Pianisten Daniel Propper föddes i Sverige 1969, men har sedan 1994 haft sin karriär i Frankrike. Vem är han som musiker och hur har han lyckats etablera sig i musiklivet i den hårda konkurrensen i Paris, en stad med fler invånare än Sverige?
Göran Tegnér intervjuar.
1. Din pappa var född i Wien, men levde den största delen av sitt liv i Sverige, som konstnär och grafisk formgivare. Jag vet att han även spelade, piano och cembalo. Hur har det påverkat dig att växa upp i ett musikaliskt hem? Skulle du säga att du har ett ”wienskt” arv, och vad har det i så fall betytt?
Min pappa var både Wienare i själen och fäst vid sitt nya hemland Sverige. Alla hans släktingar finns i Österrike. Musiken har en speciell och framträdande plats i staden Wien på ett sätt som bara den som varit där förstår. Många av mina släktingar där är utövande musiker och så har det varit i några generationer.
Det min pappa tog med sig till Sverige var en känsla av att musiken är något högtstående i vår civilisation. Därför var det naturligt att lära sig lyssna på musik, kunna musikhistoria, följa med i musiklivet och lära sig att spela och sjunga. Dessutom spelade min mamma, som var helt svensk, orgel och gick sångutbildning så hemmet jag växte upp i var fyllt av musik med internationella utblickar.
Direkt betydelse hade det nog att mina några år äldre kusiner i Wien bedrev avancerade musikstudier och sedan blev anställda hos Wienerfilharmonikerna, i Brucknerorkestern i Linz samt som pianist och dirigent. Det var en sporre för mig som liten. Min farmor gick på konsert, operaföreställning eller operett flera gånger i veckan och när jag var på besök som barn fick jag följa med. Det var aldrig tråkigt utan festligt och inspirerande. Det kanske hade varit konstigt om jag inte blivit musiker.
2. Du studerade för Gunnar Hallhagen, först privat, och sedan på Musikhögskolan, där du därefter hade Laszlo Simon som lärare. Gunnar Hallhagen var ju elev till Lennart Lundberg, som i sin tur var elev till Chopineleven Camille Dubois, så du har på sätt och vis del i en Chopintradition.
Men var det så att Hallhagen sa: ”på det här stället ska man spela så här, sa Lennart Lundberg att Dubois hade sagt”? Nog är väl den typen av musikaliska stamträd egentligen utan grund?
Som jag minns det nämnde Gunnar Hallhagen sin lärare Lennart Lundberg endast en gång under de lektioner jag fick under tio års tid och jag tycker inte man ska överdriva sambanden med tidigare generationers lärare.
Man blir någonting nytt, men samtidigt ser jag att jag själv använder mycket i min undervisning av det som formats av Hallhagen. Så nog finns det lite av Lundberg i det jag gör, fast jag inte riktigt kan sätta fingret på vad. Därmed också kanske lite Dubois samt Chopin!
Inflytande från andra lärare, reguljärt eller på mästarkurser, inspirerande konserter och de musikaliska verken bidrar till att forma den musiker man blir.
Gunnar Hallhagen talade oftare om Carlo Zecchi som han studerat för i Rom samt sina noggranna studier av äldre musik. Hans cembalostudier i Schola Cantorum i Basel hade en stor betydelse för honom. Vänskap och samarbete med Gunnar de Frumerie och Sven-Erik Bäck lyste också igenom i hans syn på musikalisk gestaltning. Det musikaliska stamträdet är mycket mer förgrenat och finlemmat än man tror.
3. Så har du också studerat på Juilliard i New York, och sedan vid Pariskonservatoriet för bland andra Bernard Ringeissen (som 1955 fick fjärde pris i Chopintävlingen i Warszava) och Jaques Rouvier. Du har också studerat för Tatiana Nicolaieva, som också haft Andras Schiff och Nicolai Luganski som elever. Upplever du själv att du tillhör någon pianistisk ”skola”?
Jag tänker sällan att jag är en del av en skola som jag representerar. Att vara öppen för ny kunskap är väldigt viktigt när man hanterar en bred repertoar. Hade jag bara spelat Chopin eller wienklassikerna så hade det möjligen tett sig annorlunda. Jag tror att man blir den man blir genom vad man spelar, samt med vilka människor och musiker man förfinar sin konst.
