Två fria operakompanier – två vägar att förnya operakonsten

Till vänster: Richard Hamrin, astronauten i Kamraternas opera Challenger, tillsammans med maskdesigner Matilda Bragner. Foto: Amanda Clausen
Till höger: Ann Hallenberg gör rollen som Alcina i Den Andra Operans La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina. Foto: Klara G

Av Astrid Haugland

I skuggan av de stora institutionerna pågår ett annat slags operaliv i Stockholm. Här verkar två fria operakompanier som med begränsade resurser och utan någon fast lokal har etablerat sig som självklara komplement till de stora scenerna och som viktiga aktörer i samtidens operakonst: Kamraterna och Den Andra Operan.

I år gästspelar Kamraterna på Folkoperan med en helt nyskriven opera, Challenger – Hopp, hybris och rymdhaveri, medan Den Andra Operan, i samarbete med Confidencen, tar sig an den äldsta bevarade operan skriven av en kvinnlig tonsättare: Francesca Caccinis La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina från 1625.

INNEHÅLL

Kamraternas känsla för samtidens nerv, kombinerad med kreativa och ofta okonventionella sceniska lösningar, gör att deras uppsättningar av både äldre och nyskrivna operor ofta får karaktär av scenkonstexperiment och totalkonstverk.

Själva skriver de på sin hemsida att de spelar närmare publiken och gör ”modig, engagerad och krispig operakonst” som utmanar och utvecklar operan vad gäller form, aktualitet och arbetsmetoder.

Kamraterna gör som regel en större föreställning på försommaren och en mindre under hösten, ofta utifrån något aktuellt årligt tema.

Operakompaniet Kamraterna grundades i Norrköping 2006 av bland andra Norrlandsoperans nuvarande konstnärlige ledare Dan Turdén, men verksamheten är i huvudsak förlagd till Stockholmsområdet.

Den Andra Operan (DAO) arbetar utifrån en annan, men minst lika tydlig inriktning: att lyfta fram kvinnliga tonsättare och synliggöra delar av operahistorien som länge hamnat i skymundan. Genom arkivarbete och nytolkningar av återupptäckta verk utmanar de föreställningen om vad en operakanon är – och vad den skulle kunna vara.

Sedan starten 2016 har Den Andra Operan konsekvent arbetat med operor komponerade av kvinnor. Två av grundarna är fortfarande aktiva, Hanna Fritzson som musikalisk ledare och Bente Rolandsdotter som konstnärlig ledare, kostymdesigner och scenograf.

Verksamheten är i första hand baserad i Stockholm, men Den Andra Operan samarbetar också över landsgränserna. Ett exempel är projektet Her Perspective som 2025 genomfördes tillsammans med Den Kongelige Opera i Köpenhamn och Aalto Musiktheater Essen i Tyskland. Målet var att öka kännedomen om operahistoriens kvinnliga kompositörer.

Den Andra Operans arbetet syns inte bara i färdiga produktioner, utan också i samtal, konserter, föreläsningar och seminarier.

Kamraterna som samtidens uttolkare

Från repetitionerna av Kamraternas opera Challenger 30 april 2026.

Den 28 januari 1986 lyfte rymdfärjan Challenger från Cape Canaveral med sju besättningsmedlemmar ombord. Sjuttiotre sekunder senare exploderade farkosten inför direktsända tv-kameror och alla sju omkom. Den dramatiska händelsen har inspirerat till Kamraternas stora satsning 2026, Challenger – Hopp, hybris och rymdhaveri, deras första helt nyskrivna opera, med musik av Joel Thoor Engström och text av Sigrid Herrault.

Enligt Kamraterna skildrar Challenger inte bara olyckan utan också vägen dit: idealistiska drömmar, förbisedda varningssignaler och kollisioner mellan ingenjörernas invändningar och beslutsfattarnas tidspress.

