– fem decennier av kluriga musikfrågor och gemenskap

Av Astrid Haugland

Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Att gissargänget har hållit ihop i över femtio år beror kanske framför allt på deltagarna själva.

I denna andra delen av artikeln får du möta sex av de tio till femton aktiva medlemmarna som ger musikgissargänget dess prägel och egenart,
Roger Edman, Nils-Göran Olve, Erik Leideman, Tobias Ringborg, Evabritt Selén och Jan Silverudd, och läsa om vad det innebär för dem att delta – och vad det faktiskt ger.

När jag en novemberkväll 2025 gästade ett musikgissartillfälle hemma hos Nils-Göran Olve som var kvällens tävlingsledare fick jag av tävlingens grundare, Roger Edman ett linjerat A4-papper där han med tydlig och vacker handstil, i versaler, hade skrivit rubriken: MUSIK – GISSE – GÄNGET STARTADE VÅREN 1975 HOS ROGER.

Under rubriken följde en lista över gruppens medlemmar ända sedan starten 1975. Högst upp stod de tre grundarna: ROGER EDMAN, ANDERS ÖHNEDAL och LARS HÖGBOM. I dag är det bara Roger som finns kvar i livet.

Därefter kom namnen på 16 personer som har anslutit genom åren – bland dem ANDERS WESTLUND, en av gängets verkliga veteraner och fortfarande aktiv, pianisten BENGT FORSBERG samt avlidne SUNE HOFSTEN, bibliotekarie för Stockholms filharmoniker.

Av de 16 på listan har fyra gått bort, men endast en har slutat. Visserligen har musikgissargänget då och då haft mer tillfälliga gäster, men i det stora och hela har sammansättningen varit förvånansvärt stabil under de drygt femtio år som gruppen funnits.

Till den här artikeln har jag valt att prata med tre av veteranerna – Roger Edman (med sedan 1975), Nils-Göran Olve (1978) och Erik Leideman (1980) – samt nykomlingen Jan Silverudd, som anslöt 2021. Alla fyra är passionerade skivsamlare, men ingen av dem har någon professionell koppling till musik.

Jag har också intervjuat två deltagare som har musik som yrke: violinisten och dirigenten Tobias Ringborg och musikbibliotekarien Evabritt Selén. Hon är dessutom den enda kvinna som någonsin varit med i gänget.

I avsnittet ”MUSIKGISSARPORTRÄTT” nedan presenteras dessa sex gissare.

Sedan följer avsnittet ”FRÅGOR OCH SVAR” där var och en berättar mer om sin syn på att tävla i musik, både som gissare och som tävlingsarrangör. Flera reflekterar över hur umgänget i gruppen har påverkat deras musiksmak och kunskap om musik, liksom vilken roll gemenskapen har spelat socialt.

I samtalen kommer några in på frågan om vilka som egentligen är de skickligaste gissarna: skivsamlarna eller musikerna, och resonerar kring varför gruppen bara har haft en enda kvinnlig medlem. Avslutningsvis delar några av dem sina tankar om musikgissartävlingens framtid.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING:

• MUSIKGISSARPORTRÄTT
  • Roger Edman om favoriterna, blindfläckarna och passionen för skivor
  • Nils-Göran Olve – musik, föreningar och ledarskap
  • Erik Leideman – ingenjör med bred musiksmak
  • Tobias Ringborg – inhopp, opera och full kalender
  • Evabritt Selén – mellan konsertfoajéer och musikgissning
  • Jan Silverudd – han hör hur tonsättarna tänker
• FRÅGOR OCH SVAR:
  • Vad gillar du bäst: att gissa eller att klura ut frågor till andra?
  • Hur är det att förhålla sig till de interna reglerna och poängsystemen när du gissar? Har du någon strategi?
  • Hur går du till väga när du möter ett okänt verk?
  • Hur viktigt är det att vinna en tävling?
  • Finns det någon form av standardrepertoar som musikexemplen väljs utifrån?
  • Vad är viktigt när du planerar och genomför dina tävlingar?
  • Finns det något särskilt minnesvärt tillfälle du vill lyfta fram?
  • Har musikgissandet påverkat din musiksmak och din kunskap om musik?
  • Hur viktig är den sociala delen?
  • Berätta om ditt skivsamlande?
  • Är musiker eller skivsamlare de skarpaste musikgissarna?
    • Vad säger forskningen?
  • Evabritt Selén om att vara ”den enda kvinnan”
  • Varför har endast en kvinna gått med i gänget?
    • Ett genusteoretiskt perspektiv på frågan
  • Hur ser du på framtiden för musikgissargänget?
• SLUTSATS OCH FRAMÅTBLICKAR
  • Framtidsutsikter – utmaningar och möjligheter
• TILL SIST
• Del 1 – Tävlingskväll och historia
• KÄLLOR:
  • Musiklyssnandet
  • ”Enda kvinnan” ut ett genusteoretiskt perspektiv:

Till sidans topp

MUSIKGISSARPORTRÄTT

Roger Edman om favoriterna, blindfläckarna och passionen för skivor

Som grundare av musikgissartävlingen har Roger Edman bidragit med mycket under del 1 av artikeln, där han också presenteras närmare, men jag vill gärna veta vilken musik han själv tycker bäst om – och vilken han kanske helst vill slippa få frågor om.

Musik före Bach är ovanlig i tävlingarna, säger han, även om Monteverdi dyker upp ibland. Bach tilltalar honom inte lika mycket som Mozart, Beethoven, Schubert – och särskilt Wagner, som han gärna lyfter fram, till och med framför Verdi.

Han medger också att han är svagare på ny musik och att Stravinsky kan vara svår att känna igen när han inte låter som sig själv. Samma sak gäller faktiskt Beethoven, konstaterar han.

Däremot tvekar han inte för att dra en operettmelodi och en gång hade han Evert Taubes ”Stockholmsmelodi” som inledning på en tävling där temat för tävlingen var huvudstäder.

Innan vi skiljs åt påminner Roger om sin största passion: diskofilin. Han skrattar åt hur flitig han varit på skivreor genom åren – ofta först vid dörren när de öppnade.

Nils-Göran Olve – musik, föreningar och ledarskap

Nils-Göran Olve har varit aktivt i tävlingsgänget nästan sedan starten. När han berättade om en tävling han snart skulle hålla hemma hos sig – den som skildras i del 1 – insåg jag att det här var en historia jag ville skriva om.

Nils-Göran är ekonom med ett särskilt intresse för hur siffor påverkar vårt beteende. Hans musikintresse väcktes när han redan som barn följde med sin pappa, violinist i Filharmonikerna, på konserter och operaföreställningar.

Under många år var han främst konsertbesökare, skivsamlare och tävlingsentusiast – tills några foajébekanta lyckades värva honom till OperaVännernas lag i en av deras årliga operatävlingar. Det gick oväntat bra, berättar Nils-Göran, och när de lockade med honom på en gruppresa stod han plötsligt på en buss – med en mikrofon i handen – och berättade om opera. Det blev starten på ett långt föreningsengagemang.

Han hade även börjat gå på Operahögskolans konserter och drogs snart in i vänföreningens arbete, först som revisor och sedan – nästan innan han hann reagera – som ordförande. Efter tolv år på posten tog han 2001 steget över till OperaVännerna. Han satt i valberedningen, hittade ingen annan kandidat till ordförandeposten och blev vänligt övertalad av styrelsen att ta uppdraget själv. Det blev tretton år till, och när han klev av 2014 hade han lett två föreningar i sammanlagt 25 år och blivit ett välkänt namn i föreningsvärlden.

