– fem decennier av kluriga musikfrågor och gemenskap
Av Astrid Haugland
Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Vem skrev stycket? Vilket verk spelas? Genom åren har deltagare kommit och gått, men ett stabilt gäng entusiaster håller fortfarande traditionen levande.
I denna första delen av artikeln får du veta mer om musikgissargängets historia och vara med under ett av gruppens tävlingstillfällen.
TÄVLINGSKVÄLL OCH HISTORIA
När örat sätts på prov – tävlingskväll hos musikgissargänget
Över högtalarna hörs en inspelning från 1929: Schatz-Walzer op. 418 av Johann Strauss, bearbetad och framförd av pianisten Ernst von Dohnányi. Valsen bygger på musik ur operetten Zigenarbaronen och visar hur Strauss gärna återanvände sina motiv.
Ernst von Dohnányi spelar J. Strauss-Dohnanyi Schatzwalzer (På Youtube: En inspelning på pianorulle, Welte-Mignon, från 1927.)
Det är musikgissning en måndag i november hemma hos kvällens tävlingsledare, Nils-Göran Olve. Han har förberett ett antal noggrant utvalda musikexempel och de fyra deltagarna, Erik Leideman, Jan Silverudd, Allan Kanter och Roger Edman, ska med sina tränade öron försöka identifiera tonsättare och verk.
Själv är jag endast med som tyst observatör inför att jag ska skriva den här artikeln om tävlingen.
Korrekta svar belönas med poäng. Varje musikexempel kan ge maximalt 6 poäng för tonsättare och 4 poäng för verk. Ofta finns det extrafrågor som kan ge 1 poäng vardera och beröra allt från textförfattare och satsindelning till artister, årtal eller geografiska kopplingar.
Varje gång man gissar fel dras 1 poäng av från maxvärdet. Man får ha högst fem fel på tonsättare och tre fel på verk innan man måste avstå från vidare gissningar.
Strategi är en viktig del av spelet. Den som är säker kan gå direkt på rätt tonsättare och verk och få full poäng – men misstag kostar dyrt. Den försiktige kan i stället ”ringa in” sitt svar. Exempel: Haydns symfoni nr 104 spelas upp. Chansar man på Mozart förlorar man ett giss i onödan. Den som börjar försiktigt – 1700-tal → efter 1770 → tysk → österrikare → Mozart – får också ett fel, men har samtidigt ringat in rätt tidsram och land, vilket leder vidare till Haydn.
I regel måste man först ha identifierat tonsättaren innan man får gissa på verket
Deltagarna tävlar mot varandra. Var och en skriver ned sitt svar på frågan om tonsättare och verk och visar svaret endast för tävlingsledaren som direkt avgör om det är rätt eller fel. När alla har gissat färdigt summeras hur många poäng varje deltagare har fått på frågan.
– Ja, då fick du tre poäng på Strauss i alla fall, säger tävlingsledare Nils-Göran, till en av deltagarna, Jan Silverudd. Nej vänta, du tog Zigenarbaronen. Det var en extra fråga så det blev fyra.
– Dohnanyis Schatz-Walser var ett ganska berömt arrangemang, fortsätter han.
– Ja, jag var jätteimponerad, säger Jan. Jag tänkte att det måste ju vara Paderewski. För det var ju alltså så underbart överlastat som det bara gick.
– Ja, och väldigt mycket rubaton och finesser, kompletterar Nils-Göran.
– Nu blir det sång igen, säger tävlingsledare Nils-Göran, och här får ni återigen anledning att, om det går, höra text.
Han sätter i gång nästa musikexempel, ett 5 minuter långt avsnitt ur ”Der Wildschütz” (Tjuvskytten, 1848) av Albert Lortzing. Rollen som Baculus framförs av basbarytonen Paul Höglund i en inspelning från 1961. Valet föll på just den här gamla inspelningen eftersom den är på svenska, något som både kan förvilla och hjälpa. Gissarna kan inte utgå från vilket land musiken kommer ifrån, men för de flesta blir texten lättare att uppfatta än om den hade varit på tyska.
Medan deltagarna lyssnar, tänker och antecknar ser tävlingsledaren till att de får nödvändig energipåfyllning i form av druvor, chokladbitar och en och annan ledtråd.
