“Ringen”: Rhenguldet – rent och rakt

So verfluch ich die Liebe. (Så förbannar jag kärleken.)
Utkast till scenbild för Rhenguldets första scen i samband med att Nibelungens ring uruppfördes i sin helhet i Bayreuth 1876. Konstnär: Josef Hoffmann.

Wagner var inte minst genom brodern till sin registrerade fader totalbeläst vad gäller Aristoteles och de grekiska tragöderna. Följden vid dåtidens gammelgrekiska festspel var ju tre tragedier samt ett epilogartat mera lättsamt satyrspel, således utgörande en tetralogi om fyra separata enheter.

Denna ordning använde Wagner i sitt förstorade verk Nibelungens ring, så när som på att han satte satyrspelet först och kallade detta “Vorabend”. Och vi har “Rheingold” med en riktig satyrfigur, nämligen Loge, gemensamt eldens och lögnens apostel. Kanske Set Svanholms favoritroll. Var helst denne uppträdde i en hel Ring-cykel: Siegmund kunde han avvara, men han släppte aldrig Loge. “Bedenken will ich’s, wer weiß was ich tu’. (Skall tänka på saken, vem vet vad jag gör.)

Glänsande Rhen-guld

Ingemar Schmidt (-Lagerholm), Vestmanlands läns tidning, Västerås (VLT) 1968-04-24

STOCKHOLMSOPERANS NYUPPSÄTTNING av Rhenguldet (1968) är säkerligen den mest samstäm­miga Wagnerinsceneringen på länge. Det är scenografin av Jan Brazda som så ypperligt fint bryggar över vad som nästan alltid har varit ett gap mellan den smidiga musiken och den sceniska stelheten. Fortsätt läsa ““Ringen”: Rhenguldet – rent och rakt”

Rapport från operaseans med “Madame Bytterfly”

Den första operaseansen för säsongen 2017-2018 hos www.vivaopera.se ägde rum i Tullinge söndagen den 27 augusti med Puccinis ”Madama Butterfly”.

Utnyttjad surrogatmamma, nonchalant kolonialism, möjlig språklig kommunikation m.m. tillhörde det som efter visningen diskuterades mellan deltagarna.

Med visningen antyddes en interpretatorisk spännvidd mellan    – under augusti aktuella –   färgglada föreställningar i Närke-paradiset Kopparberg och den svartvita teveversion från 1963 som erbjöds på video i Tullinge. De närvarande fascinerades av dåtidens magnifika sångare Uno Stjernqvist (Pinkerton), Margareta Hallin (Butterfly), Erik Sædén (Sharpless), Olle Siwall (Goro   – sutenör och tolk). Hur uttrycksfullt dessa anpassade sång och mimik till närgången kamera och mikrofon i studio. Här gavs äkta intimitet i stället för den groteskt manierade uppförstoring som moderna biografsändningar så ofta presterar. I denna bevarade svensksjungna skatt är det Herbert Sandberg som dirigerar friskt och utan sentimentalism.

Denna inspelningspärlas regissör var legendariske Göran Gentele.

Bild på Göran Gentele
Göran Gentele

Denne svenske filmskapare och operachef nådde ju Metropolitan, men Sicilien låg i vägen och han kom aldrig till den märkvärdiga operan i New York. Gentele har nu sitt 100-årsjubileum. Av detta skäl ger SVT2 lördagen den 16 september Genteles Lindegren-svenska ”Maskeradbalen” (enligt Verdi) dirigerad (också i studio) av Sixten Ehrling och med Ragnar Ulfung i huvudrollen som Gustav III.

Närmaste seanser i Tullinge fortsätter med Puccini
sö 24/9 kl 16:00 Turandot (anknytande till Folkoperans uppsättning)
sö 15/10 kl 16:00 Lescaut  (anknytande till celebert Stockholmsgästspel av Asmik Grigorian)

Obligatorisk anmälan endast per mejl till Ingemar Schmidt-Lagerholm, ingemar@schmidt-lagerholm.se

För det fall att intresse föreligger skulle Butterfly (som var 27/8) kunna repriseras vid senare tillfälle inte minst för att 100-årshylla Göran Gentele. Denna inspelning från 1963 står för närvarande inte på sändningsplanen för SVT.

Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen”

Måndagsgruppen växte fram i en liten Stockholmsbostad från 1940-talets mitt. Tonsättare, instrumentalister och kanske någon musikolog sällade sig efter hand till gruppens ideal. Andra var knappast formellt tillhöriga men visade stort samförstånd.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Man ville för konstmusikens del fjärma sig från diverterande och romanticism. Man ville utveckla konstmusiken progressivt. I samklang härmed studerade man ”Unterweisung im Tonsatz” av Paul Hindemith.  Men man sträckte sig sällan så långt som till ”Harmonielehre” av Arnold Schönberg och inte alls till serialismen hos Pierre Boulez lika lite som till aleatorismen hos John Cage. Fortsätt läsa “Herbert Blomstedt och “Måndagsgruppen””

Omvänd till Aniara

Aniara var närmast en kultopera efter sin premiär 1959 på Stockholmsoperan. Fram till 1971 gavs den där årligen. Men som ny och ung operabesökare var den inget jag sökte mig till. Först 1967 när jag hade hunnit bli 18 vågade jag mig på den.

TEXT: Nils-Göran Olve

Ändå var Karl-Birger Blomdahl starkt närvarande i Stockholms musikliv och därmed i mitt medvetande. Hans verk spelades, han var musikchef vid Sveriges Radio, jag såg honom ofta på konserter och förstod att han – på gott och ont – sågs som mäktig smakdomare. Fortsätt läsa “Omvänd till Aniara”

Ringentolkningar i Stockholm 1904-2007

TEMA: Wagners Ring.
Följer ljudfiler från cd-skiva kompilerad av Stefan Johansson. Ursprungligen en skiva som hörde till det 96-sidiga rikt bildbestyckade häftet ”Nibelungens Ring, Kungliga Operan 1895-2007”. Sammanlagd speltid 1h20. Med Stefan Johanssons uttryckliga tillstånd.

Rhenguldet
  1. Lugt, Schwestern (Rhendöttrar, Alberich), scen 1, 1968-04-20 (5’57)
    Margareta Hallin, Dorrit Kleimert, Ileana Peterson,
    Anders Näslund / Silvio Varviso
  2. So weit Leben und Weben (Loge), scen 2, 1904 (3’12)
    Otto Briesemeister
  3. Weiche, Wotan (Erda, Wotan), scen 4, 1968-04-20 (5’27)
    Unni Rugtvedt, Erik Saedén / Varviso
  4. Aftonljust skimrar solens öga (Wotan) 1905/06 (2’41)
    Åke Wallgren

Resterande Ringexempel från CD-skivan får man via länken “fortsätt läsa”. Fortsätt läsa “Ringentolkningar i Stockholm 1904-2007”