– Efter det har jag kunnat ägna mig åt det jag tycker allra mest om, säger Nils-Göran, att skriva artiklar, intervjua sångare och operachefer och hålla föredrag på operaresor.

Sen kom engagemanget i Kammarmusikens Vänner i Allhelgonakyrkan (KVAH), drivet både av idealism och av vänskapen med musikgissarkollegan, pianisten Bengt Forsberg, KVAH:s konstnärlige ledare. Nils-Göran var ordförande i KVAH mellan 2019 och 2023 då han – 75 år gammal – valde att lämna över stafettpinnen, men inte engagemanget.

– Tidvis har föreningslivet varit som ett halvtidsjobb, men som universitetsanställd och konsult har jag i praktiken kunnat styra min tid, säger han.

För Nils-Göran hänger allt ihop: Efter år av att som ekonom intervjua företagsledare och hålla föredrag på ledarskapskurser blev steget naturligt till att intervjua operafolk och att hålla föredrag och skriva om operans värld. På vivaopera.se har han publicerat ett 40-tal artiklar.

Erik Leideman – ingenjör med bred musiksmak

När vi möts i december 2025 är ingenjören Erik Leideman bara veckor från pensionen, men just den här dagen är han ledig. Det finns mycket han ser fram emot att få mer tid för, berättar han – som att lyssna på en opera i sin helhet hemma.

Erik började spela piano som barn och fortsatte flitigt tills han inte längre kunde gå i kommunala musikskolan. I dag har han bytt det akustiska pianot mot ett digitalpiano. Det har bra ljud, behöver aldrig stämmas och kan spelas med hörlurar så han slipper störa grannarna.

Under några år arbetade Erik i Japan och fick då mindre tid för sitt pianospel, men tänker att det är något han kan återvända till.

Vardagsrummet hemma hos Erik är inrett för lyssning, och inför pensionen har han satsat på en riktigt bra stereoanläggning. Hans musiksmak spänner från sent 1400‑tal till barock och romantik, med favoriter som Bach, Bruckner, Brahms, Schumann och Debussy. En period var han helt inne på modern musik – Stravinsky, Wienskolan och franska tonsättare – och dit återvänder han gärna.

LP-samlingen fyller halva bokskåpet, trots att han rensat ut mycket eftersom han mer och mer har gått över till streaming. CD-skivorna står kvar, men allt är överfört till hårddisk.

– Du får påminna mig sen när du är på väg ut att du får titta på mina 78-varvsskivor, säger han.

Musikgissandet har följt Erik sedan barndomen, då han satt klistrad framför Musikfrågan Kontrapunkt. Sedan 1980 har han varit en självklar del av musikgissargänget.

Tobias Ringborg – inhopp, opera och full kalender

– Ja, jag heter Tobias Ringborg, är violinist och dirigent, och älskar musiken över allt annat på jorden, svara Tobias när jag frågar vem han är.

Musiken fanns tidigt omkring honom, med två äldre bröder som spelade, och själv började han med violin som treåring. Som tioåring sjöng han i Stockholmsoperans barnkör, och opera och violin har sedan dess blivit hans två musikaliska fundament. Han har alltid försökt få violinen att ”sjunga”, inspirerad lika mycket av stora sångare som av legendariska violinister.

Dirigeringen kom när han var i slutet av tjugoårsåldern och det som driver honom är möjligheten att få arbeta med framför allt opera, men också symfonier.

Nyligen gjorde han ett hastigt inhopp i Göteborg, där han fick kasta sig in i Rachmaninovs Klockorna – ett stort verk för solister, kör och orkester – och Sibelius första symfoni – något han beskriver som fantastiskt, särskilt med en så lysande orkester.

Telefonsamtalet från Göteborg kom tre dagar före repetitionsstart och Tobias ägnade en helg åt intensiva förberedelse. Sådana situationer trivs han med: det finns inga alternativ, bara att göra. Pressen gör honom extremt strukturerad, och det positiva är att det inte finns tid att bli nervös.

Ändå är det operahusen som lockar mest; att få dirigera de verk han har älskat sedan barndomen. När vi ses väntar en trettondagskonsert med Filharmonikerna, en konsertant Così fan tutte i Örebro, en resa till Nürnberg och därefter repetitionsstart för Turandot på Kungliga Operan. Han har mycket på gång – och entusiasmen går inte att ta miste på.

Ändå hinner han med musikgissargänget där han har varit aktiv sedan ungefär 2013.

Evabritt Selén – mellan konsertfoajéer och musikgissning

Evabritt Selén är ett välbekant ansikte i många konserthusfoajéer, i Stockholm såväl som på annat håll. Hon är en hängiven konsertbesökare och har en lång yrkesbana som musikbibliotekarie, bland annat på Sveriges Radio.

Evabritt växte upp i ett hem fyllt av musik – mamman lärare, pappan kyrkomusiker – och redan som treåring fick hon sin första stora operaupplevelse: Benjamin Brittens barnopera ”Vi gör en opera!” på Kungliga Operan. Hon minns hur hon satt rak i ryggen, helt uppslukad, och hur viktigt det kändes att få sjunga med. Där föddes kärleken till opera och musikdramatik.

Vokalmusiken har följt henne sedan dess. Hon sjöng i kör, spelade lite, gick i musikklasser och fortsatte på Ljungskile folkhögskola – samma skola som både hennes pappa och Birgit Nilsson hade gått på. Tillbaka i Stockholm började hon läsa musikvetenskap, och då brukade hon och några kurskamrater träffas hemma hos varandra och gissa på musik, utan några regler, enbart för nöjets skull.

1993 fick Roger Edman i uppdrag av SVT att sätta samman ett svenskt lag till Kontrapunkt inför säsongen 1994 och han behövde hitta en kvinna. Evabritt, som vid den tiden ofta deltog i OperaVännernas musiktävlingar, blev tillfrågad och tackade – efter viss betänketid – ja. Det svenska laget gick segrande ur tävlingen, och Evabritt blev så småningom en permanent del av musikgissargänget.

Jan Silverudd – han hör hur tonsättarna tänker

Genom vårt gemensamma engagemang i Kammarmusikens Vänner i Allhelgonakyrkan (KVAH) har jag upptäckt Jan Silverudds gedigna kännedom om tonsättare.

Jan testade blockflöjt och piano som barn, men övandet lockade aldrig. Däremot började han redan i högstadiet gå på konserter och höll fram till pandemin ett tempo på ungefär två i veckan. Under studietiden i Uppsala började han sjunga i kör och fortsatte i olika kyrkokörer i Stockholm långt upp i vuxen ålder.

Jan Silverudd beskriver sig som en närmast fanatisk skivsamlare, med tusentals LP, ännu fler CD-skivor och omkring två tusen kassettband inspelade från radion. Kassetterna står numera mest i förrådet, och lyssnandet sker främst via radio och Spotify, men konserterna är fortfarande självklara i hans liv.

Jan har visserligen läst en termin musikvetenskap, men han har aldrig ägnat sig åt tonsättarbiografier, musikteori eller notläsning. Han måste höra musiken – och när han gör det fastnar den. Minnet är hans starkaste verktyg.

Jan Silverudd har en stark förmåga att känna igen tonsättares ”fingeravtryck”, vilket gör att han ofta kan identifiera musik han aldrig hört. Upptäckarglädjen driver honom: att lära sig nytt är viktigare än att fördjupa det han redan kan, något som gynnar honom i gissandet. Han debuterade i gänget 2021 men hade tävlat i andra sammanhang redan tidigare.

