Av Astrid Haugland
Efter diplomexamen från såväl Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som Musikhögskolan i Malmö har Matilda Lindholm snabbt etablerat sig som frilansande pianist med ett brett register: från solistiska scener till nyskapande samarbeten inom kammarmusik och scenkonst.
Vi träffas i en liten gul stuga på Norra Djurgården i Stockholm där Matilda har sin övningslokal, för ett samtal om hennes liv som musiker.
- Vägen till musiken
- Vad musikutbildningen gav
- Favoritmusiken och kompositörerna
- Livet som frilanspianist
- Konserter och uppdrag
- Utmaningar, passion och möjligheter
- På Youtube:
Vägen till musiken
Matildas mormor tyckte mycket om klassisk pianomusik och när Matilda var i fem–sexårsåldern började de spela tillsammans. Redan då väcktes Matildas kärlek till musiken.
Föräldrarna, mamma sjuksköterska och pappa lärare, fångade upp dotterns musikintresse och såg till att hon fick börja ta pianolektioner. Sedan blev det Adolf Fredriks musikklasser, en grundskola i Stockholm med särskilt inriktning på musik och körsång.
Att ingen av föräldrarna är musiker var en fördel, anser Matilda. De uppmuntrade henne, men hade inga förväntningar och ställde inga krav. Det kom helt från henne själv att hon ville hålla på med musik, berättar hon.
Under gymnasietiden blev Matilda uppmanad av sin pianolärare att söka till en sommarkurs på Edsbergs slott i Sollentuna, där Kungliga Musikhögskolan i Stockholm (KMH) har en del av sina utbildningar.
Det blev en vändpunkt. För första gången mötte hon jämnåriga som också satsade seriöst på musik, och insåg att det faktiskt gick att ha musiken som yrke.
Efter några privatlektioner för professor Stefan Bojsten på KMH, samt en högskoleförberedande musikutbildning för sångare och pianister på Vadstena Sång och Pianoakademi tog Matilda steget, sökte till Musikhögskolan i Stockholm – och kom in.
Vad musikutbildningen gav
På Musikhögskolan i Stockholm gick Matilda både kandidat- och masterutbildning i piano. Efter sin diplomkonsert där valde hon att fördjupa sina studier genom att gå ännu en tvåårig diplomutbildning vid Musikhögskolan i Malmö. Det gav henne bland annat ytterligare möjlighet att framträda som solist med symfoniorkester.
På frågan om vad som var det viktigaste hon fick med sig från sin musikutbildning vill Matilda speciellt lyfta fram lärarnas betydelse – inte bara för hennes musikaliska utveckling utan också som mentorer som hon fortfarande kan vända sig till för råd och stöd.
Den nära kontakten har varit ovärderlig, understryker hon, särskilt i ett yrke som kräver både självdisciplin och uthållighet. Som frilansande pianist är man sin egen chef och många timmar tillbringas i ensamhet med instrumentet.
Hur förberedde du dig för ditt kommande yrkesliv när du var student?
– Jag var ganska på under min utbildning och sa ja till mycket olika saker, svarar Matilda.
Det var både lärorikt och roligt, berättar hon, men innebar också en hög arbetsbelastning. I perioder kunde det kännas stressigt och resultera i mindre tid att öva.
– Men man kan ju inte bara sitta själv och öva på sin lilla etyd, lägger hon till.
Favoritmusiken och kompositörerna
Det varierar mycket med projekt, svara Matilda när jag frågar efter favoritkompositörer.
– Det är oftast den man håller på med just då som är ens besatthet. Men Debussy har ändå varit en ihållande favorit i väldigt många år.
Ett verk av Debussy som är aktuellt just när vi ses är ”Estampes” från 1903, en samling av tre korta stycken för piano som kan liknas vid vykort från olika delar av världen. Det första, ”Pagodes”, är inspirerat av javanesisk gamelan-musik, det andra härmar gitarrspel från staden Granada i Spanien och det tredje beskriver en trädgård i Normandie när det störtregnar.
Det finns även en annan och långt mindre känd fransk kompositör som har fångat Matildas intresse, en klasskamrat till Debussy som hette Mélanie Bonis, men som använde sig av det mindre kvinnligt klingande artistnamnet Mel Bonis.
Bland Mélanie Bonis kompositioner finns en samling på sju små porträtt av olika kvinnor i historien, både fiktiva och verkliga. Verket, som Matilda planerar att spela in, heter ”Femme des Légendes”, kvinnliga legender.
