Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar

Bayreuth ligger geografiskt just mitt emellan Berlin och Muenchen. Strax under 300 kilometer vilken riktning man än väljer. (Som från Jönköping till Stockholm eller Malmö). Vi radar här upp de viktigaste anhalterna: Berlin-Potsdam-Magdeburg- Halle-Leipzig-Plauen-Hof-Bamberg-Nuernberg. Från Nuernberg fortsätter järnvägsfärden mot Muenchen via Noerdlingen och Augsburg.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

En officiell järnvägskarta från 1849 visar ett vitt och brett utbyggt tyskt järnvägsnät. En inbjudande karta från 1861 (Länken öppnas i nytt fönster/ny flik) var troligen den Richard och Cosima studerade för att lokalisera sin ’idealiska operaplats’.

“Liegt nicht in Deutschlands Mitten mein liebes BAYEREUTH”! är ett obetydlgt falsifierat Wagner-citat” Hur lyder det korrekt? Från vilket verk? Strax före svängen via Bamberg fick det bli en avstickare norrifrån vid Neuenmarkt och en brant stigning, de första av ungefär 30 kilometer, för att söderut nå fram till Bayreuth. Vad jag förstår klarades den extrema stigningen    – som benämns ’Schiefe Ebene’ –  genom ’otillåtet’ skarpa kurvor i slingrigt lopp. Färdigställt 1853, då givetvis enkelspårigt. På en bild visas  – vad som torde ha blivit en turistattraktion –   nutida dubbelspår i högertrafik och med extra hjälplok baktill. https://www.dampflokmuseum.de/die-schiefe-ebene/. (Bilden längst ned till höger) Fortsätt läsa “Bayreuth, en Wagnerstad
med omgivningar”

STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG

I början av 1930-talet hade Louis Armstrong så när fastnat i maffians och storgangstrarnas grepp. Han lyckades ta sig undan och över till Europa. I Paris samlade han en orkester av mörkhyade exilmusiker. Deras turné nådde Stockholm den 28 oktober 1933. Tre treminuterstitlar spelades in för svenska Sonora.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Just veckan innan (331021) hade de varit i Köpenhamn och blivit filmade med konstnärlig finess. Sammanlagt tio minuter: den vackra ”I cover the Waterfront”, en foxtrot ”Dinah, (is there anyone finer in the State of Carolina)” och den hetsigt jagande ”Tiger Rag”. Bilden ovan från skärm visar Armstrong framför sin orkester kallad ”Hot Harlem Band” och klarinettisten Fletcher Allen som har rest sig för ett solo i ilfart.

Den befintliga mycket stora mängden av ljudupptagningar med Louis Armstrong kan ju generellt anses utgöra tre grupper vad gäller inre och yttre kvalitet. Fortsätt läsa “STYRKAN HOS LOUIS ARMSTRONG”

Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart

Vi får anta att ”black” avser alltsedan 1600-talet brutalt överskeppade afrikaner. Medan ”brown” skulle vara amerikansk ’urbefolkning’ (indianer). Blandat ”beige” vore Ellington själv.

Vid en konsert den 23 januari 1943 (New Yorks Carnegie Hall) spelades “Black, Brown and Beige” in i sin helhet. Skivomslagsbild från urframförandet 1943 January 21.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och många benämningar finns: ’mestiser’, ’kreoler’. Hudfärg, genom dessa tre kolörer karakteriserar Duke Ellington vad han med ett ’tabuord’ kallar ”A Tone Parallel to the History of the American Negro”, en nära timslång komposition för sitt sextonmannaband med kontrasterande och balanserade blåsare till rytmsektion. Verket har också en lyrisk kärna, ”The Blues”   – en personifierad sinnesstämning –  framförd av kvinnlig eller manlig sångare. Placerat centralt såsom avsnitt 6 bland verkets 11 satser. “Blues” är något som inte har vett nog att resa sig upp och ge sig av. Obehagskänslan ‘blues’ blir man inte kvitt. Fortsätt läsa “Black, Brown and Beige
Duke Ellington i drygt tre kvart”

