SIEGFRIED WAGNER – hunsad medelmåtta eller djärv förnyare

I DET EVIGT pågående krönikespel som är dynastin Wagners historia intog mästarens ende son, Siegfried, länge en gåtfull och undanskymd plats. Siegfried Wagner (1869 -1930) var i sin tillbakadragna stillhet en avvikande särling, den svage lite världsfrånvände och smått handlingsförlamade, familjens väluppfostrade men ändå svarta får.

Tidskriften Opera nr 3/2010

TEXT: Erik Graune

Trots sin motvilja mot Bayreuthklanens mer och mer extrema stortyska ideologi och osunda sektbildning och med tiden tilltagande nazifiering, hade han inte styrka nog att hävda sig mot det gigantiska fadersarvet, ännu mindre mot modern Cosima och inte heller senare mot den 28 år yngre hustrun Winifred.

Att detta bara är en del av sanningen fram­kommer nu då fler av hans operor blir tillgängliga för en bredare allmänhet. Här växer istället fram en konstnärspersonlighet med en lågmäld men stark integritet. Han som visar att han, trots det monumentalt kvävande familjetrycket, lyckades gå sin egen väg och, ofta utan uppmuntran, hävda sig både personligt och konstnärligt. Fortsätt läsa “SIEGFRIED WAGNER – hunsad medelmåtta eller djärv förnyare”