– Det är fantastisk musik som inte finns inspelat så mycket och som jag ser fram emot att få framföra. Jag tror att många kommer att tycka om den, säger Matilda.
Intresset för försummade verk
Då är vi inne på ett annat av Matildas intressen; kompositörer och verk som förtjänar mer uppmärksamhet.
Det första stycket som ledde in henne på det spåret var ”Pianokonsert i ciss-moll” av Amy Beach som hon spelade med KMH:s symfoniorkester 2020. Det framförs sällan men hon hade hittat en inspelning av verket och blev mycket gripen av det.
– Det var en otroligt stark upplevelse att få spela något som man tyckte så mycket om och veta att nu skall jag få framföra det här för någon som förmodligen aldrig har hört det, berättar hon.
Det inspirerade henna till att fortsätta att gräva efter obekanta musikaliska pärlor som är värda att lyfta fram. På Musik- och teaterbiblioteket kan man hitta mycket, berättar hon, även sådant som inte är utgivet. Tillsammans med kollegan och tidigare klasskamraten, violinisten Marcus Bäckerud har hon bland annat hittat ett antal fina romanser av Elfrida André.
Matildas diplomkonsert i Malmö 2022, med Helsingborgs symfoniorkester blev nordiskt uruppförande av ”Pianokonsert i g-moll” från 1913 av den kroatiske kompositören Dora Pejačević. Efteråt fick hon spela samma stycke även med Norrköpings Symfoniorkester.
Livet som frilanspianist
Hur ser en vanlig vecka ut för dig som frilansande pianist?
Matilda svarar att hon aldrig vet säkert hur en vecka kommer att se ut, men att det finns en slags ram för varje vecka. Fram till på eftermiddagen brukar hon öva, sedan kan det vara repetition tillsammans med andra musiker inför ett framträdande eller så har hon elever i pianospel. Ett par dagar i veckan ackompanjerar hon balettklasser. På helger och kvällar är det ofta konserter.
Undervisningen och baletten skulle hon kanske kunna kalla sidoaktiviteter som är viktiga för inkomsten, men hon upplever båda som värdefulla också för sitt pianospel. Undervisningen innebär bland annat att hon måste sätta ord på saker så det blir tydligare även för henne själv.
Det svåraste med frilanslivet
Det som Matilda upplever som den svåraste delen av frilanslivet är att vara entreprenören som skall jaga uppdrag och sälja in sig.
– Det var svårt i början att sära på sin egen person och sin jobbperson. För min egen person kanske inte skulle höra av sig så mycket till folk och säga hallå, titta på det här, vill du lyssna?
Det gäller att se det som en arbetsuppgift, säger hon. Har man ett program som man tror på så gäller det att ta chansen och inte låta det rinna uti sanden bara för att man tycker det är jobbigt.
Att utveckla programförslag
När hon skapar sina programförslag brukar Matilda leta efter en röd tråd eller något som hon gärna vill förmedla. Det kan vara ny musik som inte har spelats så mycket eller så kan det till exempel handla om att hon vill göra en fransk afton. Det viktiga är att hon har en idé som hon känner att det finns en mening bakom och som hon kan ”pitcha”.
Hon upplever att arrangörer tacksamt tar emot goda idéer och tycker själv att hon har lyckats bra med att blanda ny spännande musik med musik ur den klassiska pianorepertoaren.
När det gäller kammarmusik händer det oftare att arrangörerna kommer med önskemål, till exempel om att något skall vara nytt och annat skall vara publikdragande. Hon har också medverkat i operaprojekt och då är ju musiken redan bestämd.
Många av uppdragen innebär att hon behöver studera in nya verk. Då är hon tacksam för den hjälp hon har fått av sina lärare på Musikhögskolan när det gäller att hitta en bra instuderingsteknik, för som regel har hon mycket mindre tid till sitt förfogande än hon hade när hon var student.
Ofta får Matilda stor frihet när det gäller att välja soloprogram själv, men det förekommer också att arrangörerna vill att hon spelar något som de har hört henne framföra tidigare. Hon har även haft turen att konsertarrangörer som har hört henne spela sedan har velat att hon skulle uppträda hos dem också.
Med soloprogrammet bli det ofta så att hon spelar den repertoar hon har lagt ner mycket tid på att studera in. Därför försöker hon gradvis byta ut delar av programmet.
