Med anledning av oväderskatastrofen i Mosambique

REFLEKTION. Eftersom vi i svenska etermedia inte har det som exempelvis på tyska benämnes ‘synkronisation’. Nämligen att allt internationellt originaltal ersättes med i det fallet tyska fejkröster. Alltså kunde man härstädes från nyhetssändningar uppfatta att den afrikanska eliten i Mosambique talar portugisiska. De spanska senarekommande globala kolonisterna tvingades således under samma epoker (alltifrån 1400-talet) dra åtskilligt längre österut. Förbi Indien och det därstädes redan portugisiska Goa ända bort till det som fortfarande heter ‘Filipinerna’, efter den mäktige spanske kungen. Men då satte Japan i början av 1600-talet stopp.

Ingemar vägrar alltjämt att gå till nätet för ‘lättköpt’ kvasiinformation. Förlitar sig på sitt minne med alla dess brister. (Här finns detaljer att rätta.) Mosambique har man ju här hemmavid hört talas om i samband med deckarförfattaren (Wallander/Lassgård/Henriksson) Henning Mankells bekvämlighetsbosättning där. Dennes äktenskapliga särbo Eva Bergman (ja, en dotter till IB) var nog huvudsakligast teaterressisjör i Göteborg och måhända mycket sällan tillstädes i den föreställda lyxvillan vid Indiska Oceanens kust med utsikt under soluppgång (ex oriente lux) över till Madagaskar och vid siktigt väder och plattare planet kanske ända till Maldiverna där man nog inte kan köpa Toblerone.

Mosambique frigjorde sig först så sent som 1975. Men banden till just Portugal kvarstår. Dagens Portugal har dock inga resurser för sin gamla utnyttjade och tömda koloni. Därför vädjas vitt och brett om hjälp överalltifrån.

I S-L