Teaterapan ”Jocko”

Den franske författaren Charles de Pougens skrev 1824 en novell som handlade om en apa, ”Jocko”.
Redan året därpå var det premiär på Théatre de la Porte-Saint Martin i Paris på ett drama som byggde på de Pougens novell. Stycket var skrivet av Jules-Joseph Gabriel och Edmond Rochefort och hette “Jocko, ou le singe du Brésil”, dvs. Jocko, eller apan från Brasilien. Det var en blandning av musik, dans och pantomim. Koreografi: Frédéric Auguste Blache. Musik: Alexander Picinni.

AV GÖRAN TEGNÉR

Handlingen var följande: en rik portugisisk plantageägare fångar en apa i Brasilien. På vägen tillbaka över Atlanten till Portugal, lider fartyget skeppsbrott; apan räddar plantageägarens son, men omkommer själv. Redan vid andra föreställningen kräver dock publiken att apan ska överleva.

Fortsätt läsa ”Teaterapan ”Jocko””

Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat

Han är Litauens märkligaste konstnärsgeni, utbildad såväl för måleri som för musik. Till hans kompositioner hör pianostycken och mer därtill. Här finns ett fåtal miniatyrer som på ett hissnande sätt leder åhörarens association till Arnold Schoenberg – den knappe, kärve och atonale Schönberg mitt emellan senromantiskt skimmer och dogmatisk tolvton.

SCHERZO” x två, målad av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
Bilden till vänster målad
1909 och den till höger 1908.
(Wikimedia Commons)

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)

Hans namn är Mikalo~jus Konstanti´nas Čiurlionis (uttalas Tjiurlio’nis). Han föddes den 10 september 1875 – och dog den 28 mars 1911, knappt 36 år gammal. Fortsätt läsa ”Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat”

Fritz Langs berömda filmer

I filmen “Siegfried” av Fritz Lang kämpas det mot draken.

Stoff och tema. Om vi inom litteraturvetenskap tar FAUST.
Som tema är Faust en strävan efter ett (högre) mål
såsom stoff är det en viss person med detta namnet (och denna strävan)

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Den tyska Nibelungensagan är ett stoff kring en skatt i floden Rhen. Möjligen finns ett historiskt verklighetsunderlag genom en hunnerkung på 400-talet. Till vår tids kultur når ’händelserna’ via spår som även korsar varandra.

Fortsätt läsa ”Fritz Langs berömda filmer”

Ingen skam över Gäda`

Vad som fascinerar hos den litauiska poeten Sigitas Geda (1943-2008) är det kulturella djupet: de hedniska myternas Litauen, konstmusikens Europa, antikens skulpturer, nederländernas målare. Det är detta som ryms i Gäda’s poesi och allt i en spännande kontrapunktik. Finns det en svensk motsvarighet så borde det enligt min mening vara Gunnar Ekelöf med sin Mölna-elegi, med sin (Nike från) Samotrakhe, med sin Helvetes-Breugel.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Poeten skrev sitt namn på litauiska Sigitas Geda. Det spontana svenska uttalet för efternamnet leder i Litauen tvingande tanken till ett helt annat ord, ‘ge´da’, med  betydelsen  ‘skam’,  ‘vanära’. Därför skall vi här använda skrivmodellen Sigi`tas Gäda`.

Sigi`tas Gäda` föddes 1943. Men jag vill börja drygt två decennier dessförinnan. Med den litauiska modernismens portalgestalt, Kazy~s B`inkis (Kazys Binkis). Några signifika rader av Bi`nkis från 1921 lyder i min översättning från litauiskan: Fortsätt läsa ”Ingen skam över Gäda`”

Tegnérpastischer av Tegnér
“Okända Tegnér-fragment”

Nedanstående verser, ”Ulf Eriks Drapa” och ”Sköldarne”
skrevs av undertecknad i samband med att dåvarande chef för Historiska museet, Ulf Erik Hagberg (1932 – 2012), fyllde 60 år, den 29 september 1992.

TEXT: Göran Tegner

Ulf Erik Hagberg var västgöte, arkeolog och så småningom uppskattad chef för Västergötlands museum i Skara och senare för Historiska museet i Stockholm. Han ledde flera stora utgrävningar, bl.a. av offerplatsen Skedemosse och Gråborgs fornborg, båda på Öland. Han var också, innan han blev museidirektör, chef för Historiska museets järnåldersavdelning, vars lokaler var belägna högst upp under taket; med en liten hiss kunde fyndbackar fraktas upp.

Han var kortväxt, dynamisk och energisk, med stor bredd, och han hade en förmåga att dela med sig av sina kunskaper på ett medryckande sätt, något han gjorde i många föredrag runt om i Västergötland. Fortsätt läsa ”Tegnérpastischer av Tegnér
“Okända Tegnér-fragment””

Fordon för kvinnlig frigörelse

Kvinnor på väg

TEXT: Göran Tegnér

Vi är vana vid att vackra kvinnor, i bild eller fysiska, förekommer i samband med lansering av bilar, i annonser eller på de internationella bilsalongerna. Kvinnorna ska vara dragplåster eller kuttersmycken. Och så har det varit ända sedan bilens barndom kring förra sekelskiftet.

Den här historien kan följas genom affischer och annan reklam som ligger på Internet. Självklart har någon lagt ut dem i något särskilt syfte, och man måste förstå att man inte kan göra ett urval bland allt som någonsin publicerats i ett visst ämne, utan det är mer en slump vad man lagt ut och vad man hittar, men utan tvekan kan man påvisa tendenser också med ett så slumpartat utlagt källmaterial. Men detta är inte historien om dessa bilmannekänger, utan om hur fordonen bidrog till kvinnlig frigörelse. Fortsätt läsa ”Fordon för kvinnlig frigörelse”

Trilogin “Krilon” av Eyvind Johnson

Roman om det sannolika

Introduktion av Ingemar Schmidt-Lagerholm, som har läst denna bok sedan slutet av 1950-talet.