I deras presentation av verket betonas också människorna bakom rubrikerna: astronauten som skall bli en nationell symbol, läraren som skall få en plats i historien och ingenjören som försöker stoppa ett beslut som redan är fattat. Hur uppsättningen lyckas hålla samman det storskaliga med det intima blir en av de intressanta frågorna att följa.

Kamraternas opera Challenger känns kanske särskilt aktuell i en tid då diskussionen om bemannade rymdresor har tagit ny fart. Månen lyfts åter fram som nästa stora mål – och som språngbrädan mot Mars – samtidigt som försiktiga röster varnar för riskerna och menar att robotar och AI borde ta över där människan är alltför sårbar. Samtidigt pågår debatten om AI som hot, möjlighet eller bådadera och hur utvecklingen kommer att påverka oss alla.

Challenger spelas på Folkoperan 2, 3 och 4 juni 2026.

När publiken finns med på rollistan

År 2023 satte Kamraterna upp Gaspare Spontinis opera Vestalen från 1807. Den räknas inte formellt som en så kallad ”grand opéra” men ses ofta som en viktig föregångare. Vestalen rymmer flera av genrens kännetecken med bland annat masscener, stora körer och en stor orkester.

Handlingen utspelar sig i antikens Rom, där hela samhället är beroende av att gudinnan Vestas prästinnor, vestalerna, vakar över hennes heliga eld. Om elden slocknar hotar stadens undergång.

När en kvinna utsågs till vestal fick hon avlägga kyskhetslöfte. Bröt hon det och den heliga elden slocknade krävdes ett offer för att återställa ordningen – och straffet var levande begravning.

Operans tema kretsar kring motsättningen mellan individens möjligheter att påverka sitt liv och samhällets krav på inordning för att bevara den rådande ordningen. Den berör också frågan om kvinnans rätt att bestämma över sin egen kropp. Två frågor som är ständigt aktuella.

Stor opera blir liten

Hur bantar man en stor och komplex opera som Vestalen till en kammaropera för en modern publik?

Det pratade jag med regissören, Aurelia Le Huche om 2023, och resultatet blev min artikel Stor, gammal opera blev modern kammaropera som du kan läsa här på vivaopera.se.

De konstnärliga övervägandena var många – här berör jag bara en: en opera skriven för omkring 200 musiker, sångare och statister skulle pressas ned till fyra sångare och fem musiker. Samtidigt spelade folket i Rom en viktig roll i berättelsen som hotat kollektiv om elden skulle slockna. Deras rädsla behövde gestaltas, men Kamraterna hade ingen kör att tillgå.

Då uppstod tanken att publiken skulle kunna sjunga folkets roll, berättade Aurelia Le Huche. Det var inte själva ljudbilden som var viktig. Tvärtom skulle det kunna fungera ungefär på samma sätt som i kyrkan där alla sitter och mumlar i sin egen psalmbok, någon sjunger lite falskt, någon sjunger jättestarkt och någon sjunger inte alls utan följer bara med. 

Vestalen spelades på Teater Tribunalen på Södermalm, i Stockholm. Det väcker frågan om publikmedverkan på det här sättet hade fått samma laddning i en större salong, där scen och sal är tydligare åtskilda. Kanske är just lokalens begränsningar en av de faktorer som driver fram de mest nyskapande formaten.

Modigt format och djärvt tema möter ny publik

År 2023 blev ett synnerligen produktivt år för Kamraterna. Förutom Vestalen, som kunde realiseras med hjälp av Kulturrådets återstartsstöd efter coronapandemin, så satte de under årets tema Kvinnor som blöder upp en timslång opera om PMS-besvär: PMSIUS samt en miniföreställning, Blodig Belcanto, en komprimerad opera-pop-up där en sopran och en countertenor med minimal förberedelsetid fick gestalta några av 1800-talets kraftfulla operaporträtt.