Privateditioner

Hos Villa Vodano (Tullinge) huserar privateditioner

Bloggen    –  www.vivaopera.se absolut inte bara opera –   har ett arkiv (audio och video) med privateditioner. Samtliga anförda titlar står   – såsom gåva –    till förfogande för Nyhetsbrevets prenumeranter GRATIS och FRANCO. Samhörigt innehåll överföres till BLURAY (audio eller video). Naturligtvis eftersträvas för dessa konkreta medieprodukter  – att ta i –   den allra optimalaste ljudkvalitet. Den första av våra hembrända BD-R upptar tre cykler med de sex stråkkvartetterna av Béla Bartók. (En kuriositet är att Bartoks andra stråkkvartett har en roll i deckaren ”Paganinikontraktet”   – 2010 –   av författarnamnet Lars Kepler.) Följer såsom BD-R audio Ellington, Sjostakovitj och Armstrong samt Symfonie Fatastique av Berlioz i flera versioner alltifrån Rhené-Baton (1923) och Klemperer i Stockholm 650512. Fortsätt läsa “Privateditioner”

”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg). Fortsätt läsa “”Lady” eller ”Katerina””

Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago

Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) was not only the enigmatic Swedish chemist of his time. He was also an accomplished medical doctor, an active humanitarian, co-founder of the Karolinska Institute, and secretary of the Royal Swedish Academy of Sciences for 30 years.

From the left: Johan Olof Wallin, Frans Michael Franzén, Jöns Jacob Berzelius, Erik Gustaf Geijer and Esaias Tegnér.

Painting by Johan Gustaf Sandberg, 1843 – Nationalmuseum, Public Domain

TEXT: Frank Wollheim

In addition, he mastered the pen; he left 7000 letters, several books including diaries and an autobiography (1). Based on his humanitarian and literary merits, he became member of the Swedish Academy in 1822. We can follow his life in great detail through many documents of his hand. This story is based on his diaries from two journeys to Europe (2).

The sailing ship Diana had a crew of eight men and only three passengers when it started from the lighthouse Vinga, outside Gothenburg in June of 1812. The ship made 5 knot on the sunny first day. Then it hit a storm and all passengers became seasick. Later, it was approached by a pirate ship and they had to use their 6 canons to fight them  off. He was releived when  on 29. June he landed in Harwich and could take a coach to London. Fortsätt läsa “Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago”

“Fritiof” som opera – då och nu

Egentligen har operan “Fritiofs saga” aldrig spelats. I mars 2019 gavs den konsertant på GöteborgsOperan. Men för en opera med omfattande scenanvisningar och dramatiska konfrontationer mellan profilerade rollkaraktärer så duger inte korister på rad och sångare som är bundna vid sina notställ. Det var ett hedervärt smakprov, inte teater.

“Fritiofs saga”. Opera i tre akter av Elfrida Andrée.
Libretto Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktepos.
Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.
GöteborgsOperan 815 mars 2019. Foto: Tilo Stengel

TEXT: Nils-Göran Olve

Sedan är det en annan sak hur ett sceniskt framförande skulle fungera ifall något av våra operahus bestämde sig för att satsa på det, till exempel 2022 när det blir 200 år sedan de sista delarna av Esaias Tegnérs epos publicerades. Kan Fritiofs och Ingeborgs öde slå an strängar hos en modern publik? Uppenbarligen väntades det göra så på 1890-talet, när operan kom till. Men upphovspersonerna valde redan då att förändra mycket jämfört med Tegnér original. Hur skulle verket uppfattas nu, när en modern regissör och scenograf skulle behöva lägga till ytterligare lager av tolkning? Fortsätt läsa ““Fritiof” som opera – då och nu”

Med anledning av Fritjofs saga

Medan Fritjofssagan sådan den togs fram år 1825 av Esaias Tegnér i Lund på visst sätt kan sägas sova en politisk törnrosasömn med förtecken som hyllar den dåtida svensk-norska unionen, så är det möjligen annorlunda om man ser på den kulturella spridningen i germanska Tyskland och Norden.