Man hinner ju inte byta ut en hel repertoar på en och en halv timme samtidigt, berättar Matilda som just nu har tagit sig an ”Sonata appassionata för piano, op. 6” av Vítězslava Kaprálová – en tjeckisk tonsättare från första hälften av 1900-talet. Kaprálová är känd för sina expressiva och nyskapande pianoverk och en tonsättare Matilda länge har haft ögonen på. Till våren planerar hon att äntligen kunna framföra Kaprálovás musik.
Utmaningar som denna hjälper Matilda att hålla motivationen uppe nu när hon styr sig själv och inte har någon lärare som kommer och säger vilket projekt hon skall arbeta med.
Digitala medier – inte självklart enkelt
– Jag tycker att det är lite svårt med det digitala, att spela in sig själv med all teknik man behöver. Det är ett helt yrke i sig. Samtidigt förväntas det ofta att man skall ha bra inspelningar som man kan skicka till arrangörer och att man skall kunna dela mycket material på sociala medier.
En del kommer på hennes konserter därför att de har sett ett evenemang på Facebook eller en post på Instagram, berättar hon, så sociala medier är en viktig kanal för marknadsföring, anser hon.
Konserter och uppdrag
När vi först träffades för att samtala om Matildas liv som frilansande pianist var det början på maj. Hon hade då större delen av sommarsäsongens konserter inbokad i sin kalender, bland annat flera konserter med sin tidigare klasskamrat, violinisten Marcus Bäckerud som vann Anders Walls Musikpris 2025.
Kort efter vårt möte framträdde hon med en trio kallad TrioLi, uppkallad efter de två första bokstäverna i medlemmarnas efternamn. TrioLi har den något ovanliga besättningen sång, trumpet och piano. Förutom henne själv ingår sopranen Amanda Liljefors och trumpetaren Alexander Lindh. På programmet stod bland annat verk av Gershwin, Puccini och Haydn.
Jag bad henne berätta mer om arbetet med repertoaren för en så ovanlig besättning.
– Vi har gjort en del opera som finns omgjord till trumpetarrangemang med sopran, säger Matilda. Dels har vi spelat Vincenzo Bellinis opera ”Norma”. Det finns en Norma-aria, ”Casta Diva”, för trumpet. Vi har gjort ett arrangemang där sopranen sjunger första delen av arian. Sedan tar trumpeten vid och spelar variationerna.
– Ett stycke av Händel, ”Eternal Source of Light Divine” finns i en version för trumpet, cembalo och sopran. Och så spelar vi duetter t. ex. ur Porgy and Bess där sopranen sjunger tillsammans med trumpeten.
En vecka i Spoleto – musik, möten och medeltid
I juni reste Matilda till Spoleto i Italien för att arbeta som pianist och repetitör vid Spoleto Vocal Arts Workshop, en kurs för sångare under ledning av Matthew Rose och Jeremy Carpenter.
Mittibland Spoletos böljande kullar och medeltida gränder möttes kollegor från hela världens och musicerade tillsammans. Några av repetitörerna kom från prestigefyllda institutioner som Metropolitan Opera, Covent Garden och Royal Academy.
Repetitionerna ägde rum i historiska byggnader med starka musikaliska rötter: Casa Mahler och Casa Menotti, hem för Gustav och Alma Mahler respektive Gian Carlo Menotti.
– Det var en fantastisk vecka, då jag gång på gång behövde stanna upp och ta in vilket fantastiskt arbete jag får möjlighet att göra, säger Matilda. En väldigt inspirerande vecka som gav mersmak.
The Cave – en multimedial opera om tro, arv och identitet
I oktober i år deltog Matilda i ett projekt som hon ser som ett av årets mest betydelsefulla. Tillsammans med dirigent Christian Karlsen och orkestern Gränslandet gav hon sig ut på turné med operan ”The Cave” av Steve Reich och Beryl Korot – ett banbrytande multimedialt verk från 1993 som nu för första gången framfördes i Skandinavien.
Turnén tog dem till scener som Folkoperan i Stockholm, Stora Teatern i Göteborg och Eskilstuna Teater.
”The Cave” är en opera som utforskar det gemensamma arvet mellan judar, muslimer och kristna. Den väver ihop berättelser ur Torah (de fem första böckerna i den hebreiska bibeln) och Koranen med intervjuer där israeler, palestinier och amerikaner delar sina personliga perspektiv på den religiösa stamfadern Abraham/Ibrahim och den heliga platsen Makpelagrottan nära Hebron, där han enligt traditionen är begravd. Verket utforskar hur denna plats och dess berättelser lever vidare inom judendom, islam och kristendom.