FRÅGOR OCH SVAR:

• FRÅGOR OCH SVAR:
  • Vad gillar du bäst: att gissa eller att klura ut frågor till andra?
  • Hur är det att förhålla sig till de interna reglerna och poängsystemen när du gissar? Har du någon strategi?
  • Hur går du till väga när du möter ett okänt verk?
  • Hur viktigt är det att vinna en tävling?
  • Finns det någon form av standardrepertoar som musikexemplen väljs utifrån?
  • Vad är viktigt när du planerar och genomför dina tävlingar?
  • Finns det något särskilt minnesvärt tillfälle du vill lyfta fram?
  • Har musikgissandet påverkat din musiksmak och din kunskap om musik?
  • Hur viktig är den sociala delen?
  • Berätta om ditt skivsamlande?
  • Är musiker eller skivsamlare de skarpaste musikgissarna?
    • Vad säger forskningen?
  • Evabritt Selén om att vara ”den enda kvinnan”
  • Varför har endast en kvinna gått med i gänget?
    • Ett genusteoretiskt perspektiv på frågan
  • Hur ser du på framtiden för musikgissargänget?
• SLUTSATS OCH FRAMÅTBLICKAR
  • Framtidsutsikter – utmaningar och möjligheter
• TILL SIST
• Del 1 – Tävlingskväll och historia
• KÄLLOR:
  • Musiklyssnandet
  • ”Enda kvinnan” ut ett genusteoretiskt perspektiv:

Till sidans topp
Till Innehållsförteckning

FRÅGOR OCH SVAR:

I det här avsnittet berättar gissargängets medlemmar själva om sina strategier, erfarenheter och vad musikgissandet betyder för dem – både musikaliskt och socialt.

Eftersom flera har svarat likartat har jag valt att inte ta med allas svar på varje fråga, utan fokuserat på variationerna.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Vad gillar du bäst: att gissa eller att klura ut frågor till andra?

Tobias Ringborg

– Det som för mig är så fantastiskt med det här, det är att det är lika roligt att vara den som arrangerar tävlingen – och tänker ut kluriga frågor – som att sitta och gissa.

– Eller så här: Det är inte alltid roligt att gissa – när man sitter och hör någonting och man inte har en den blekaste aning. Men det är också det som är både roligt och frustrerande med just det här gänget – att det är oerhört hög nivå.

När han sitter och värker fram någonting tills allt plötsligt faller på plats och tävlingsledaren bekräftar att han har träffat rätt – då känns det mycket roligare än de gånger han känner igen musiken direkt och skriver ner svaret på två sekunder.

– Vissa tävlingsledares repertoar och frågor passar en bättre än andras, säger Tobias, och i mitt fall är det helt uppenbart så att Nils Göran Olves tävlingar till exempel, passar mig väldigt bra. Han har förhållandevis mycket opera. Nils‑Göran väljer ofta musik som är aktuell just då.

Nils-Göran Olve

– Det finns ju några som inte har fått till några tävlingar på länge, säger Nils‑Göran, men jag tycker inte att det gör så mycket för det är ju nästan roligare att sätta samman tävlingar än att tävla.  Så jag drar gärna min större del av det lasset. 

– Samtidigt är det en ganska stor arbetsinsats att bära hem föda och sedan planera att det ska gå att plocka fram tillräckligt raskt för att inte förlora tempo för mycket eller fördröja kvällen för länge. Och det är även rätt mycket efterarbete med att plocka undan. Så det är möjligen en begränsning i hur länge vi orkar. Men det har ju gett så mycket glädje, lägger han till.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Hur är det att förhålla sig till de interna reglerna och poängsystemen när du gissar? Har du någon strategi?

Du kan läsa mer om gissargängets regler och rutiner under del 1 av artikeln, men i korthet ser det ut så här: Korrekta svar ger poäng: upp till 6 för tonsättare och 4 för verk, plus eventuella extrafrågor à 1 poäng. Varje felgissning minskar poängen med 1.

Gissargängets regler och rutiner är utformade för att uppmuntra försiktighet och eftertanke snarare än snabba gissningar. Den som är säker kan gå direkt på rätt svar, medan den försiktige ”ringar in” genom att börja brett och stegvis precisera – en metod som minskar risken för stora poängavdrag.

Evabritt Selén

– Skitjobbigt! Det tycker jag verkligen, säger Evabritt, och berättar att det tog många år innan hon förstod hur de tänkte som hade utformat reglerna.

Poängen bygger på att man inte förlorar något så länge man inte gissar fel, berättar hon, därför gäller det att mjölka information från programledaren och undvika att chansa direkt på en specifik tonsättare eftersom ett fel direkt kostar poäng.

– Reglerna är jobbiga, men fyller en funktion, och man har lärt sig leva med dem, säger Evabritt

Jan Silverudd

– Roger Edman är en väldigt varm förespråkare för reglerna, säger Jan. Han tjatade nästan hela tiden hos Erik att jag måste lära mig de här reglerna. Jag får ju anpassa mig, så jag lär mig säkert de här reglerna också.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Hur går du till väga när du möter ett okänt verk?

Evabritt Selén

När ett okänt verk dyker upp i en tävling börjar Evabritt oftast med tiden. Är det äldre musik är det lättare att placera den, men 1900‑talet är en djungel. Då får hon lyssna på orkestreringen: där en saxofon kan röja att musiken hör hemma i det förra seklet. Sedan lyssnar hon på klangen och försöker känna efter om det liknar något hon har hört förut.

Ibland har hon tur. Tre takter kan till exempel påminna om Waltons Belshazzar’s Feast, och då får hon leta i sitt inre musikbibliotek: är det brittiskt, vad påminner det om? När den delen av hjärnan gjort sitt går hon vidare till katalogminnet – försöker komma ihåg verkförteckningar, årtal, stilperioder.

Till slut slår hon till med en titel – och lika ofta som hon gissar rätt blir hon frustrerad över att hon valde fel.

Nils-Göran Olve

När Nils‑Göran lyssnar på de 3–5 minuter långa gissningsexemplen uppmärksammar han långt fler detaljer än annars. Så snart han börjar leta efter ledtrådar riktas uppmärksamheten mot musikens uppbyggnad – besättningen, strukturen och alla de små nyanser som annars lätt passerar förbi. Inledningsvis avgränsar han geografi, därefter tid, och först i nästa steg eventuellt tonsättare eller verk.

Det handlar om att använda reglerna taktiskt: om ledtrådarna är vaga noterar han flera möjliga geografiska områden. Årtal blir först meningsfulla när området är så pass snävt att tiden faktiskt skiljer mellan kandidaterna. Då kan han använda ett “gränsår” för att sortera bort tonsättare.

Tror han till exempel att det kan vara Beethoven, Schubert, Mendelssohn eller Schumann kan ett årtal som 1827/1828 fungera som avskiljare: före 1827 är Beethoven och Schubert möjliga; efteråt faller Beethoven bort och Schubert nästan också.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Hur viktigt är det att vinna en tävling?

Roger Edman

För ett decennium sedan betydde det mer, tycker 83-årige Roger Edman; nu handlar det mest om att faktiskt komma i väg och vara med. Benen krånglar och rullatorn har blivit en trogen följeslagare, så för Roger är gemenskapen det viktigaste, berättar han.

Nils-Göran Olve

Nils-Göran bryr sig egentligen nästan inte alls om att vinna. Ibland har han till och med skämts lite, särskilt när en fråga råkat handla om en opera han kan utan och innan och poängen därför skjutit i höjden – inte bara för rätt svar på tonsättare och verk, utan också på extrafrågor om roller och artister. Det känns som en orättvis fördel, och kanske är det därför han så snabbt glömmer om han faktiskt vann eller inte.