– Jag har ingen aning så jag gissar, men jag har skrivit det här, säger Jan när exemplet har spelat kart. Han visar sitt papper för Nils-Göran och får till svar att verket är fel, men att resten är rätt.
Det är rätt, får Allan Kanter veta när han visar sitt svar.
– Har du rätt gubbe eller, undrar veteranen Roger Edman, en av tävlingens grundarna.
– Man får en extra poäng för den svenska titeln som några av er redan har skrivit, påminner Nils-Göran och lägger till att det är extra poäng även på roll och artist.
Poängen på frågan summeras och antecknas.
– Jag fick hela elva poäng på att jag kände igen den där texten, säger Erik Leideman.
Sista frågan innan det blir en timmes paus, fråga nummer 6 av 12, är en extra klurig och svår fråga, en sådan fråga som gissargänget kallar ”trettonfråga”. Mer om det senare.
Till pausen har Nils-Göran Olve dukat upp med gott bröd, olika ostar och annat välsmakande. Därtill finns det såväl öl som vin att välja på för dem som vill ha det.
Klockan närmar sig 22 när den tolvte och sista frågan är besvarad och poängen summerade. Deltagarna beger sig hemåt – trötta, men fyllda av intryck. Kvällen vinnare blev med knapp marginal veteranen Roger som denna gång fick se sig besegrad av förra tillfällets vinnare, dirigenten och violinisten Tobias Ringborg.
Att hitta tider som passar alla kan vara en utmaning, därför delas tävlingsomgångarna oftast upp på två eller tre tillfällen med 4–5 deltagare per gång. Det är lagom många om alla skall få plats och man skall hinna med, anser Nils-Göran Olve. Han planerar att erbjuda ett tredje tillfälle på sina frågor i januari. Det gäller att ingen avslöjar de rätta svaren, bara.
Nästa musikgissning med nya frågor blir hemma hos Erik Leideman i december.
Musiktävlingens historia och utveckling
Roger Edman, en av musiktävlingens grundare
Alltsedan starten 1975 har musikgissningstävlingen funnits som en privat gemenskap mellan själsfränder. Men fröet såddes redan tio år tidigare när två musikintresserade unga män – kamraterna Anders Öhnedal och Roger Edman – inte blev uttagna till det svenska laget i Musikfrågan Kontrapunkt med Sten Broman. De bestämde sig då för att göra sin egen tävling, bara de två.
I tio år ordnade Roger och hans nu avlidne vän Anders sina tävlingar. Roger minns särskilt när han för första gången gav Anders en riktig nöt, ouvertyren till Webers ”Abu Hassan” – som denne klarade – till Rogers stora förvåning.
Detta berättar den nu 83-årige Roger när jag hälsar på hemma hos honom för att få veta mer både om bakgrunden till musikgissningstävlingen, om hans musikintresse och om honom själv.
När Roger Edman som 20-åring flyttade till Stockholm 1962 hade han med sig ett stort intresse för klassisk musik och några grammofonskivor som han hade köpt på postorder, för någon skivaffär fanns inte i hans hemkommun, Kramfors.
Redan samma kväll som han anlände till Stockholm med tåg gick han på operan och såg Tosca. Det var ett gästspel från Finlands nationalopera, med Anita Välkki i huvudrollen, berättar han.
Så småningom förde hans musikintresse honom till Gehrmans musikförlag där han stannade kvar i 28 år, till 1994–95.
– Har du alltid varit skivsamlare? undrar jag när vi tittar på hans stora samling av LP-skivor.
– Ja, det har jag, svarar Roger. Man kan nästan säga att jag är en utpräglad diskofil. Riktigt utpräglad! (diskofil = person som samlar grammofonskivor, min anm.)
– Men jag har inga direkta dyrgripar ekonomiskt. Om jag vill köpa en skiva med exempelvis Rigoletto och det finns en som är på REA så väljer jag den, oavsett vilken inspelning det är. Men det är alltid ett plus om dirigenten och artisterna verkar intressanta.
Det var på en av dessa skivreor som han först träffade en annan av gruppens veteraner – och fortfarande aktiva medlem – Anders Westlund.
– Vi började prata och jag noterade omedelbart att han hade en intressant musiksmak, berättar Roger.