Intervjusvaren används både som bildmaterial på videoskärmar och som musikalisk råvara – Reich bygger melodier direkt från talets rytm och tonfall, en teknik han först utvecklade i ”Different Trains” (1988)
– Sättningen på orkestern är också väldigt spännande, berättar Matilda. Fyra sångare, två pianon, fyra slagverk, stråkkvartett, träblås, och gamla datortangentbord som bland annat jag ”spelade” på.
– Denna turné var ett sådant projekt som man inte förväg kan gissa sig till hur det kommer att vara, låta eller kännas, och som i slutändan visade sig vara en oerhört stark upplevelse på alla sätt, säger Matilda.
– Det är religionshistoria som knyter an och ekar i vår tid på ett fint och hoppfullt sätt, lägger hon till.
PMSIUS – när PMS-besvär blev opera
I juni blev det också en resa till Scenkonstbiennalen i Östersund, där det fria operakompaniet Kamraterna hade blivit inbjudet för att visa sin kammaropera PMSIUS med det i operasammanhang ovanliga temat PMS-besvär.
Scenkonstbiennalen är Sveriges största scenkonstfestival. Under en vecka vartannat år visas utvalda föreställningar inom teater, musikteater, dans och cirkus. Festivalen arrangeras av Scensverige tillsammans med en lokal värdscen och innehåller även seminarier, workshops, samtal och festligheter.
– Och så kommer hela scenkonstsverige och tittar och går på de här olika små föreställningarna. Och vi pratar och berättar också om föreställningarna, säger Matilda. Och då är ju tanken att de skall tycka att det är ett bra projekt och att de kanske vill sätta upp det någonstans eller att någon vill boka projektet till någon skola kanske eller till en föreställning, vad som helst.
Operan PMSIUS med libretto av Alma Lindé och musik av Corinne von Dardel skrevs 2017. När Kamraterna satte upp verket 2023 på Reimersholme Hotel var Matilda musikalisk ledare för produktionen.
Vad innebar det att vara musikalisk ledare för PMSIUS?
Det var väldigt speciellt, berättar Matilda.
– Vi var inklämda i ett litet hörn på en bar på Reimersholme Hotel. En timme. Ingen paus. Jag var musikalisk ledare för en liten kammarorkester på sju personer – och tre sångare.
Som musikalisk ledare ansvarade Matilda för repetitionerna och för att forma det musikaliska uttrycket, först tillsammans med sångarna. När sedan orkestern kom in, gällde det att hitta den gemensamma tolkningen tillsammans med dem.
– Eftersom vi saknade dirigent blev arbetet väldigt kammarmusikaliskt och kollektivt, men jag hade huvudansvaret för helheten, säger Matilda.
– Det är roligt att fria operakompanier som Kamraterna är så skickliga på att nå ny publik, ofta genom att spela i oväntade miljöer, lägger hon till. Det väcker nyfikenhet och kan bli en första kontakt med opera för många.
– Att någons första operaupplevelse är en föreställning om PMS-besvär är både komiskt och betydelsefullt. Sådana upplevelser kan sänka trösklarna och leda vidare till konserthus och andra scenkonstformer som publiken annars kanske inte vågat närma sig, säger Matilda Lindholm, en pianist som med driv och passion framför allt vill engagera och beröra sin publik.
Utmaningar, passion och möjligheter
Att vara frilansande pianist innebär många utmaningar, men genom att utforska både välkända och bortglömda verk och genom att modigt ta sig an utmanande projekt och samarbeten delar Matilda med sig av sin passion för musiken och skapar möten och gemenskap mellan människor. Hennes engagemang för att lyfta fram kvinnliga kompositörer och mindre spelad repertoar vittnar om en vilja att bredda och fördjupa musiklivet.
Vi avslutar samtalet genom att ta några bilder innan det är dags för Matilda Lindholm att ta emot några av sina pianoelever.
Astrid Haugland
Läs också: Med dataanalys i fiollådan Om hur musikstudenten och violinisten Emma Alriksson förbereder hon sig för sitt kommande yrkesliv i en tuff bransch.
Fler artiklar av Astrid Haugland på vivaopera.se
På Youtube:
Inspelningar med Matilda Lindholm
Verk som nämns i artikeln
- Claude Debussy: Estampes
- Mel Bonis: Femmes de légende
- Amy Beach: Pianokonsert i C-moll, op. 45
- Dora Pejačević: Pianokonsert i g-moll, op. 33
- Vítězslava Kaprálová: Sonata appassionata för piano, op. 6
- Steve Reich och Beryl Korot: The Cave