Med åren har en annan sorts tillfredsställelse blivit viktigare: att märka att minnet och örat fortfarande fungerar hyggligt. Men den känslomässigt starkaste reaktionen kommer när han misslyckas med något han tycker att han borde kunna. Det svider mer än glädjen över en seger, och det är just den kontrasten som gör tävlandet så mänskligt för honom.

Erik Leideman

–Det är kul naturligtvis, men jag grämer mig inte om jag skulle hamna bland de sista. Ibland går det bra, ibland går det dåligt. Det beror lite på både dagsform och framför allt på programmet.

Evabritt Selén

– Det är jättejobbigt att förlora, men underbart att vinna och det gjorde jag inte de första åren, säger Evabritt.

– Då hade jag som ambition att aldrig vara under hälften av den bästa, berättar hon. Om den som vann fick 96 poäng så skulle jag ha 50 eller mer.

Sen tröttnade hon på att ha så låga mål. Inspirerad av idrottare bestämde hon sig för att tänka annorlunda – gå in i ett mentalt rum – och helt enkelt besluta att hon kunde vinna. När hon väl gjorde det började resultaten komma. Det blev tydligt hur mycket som handlar om insikt, självtillit och viljestyrka: att bestämma sig för att vinna och sedan faktiskt göra det. Nästa seger dröjde, men känslan av att det var möjligt fanns kvar.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Finns det någon form av standardrepertoar som musikexemplen väljs utifrån?

Tobias Ringborg

Gruppen är över lag svag på samtida musik, och genom åren har den moderna repertoaren varit nästan osynlig. Några, som Evabritt Selén och Nils‑Göran Olve, håller sig visserligen uppdaterade genom att gå på konserter, men i stort sett dominerar äldre epoker.

Förklaringen är enkel, enligt Tobias: nutida musik är svårare att minnas och känna igen. Det är betydligt lättare att identifiera Brahms än Adès eller Stockhausen. Samma mönster gäller i andra änden av historien – det allra tidigaste materialet förekommer också sparsamt. Tyngdpunkten ligger stabilt mellan 1750 och 1930, från klassicismen genom romantiken och in i det tidiga 1900‑talet, medan både barock och sent 1900‑tal hamnar i skymundan.

Nils-Göran Olve

Nils-Göran gillar att belöna dem som följer det samtida musiklivet. När något nytt och intressant framförs – en dirigent, ett uruppförande eller ett verk han spelat in från radion – smyger han gärna in det i tävlingen. Att Monnakgotlas violinkonsert har uruppförts av Johan Dalene blev till och med en extra följdfråga för den som kände till uruppförandet, som skett bara några månader tidigare..

Det kan gynna dem som går på konserter snarare än dem som sitter hemma med sina LP-skivor, men han ser det också som ett slags missionerande: några minuters lyssning kan få någon att upptäcka något nytt.

Gruppen har också genremässiga blinda fläckar: inget gitarrsolo, nästan ingen a cappella-kör trots Evabritts bakgrund, och sällan orgelmusik. Dels handlar det om lyssnarvanor, dels om att vissa genrer gör det svårt att tidsbestämma musiken. Det försöker han väga in när han väljer repertoar.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Vad är viktigt när du planerar och genomför dina tävlingar?

Evabritt Selén

– Min första tävling som jag gjorde i modern tid, då tänkte jag att nu ska jag spela min favoritmusik, säger Evabritt, och det blev jättesvårt och då blev det inget roligt, för jag har min smak, och de andra har sin smak.

En bra tävling måste bygga på musik som är rimligt bekant för de flesta, inte på specialintressen eller alltför smala urval. Ibland har man till och med haft öppna diskussioner när flera kört fast, där två–tre personer tillsammans resonerar sig fram till rätt svar. Det tar längre tid, men kan vara både roligare och mer effektivt.

Erik Leideman

– När tävlingarna tidigare bestod av tjugo frågor var det lättare att blanda sådant jag själv tyckte om med det som ”borde” vara med för att skapa bredd – opera, piano, kammarmusik, sång – och ibland även orgel, berättar Erik. Då fanns också en sorts oskriven repertoarlogik: tre operor, ett pianostycke, några kammarmusikverk och minst en sång.

Nu när tävlingarna bara rymmer tolv frågor fyller han helst sina tävlingar med egna favoriter – även om några av dem kan vara så okända att nästan ingen kommer att gissa rätt.

Samtidigt konstaterar han att det har blivit svårare att förutse vad folk kan tänkas känna igen. Förr hade de flesta koll på vad som fanns utgivet på LP, men numera ges det ut otroligt mycket knepig musik, säger han, och allt finns tillgängligt via streamingtjänster.

Men just därför tycker han att det känns roligare att välja musik han själv brinner för.

Nils-Göran Olve

Inför varje tävling börjar han på samma sätt som han gjort i evigheter: med ett rutnät över genrer och epoker. Där fyller han i idéer allt eftersom de dyker upp, väl medveten om att mycket kan ändras när han senare lyssnar igenom exemplen. Vissa visar sig för svåra, andra inte tillräckligt roliga, men rutnätet hjälper honom att hålla en rimlig balans. Han har för länge sedan slutat försöka vara helt rättvis – det måste inte alltid finnas både barock och nyskrivet – men en viss täckning vill han ändå ha.

Det gäller också genrerna. Ett ensamt pianostycke räcker, två operor kan gå an, särskilt om den ena är orkestral. Har han redan ett körverk med orkester får det inte bli för mycket vokalt, för då gynnar han vissa tävlande.

När han väl har samlat ihop tillräckligt många frågor börjar nästa fas: att skapa en följd. Han ringar in ett stycke han nästan säkert vill ha med och placerar det någonstans i rutnätet. Sedan letar han efter något som kan följa efter, gärna från en annan del av arket och en annan tid, så att det inte blir två symfonier i rad eller en alltför enahanda start.

Han tänker också på dramaturgin: vilket stycke öppnar bäst, vilket lämpar sig som final, och vilket kan fungera som ett trevligt samtalsämne i pausen. Då hamnar det kanske som fråga nummer sex, lagom mitt i programmet. När han väl valt ut sina ca 5 minuter lång exempel spelar han in dem på sin cd-brännare.

För Nils-Göran är texter i översättningar ett eget litet nöjesfält. Han har till och med gjort hela tävlingar där alla texter varit i översättning, just för att det flyttar fokus från orden till själva tonspråket. Plötsligt blir det inte självklart längre – som när han spelade Amfortas lyriska solo ur Parsifal på ungerska. Då måste man antingen kunna sin Wagner eller känna igen musiken på djupet.

Att ha inspelningar på olika språk är en del av samlarintresset, säger han. Gralberättelsen är egentligen för lätt för en tävling, men på isländska blir den en helt annan sak. Han råkar nämligen ha en gammal LP med isländska sångare från 30‑ och 40‑talen, en inspelning som påminner om hur man förr sjöng allt på sitt eget språk – precis som när Jussi Björling sjöng samma stycke på svenska.

Tobias Ringborg

– Det är väldigt roligt att göra tävlingar – att tänka ut kluriga frågor – och att tänka på gruppen. Det får inte bli för enkelt för någon. Om jag bara skulle ta en massa pianomusik skulle det till exempel bli jätteenkelt för Bengt Forsberg som är pianist, eller ta en massa opera som blir enkelt för Nils-Göran Olve. 