Temat i PMSIUS är smärtsamt igenkännbart för många kvinnor – men fortfarande ovanligt på en operascen. Verket påbörjades 2017 som ett studentsamarbete mellan Musikhögskolan och Stockholms konstnärliga högskola, och utvecklades senare på beställning av Kamraterna till en timslång opera med musik av Corinne von Dardel och libretto av Alma Lindé.

Spelplatsen var baren på Reimersholme Hotel, och utöver Kamraternas trogna publik drogs såväl förstagångsbesökare i målgruppen yngre vuxna som hotellets gäster in – ett exempel på hur relevant innehåll i ett okonventionellt format, på en oväntad plats, kan öppna dörren till en ny publik.

Sommaren 2025 valdes PMSIUS ut som ett av bidragen till Scenkonstbiennalen i Östersund. Ur urvalskommitténs motivering: ”Alma Lindé och Corinne von Dardel har inte bara skapat ett litet musikdramatiskt verk om mens, utan gör även ett statement om opera och feministisk konst”.

Den Andra Operans kvinnliga kanon

När Kamraterna arbetar med samtidens myter, arbetar Den Andra Operan med historiens blinda fläckar.

Under perioden 30 juli – 16 augusti 2026 framför Den Andra Operan Francesca Caccinis balettopera La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina (Ruggieros befrielse från Alcinas ö) i en samproduktion med Confidencen Opera & Music Festival. Temat för årets festival, ”Female Edition”, placerar produktionen i ett större sammanhang – ett ständigt pågående arbete med att göra operahistorien mer komplett.

Den Andra Operans affischbild till Francesca Caccini: La Liberazione. Ann Hallenberg som Alcina. Confidencen. Fotograf: KLARA G, DAO

I festivalen ingår också Den Andra Operans jubileumskonsert Femmina forte som är en hyllning till några av barockens kvinnliga tonsättare. Konserten ger samtidigt en inblick i tio års fördjupning i den kvinnliga operaskatten.

La liberazione di Ruggiero från 1625 är, så långt forskningen känner till, den äldsta bevarade operan skriven av en kvinnlig tonsättare. Att den nu framförs på Confidencen – Sveriges äldsta bevarade rokokoteater, ursprungligen ett ridhus från 1670-talet, ombyggd till teater i början av 1750-talet – ger mötet mellan repertoar och rum en egen laddning.

Francesca Caccini och hennes opera

Francesca Caccini (1587-död efter 1641) var sångerska, lärare och kompositör vid Medici-hovet i Florens, och en central yrkesmusiker i sin samtid. Efter fadern Giulio Caccinis död hörde hon till hovets högst avlönade musiker.

Elin Eplet Sandströms illustration av Francesca Caccini

Francesca Caccini var med och formade en tidigbarock sångstil där textens dramatik drivs fram av en tydlig solostämma och ett bärande ackompanjemang, snarare än av täta polyfona stämmor. Hennes samling Il primo libro delle musiche som publicerades 1618 är ett av de mest omfattande exemplen på denna stil.

La liberazione di Ruggiero är en balettopera som beställdes av Francesca Caccinis arbetsgivare, storhertiginnan Maria Magdalena av Österrike, änka efter storhertig Cosimo II av Toscana. Verket uruppfördes vid Medici‑hovet i Florens 3 februari 1625 i samband med att kronprins Vladislav av Polen var på besök. Att operan trycktes samma år är en viktig förklaring till att den finns bevarad.

Omslag till den tryckta versionen från 1625 av Francesca Caccinis La liberazione di Ruggiero.

Operan skildrar hur trollkvinnan Alcina förför och förtrollar riddaren Ruggiero, samt den efterföljande kampen mellan henne och den goda magikern Melissa som försöker befria honom och de andra fångna. Berättelsen är baserad på Ariostos Orlando furioso (1516) som skulle bli källa till otaliga operor under de tvåhundra åren efter Francesca Caccinis opera.

Francesca Caccini – La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina. Scenbilder från uruppförandet 1625.