Den 22 meter höga staty av “Fritjof den djärve” placerades på Vangsnes i Sognefjorden 1913 och var en gåva från den tyske kejsaren Vilhelm II.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det ’nynorska’ språkgeniet Ivar Aasen gjorde år 1858 en nynorsk konstruktion av Tegnérs isländska förlaga. Handlingen utspelar sig ju vid Norges djupt inträngande Sognefjord. Än idag är denna bok en viktighet för upprätthållandet av föreskrivna 25% nynorsk i NRK:s nyhetssändningar.

I Tyskland svärmade kejsaren Wilhelm II för vikingabragder. Inte sällan riktade han och hans manliga sällskap i sjöofficersmässen blickarna mot Norge och dess djupa fjordar. På kartbilden går de djupt in i landet, och verkligen hur djupt är det till botten med sina många dumpade vrak av båtar (och därpå bilar). Men visst anade lokalbefolkningen redan då att militärt spionage kunde döljas i det tyska Norgeintresset. Och detta framgår av samtal med regionala sentida ättlingar. Fortsätt läsa “Med anledning av Fritjofs saga”

Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp

Vi berömmer först den avslutande halvan. Musikaliska moderniteter. En klarinettist med mogen virtuositet (Magnus Holmander) och förvisso inte vilken dragspelsdam som helst. Nej det var Irina Serotyuk med sitt fulladdade ackordeon.

I Stockholms Allhelgonakyrka lördagen den 6 april 2019 kl 18:00
inom ramen för KVAH (Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan).

    • Ylva Larsdotter violin och Peter Friis Johansson flygel
        • Sonate för violin och klaver nr 3 E-dur BWV 1016 av Johan Sebastian Bach
        • Violinsonat i a-moll av Alice Tegnér sats 3: Andante
        • Violinsonat nr 1 i G-dur op.78 av Johannes Brahms.
    • Magnus Holmander klarinett och Irina Serotyuk ackordeon
        • Ur ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla
        • Sonatina för klarinett och ackordeon av Sir Malcolm Arnold
        • Suite Hellénique av Pedro Iturralde

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Klaviatur med knappar förstås. En lätt handlyftning med bibehållen sättning mellan fingrarna och det blir fullkomligen en annan tonart utan hänsyn till pianots i det fallet besvärliga svarta och vita tangenter.

Man inledde avdelningen med ett avsnitt från ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla. In toto sannolikt en svit på dryga tjugo minuter, tryckt i noter för violin och piano. Och detta går att göra mycket av. Exempelvis delen ’Café 1930’ (Vi kan vara säkra på att caféet befinner sig i Paris.) Nu alltså för klarinett och ackordeon. Så här stringent behandlat nästan lika genuint som vore det Piazzollas eget bandoneon, i knät och med helt enskilda    – icke ackordskopplade –   basknappar.

Kvällens pris tog dock en äkta klarinett-sonatin av Sir Malcolm Arnold. And this gentle nobleman did compose a lot. Från djupet andas gammalengelsk folkmusik och en längtan efter Henry Purcell. Allt klätt i modernistiska klanger och de allra svåraste speltekniska tacksamheter. Om duon Holmander/Serotyuk gör mera sånt här så får Martin Fröst en allvarlig konkurrent. Fortsätt läsa “Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp”

Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast

Existensen av ryska exklaven Kaliningradskaja Oblast är en fasansfull katastof för hela Östersjöregionen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) För centralmakten i Moskva är exklaven enbart av militärt intresse. Ekonomiskt och kulturellt är området från rysk sida likgiltigt. Men här roar sig pubertetspiloter i överljudsfart med att sprida skräck över hela havet. Och här finns de miniubåtar som ingen svensk regering hittills har vågat ta på bar gärning. (bild ubåt)

2) Någon återuppbyggnad efter andra världskriget (1945) har egentligen aldrig skett. Det mesta är fult och motbjudande. Bostadsstandard och vägnät är i erbarmligt skick. Såväl i staden Kaliningrad som i regionen för övrigt. Fortsätt läsa “Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast”

Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?