– Man måste tänka på att det ska vara roligt för hela gruppen. Skulle Anders Westlund eller Erik Leideman göra en tävling med bara orkestermusik från tidigt 1900-tal då skulle det inte vara så roligt för mig. Det är inte min styrka. Förstår du?

Han berättar med tydlig glädje hur mycket han tycker om att skapa variation i sina musiktävlingar. Men minst lika roligt tycker han att det är att bygga tävlingar kring teman. Han minns särskilt Shakespeare‑tävlingen, där han plockade ihop allt från Salieris Falstaff och Barbers Antony and Cleopatra till Gounods Romeo och Julia, Adès The Tempest, Strauss Macbeth, Verdis balettmusik till Othello och Tjajkovskijs Hamlet.

På senare tid har han utvecklat en tävlingsform han kallar det enkla kan vara det svåra. Där spelar han välkända stycken – långsamma satsen ur Mozarts Jupiter, en menuett ur en Beethoven‑symfoni – musik som alla känner igen men som ändå är förvånansvärt svår att placera exakt. Han älskar att se hur erfarna gissare kan slita sitt hår över något som låter så självklart men ändå inte går att pricka.

– Sen hade jag också någon tävling med alla menuett-satser ur de nio symfonierna av Beethoven, och så skulle man pricka vilken menuett-sats som hörde till vilken symfoni, berättar Tobias som själv har fördel av sitt absoluta gehör när tonarten avslöjar vilken Beethoven‑sats som hör hemma i vilken symfoni.

Traditionerna kring tävlingarna roar honom också: uttryck som ”trettonfrågor” och ”olveblad” lever kvar. Han har själv gjort flera olveblad-tävlingar och sparar allt – först i pärmar, numera mest digitalt, och tittar med en viss nostalgisk förtjusning över de gamla cd‑skivorna och protokollen.

När han bläddrar igenom sina mappar inser han att gissningstävlingarna har blivit ett återkommande kreativt projekt där han får leka med musikens möjligheter och gissarnas tålamod.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Finns det något särskilt minnesvärt tillfälle du vill lyfta fram?

Evabritt Selén

– Att komma hem till Roger Edman har alltid varit speciellt, berättar Evabritt, för han har varit så otroligt road av att göra tematiska tävlingar. 

Hon berättar om två tillfällen hon minns extra väl. Roger hade en gång Beethoven som tema, och då kunde Beethovens femte symfoni dyka upp – spelad på gitarr.

En annan gång var temat USA. När de ringde på hemma hos Roger i Solna öppnade Frihetsgudinnan i egen person – Roger, förstås, utklädd från topp till tå. Under hela kvällen serverades Coca-Cola som enda dryck och enbart amerikansk musik. Jätteroligt – men svårt.

Nils-Göran Olve

– Min favoritkväll av alla genom åren var ju den här helt otypiska tävlingen hemma hos Tobias Ringborg. Dels är det väldigt roligt att komma hem till Tobias för det är ju som ett museum med alla dedicerade bilder och uppsatta små föremål.

– Tobias och Bengt Forsberg hade ett tävlingsprogram som i sin helhet framfördes av dem själva. Det var som en liten privat konsert där det kunde vara soloviolin, solopiano och piano och violin. Jag tror till och med de hade fyrhändigt piano och det var ju väldigt beundransvärt. Och så skulle vi dessutom gissa på det.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Har musikgissandet påverkat din musiksmak och din kunskap om musik?

Erik Leideman

– Det är väl det som är det roliga med det här gänget, att man får en mycket större bredd. Man får ju upp öronen för mycket annan musik när man är med och gissar, säger Erik.

Nästan över en natt väcktes en stark nyfikenhet på opera, berättar han – en genre som förr hade känts avlägsen. Tidigare operabesök hade gett blandade intryck men nu började han gå på nästan varenda föreställning som sattes upp och även lyssna på inspelningar. Favoriterna blev många: Andrea Chénier av Umberto Giordano, Die Tote Stadt av Erich Wolfgang Korngold, och ett brett spektrum av verk från sekelskiftets italienska, franska och tyska repertoar. Wagner har också haft en självklar plats.

Roger Edman

– Genom åren har jag fått mängder av idéer när jag själv har arrangerat tävlingar, säger Roger, men minst lika mycket har jag lärt mig av att vara deltagare – både av framgångar och misslyckanden. Ofta har det väckt en nyfikenhet när ett verk dykt upp som jag inte känt till ordentligt och jag har tänkt att det där måste jag skaffa och lära mig mer om.

Nils-Göran Olve

Hur mycket själva gissandet har påverkat hans musiksmak och kunskap är svårt att säga, menar Nils‑Göran.

– Jag kanske hade haft en liknande utveckling i alla fall, men det har jag definitivt påskyndat den utvecklingen, säger han.

Evabritt Selén

Efter en musiktävling händer det ofta att Evabritt går därifrån med nya upptäckter – tonsättare och verk hon inte visste var så bra. Däremot går det inte att förbereda sig inför en tävling, anser hon. Det finns för mycket att lyssna på.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Hur viktig är den sociala delen?

Erik Leideman

Den sociala gemenskapen har alltid varit en viktig del av musikgissandet för Erik – att träffa gänget, prata i pauserna och umgås till långt in på kvällen. Förr var det vanligare att medlemmar turades om att ses hos varandra även utanför tävlingstillfällena, men med åren har sådana besök blivit färre.

Nils-Göran Olve

– Jag tycker det har ändrats över tid och det kanske är naturligt. Vi var ju alla mycket yngre så att de flesta var ju inte pensionärer vid den tidpunkten även om det fanns någon som kanske var lite förtidspensionär eller så.

Efter alla dessa år känner de varandra väl, berättar Nils-Göran, åtminstone i de delar av livet som utspelar sig kring tävlingarna. Men när han inte råkar hamna på samma tävling som Erik Leideman eller Anders Westlund kan det gå månader utan att de ses. Tävlingarna är glesare nu, och ingen av veteranerna är särskilt flitiga när det gäller att gå på konserter, åtminstone inte på de samma som han själv. Kontakten blir nästan alltid praktisk: ett mejl om nästa tävling, med en artig bisats om livet i största allmänhet.

Evabritt Selén

– Jag tycker att det sociala sammanhanget är det som gör att det är roligt – att träffa likasinnade. De är inte så många i världen.

Kommer man lite innan allt börjar hinner man prata om den senaste musikupplevelsen, och i pausen fortsätter samtalen som av sig själva, berättar Evabritt. Det är alltid roligt och givande, och nästan utan undantag handlar det om musik. Inga stora världsproblem, inga krav – bara en liten bubbla att kliva in i, där man får vara helt och hållet i det man älskar och bara njuta.

Evabritt tycker sig känna de andra i gissargänget rätt väl, just för att de möts i hemmiljö. Ofta träffar hon också familjemedlemmar, om de inte är ivägskjutsade för kvällen, och på så sätt får hon en bild av både familjesituation och hur folk mår, berättar hon – är man sjuk kan man ju inte vara med.

Dessutom finns det några man ofta stöter på i konsertfoajéer eftersom de dras till samma konserter. Då uppstår ett spontant och glatt umgänge i stunden, helt oplanerat. Och så finns det förstås några som man aldrig ser någon annanstans än just på tävlingarna.

Tobias Ringborg

Samtalen under middagspausen är något av det han uppskattar mest med tävlingarna. När alla samlas kring maten får man tid att prata – om musik förstås, men också om allt möjligt annat.