Musiken är genomsyrad av internationellt utbyte sedan länge. Visst var Laszlo Simon, min lärare på Musikhögskolan i Stockholm, ungerskt skolad, där Liszt och Bartok har en mycket central plats. Han lade stor vikt vid rytmiken.
Bernard Ringeissen, som gick bort i april 2025, var för mig en mästare i Chopin och all fransk musik. Han kände Francis Poulenc personligen. Jacques Rouvier för också vidare en sorts ”fransk skola” men tillsammans med internationell pragmatik skulle jag nog säga.
Den ryska skolan, baserad på frihet i gestiken och byggd på den ryska repertoaren är mycket framgångsrik. Det är klart att Tatiana Nikolaieva var en formidabel representant för denna. Sjostakovitj komponerade åt henne men hon slog igenom med att vinna den stora Bachtävlingen i Leipzig så även hon kombinerade flera ideal.
Vad gäller Juilliard School så ser jag skillnaden mer till inställningen till musiklivet och det amerikanska sättet att se på artisten. Den är nog ett exempel på en plats där europeiska och ryska skolor blandas i ett amerikanskt och internationellt sammanhang.
4. Så valde du att slå dig ner i Frankrike 1994. Studerar man franska musiktidningar ser man att det är ett sjudande musikliv i Frankrike med konserter och festivaler; konkurrensen måste var mördande. Hur kunde du skaffa dig en plats?
Visst är musiklivet sjudande i Frankrike, men musiken dominerar kanske inte allmänt som den gör i Tyskland eller Storbritannien. Konkurrensen är förstås stor. Väldigt många musiker vill bo och spela i Paris och Frankrike.
Med tiden, över trettio år har gått nu, har jag skapat min plats i det franska musiklivet och format min profil som präglas av min stil och expertis på musik från de nordiska länderna. Jag ser mig som en musikalisk och konstnärlig länk mellan Sverige, våra grannländer och Frankrike. Viktiga möten har varit de som lett mig till att komma i kontakt med skivbolagen och arrangörer. Flera människor har varit särskilt betydelsefulla för mig för att det ska lyckas.
5. Det framgår både av din omfattande diskografi och av dina konserter i Frankrike, i Paris och på andra håll, att du förutom den internationella repertoaren också tar dig an den nordiska, med namn som Sinding, Stenhammar och Rangström, men alldeles särskilt Edvard Grieg, som du både spelar på konserter och har presenterat på flera CD-skivor (samtliga lyriska stycken).
Men du ägnar dig också, på både konserter och på CD, åt den samtida brasilianske tonsättaren Antonio Santana. Dessutom har du givit ut flera skivor med teman, ”Feux et Tonnerres” (Blixt och dunder), en hyllning till Hector Berlioz, och ”l’Echo des batailles” (Ekot från bataljer), med musik av i dag mer eller mindre totalt bortglömda tonsättare. Så hur ser du på din repertoar?
Som musiker är det oerhört viktigt att tro på det man gör. Det krävs mycket för att publik och arrangörer ska intressera sig för något nytt eller vilja höra just min tolkning av klassikerna.
Det ansvaret ligger helt hos musikern idag. Nyfikenhet, upptäckarlust och att våga ta risker leder till att artister blir unika. Det handlar alltså inte om att kopiera någon annan hur framgångsrik den musikern än är.
Jag har sedan länge brunnit för Griegs vitala, personliga och uttrycksfulla musik samt hans intressanta liv och konstnärsbana. Dessutom är han fortfarande dåligt känd eller missförstådd nere på kontinenten. Övriga tonsättare, som de du nämner men också Emil Sjögren, Franz Berwald, Niels Gade och många fler är i stort sett helt okända för en fransk publik. För några år sedan hade jag en serie med åtta pianoaftnar i Paris: ”En resa genom den nordiska pianoromantiken”. Där ingick ett tjugotal olika tonsättare.
Samtidigt har jag personliga och priviligierade kontakter med olika samtida tonsättare från vår tid. Dit hör brasilianske Antonio Santana som skriver tonal musik. Det är ny musik som inte bryter med traditionen utan bygger vidare på den med mycket hjärta, intensitet samt dansrytmer från Brasilien.