Musikaliskt rör sig Caccini mellan recitativ, arior, körer och dansnummer – ett uttryck som kan kännas både rikt och rörigt, beroende på hur det fogas samman på scenen. Uruppförandet ingick i ett hovspektakel som avslutades med en storslagen hästbalett med 24 ekipage. Hur regissören Jacopo Spirei och scenografen Bente Rolandsdotter, en av Den Andra Operans grundare, väljer att förhålla sig till detta barocka överdåd återstår att se.

En premiär som fick vänta

Den Andra Operan har arbetat med La liberazione under flera år. Genom projektet CACCINI REVISITED, bjöds publiken 2022 in att följa den konstnärliga processen inför en planerad premiär på Confidencen 2023–2024. Projektet bestod av tre publikmöten – en föreläsning, en konsert och en scenisk workshop som visade olika steg på vägen mot en färdig produktion och där operans tematik, musik och gestaltning utforskades i tur och ordning.

När det sedan stod klart att Den Andra Operan inte fick det ekonomiska stöd som krävdes för att realisera operan som planerat blev det naturligtvis en besvikelse – inte minst för den publik som hade följt arbetet. Därför är det desto mer glädjande att premiären på La liberazione nu faktiskt blir av 2026. Under tiden som vi har fått vänta har föreställningar av operan annonserats även i andra länder. Det bekräftar kanske också att Francesca Caccinis tid nu är inne.

För den som vill veta mer finns ljudinspelningar från de tre seminarierna på Den Andra Operans webb. Se https://denandraoperan.se/caccini-revisited/

Hela operahistorien

År 2021 organiserade Den Andra Operan det nordiska branschseminariet Hela historien, som inkluderade såväl seminarier som offentliga konserter. Syftet var att lyfta fram operor skrivna av kvinnliga tonsättare under de senaste 300 åren och öppna dörren för fler kvinnliga tonsättare på nordiska operascener. Projektet kombinerade forskningsbaserade seminarier och musikaliska framträdanden och vände sig både till publik och branschfolk, med samarbetspartners som Vadstena-Akademien, Confidencen, Damkapellet och Åbo Akademi.

Läs mer på https://denandraoperan.se/helahistorien/. Där finns även ett fylligt och ambitiöst upplagd seminarieprogram att ladda ner som PDF. För den intresserade kan det vara väl värt att läsa även nu i efterhand.

Två format för att involvera publiken: Revisited & Unboxing

Revisited och Unboxing är två format som Den Andra Operan har utvecklat för att involvera publiken i repertoar och verk.

I föreställningen Mazepa Revisited som spelades på Ö2 scenkonst på Södermalm i Stockholm 2025 lät Den Andra Operan utdrag ur den franska kompositören Clémence de Grandvals opera Mazeppa möta scener ur den ukrainska författaren Ljudmyla Starytska‑Tjernjachivskas pjäs Mazepa. Benämningen Revisited markerar att fokus låg på ett undersökande, processinriktat arbete där material prövas och omformas och är ett sätt att presentera ett verk för en publik utan att behöva sätta upp det i sin helhet.

Den 7 mars 2025 genomförde Den Andra Operan vad de kallar en Unboxing‑kväll på Medelhavsmuseet, där musik av Maria Teresa Agnesi framfördes bland museets artefakter. Publiken fick följa berättelser om faraoner, romerska maktspel och Ulysses irrfärder i mötet mellan arior och föremål.

Unboxing är ett sceniskt och pedagogiskt format där opera ”packas upp” och presenteras i nya sammanhang, till exempel i dialog med museer, föremål och publik.