Han känner vissa i gruppen bättre än andra: Bengt Forsberg och Nils‑Göran Olve har han umgåtts med länge, men den han känner allra bäst är Evabritt Selén. Hon arbetade som bibliotekarie på Musikaliska Akademins bibliotek när han som tioåring började låna musik där, och deras vänskap har följt honom genom hela livet. Andra deltagare känner han mer ytligt, men just därför uppskattar han middagspauserna – de ger utrymme att lära känna varandra, bortom själva gissandet.

Jan Silverudd

Jan påpekar att han fortfarande är ny i gänget, men att han redan har märkt hur trevligt folk har och hur viktig den sociala gemenskapen är.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Berätta om ditt skivsamlande?

Nils-Göran Olve

När Nils-Göran tänker tillbaka på sitt skivsamlande märker han hur mycket som förändrats. På 80‑talet, när LP började ersättas av CD, var utförsäljningarna av LP-skivor rena skattjakterna. Han minns hur han stötte ihop med Roger Edman, Erik Leideman och Anders Westlund bland backarna, alla lite hemlighetsfulla med sina fynd som kanske skulle dyka upp i nästa tävling. Då spelade det faktiskt roll vad man ägde – repertoaren var begränsad, och skivsamlingen satte ramarna för vad som kunde användas.

Med tiden breddades hans eget samlande. I stället för att bara fördjupa sig i opera och orkesterverk började han köpa mer kammarmusik, delvis för att lära sig sådant han tidigare varit svag på.

Hans samlande är främst artiststyrt. Om han saknar en LP i en serie eller hittar en box med något extra – som ett prydligt häfte från 1954 – kan han inte låta bli. Samtidigt har tävlandet påverkat vad han köper. Ovanliga verk av stora tonsättare lockar, just för att de kan bli roliga att testa andra på.

Det som en gång började som ett sätt att glänsa med udda fynd har med åren blivit något annat: en nyfikenhet på hur musik låter i sina mindre kända sammanhang, och en glädje över att se hur andra reagerar. Hör de spåren av Beethoven i ett tidigt verk? Känner de igen tonspråket? Det är den sortens frågor som gör både samlandet och tävlandet levande.

Evabritt Selén

Är du en sådan som kallar sig diskofil (Person med stort intresse för att samla på skivor. Mitt tillägg), frågar jag Evabritt.

– Nej, jag samlar på musiken, ibland på artisterna, men jag samlar inte för att få en komplett samling, svarar Evabritt.

Så fort det blev möjligt började Evabritt att samla på kvinnliga tonsättare. Några meter CD‑skivor har det blivit – och CD tar ju lite mer plats än LP. Numera växer samlingen långsammare. Skivbutikerna försvinner, och att handla på nätet kan vara krångligt.

Det är mest när man snubblar över ett dödsbo som något nytt dyker upp, berättar hon. Ofta hamnar hon då i sällskap med vänner från musikgissningssammanhang som står och knuffas vid dammiga hyllor och hoppas hitta något ingen annan har sett.

Tobias Ringborg

Tobias berättar att han har en liten skivsamling men att han inte är diskofil.

– Jag har inte samlat skivor, men som du ser har jag ju samlat på annat, säger Tobias och pekar bland annat mot porträtten av kända musikpersonligheter på väggen. Och så har jag ju en samling på nästan 2500 autografer.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Är musiker eller skivsamlare de skarpaste musikgissarna?

Roger Edman

– Dirigenten Tobias Ringborg har blivit otroligt skicklig på att gissa, på ett sätt som faktiskt förvånar, säger veteranen Roger Edman och lägger till att han anser det långt ifrån självklart att en musiker, hur briljant han än är på sitt eget fält, också ska vara bra på att gissa om musik.

Jan Silverudd

Jan har deltagit i flera musiktävlingar där även musiker har varit med, bland annat där medlemmar ur vänföreningar har tävlat mot orkestermusiker.

– De musiker jag har träffat som verkligen kan, det är ju sådana som Bengt Forsberg och Tobias Ringborg och de är ju med i det här gänget också, säger han.

Evabritt Selén

Ett par veckor före min intervju med Evabritt deltog hon i en gissningstävling som Radiosymfonikernas och Radiokörens vänförening anordnade. Vänföreningens lag ställdes mot ett lag bestående av musiker ur orkestern och kören i en lekfull men ändå prestigefylld tävlingskväll upplagd i bästa Kontrapunkt‑anda. Till Evabritts stora glädje gick vänföreningens lag segrande ur matchen.

Hon är inne på att musiker nog ofta lyssnar med en slags yrkesmässig intensitet. Under en repetitionsvecka hör de musik så koncentrerat att den sitter i huvudet just då, men lika snabbt ersätts den av andra verk. Det är därför rätt vanligt att en musiker i en tävlingssituation kan säga: “Det här har jag spelat, men jag vet inte vad det är.” De lyssnar inte för att minnas i framtiden, utan för att prestera i stunden och få allt att fungera här och nu.

Tobias Ringborg

Violinisten och dirigenten Tobias Ringborg är inne på att han kan ha både fördelar och nackdelar av att vara musiker jämfört med sina skivsamlande gissarkolleger.

– En av fördelarna är ju mitt absoluta gehör, säger Tobias. Jag hör tonarter som de andra kanske inte hör, och tonarter hjälper till mycket när man ska välja till exempel vilken symfoni av Brahms eller vilken stråkkvartett av Mozart det är. Då hör ju jag vilken tonart den går i.

Men medan andra har samlat skivor sedan tonåren och byggt upp bibliotek som fyller väggar och källare, har han själv aldrig fastnat i den världen.

Med en blandning av beundran och förundran säger han om sina gissarkolleger:

– Och de har inte bara köpt skivorna. De har lyssnat på alltihop. Och de kommer ihåg. Det är det som för mig är fullständigt ofattbart. 

Kan det hänga ihop med att du är utövande musiker – att du lyssnar på ett annat sätt? undrar jag.

– Det kan det absolut göra, svarar Tobias, men pianisten och musikgissaren Bengt Forsberg är också utövande musiker och han kommer ihåg mycket musik som han har lyssnat på under årens lopp. 

– Jag har varit ganska smal i den musik som jag har tagit till mitt hjärta, säger Tobias, det är ju två genrer som naturligtvis står ut för mig, det är violinmusik och det är opera.

Naturligtvis har de andra också svagheter inom vissa genrer, menar Tobias, men säger att de är breda och att de kommer ihåg.

Han återkommer till hur snabbt musik försvinner ur minnet när man är yrkesmusiker.

– Det här Rachmaninoff-stycket som jag gjorde förra veckan i Göteborg. Det lärde jag mig på tre dagar. Och jag vet ju att just nu kommer jag ihåg det. Men jag vet också att om några veckor så kommer det vara borta.

Han försöker förklara varför. För de flesta professionella musiker är minnet fullt av sådant som måste sitta, sådant man har övat in, sådant man ska framföra. ”Hårddisken” räcker inte till både för repertoaren man arbetar med och all annan musik man råkar höra.

För amatörer och lyssnare ser det annorlunda ut; de har mer utrymme att minnas skivor och symfonier de hört utan att det trängs undan av arbetsmaterial.

Trots det – eller kanske just därför – tycker han att allt detta musikgissande är så oerhört roligt.

Vad säger forskningen?