Det är ovärderligt att ha en direkt kontakt med en kreativ mästare och förstå processen när ett verk blir till. Det förklarar mycket och ger mig också nycklar till att förstå andra epokers mästare. Det hjälper mig att öppna dörrar till musikens mysterier och förmedla dessa till min publik.
Med tiden har jag också etablerat mig som förespråkare för fransk musik och framför allt repertoar som jag är ensam om att spela och lyfta fram genom olika projekt. Till exempel pianomusik av komponister som beundrade Berlioz, andra som inspirerats av den franske poeten Lamartine eller musik från Napoleons slagfält osv.
Min aptit på repertoar har alltid varit rätt så stor. Viljan att upptäcka nytt och låta styckena gå genom mitt temperament, att bli ett med också den musiken är något lustfyllt som jag aldrig vill upphöra med. Min repertoar är dock mest koncentrerad till 1800-talet. Med mycket Beethoven, Schubert, Chopin och Liszt.
Men vid sidan om dessa så har jag gjort djupdykningar i ovanlig repertoar som ibland ingen har vidrört på nästan 200 år. Jag spelar också mycket impressionister och tidigt 1900-tal från olika världsdelar. Det har blivit både mycket standard som ”alla” vill höra och mycket rariteter som jag försöker få med mig arrangörer och publik på. Det är som att locka med dem på en spännande och lite exotisk resa!
6. Du samarbetar också med både sångare och instrumentalister, som ackompanjatör och som kammarmusiker. Du måste ha ett stort kontaktnät för att hitta partners!
Att vara aktiv musiker är inte bara att öva in repertoar och spela konserter. Det är ett utbyte på många plan mellan människor. Ju mer man är aktiv desto större är chansen till intressanta möten som leder till samarbeten. Många av dem är mycket givande. Mattias Nilsson, jazzmusiker och pianoimprovisatör träffade jag genom en märklig kedja av händelser i Paris. Nu känns det helt naturligt att vi möttes som musiker och spelar tillsammans.
Jag har turen att ha många samarbeten med sångare, violinister, cellister och andra instrumentalister: kruxet är att hålla i gång flera projekt samtidigt i en internationell värld där allt går fort och där logistik, kommunikation och finansiering är viktiga faktorer.
7. Du är också verksam som pedagog, med egna elever och masterclasses. Hur ser du på den delen av din verksamhet?
Det är en mycket viktig och tillfredsställande del av min verksamhet att föra vidare det jag vet till andra, genom lektioner, gruppundervisning, masterclasses och kurser. Det är naturligt att ge vidare av kunnandet till nya generationer på samma sätt som det kommit mig till del. tidigare i livet.
Min första pianokurs var i Wien och då var jag som 16-åring aktiv elev hos en ung Andras Schiff. Utmaningen för varje aktiv musiker som undervisar är att hitta rätt balans tidsmässigt och energimässigt. Konsertverksamhet kräver stor koncentration och undervisningen får inte ta över.
8. Har du några råd till den som skulle fundera på att etablera sig i Frankrike?
Kom och besök Frankrike! Det är ett vackert land med stora geografiska variationer mellan syd och norr, öst och väst. Den kulturella rikedomen är enorm och människorna är verkligen fästa vid sitt lands historia.
Men, tänk på att man måste kunna franska både i tal och skrift. Frankrike är mycket stolt över sitt språk. Små men viktiga kulturella skillnader finns förstås mellan våra länder. Ju förr man anpassar sig dess bättre.
Som svensk sätts ens tålamod på prov. I Frankrike gäller ett annat temperament och ett annorlunda administrativt system. För mig har det inneburit att andra sidor i min personlighet utvecklats. Sidor av mig själv som jag inte visste fanns.
9. Har du något projekt på gång?
Många projekt är på gång. En del har jag redan nämnt. Pianotrion ”The Triple Trio” fortstätter sin verksamhet. Konserter med bassångaren Nicolas Cavallier och sopranen Blerta Zhegu väntar. Likaså med min kusin violonisten Raimund Lissy i Wien samt med violonisten François Pineau-Benois i Paris. Turnén med Mattias Nilsson fortsätter i Sverige. Jag har också flera nya soloprojekt som jag hoppas sjösätta snart.
Göran Tegnér intervjuade. Daniel Propper berättade.