Trots arbetet på musikförlag, har Roger aldrig lärt sig läsa noter eller spela ett instrument. Hans musikintresse har i stället utvecklats kring olika tonsättare och epoker, med särskild förkärlek för orkestermusik, gärna storslagen sådan. Opera har alltid fascinerat honom, liksom historiska inspelningar. Skivsamlingen omfattar också många skivor med piano- och kammarmusik.
Roger Edmans engagemang för musik, hans ständigt växande skivsamling och inte minst umgänget med den särdeles kunnige Anders Öhnedal lade grunden till den musikgissartävling som 2025 firade 50 år. Så här gick det till.
Hur det hela startade
Våren 1975 var Roger och Anders i Katarina kyrka i Stockholm för att lyssna på Rossinis oratoriska körverk Stabat Mater. I publiken fanns även Lars Högbom, känd från Musikfrågan Kontrapunkt. Roger bjöd då både Anders och Lars hem till sig. Det blev starten.
När Roger, Anders och Lars väl hade dragit i gång sin tävling dröjde det inte länge innan fler anslöt, bland dem Sune Hofsten, som 1978 började som bibliotekarie i Stockholms konserthus, där även Anders Öhnedal arbetade.
Och Sune, också han en hängiven skivsamlare, hade sedan länge varit bekant med den likasinnade Nils-Göran Olve.
Sedan barnsben har Nils‑Göran varit en trogen gäst i Konserthuset, där hans far spelade violin i orkestern. När jag besöker Nils-Göran får jag höra hur det gick till när han rekryterades till musikgissaralaget.
– Men då stod jag där en kväll och väntade på aftonens konsert och då kom Öhnedal fram till mig som jag kände lite, lite grann, med huvudet på sned, och sa någonting om tävlingar här, vi gissar, du borde vara med och Sune har bett mig fråga och så där.
Det var 1978.
Även Erik Leideman hör till veteranerna. Sommaren 1980 bodde han tillfälligt på Västmannagatan i Stockholm, där han en dag hörde barockmusik strömma från ett öppet fönster. Den visade sig komma från Anders Öhnedals lägenhet. De började prata, och snart blev Erik involverad i gissningarna.
På liknande sätt har musikgissargänget fortsatt att växa till i dag mellan 10 och 15 aktiva medlemmar.
Enda kvinnan
Under de fem decennier som tävlingen har funnits har endast en kvinna anslutit: Evabritt Selén, mångårig musikbibliotekarie på Sveriges Radio och en flitig konsertbesökare. Hon är dessutom en av deltagarna i musikgissargänget som har medverkat i Musikfrågan Kontrapunkt.
Musikfrågan Kontrapunkt som inspirationskälla
Inför 1980 års upplaga av Musikfrågan Kontrapunkt lyckades Roger Edman och Anders Öhnedal, tillsammans med en deltagare de inte redan kände – Kjell Bondestad – bli utvalda att representera Sverige i tävlingen. Kontrapunkt var vid den här tiden tid en ren musiktävling där nationella tremannalag från Sverige, Norge, Danmark och Finland tävlade mot varandra.
Att Roger och Anders under många år så hängivet ägnat sig åt musikgissning var sannolikt en viktig anledning till att det svenska laget det året gick segrande ur tävlingen.
Musikfrågan Kontrapunkt hade 1980 sin sista säsong med den karismatiske Sten Broman som programledare, ett uppdrag han hade haft sedan 1964. Efter fem års paus återupptogs programmet 1985 och leddes av Sixten Nordström fram till nedläggningen år 1998.
Roger Edman berättar att han deltog tre gånger i Kontrapunkt medan Sixten Norström var programledare: 1990, 1992 och slutligen 1994. Inför tävlingen 1994 fick han i uppdrag att rekrytera en kvinna till det svenska laget. Han bestämde sig då för att kontakta Evabritt Selén som han kände till från Operavännernas numera nedlagda musikfrågesport. Tillsammans med Roger Edman och Paul Christian Sjöberg, bibliotekarie vid Musikhögskolan i Malmö, var hon med och tog hem segern för Sverige. Så småningom blev Evabritt en trogen medlem i musikgissargänget.