Jag har inte hittat någon enskilt teori eller studie som uttryckligen slår fast att vana musiklyssnare är bättre på att gissa musik än professionella musiker, men flera etablerade forskningsfält ger stöd för varför det kan vara så. Det finns till exempel studier som visar att musikalisk igenkänning bygger på exponering, stilistiska scheman och domänspecifik expertis.   Musikpsykologer som David Huron och Carol Krumhansl visar att igenkänning i hög grad bygger på exponering och på de stilistiska scheman som lagras genom lyssnande. Den som lyssnar brett och ofta utvecklar därför en omfattande intern repertoar av klanger, fraser och genremarkörer som kan aktiveras på bråkdelen av en sekund. Expertisforskningen, representerad av K. Anders Ericsson och Andreas Lehmann, understryker dessutom att expertis alltid är domänspecifik: en professionell musiker är expert inom sitt eget fält, men inte nödvändigtvis i snabb igenkänning av musik utanför den egna nischen. Robert Gjerdingens studier av scheman och snabb genreigenkänning visar att även icke‑musiker kan identifiera musikaliska stilar på extremt korta ljudklipp, ibland redan efter 250 millisekunder, just därför att lyssnandet har tränats genom mängden av hörda exempel. Tillsammans pekar dessa forskningsspår mot slutsatsen att i ett sammanhang där snabb stiligenkänning är avgörande kan den breda och vana lyssnaren ha ett försprång framför den professionella musikern med smalare repertoar och vars lyssnande ofta är analytiskt och mer inriktat på struktur än på omedelbar igenkänning.   Källor på slutet av dokumentet.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Evabritt Selén om att vara ”den enda kvinnan”

När Evabritt Selén kom med i Musikfrågan Kontrapunkt 1994 så var det uttalat att laget skulle ha med en kvinna, och därför blev hon tillfrågad. Men själv hade hon aldrig tänkt på sig som ”den enda kvinnan”.

Evabritt minns hur hon under några år ingick i ett annat musikgissargäng där det fanns ytterligare en kvinna – också hon bibliotekarie, men könsfrågan var inget hon reflekterade över.

Det var först när hon bjöd hem musikgissargänget och en av medlemmarna gick direkt fram till hennes skivhylla och utbrast att hon hade ”ovanligt många skivor för att vara tjej” som det slog henne att andra såg henne genom ett könsperspektiv som hon aldrig själv hade lagt vikt vid. Hon visste inte ens om kommentaren var menad som komplimang eller förolämpning – bara att den kändes främmande.

– Jag har alltid sett mig som en i gänget, säger hon. En som älskar musik, en som lyssnar på Birgit Nilsson, en som älskar Wagner, en som det ena och det andra. Så jag har aldrig sett mig som kvinnan som… Aldrig.

Evabritt säger att hon alltid har umgåtts med musikmänniskor, inte män och kvinnor.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Varför har endast en kvinna gått med i gänget?

Tobias Ringborg

– Om man ska generalisera så är ju nörderi generellt en manlig grej, säger Tobias. Just bland diskofiler så måste det ju vara en enorm manlig dominans. Det finns naturligtvis undantag, men det är ju därför det är nästan bara män i den här gruppen.

Man borde försöka locka in fler kvinnor i gänget tycker Tobias.

Ett genusteoretiskt perspektiv på frågan

Gissargängets mansdominans kan förstås som ett resultat av hur könsnormer påverkar vem som känner sig hemma i ett visst fält. Genus handlar om sociala förväntningar, inte biologi. Evabritt Seléns och Tobias Ringborgs berättelser visar hur sådana normer formar deltagandet, även när ingen av dem upplever att de tänker i könskategorier. Evabritt kom med i Kontrapunkt för att laget “skulle ha med en kvinna”, ett uttryck för det Hirdman kallar genusordningen. Hon rekryteras både som kunnig och som könsmarkör. Först när en man kommenterar att hon har “ovanligt många skivor för att vara tjej” blir hon medveten om att hennes intresse läses genom ett könsperspektiv. Med Butlers teori framträder hur skivsamlande och nörderi kodas som manligt, vilket gör hennes engagemang avvikande. Tobias Ringborg beskriver nörderi som “en manlig grej” och konstaterar att diskofilin domineras av män. Hans vilja att locka fler kvinnor visar förändringsvilja men också att normen fortfarande placerar vissa intressen på den manliga sidan. Med Bourdieus begrepp blir männen normbärare i fältet, och kvinnors kompetens läses genom kön snarare än expertis. Samtidigt beskriver Evabritt själv att hon alltid umgåtts med “musikmänniskor, inte män och kvinnor”. Ett intersektionellt perspektiv synliggör skillnaden mellan hennes självbild och omgivningens kategorisering: hon ser sig som jämlik deltagare, medan gruppen ofta omedvetet ser henne som undantaget. Tillsammans visar berättelserna hur genus verkar subtilt genom normer och vardagliga kommentarer. Män rekryterar män, män känner sig hemma bland män, och kvinnor blir färre. Evabritt är fullt integrerad – men samtidigt ständigt markerad som avvikande.   Källor på slutet av dokumentet.

Till Frågor och svar
Till Innehållsförteckning

Hur ser du på framtiden för musikgissargänget?

Erik Leideman

Erik ser fram emot att hålla fler tävlingar nu när han blir pensionär och tiden äntligen kommer att räcka till både för att sätta ihop dem och att bjuda hem gissarna. Kanske kan han också få möjlighet att bjuda hem folk när det inte är tävling och sitta och lyssna på och prata om musik. Det vore roligt, tycker han!

Roger Edman

När Roger får frågan om hur han ser på framtiden för musikgissargänget tvekar han inte ett ögonblick: den ser extremt god ut, svarar han.

Tobias Ringborg

– Men det där med föryngringen är viktig, säger Tobias. Ja, jag tänker väl inte så mycket på det. Jag borde nog göra det. För det finns ju andra, även i min generation, som är väldigt kunniga och borde vara med.

– Evabritt träffar ju också många yngre nördar, så jag ska prata med henne om det. Hon har alltid älskat att ta yngre musiker under sina vingar. Även jag var en sån. Det finns flera andra också som hon har blivit nästan som en mentor för – en mentor i nörderi.

Jan Silverudd

Jag är så ny, säger han. Jag är bara glad att få vara med. Man får ha roligt så länge det varar.

Nils-Göran Olve

– Min bild är ju att det här höll på att stagnera för en femton, tjugo år sedan genom att vi alla åldrades parallellt, säger Nils-Göran.

En vändpunkt kom ungefär för femton år sedan, berättar han, när Evabritt Selén återkom efter längre frånvaro och Tobias Ringborg anslöt kort där efter.

SLUTSATS OCH FRAMÅTBLICKAR:

• SLUTSATS OCH FRAMÅTBLICKAR
  • Eldsjälar som inte släpper taget
  • Den sociala gemenskapen
  • Ett gemensamt ”nörderi” – unik kultur och gemensam jargong
  • Variation och kreativitet i tävlingarna
  • Lagom långsam rekrytering
  • Gemensam kärlek till klassisk musik
  • Framtidsutsikter – utmaningar och möjligheter
• TILL SIST
• Del 1 – Tävlingskväll och historia
• KÄLLOR:
  • Musiklyssnandet
  • ”Enda kvinnan” ut ett genusteoretiskt perspektiv:

Till sidans topp
Till Innehållsförteckning
Till Frågor och svar

SLUTSATS OCH FRAMÅTBLICKAR

När jag började skriva på den här artikeln var en av mina huvudfrågor hur gissargänget har kunnat finnas och frodas i över 50 år. Efter att ha samtalat med sex av musikgissargängets tio till femton aktiva medlemmar tycker jag mig se flera skäl till detta.

Eldsjälar som inte släpper taget

Att grundare och veteran Roger Edman fortfarande är en drivande kraft märktes när det efter en tävlingsomgång i december 2025 ännu inte var klart vem som skulle hålla i nästa tävling. Nästan omedelbart skickade Roger ett mejl med uppmaning till två av medlemmarna om att någon av dem borde ta över stafettpinnen.