Daniel Proppers diskografi 1997–2023
- Clin d’œuil au masculin, 15 mélodies de Antonio Santana. (EROL200053 –2023)
- Feux et Tonnerres –Hommage pinistique à Berzlioz: Moke, Hiller, Döhler, Heller, Morel, Haslinger, Damcke, Dillon, Prudent, Ritter, Liszt. (16900 – Dom-Forlane, 2022)
- Georges Gershwin : (fr 1890, Forgotten Records, 2020)
- Byron : « Amour et regrets » med Philippe Cantor (baryton), J-F Ballèvre (piano) (FOR 16893, Dom-Forlane, 2019)
- Grieg : 19 Mélodies populaires norvégiennes, OP.66 – « Slåtter », 17 danses pays … (fr 1700, Forgotten Records 2019)
- Lamartine mis en musique par ses contemporains : Niedermeyer, Saint-Didier, Darondeau, Morel, Bizet, de Montebello, Balfe, Vieuxtemps, Liszt, Gounod, Godard, Bodin, Haas, David, Grast, Martinn, Bureau, Glimes, Saint-Saëns avec Philippe Cantor (baryton) (16892, Dom-Forlane – 2019)
- Grieg : Oeuvres pour piano – ( fr 1550, Forgotten Records, 2018)
- Œuvres pour flûte seule et pour flûte et piano, Olivier Lusinchi, flöjt: Bourdin, Roussel, Chaynes, Debussy, Sebaoun, Bourrel, Merlet, Varese, Rivier, Messiaen (fr 1400, Forgotten Records, 2017)
- Offenbach, Mélodies: med Mariam Sarkissian (mezzo-sopran) Fanny Crouet (sopran) (95641, Brilliant Classics, 2016)
- Yvon Bourrel : Œuvres pour piano (fr 28P, Forgotten Records, 2015)
- Friedman, Busoni, De Frumerie (fr 33P, Forgotten Records, 2015)
- Antonio Santana : “Voyages” … med Anton Martynov (piano) och Mark Drobinsky (violoncell) – (ER 20044, EROL – 2014)
- Hommage à Marie-Laure Beraud: Variations Goldberg, Bach, Antonio Santana. (ML – lesamisdemarielaure.org, 2013)
- Echos des batailles : Steibelt, L. E. Jadin, Le Mière, Dusssek, Ruppe, Moscheles (Forgotten Records FR16/17P, 2012)
- Malaguena, Récital pour deux pianos: Vivaldi, Lecuona, Milhaud, Brubeck, Ziegler, de Falla, Bolcom, Grainger, Lutoslawski med Duo Granat, Granat-Propper (0860, DUX, 2011)
- Musique française pour deux pianos : Bizet, Debussy, Fauré, Milhaud, Poulenc, Ravel med Tamara Granat (0739, DUX, 2010)
- Grieg: Complete Lyric Pieces, Stemninger Op 73 in 3 volumes (1079, 1082, 1086, SKARBO 2007-2009)
- Jeremy Bentam: Last American Dream (Aeden F&M/Pias, 2007)
- Bach: Variations Goldberg, Serge Gauthier-Pavlov (2005, DVD l’Autre Film)
- Bach: Variations Goldberg, Axel Arno (DVD – EDV 1689, SKARBO, CD – 1059, Skarbo 2005)
- 19 Short Pieces: Rachmaninov, Rimsky-Korsakov, Grieg, Tchaikowsky, Ginastera, Propper, Chopin, Bizet, Schumann, Chopin, Sibelius, Scarlatti, de Falla, Moszkowski, Daquin, Liszt, Mompou (5932, Propper Förlag, 2003)
- Grieg: Piano Sonata Op.7, Pictures from Folk Life Op.19, Ballade Op.24, Holberg Suite Op.40 (488008-2, Ogam, 2002)
- Piano Recital: Grieg, Rangström, Poulenc, Chopin, Prokofiev (001, Propper Förlag, Sweden 2000)
- Moussorgski (Tableaux d’une exposition), Prokofiev (Sonate n°7) – (Conservatoire de Paris, 1997)
Många av dessa CD går att beställa genom FNAC
Daniel Proppers webbplats: https://www.danielpropper.com/
Andra artiklar av Göran Tegnér på vivaopera.se.