”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg).

Gamla ”Stora Teatern” i Göteborg kom år 1984 med ’den mildrade’ Katerina. Elisabeth Erikson troligen på Runstens svenska, remarkabelt dirigerat av tonsättarsonen Maxim Sjostakovitj (född 1938, och förlänad ett förnamn som leder tanken till ”Die Lustige Witwe” av Lehár). Dock hela materialet till operan ”Lady” i ursprunglig ’vulgär’ utformning disponerades av Mstislav Rostropovitj vid dennes exil till England år 1974. Och detta skulle kraftfullt lanseras i Västeuropa.

Den 4 februari 2012 regisserade Graham Vick på nya Göteborgsoperan (med Thomas Sanderling såsom legitimerad rysk dirigent) sin ’vulgärtolkning’ av ursprungliga ”Lady Macbeth” (Gitta-Maria Sjöberg). Vilket ledde till att därvarande dramaturgen Göran Gademan hade mycket svårt att försvara sig och föreställningen mot vederhäftiga feminister, exempelvis Gunilla Brodrej. (Väsentligen annorlunda framställt av Göran Gademan på senaste versionen av Göteborgsoperans hemsida.)

Ännu under tonsättarens livstid och uttalade övervakning gjordes med Galina Visjnevskaja, huvudsakligast i ukrainska (korrekt betoning på i) Kiev år 1966    – regi Mikhail Shapiro, dirigat Konstantin Simeonov en spelfilm, välformad i DVD-format, duration 1h52m. Den störste förespråkaren för ursprungliga ”Lady” är ju cellisten/dirigenten Mstislav Rostropovitj (förvisso Galina Visjnevskajas äkta man), medan mycket talar för att Dmitrij Sjostakovitj själv levde bäst med den ’mildare’ och kanske rimligare versionen Katerina, vilken såsom nämnts i alla huvuddrag var färdigställd ett halvår före bannbullan. Ett ambitiöst skivalbum omfattande fyra vinyler   – benämning ’version 1963’  –   utgavs det året i audio-stereo synnerligen välupptaget med helrysk besättning i Moskva under Gennadij Prowatorow (duration 2h41). Nästan en timme längre än filmen från 1966.

Bloggen tillhandahåller en BLURAY AUDIO (BD-R) med två versioner av ”mildare” utformningen och en version av den ’vulgärare’ ursprungliga. Gratis och franco för hugade prenumeranter.

Bilderna står tryckta såsom vinjetter i det nämnda klaverutdraget från 1935.

 I S-L