Finansieringen styr estetik och arbetsvillkor

Både Kamraterna och Den Andra Operan arbetar med begränsade ekonomiska resurser och är i hög grad beroende av offentlig finansiering för att kunna genomföra sina produktioner. Samtidigt har de offentliga kulturutgifterna i Sverige i praktiken minskat under de senaste åren. Enligt Myndigheten för kulturanalys ökade statens kulturutgifter visserligen från 9,0 till 9,1 miljarder kronor mellan 2023 och 2024, men justerat för inflation motsvarar det en minskning på 2,2 procent. Sett över en längre period – 2014 till 2024 – har statens kulturutgifter bara ökat med 0,5 procent i fasta priser, medan befolkningen vuxit betydligt snabbare. Resultatet är att stödet per invånare har sjunkit med 7,5 procent.

Kulturens andel av statsbudgeten fortsätter också att krympa. År 2024 utgjorde kulturen 0,66 procent av statens totala utgifter, jämfört med 0,72 procent året innan. Även om andelen historiskt har varierat, pekar trenden på att kulturen får en allt mindre del av de offentliga resurserna.

Finansieringen sätter tydliga avtryck i de två gruppernas arbetsvillkor – och därmed också i uttrycket. Kamraterna, med en begränsad men relativt stabil bas av offentliga stöd (Kulturrådet, Stockholms stad och Region Stockholm), kan hålla en jämnare produktionsrytm. Det ger utrymme för kontinuitet och för att pröva idéer inom ett komprimerat format, där uppfinningsrikedom och tydliga koncept ofta blir bärande.

Den Andra Operan verkar i en mer rörlig och projektstyrd ekonomi. Samproduktioner med institutioner och internationella partners kan öppna dörrar till större projekt, men innebär också att arbetet i hög grad följer utlysningar och tillfälliga samarbeten. I deras fall ligger förnyelsen mindre i att komprimera formatet och mer i att hitta sätt att vidga repertoaren och pröva hur historiskt material kan göras spelbart och relevant i dag. Samtidigt fungerar samtal, konserter, föreläsningar och seminarier som ett sätt att nå ut med budskapet i mer resurssnåla format.

Utöver offentligt stöd är båda grupperna även beroende av biljettintäkter och stöd från privata finansiärer.

Inom båda grupperna finns en handfull personer som sedan flera år ägnar en stor del av sin tid åt detta, delvis utan skälig betalning, inklusive att administrera verksamheten och söka finansiering till den.

Varför deras arbete spelar roll

Kamraterna använder sina resurser för att lyfta fram samtidens berättelser i koncentrerade och nyskapande format, medan Den Andra Operan riktar sitt fokus mot att öppna historien och omförhandla repertoaren. Resultatet är två tydliga men helt olika vägar till förnyelse av operakonsten – formade av skilda mål och ambitioner, olika ekonomiska förutsättningar och olika estetiska förhållningssätt.

I ett kulturpolitiskt klimat där ord som breddad delaktighet, konstnärlig förnyelse och inkluderande kulturarv ofta återkommer, blir Kamraterna och Den Andra Operan intressanta att följa som två konkreta arbetssätt. Den ena gruppen prövar hur opera kan göras samtidsnära genom format, spelplatser och ämnesval; den andra synliggör hur mycket repertoar som fortfarande återstår att upptäcka – och vilka berättelser som faller bort när kanon tas för given.

Frågan är inte bara vad de gör var för sig, utan vad deras närvaro gör med helheten: vilka perspektiv, arbetsformer och publikmöten som annars inte hade uppstått.

Astrid Haugland

Fördjupning och källor:

Om Kamraternas uppsättning av Vestalen. ”Stor, gammal opera blev modern kammaropera”: https://www.vivaopera.se/2023/08/16/stor-gammal-opera-blev-modern-kammaropera/

Fler artiklar av Astrid Haugland på vivaopera

Prenumerera på vivaoperas nyhetsbrev

Nu kan du få information om nya artiklar på vivaopera.se direkt till din e-post. Skriv i så fall in namn och e-postadress i fältet nedan och klicka på PRENUMERERA.

Genom att prenumerera så godkänner du vår Integritetspolicy (GDPR).

Du kan när som helst avbryta din prenumeration.