– För mig har det ju varit en del av min livscykel, säger veteranen Nils-Göran Olve.

Att han också har varit drivande märks när han tar fram pärmen med alla tävlingar han gjort sedan 1978. Han är en av dem som oftast har tagit på sig ansvaret att arrangera tävlingar, men lyfter även fram Tobias Ringborg som trots intensiva perioder med resor och dirigentuppdrag har försökt hitta luckor för att kunna vara med – ibland bara tre lediga kvällar på en hel höst – och erbjudit sig att lägga en tävling just då eller ansluta till ett befintligt tillfälle.

Den sociala gemenskapen

När medlemmarna samlas hemma hos varandra lär de känna varandra bättre, och den timslånga middagspausen mitt i tävlingen ger utrymme för samtal – ofta om musik, men även om annat. Gemenskapen bidrar till att de fortsätter komma tillbaka, även när benen blivit stelare eller kalendern trängre.

Ett gemensamt ”nörderi” – unik kultur och gemensam jargong

En viktig del av musikgissargängets styrka är deras gemensamma ”nörderi”. Under årens lopp har gruppen utvecklat en intern jargong med traditionsord som ”olveblad” och ”trettonfrågor”, begrepp som alla omedelbart förstår. Dessa uttryck, tillsammans med de återkommande reglerna, rutinerna och ritualerna vid tävlingstillfällena har format en intern kultur där det nördiga inte bara accepteras utan utgör en viktig grundpelare.

Denna kultur fungerar både som ett praktiskt ramverk som gör tävlingarna smidiga och trevliga att genomföra och som ett kollektivt identitetsbygge – ett kitt som gör gruppen unik och som fortsätter att locka tillbaka både veteraner och nykomlingar.

Variation och kreativitet i tävlingarna

En del av gissargängets uthållighet ligger i den kreativitet som präglar tävlingarna. Värdarna hittar ständigt nya grepp – temakvällar om allt från Beethoven till Shakespeare, musikexempel i oväntade översättningar, överraskande inspelningar och ibland rena liveframträdanden. Den här lekfulla variationen håller tävlingarna levande och hindrar att formatet stelnar.

Lagom långsam rekrytering

Några få nya ansikten nu och då räcker för att hålla energin och dynamiken vid liv. I och med att tävlingarna sker i hemmiljö får inte gruppen bli för stor. Fyra till fem gissare per tävlingstillfälle och två, max tre, tillfällen per tävlingsomgång är lagom.

Gemensam kärlek till klassisk musik

Alla som intervjuats återkommer till samma kärna: glädjen i att lyssna, upptäcka nytt och brottas med svåra musikgåtor. Själva tävlingsmomentet är egentligen sekundärt. Det är passionen för den klassiska repertoaren som är gängets verkliga drivkraft och som har hållit entusiasmen levande i över femtio år.

Framtidsutsikter – utmaningar och möjligheter

Utifrån de kriterier jag nämnt ovan kan Roger Edman mycket väl ha rätt när han säger att framtiden för gruppen ser ljus ut, men det finns också utmaningar.

En tydlig utmaning är att veteranerna, som var unga och energiska när gissargänget bildades 1975, nu har nått pensionsåldern – vissa med god marginal. Frågan är hur länge de kommer orka vara med och arrangera tävlingar.

Flera av dem jag har pratat med lyfter fram som en utmaning att det blir allt svårare att bygga vidare på en gemensam repertoar som de flesta känner sig hemma i. I dag växer utbudet av inspelningar på CD och via streamingtjänster så oerhört snabbt – både när det gäller etablerade klassiker och tidigare försummade verk, till exempel musik av kvinnliga tonsättare. Dessutom skrivs det hela tiden ny musik.

Samtidigt har gruppen vuxit i lagom takt genom att medlemmar rekryterat likasinnade vänner. Den utvecklingen kan säkert fortsätta, särskilt om de yngre bidrar. En utmaning kan bli att locka fler kvinnor.

En annan fråga är hur viktigt det är att hålla liv i musikgissargänget i ytterligare ett antal år. Kanske är det viktigaste vad den betyder och har betytt för dem som är aktiva i dag.

TILL SIST

Jag som har skrivit den här artikeln har också ett genuint intresse för klassisk musik, men min kunskap når inte alls upp till musikgissargängets nivå. Efter mitt samtal med veteranen Erik Leideman om gissartävlingen ville han demonstrera sin nya musikanläggning. Vi hade upptäckt ett gemensamt intresse för Richard Wagner så han satte på en LP med en av Wagners operor.

Till min förvåning kände jag direkt igen stycket: tidigt i första akten av Valkyrian, precis innan Hunding kliver in och finner Siegmund i huset. Ibland har man helt enkelt tur när man gissar musik – och det är svårt att inte glädjas när det händer.

Astrid Haugland

Till sidans topp
Till Innehållsförteckning
Till Frågor och svar

---

---

KÄLLOR:

Musiklyssnandet

• Gjerdingen & Perrott, “Scanning the Dial: The Rapid Recognition of Music Genres” (Journal of New Music Research, 2008) Visar att människor – även utan formell utbildning – kan känna igen genrer på extremt korta ljudklipp. Detta är en av de starkaste empiriska källorna för att förklara varför vana lyssnare kan vara snabbare än musiker.
• Ericsson & Lehmann, “Expert and Exceptional Performance: Evidence of Maximal Adaptation to Task Constraints” (Annual Review of Psychology, 1996).
• Lehmann & Ericsson, “Research on Expert Performance and Deliberate Practice” (1997).
• David Huron – Sweet Anticipation: Music and the Psychology of Expectation (MIT Press, 2006) Visar hur igenkänning bygger på förväntningar och exponering. Mycket lyssnande skapar starka stilistiska scheman, oberoende av formell utbildning.
• Carol L. Krumhansl – Cognitive Foundations of Musical Pitch (Oxford University Press, 1990) Visar hur lyssnare organiserar musik kognitivt och hur vana påverkar vad som uppfattas snabbt och automatiskt.
• Aniruddh D. Patel – Music, Language, and the Brain (Oxford University Press, 2008) Diskuterar hur musikalisk expertis aktiverar olika hjärnprocesser, inklusive skillnader mellan musiker och icke‑musiker. Boken är en genomgång och jämförelse av hur hjärnan bearbetar musik respektive språk.

”Enda kvinnan” ut ett genusteoretiskt perspektiv:

• Butler, Judith. Gender Trouble: Feminism and the Subversion of Identity. Routledge, 1990. Grundverket för teorin om kön som performativt, relevant för att förstå hur Evabritts musikintresse läses som “okvinnligt” av andra.
• Crenshaw, Kimberlé. “Mapping the Margins: Intersectionality, Identity Politics, and Violence against Women of Color.” Stanford Law Review, vol. 43, nr. 6, 1991, s. 1241–1299. Introducerar intersektionalitet, användbart för att förstå hur Evabritts kön samspelar med andra identitetsmarkörer i gruppen.
• Hirdman, Yvonne. Genus – om det stabilas föränderliga former. Liber, 2001. Presenterar genusordningen och principerna om isärhållande och hierarki, centrala för att analysera varför Evabritt positioneras som “den enda kvinnan”.
• Bourdieu, Pierre. Distinction: A Social Critique of the Judgement of Taste. Harvard University Press, 1984. Ger begreppen kulturellt kapital och symbolisk makt, relevanta för att förstå hur musiksmak och skivsamlande värderas olika beroende på kön.

---