Brecht – Berlin DDR

det var där han hamnade efter
Danmark, Sverige, Finland, Moskva
samt förhör i USA.

Exilfärden återspeglas punktvis i expressionistiska kortdikter.
Här hämtade ur ett Brechtnummer  (1 // 1964) av Ord och Bild,
kulturtidskrift för de nordiska länderna.

Sex dikter av Bert Brecht

KOMMENTARER: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Sex dikter av Bert Brecht (1898-1956) i original samt svenska översättningar (Aleby, Bjurman).
Urvalet är i anslutning till essän “Brecht och kommissarierna” av Stig Jonasson återpublicerad i  www.vivaopera.se den 9 december 2016.
Fortsätt läsa

Brecht och kommissarierna

Få författare har haft så trassliga politiska affärer som Bertolt Brecht, men ingen har väl heller njutit så av att spela den gåtfulles roll på den politiska scenen som den store drama­tikern och regissören. Detta har lurat många aningslösa exegeter att antingen prisa honom som kommunistiskt helgon eller hånfullt jämställa honom med den norske Hitlerbesökande författaren Knut Hamsun.

TEXT: Stig Jonasson

Ord och bild (kulturtidskrift för de nordiska länderna)   nr 1 / 1964

Det har också gjorts enfaldiga försök att helt avpolitisera Brechts diktning. Det är emellertid omöjligt att ge en definitiv bild av Brechts förhållande till marxismen av den enkla anledningen att hans omfattande litterära kvarlåtenskap fortfarande ligger oåtkomlig i Östberlin. (Måhända annorlunda år 2016, inflikar ISL) Hans opublicerade dikter, brev, dagböcker och notiser lär innehålla åtskilligt av sensationell politisk karaktär. Fortsätt läsa “Brecht och kommissarierna”

Brechts Mahagonny – en opera som ”svidande konsumtionskritik”

Kurt Weills och Bertholt Brechts ”Staden Mahagonnys uppgång och fall” är ett paradoxalt verk. Formmässigt påminner det om ”Enleveringen ur seraljen” eller ”Trollflöjten”: ett tjugotal musiknummer som delvis åtskils av talade dialoger, delvis går i varandra, och med riktiga aktfinaler.

Utgivaren har kompletterat med några enskildheter markerade ISL

TEXT: Nils Göran Olve

Musiken blandar lättsamma ballader i typisk Weill-stil, varav några nästan blivit schlager, med kantiga kör- och orkesternummer som låter Hindemith. Att den tillkom i Weimar-republikens Tyskland hörs även om vi inte visste det. Fortsätt läsa “Brechts Mahagonny – en opera som ”svidande konsumtionskritik””