Sedan år 1945 ryska östersjöstaden Kaliningrad, tidigare tyska Königsberg i Ostpreußen.

Ostpreussen efter Wienkongressen 1815

Först följer några rader litauiska med svenskt innehållsreferat.

Karaliaučius (vok. Königsberg, prūs. Kunnegsgarbs, Knigsberg), iki 1255 m. Tvanksta (prūs. Twangste, Tuwangste, Twānksta, vok. Twangste), 1946 m. liepos 4 d. vokiško pavadinimo buvo atsisakyta ir dabartinis miestas oficialiai perpavadintas Kaliningradu (rus. Калининград, vok. Kaliningrad), kuris vėliau visomis kalbomis oficialiai taip pradėtas vadinti. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.
Kaliningrad. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.

(Från 4 juli 1946 är det officiella namnet inte längre Königsberg utan Kaliningrad. Därmed uppstod benämningen Kaliningradskaja Oblast för området. Hittills rysk överhöghet.)

Ovan är litauiska Wikipedias nuvarande (2019-04-07) text om Kaliningrad, som i Litauen fortfarande ofta benämns Karaliaučius, vilket är en direkt översättning av det tyska Königsberg. Ungefär fram till mitten av 1200-talet var platsen känd såsom Tvangste och var prusernas viktigaste ort. Alldeles i början av 1700-talet (före Fredrik den store [1712-1786]) börjar propaganda-politisering av den förtyskade namnformen Preußen. Fortsätt läsa “Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?”

Tre och en halv gång i Kaliningrad

FÖRSTA OCH HALVA GÅNGEN bör ha varit i juli 1992. Astrid och Ingemar färdades genom Polen i en blygsam svenskregistrerad grå Peugeot 305. Vi kom från Kętrzyn, det vill säga museiresterna av Hitlers Wolfsschanze i det som fordom kallades Ostpreußen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Hade ett tjugotal svenska mil kvar rakt till Kaliningrad. På halva vägen en kartmarkerad gränsövergång Bagratinowsk från Polen och över till ryska området Kalingradskaja Oblast. Visum klart och papper på bokat hotell för kvällen i staden Kaliningrad. Men se just vid Bagratinowsk skulle i denna veva ignomsläppas endast sjuktransporter, icke ’vanlig’ civil trafik. Man hänvisade oss till en nära 500 km lång omväg via Litauen. På polska sidan gjordes inga problem. Vi pendlade ett tag av och an hundratalet meter mellan polsk och rysk gränvakt i hopp om att man skulle låta sig övertalas. Vi gav dock upp för att i stället bege oss till Gdansk och hem till Sverige. Och under tiden hade vi fått iaktta hur tre BMW-bilar av elegantaste slag bekvämt slussades igenom.

I maj 1994 kunde Ingemar göra ett våghalsigt besök i Kaliningrad.  Fortsätt läsa “Tre och en halv gång i Kaliningrad”

Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten

I ett poem med några strofer kommer hjärtebudskapet sällan allra sist utan snarare näst sist. Och så är det i den tredje stråkkvartetten (1946) av Dmitrij Sjostakovitj. Där intas denna plats av ett adagio, en passacaglia TILL MINNE AV DE DÖDA (в память о погибших).

Treitlerkvartetten bestod lördagen 30 mars 2019 kl 18:00
i Stockholms Allhelgonakyrka av

      • Oscar Treitler första violin
      • Bartosz Cajler andra violin
      • Albin Uusijärvi viola
      • Filip Graden cello

Primarien Oscar Treitler stod för charmiga verkintroduktioner.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Treitlerkvatetten lyckades verkligen fängsla lördagskvällens lyssnare i Allhelgonakyrkan med sin Sjostakovitjtolkning. De som förtjust hade nickat med i dansanta temafragment lutade sig under denna sorgmarsch konsentrerat framåt för att helt tränga in i den intensiva musiken. Fortsätt läsa “Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten”

Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?