Efter att Musikfrågan Kontrapunkt lades ner 1998 skulle det dröja nitton år innan programmet 2017 återuppstod i ny skepnad som Kulturfrågan Kontrapunkt. Såvitt jag vet har ingen från musikgissargänget deltagit i Kontrapunkt sedan 1994, däremot har gissarna hela tiden fortsatt att tävla inom sin egen lilla gemenskap.
Musiken
Eftersom medlemmarna i gänget väljer musiken när de är tävlingsledare, så speglar urvalet deras smak. Få av dem har någon riktig passion för musik före 1750, så tyngdpunkten brukar ligga på 1800-tal och tidigt 1900-tal. Men även äldre och nyskrivna verk förekommer.
– Vi har några blinda fläckar som ingen av oss riktigt vurmar för, säger Nils-Göran Olve och nämner orgelmusik, gitarr och kör a cappella.
Själv brukar han rita upp ett rutnät med olika tider och genrer när han planerar sina tävlingar. Sedan väljer han ut tolv frågor som täcker rutnätet utan för mycket upprepningar av till exempel symfonier från samma period. Även länder bör skilja sig, anser han. Däremot är det numera omöjligt att ta hänsyn till om något exempel varit med förut.
– Någon sällsynt gång minns jag att jag har haft med något udda exempel tidigare. För min senaste tävling tog jag fram en gammal radioinspelning med Kjerstin Dellert i Rossinis Italienskan i Alger. Den hade jag faktiskt använt på 1980-talet när jag fick den, och Roger var med då också. Jag har kvar protokollet och kunde upplysa honom om hur många poäng han fick den gången.
Regler och traditioner
Att gissargänget har funnits i flera decennier och har en stabil kärna av veteraner märks bland annat på att det finns väl inarbetade regler och traditioner.
Tävlingsledaren ansvarar för att genomföra en tävlingsomgång från början till slut. Uppdraget innebär bland annat att bjuda hem tre till fem deltagare åt gången vid två, ibland tre, tillfällen. Ledaren skall planera nya frågor, samla musikexempel, vara väl påläst för att kunna hjälpa till med feedback och ledtrådar – och servera mat i pausen.
Evabritt Selén berättar om sitt möte med traditionerna första gång hon skulle vara värd för en tävling.
– Jag vet när jag hade min första fråga hemma hos mig, då kom ju folk efter sina jobb. Jag trodde alla var hungriga, så jag serverade mat först – och det fick ju dem ur gängarna – för så gör man inte. Först är det halva tävlingen, mat i pausen, och sen resten av tävlingen – men det hade jag inte fått veta.
Varje tävlingstillfälle beräknas ta ungefär 4 timmar inklusive en timmes paus efter ca 90 minuter.
Gissningsregler
Det finns ett tvåsidigt A4-blad med detaljerade regler bland annat om poängsättning men även om hur man umgås och var man skall placera tonsättare som har levt och verkat i fler länder – allt för att undvika långa och onödiga diskussioner. Salieri, Spontini, Wolf-Ferrari och Clementi tillhör enligt regelbladet Italien, Stravinskij tillhör Ryssland, Liszt tillhör Ungern etcetera.
Geografisk placering är viktigt när man skall ”ringa in” en tonsättare. Erik Leideman exemplifierar: Tror du att det är rysk musik, då ska du skriva Öst, Slav och sedan Ryssland. Får du fel på Öst så har du fått bort hela östblocket. Går du direkt på rysk och får fel så kan det ju lika gärna vara en polsk eller tjeckisk tonsättare.
Regelbladet brukar ligga framme som komihåg-lapp och är speciellt viktigt när det kommer nya medlemmar.
”Trettonfrågan”
I början kunde man hinna med 20 frågor under en tävlingskväll. Då uppstod traditionen att fråga nummer 13 skulle vara särskilt svår och klurig. Den fick därför namnet ”trettonfrågan”. Sedan minskades antalet frågor till i normalfallet 12, men man valde att behålla sedvänjan med en extra komplicerad fråga – och även om den inte längre kunde ligga på plats 13 behöll man benämningen ”trettonfrågan”.
En lämplig ”tretton‑tonsättare” kan till exempel vara någon som i grunden är okänd som tonsättare – kanske en välkänd dirigent som har skrivit några enstaka, sällan spelade verk, eller en person som är känd för något helt annat än sin musik.
