskap fullständig enighet. Fråga Dick Harrison !!! Vistelsen där är ett hopplock av skrönor och vandringssägner redigerade av hovkanslisten Peder Swart (Petrus Niger, död 1562). Och varför? Ett försök till förklaring kommer senare i denna text.

En av Sveriges mest betydande tidningsmän var Anders Yngve Pers (1902-1985) i Västerås, där hans organ hette ’Vestmanlands läns tidning’ (VLT). Och han kan jämställas med en annan gigant, Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Inte minst gällde det deras samfällda brist på undfallenhet gentemot vad Hitler företog sig i och utanför Tyskland. Det inflytande som Anders Yngve Pers utövade tog inte slut med andra världskriget. Denne framstående liberal var långliga tider Sveriges mest citerade ledarskribent i smått som stort. Fortsätt läsa “Gustav Vasa aldrig i Dalarna”

Wagneriana: Af Henrik Nebelong
5. Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde.

Thomas Mann og Wagner – forelæsning på Københavns Universitet 2015

Den 10. februar 1933, små 2 uger efter at Adolf Hitler den 30. januar var blevet udnævnt til tysk rigskansler, holdt Thomas Mann et foredrag i Münchens Universitets Auditorium Maximum i anledning af den forestående 50-års-dag for Richard Wagners død. Titlen på foredraget var ”Leiden und Grösse Richard Wagners” ”Richard Wagners lidelse og storhed”.

Dagen efter rejste Mann til udlandet, hvor han som verdensberømt nobelpristager skulle gentage foredraget flere steder. Derefter fulgte et improviseret længere ferieophold i Schweiz og Italien. Mann var klar over, at jorden brændte under ham. Vreden mod ham var voksende.

Mann, der tidligere havde befundet sig et godt stykke ude på højrefløjen, virkede nu i foredraget som en renegat, en overløber. Den 16. april offentliggjordes en protest mod Wagner-foredraget, underskrevet af et halvt hundrede af Münchens kulturelle spidser, heriblandt dirigenten Hans Knabbertbusch og komponisterne Hans Pfitzner og Richard Strauss. Man fandt det bl.a. forargeligt, at Mann i foredraget ”havde ført Wagners kunstneriske skaben tilbage til primitive instinkter”. Hans hus og ejendele blev beslaglagt. Thomas Mann søgte støtte bl.a. hos indenrigsminister Wilhelm Frick, men modstanden, især fra Heinrich Himmlers næstkommanderende Reinhardt Heydrich, var for stærk, og det endte med, at Mann fik frataget sit tyske statsborgerskab. Han var dømt til eksilet.

Till vänster Richard Wagner ca 1860. By Franz Hanfstaengl – Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3182278
Till höger Thomas Mann 1932. By Bundesarchiv, Bild 183-R15883 / Unknown / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5436366

Hvorledes kunne et højakademisk foredrag give anledning til disse voldsomme reaktioner? Fortsätt läsa “Wagneriana: Af Henrik Nebelong
5. Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde.”

Äreminne över skivbutiken

I stora städer finns det fortfarande butiker som säljer cd-skivor. De senaste åren har de börjat ägna en stor del av sitt utrymme åt nytillverkad vinyl, särskilt för pop.

TEXT: Nils-Göran Olve

Att ha en fysisk ”skivsamling” har blivit ett retrofenomen och livsstilsmarkör. Utom för en del av oss äkta samlare som rotar bland allt skräpigare lp hos Myrorna och övervintrande skivbörser.

Där kan den kunniga å andra sidan göra verkliga fynd. På den internationella samlarmarknaden går enstaka skivor för femsiffriga belopp. Om de är i gott skick, har rätt konvolut och etikett, och kommer från rätt serie pressningar (identifierad med små siffror i plasten runt etiketten). För de flesta kunder i andrahandsbutiker är detta inte syftet, utan det är nostalgin kring konvolut och hoppet om att hitta något udda till lågt pris som motiverar.

Det är svårt att föreställa sig att det en gång fanns flera skivbutiker i varje stadsdel, och även i förortscentra. Att sälja skivor var en lönsam bransch med en viktig roll för musiksmak och vad som då kallades folkbildning. Storhetstiden var femtio- till sjuttiotal, och få branscher har gått upp och ner så snabbt som skivbutikerna.

Det har kommit en ny bok om detta som väcker tankar om en rad ting. Den heter Stockholms skivaffärer och skivbörsar – en 100-årig historia, och är skriven av Torbjörn Sörhuus (Premium Publishing). Han har i decennier sökt upp bilder och historik för alla Stockholms hundratals, ofta kortlivade butiker, och nu finns resultat i en välproducerad och rikt illustrerad bok på uppåt 400 sidor. Kanske bokhandlare – en besläktad och likaledes utrotningshotad bransch – sorterar in den på hyllan för Stockholmiana, men den skulle också kunna ses som amatörforskning i näringslivshistoria. I boken beskrivs och avbildas hundratals butiker som den som rörde sig på Stockholms gator förra århundrandet känner igen. Fortsätt läsa “Äreminne över skivbutiken”

Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige

Med 2009 inleddes en serie tonsättarjubiléer: 1809 föddes Felix Mendelsohn, 1810 Frédéric Chopin och Robert Schumann och 1811 Franz Liszt.

Från vänster:
Mendelssohn efter en målning av Eduard Magnus, ca 1845.
Chopin fotograferad av Louis-Auguste Bisson, 1849.
Den polsk-franske tonsättaren föddes 1810 i Želazowa Wola. Efternamnets polska skrivning är Szopen. Den polska betoningen ligger på första stavelsen eftersom polska språket har fast betoning alltid på näst sista stavelsen. Fem mil väster om Warszawa.  Po polski: 46 km na zachód od Warszawy.
Schumann i en daguerreotypi från 1850.

Liszt i mars 1886, fyra månader innan han dog. Fotograferad av Nadar.

TEXT: Göran Tegnér

Detta faktum har inte givit så mycket eko, men faktum är att denna tonsättarkvartett – där alla faktiskt kände varandra, även om de aldrig träffades alla på en gång – kom att påverka musikskapandet under hela 1800-talet och in i 1900-talet. Tillsammans med Carl Maria von Weber (särskilt genom operorna) och Hector Berlioz utgjorde de den musikaliska romantikens främsta representanter.

När och hur introducerades deras musik i Sverige? Det är en intressant fråga, som belyser Sveriges kontakt med omvärlden under 1800-talet. Men innan jag ska försöka besvara den vill jag sätta in dem i sin tid. Fortsätt läsa “Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige”

Wagneriana: Af Henrik Nebelong
4. Mytologi

En af Wagners betydeligste opdagelser er mytologiens anvendelighed i operaen, i musikdramaet.

(Fra et foredrag ca.2002)

Myte-lignende temaer findes i andre komponisters værker: eventyr, fabler osv. og Gluck har jo f.eks. på en fantastisk måde direkte behandlet Orfeus-myten, Händel f.eks. myten om Seramis og Jupiter. Alligevel må man nok sige, at Wagners myte-værker er noget helt særligt. Også fordi han går til sagen med sand tysk grundighed. ”Ringen” er den mytologiske opera par excellence.

Og det er den mytologiske tænkning i dette værk, jeg vil koncentrere mig om i aften. Fortsätt läsa “Wagneriana: Af Henrik Nebelong
4. Mytologi”