Carl-Gunnar Åhlén har gett ut gamla ljud på lp och cd i nästan 50 år, alltid i egna överföringar av mödosamt inventerade unika upptagningar från radioarkiv och privata källor. Hans viktigaste utgåvor utgör en egen serie på Caprice, Collector’s Classics, som nu har nått fram till volym 14.

Wilhelm Peterson-Berger 1867 – 1942. “Musikfynd i P.-B:s lönnlåda”.
2019 Caprice Records, Stockholm, Sweden.

TEXT: Nils-Göran Olve

I de flesta fall rymmer varje volym ett flertal cd och utförliga texter av Åhlén, som oftast är minst lika värdefulla som upptagningarna. Till exempel har han kartlagt svenska stråkkvartetter, pianister och körer. Flera volymer i serien ägnas särskilda tonsättare, och på andra skivmärken finns dessutom antologier med till exempel dirigenten Tor Manns Nielsen-inspelningar, violinisten Endré Wolf och alla bevarade inspelningar av Armas Järnefelt. Totalt måste det röra sig om långt mer än 100 cd.

Den senaste utgåvan dök upp tidigare i vår (2019) och var möjligen från början ämnad som en 150-årshyllning till Wilhelm Peterson-Berger, född 1867. Ytterligare fynd och en utdragen produktionstid gör att vi har fått vänta, och det är väl oklart hur många som numera ägnar signaturen P.-B. så många tankar.

Musiklyssnare känner säkert igen några bland pianostyckena Frösöblomster – totalt 21 stycken – och även kanske några av hans mer ambitiösa pianoverk liksom hans utmärkta sånger för solo eller kör. De fem symfonierna eller violinkonserten går visserligen lätt att få tag i på skiva, men de spelas sällan. Ännu värre är det förstås för de fem operorna. Den sista, Adils och Elisiv, gavs konsertant av Stockholmsoperan i januari 2017, gick då i radio och kan därför avlyssnas. Men har något operahus satt upp någon bland dem sceniskt sedan just Adils fick sin premiär på samma scen 1924? Fortsätt läsa “Wilhelm Peterson-Berger (P.-B.)
– tidsfenomen eller alltjämt relevant?”

Med anledning av oväderskatastrofen i Mosambique

REFLEKTION. Eftersom vi i svenska etermedia inte har det som exempelvis på tyska benämnes ‘synkronisation’. Nämligen att allt internationellt originaltal ersättes med i det fallet tyska fejkröster. Alltså kunde man härstädes från nyhetssändningar uppfatta att den afrikanska eliten i Mosambique talar portugisiska. De spanska senarekommande globala kolonisterna tvingades således under samma epoker (alltifrån 1400-talet) dra åtskilligt längre österut. Förbi Indien och det därstädes redan portugisiska Goa ända bort till det som fortfarande heter ‘Filipinerna’, efter den mäktige spanske kungen. Men då satte Japan i början av 1600-talet stopp.

Ingemar vägrar alltjämt att gå till nätet för ‘lättköpt’ kvasiinformation. Förlitar sig på sitt minne med alla dess brister. (Här finns detaljer att rätta.) Mosambique har man ju här hemmavid hört talas om i samband med deckarförfattaren (Wallander/Lassgård/Henriksson) Henning Mankells bekvämlighetsbosättning där. Dennes äktenskapliga särbo Eva Bergman (ja, en dotter till IB) var nog huvudsakligast teaterressisjör i Göteborg och måhända mycket sällan tillstädes i den föreställda lyxvillan vid Indiska Oceanens kust med utsikt under soluppgång (ex oriente lux) över till Madagaskar och vid siktigt väder och plattare planet kanske ända till Maldiverna där man nog inte kan köpa Toblerone.

Mosambique frigjorde sig först så sent som 1975. Men banden till just Portugal kvarstår. Dagens Portugal har dock inga resurser för sin gamla utnyttjade och tömda koloni. Därför vädjas vitt och brett om hjälp överalltifrån.