”Olvebladet”
Ibland talar deltagarna om ett ”olveblad” så jag frågar Nils-Göran Olve vad det är för något.
– Ett ”olveblad” har jag aldrig haft, svarar Nils-Göran. Oftast förekommer ett ”olveblad” direkt före paus för att det ska bli möjligt för tävlingsledaren att ställa fram lite mat.
”Olvebladet” är då en utskriven lista med extrafrågor, oftast knutna till sista frågan före paus eller till tävlingsomgångens tema.
Han drar ett fiktivt exempel:
– Man har haft ett avsnitt ur Ambroise Thomas opera Hamlet. När det är dags för paus tar tävlingsledaren fram ett blad med upp till ett tjugotal olika frågor som ger en poäng var eller kanske en halv poäng var för att det inte ska bli allt för tungt. Där kan det frågas efter uruppförande år, rollen vi hörde, vem det var som sjöng, tre andra operor av Thomas etcetera.
Han fortsätter att exemplifiera:
– Hamlet bygger ju på Shakespeare, i vilket år uruppfördes Shakespeares pjäs? Den utspelar sig som bekant i en dansk stad, vilken? När framfördes pjäsen Hamlet första gången i Sverige? Vad heter Hamlets mamma?
Men varför heter det ”olveblad”? vill jag veta.
– Därför att det var lättare att uppfinna sådana här blad kring operor än kring något annat. Och då visade det sig vid något tidigt tillfälle att jag fick väldigt många poäng på ett sådant. Men, jag har väl nästan gjort en grej av att inte köra med ”olveblad”, berättar Nils-Göran Olve.
Musikgissargänget är inte ensamma om att tävla om musik
Tävlingar i musikkunskap är inget nytt. Redan under 1800‑talet roade sig salongspubliken med att pröva varandras gehör och bildning genom att spela korta teman vid pianot och låta gästerna gissa tonsättaren. Otaliga musikintresserade har genom åren fortsatt traditionen i mindre skala – träffats privat, spelat upp musik och gissat tillsammans.
Som redan har nämnts har nämnts har Operavännerna vid Kungliga Operan i Stockholm haft en numera nerlagda musikfrågesport. Föreningen Radiosymfonikernas och Radiokörens vänner arrangerar med olika mellanrum sin egen ”Kontrapunkt”-tävling där ett lag från vänföreningen tävlar mot ett lag med deltagare från Radiosymfonikerna och Radiokören. Medlemmar i orkestern, kören och vänföreningen bjuds in för att vara publik.
Även musikgissargänget har en gång tävlat inför inbjuden publik. Det skedde 1988, när Roger Edman arrangerade en tävling på Gehrmans Musikförlag. Då delades gruppen upp i två lag som tävlade mot varandra.
En gång i veckan sänder Sveriges Radio ”Klassiska krysset” både som podd och som tablålagt program.
På senare år har musikgissandet även flyttat online. För den som är intresserad av klassisk musik finns exempelvis Catch IT? QUIZ: The Classical Music Quiz och Classical Music Quiz – I Love IT.
Få musikgissargäng har dock varit så aktiva – och funnits så länge – som den grupp med eldsjälar inom klassisk musik som den här artikeln handlar om. Kanske ligger förklaringen till det hos deltagarna själva.
Astrid Haugland
Tre av dem som nämns i artikeln och som genom åren har haft stor betydelse för tävlingens utveckling men som inte längre lever är Anders Öhnedal, Lars Högbom och Sune Hofsten.
Del 2 – Musikgissarporträtt
Nedre raden: Nils-Göran Olve, Roger Edman, Evabritt Selén
I del 2 av artikeln får du möta sex av de tio till femton aktiva medlemmarna som ger musikgissargänget dess prägel och egenart. Här berättar Roger Edman, Nils-Göran Olve, Erik Leideman, Tobias Ringborg, Evabritt Selén och Jan Silverudd om vad det innebär för dem att delta – och vad det faktiskt ger.
Testa dina kunskaper:
Nils-Göran Olve bjuder här på några autentiska extrafrågor från sina tävlingsomgångar. Skriv in dina förslag till svar och jämför sedan med facit. Du får själv räkna ihop dina poäng. Observera att två av frågorna kan ge hela 3 poäng, annars 1 poäng per fråga.
