Två sakkunnigutlåtanden …

… beträffande tillsättning av professur vid Hammarklaver-Akademin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: På Gert Cervins förslag utlyste styrelsen för “Diskofilklubben i Lund” en professur i Hammarklaversonaten, (Sonat nr 29 opus 106 av Ludwig van Beethoven).
Följande två “sakkunnigutlåtanden” publicerades i “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund” årgång 4 nr 2, november 1958.

Det var många som sökte:

  • Wilhelm Backhaus
  • Wilhelm Kempff
  • Egon Petri
  • Solomon Cutner
  • Yves Nat
  • István Nádas
  • Artur Schnabel (behörighetsförklarades icke)
  • Friedrich Gulda (drog tillbaka sin ansökan)

Gert Cervin och Bertil Cavallin, medlemmar i Diskofilklubbens styrelse, författade var sitt sakkunnigutlåtande.

Fortsätt läsa “Två sakkunnigutlåtanden …”

En kort belysning av en dirigents utveckling

Låt det vara klart: vill man uttala sig om en musikalisk prestation, får man tillstå, att ett sådant uttalande måste grundas på fasta, åtkomliga och åtminstone delvis kontrollerbara omdömen.

Av Bertil Cavallin

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Bertil Cavallins artikel om dirigenten Bruno Walter (1876 – 1962) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 4:2. Mars 1958.

Skulle det inte vara möjligt att med en viss säkerhet kunna säga något i hithörande frågor, vore det, tycks det, lika så gott att avstå med en gång; och samtidigt avsvärja sig all den analytiska inställning som får mången att vid t.ex. ett skivinköp vilja välja mellan olika prestationer.

Fortsätt läsa “En kort belysning av en dirigents utveckling”

Ej som en främling

Hemmalyssnarna kommer säga sig att det inte är av okunskap med alla de ädla recensions-uttrycken som de avstår från att tala om ett i sitt slag ojämförligt Mozart-uppförande, utan i känslan av att sådant tal inte passar sig denna gång.

Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”.
Årg 4:2 Nov 1958. 

TEXT: Bertil Cavallin (1958)

Den som med hjälp av stockholms-tidningarnas recensioner ville bilda sig en uppfattning om OTTO KLEMPERERs insatser vid besöket i Konsertföreningen i vå­ras (1958) bör ha blivit rätt förbryllad. Det var den knutna högerhandens forte här, en mjukt sjungande Mozart där, den nästan siste av de store här, fortfarande den inbitne revolutionären från Kroll-Oper där. Fortsätt läsa “Ej som en främling”

Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?

Utan tvivel måste vi godkänna både Helmut Walcha och Ralph Kirkpatricks interpretationer av Goldbergvariationerna. Men vi får göra klart för oss att principen bakom deras tolkningar är väsensskild.

Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”.
Årg 5:1 April 1959.

TEXT: Bertil Cavallin (1959)

Var och en som något känner Ralph Kirkpatricks inspelning av Bachs Goldbergvariationer vet att man där bjudes på en till­talande förening av musikologisk kunnighet och vital uppförandepraxis. Jag vill inte påstå att begreppen skulle vara oförenliga eller ens motstridande, men faktum kvarstår, sällan förenas de så osökt som här – det är nämligen både lätt och nöjsamt att höra Kirkpatrick (1911-1984) i de 30 variationerna, rakt igenom. Han saknar alla drag av monotonitet eller uppstyltad förkonstling som kunde få en att stoppa långt före den franska ouvertyren. Han har tillräckliga in­sikter och är smakfull nog att undvika de alltför grova och alltför påtag­ligt påklistrade effekter som finns i andra framföranden av detta och jämför­liga mästerverk. Fortsätt läsa “Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?”