I S-L

Gustav Vasa aldrig i Dalarna

Svenskarnas historiske konung Gustav Eriksson Vasa (1496-1560) var under hela sitt liv aldrig någonsin i Dalarna, det landskap som på svenskt latin benämnes ”Dalecarlia”.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Om detta råder i modern historievetenskap fullständig enighet. Fråga Dick Harrison !!! Vistelsen där är ett hopplock av skrönor och vandringssägner redigerade av hovkanslisten Peder Swart (Petrus Niger, död 1562). Och varför? Ett försök till förklaring kommer senare i denna text.

En av Sveriges mest betydande tidningsmän var Anders Yngve Pers (1902-1985) i Västerås, där hans organ hette ’Vestmanlands läns tidning’ (VLT). Och han kan jämställas med en annan gigant, Torgny Segerstedt i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning. Inte minst gällde det deras samfällda brist på undfallenhet gentemot vad Hitler företog sig i och utanför Tyskland. Det inflytande som Anders Yngve Pers utövade tog inte slut med andra världskriget. Denne framstående liberal var långliga tider Sveriges mest citerade ledarskribent i smått som stort. Fortsätt läsa “Gustav Vasa aldrig i Dalarna”

Wagneriana: Af Henrik Nebelong
5. Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde.

Thomas Mann og Wagner – forelæsning på Københavns Universitet 2015

Den 10. februar 1933, små 2 uger efter at Adolf Hitler den 30. januar var blevet udnævnt til tysk rigskansler, holdt Thomas Mann et foredrag i Münchens Universitets Auditorium Maximum i anledning af den forestående 50-års-dag for Richard Wagners død. Titlen på foredraget var ”Leiden und Grösse Richard Wagners” ”Richard Wagners lidelse og storhed”.

Dagen efter rejste Mann til udlandet, hvor han som verdensberømt nobelpristager skulle gentage foredraget flere steder. Derefter fulgte et improviseret længere ferieophold i Schweiz og Italien. Mann var klar over, at jorden brændte under ham. Vreden mod ham var voksende.

Mann, der tidligere havde befundet sig et godt stykke ude på højrefløjen, virkede nu i foredraget som en renegat, en overløber. Den 16. april offentliggjordes en protest mod Wagner-foredraget, underskrevet af et halvt hundrede af Münchens kulturelle spidser, heriblandt dirigenten Hans Knabbertbusch og komponisterne Hans Pfitzner og Richard Strauss. Man fandt det bl.a. forargeligt, at Mann i foredraget ”havde ført Wagners kunstneriske skaben tilbage til primitive instinkter”. Hans hus og ejendele blev beslaglagt. Thomas Mann søgte støtte bl.a. hos indenrigsminister Wilhelm Frick, men modstanden, især fra Heinrich Himmlers næstkommanderende Reinhardt Heydrich, var for stærk, og det endte med, at Mann fik frataget sit tyske statsborgerskab. Han var dømt til eksilet.

Till vänster Richard Wagner ca 1860. By Franz Hanfstaengl – Public Domain, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=3182278
Till höger Thomas Mann 1932. By Bundesarchiv, Bild 183-R15883 / Unknown / CC-BY-SA 3.0, CC BY-SA 3.0 de, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=5436366

Hvorledes kunne et højakademisk foredrag give anledning til disse voldsomme reaktioner? Fortsätt läsa “Wagneriana: Af Henrik Nebelong
5. Die gesunde Art krank zu sein
– Syg på den sunde måde.”

Äreminne över skivbutiken

I stora städer finns det fortfarande butiker som säljer cd-skivor. De senaste åren har de börjat ägna en stor del av sitt utrymme åt nytillverkad vinyl, särskilt för pop.

TEXT: Nils-Göran Olve

Att ha en fysisk ”skivsamling” har blivit ett retrofenomen och livsstilsmarkör. Utom för en del av oss äkta samlare som rotar bland allt skräpigare lp hos Myrorna och övervintrande skivbörser.

Där kan den kunniga å andra sidan göra verkliga fynd. På den internationella samlarmarknaden går enstaka skivor för femsiffriga belopp. Om de är i gott skick, har rätt konvolut och etikett, och kommer från rätt serie pressningar (identifierad med små siffror i plasten runt etiketten). För de flesta kunder i andrahandsbutiker är detta inte syftet, utan det är nostalgin kring konvolut och hoppet om att hitta något udda till lågt pris som motiverar.

Det är svårt att föreställa sig att det en gång fanns flera skivbutiker i varje stadsdel, och även i förortscentra. Att sälja skivor var en lönsam bransch med en viktig roll för musiksmak och vad som då kallades folkbildning. Storhetstiden var femtio- till sjuttiotal, och få branscher har gått upp och ner så snabbt som skivbutikerna.

Det har kommit en ny bok om detta som väcker tankar om en rad ting. Den heter Stockholms skivaffärer och skivbörsar – en 100-årig historia, och är skriven av Torbjörn Sörhuus (Premium Publishing). Han har i decennier sökt upp bilder och historik för alla Stockholms hundratals, ofta kortlivade butiker, och nu finns resultat i en välproducerad och rikt illustrerad bok på uppåt 400 sidor. Kanske bokhandlare – en besläktad och likaledes utrotningshotad bransch – sorterar in den på hyllan för Stockholmiana, men den skulle också kunna ses som amatörforskning i näringslivshistoria. I boken beskrivs och avbildas hundratals butiker som den som rörde sig på Stockholms gator förra århundrandet känner igen. Fortsätt läsa “Äreminne över skivbutiken”

Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige

Med 2009 inleddes en serie tonsättarjubiléer: 1809 föddes Felix Mendelsohn, 1810 Frédéric Chopin och Robert Schumann och 1811 Franz Liszt.

Från vänster:
Mendelssohn efter en målning av Eduard Magnus, ca 1845.
Chopin fotograferad av Louis-Auguste Bisson, 1849.
Den polsk-franske tonsättaren föddes 1810 i Želazowa Wola. Efternamnets polska skrivning är Szopen. Den polska betoningen ligger på första stavelsen eftersom polska språket har fast betoning alltid på näst sista stavelsen. Fem mil väster om Warszawa.  Po polski: 46 km na zachód od Warszawy.
Schumann i en daguerreotypi från 1850.

Liszt i mars 1886, fyra månader innan han dog. Fotograferad av Nadar.

TEXT: Göran Tegnér

Detta faktum har inte givit så mycket eko, men faktum är att denna tonsättarkvartett – där alla faktiskt kände varandra, även om de aldrig träffades alla på en gång – kom att påverka musikskapandet under hela 1800-talet och in i 1900-talet. Tillsammans med Carl Maria von Weber (särskilt genom operorna) och Hector Berlioz utgjorde de den musikaliska romantikens främsta representanter.

När och hur introducerades deras musik i Sverige? Det är en intressant fråga, som belyser Sveriges kontakt med omvärlden under 1800-talet. Men innan jag ska försöka besvara den vill jag sätta in dem i sin tid. Fortsätt läsa “Den romantiska tonsättargenerationen och Sverige”

Wagneriana: Af Henrik Nebelong
4. Mytologi

En af Wagners betydeligste opdagelser er mytologiens anvendelighed i operaen, i musikdramaet.

(Fra et foredrag ca.2002)

Myte-lignende temaer findes i andre komponisters værker: eventyr, fabler osv. og Gluck har jo f.eks. på en fantastisk måde direkte behandlet Orfeus-myten, Händel f.eks. myten om Seramis og Jupiter. Alligevel må man nok sige, at Wagners myte-værker er noget helt særligt. Også fordi han går til sagen med sand tysk grundighed. ”Ringen” er den mytologiske opera par excellence.

Og det er den mytologiske tænkning i dette værk, jeg vil koncentrere mig om i aften. Fortsätt läsa “Wagneriana: Af Henrik Nebelong
4. Mytologi”