Romantiteln betyder att “Kristus samtalar med Platon
alternativt “Kristus talar med Platons röst”.
Tre delar: “Grupp Krilon”, “Krilons resa”, “Krilon själv”.

Omslagen till originalutgåvan från 1941-43.

Sveriges intellektuella, konstnärliga, kommersiella pulserande hjärta är Mälardalen. Detta kan uttryckas vara essensen hos Eyvind Johnsons romantrilogi “Krilon”, som man nog bör nalkas med någon form av introduktion. Fortsätt läsa ”Trilogin “Krilon” av Eyvind Johnson”

När Krilon kommer (VLT 670622)

Hon hade förolyckats under en kvällspromenad vid Mälaren. Isabelle Verolyg var vid sin bort­gång 36 år gammal.

Av Ingemar Schmidt (-Lagerholm)

Hon steg upp på natten, när månen gått ned. Hon gick genom hålet i häcken och var utanför. Nu kan jag ändå inte måla mer tänkte hon.

Verolyg är ett söndertrampat namn. Det är fullt av drift, den verolygska kroppens körtlar och behov av utlösning i slapphet, matthet, lustförintelse. Isabelle är ett annat, ett öga, ett begrepp om färgen, Isabelle är en annan verklighet.

Jag har kommit så långt som Isabelle kan komma och det som är kvar är bara Verolyg, och hen­ne vill jag inte ha kring mig mer, inte vara henne mer. Fortsätt läsa ”När Krilon kommer (VLT 670622)”

Homofilerna – de förföljda, 1964

MÅNDAGEN DEN 8 JUNI 1964  Vestmanlands läns tidning (VLT)

av Ingemar Schmidt (-Lagerholm)

Bokrecension: ”Jag var anställd i en affär, där revisionen avslöjade en kassabrist på 15.000 kronor. Innehavaren kallade in mig och föreslog en “uppgörelse i tysthet”: jag skulle skriva under en revers och sen sluta min anställning. Men jag krävde att polisen fick anmälan. Det avslöjades att en tidigare anställd hade förskingrat pengarna. Naturligtvis sade jag upp mig, och kort efteråt fick jag ett nytt jobb. Plötsligt en morron låg min avlöning på bordet med en uppmaning att jag borde ge mig av… Min tidigare chef hade ringt till min nya chef och berättat att jag var homofil och därtill opålitlig i ekonomiska sammanhang.” Fortsätt läsa ”Homofilerna – de förföljda, 1964”

Jussi – kan man jämföra Jussi?

Fast det gått ett drygt halvsekel sedan Jussi Björling dog går det att få tag på fler upptagningar med honom än någonsin. Enstaka arior finns i tjugotalet versioner. I en ny bok på ett amerikanskt universitetsförlag skriver en brittisk-italiensk expert, Stephen Hastings, om nästan alla Jussis inspelningar.

Denna artikel publicerades något förkortad i Axess 2013, 1, s. 94-96.

Av Nils-Göran Olve

BOKRECENSION: Stephen Hasting, The Björling Sound – A Recorded Legacy (University of Rochester Press 2012, 420 s.)

Nörderi eller forskningsområde? Kritisk analys av inspelningar är ännu inte allmänt erkänt som musikvetenskapligt arbete, påpekar författaren till den bok som här ska presenteras.

Fortsätt läsa ”Jussi – kan man jämföra Jussi?”

Brecht – Berlin DDR

det var där han hamnade efter
Danmark, Sverige, Finland, Moskva
samt förhör i USA.

Exilfärden återspeglas punktvis i expressionistiska kortdikter.
Här hämtade ur ett Brechtnummer  (1 // 1964) av Ord och Bild,
kulturtidskrift för de nordiska länderna.

Sex dikter av Bert Brecht

KOMMENTARER: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Sex dikter av Bert Brecht (1898-1956) i original samt svenska översättningar (Aleby, Bjurman).
Urvalet är i anslutning till essän “Brecht och kommissarierna” av Stig Jonasson återpublicerad i  www.vivaopera.se den 9 december 2016.
Fortsätt läsa

Ernst Jünger (Juenger) – vem är det?

Ja, den frågan har många trott sig kunna besvara. Under Weimarrepubliken och några år in på Tredje riket var nazisterna övertygade om att Jünger var deras man.

Av Stig Jonasson (1975)

Under en kort period ansåg Karl Radek att ingenting, inte ens valframgångar, kunde vara värdefullare för det tyska kommunistpartiet än att lyckas värva Ernst Jünger. Och strax efter andra världskriget myste de klerikala kretsarna i Västtyskland över att han äntligen tycktes ha hittat hem till det kristna fadershuset. Fortsätt läsa ”Ernst Jünger (Juenger) – vem är det?”

Brecht och kommissarierna

Få författare har haft så trassliga politiska affärer som Bertolt Brecht, men ingen har väl heller njutit så av att spela den gåtfulles roll på den politiska scenen som den store drama­tikern och regissören. Detta har lurat många aningslösa exegeter att antingen prisa honom som kommunistiskt helgon eller hånfullt jämställa honom med den norske Hitlerbesökande författaren Knut Hamsun.

Av Stig Jonasson

Ord och bild (kulturtidskrift för de nordiska länderna)   nr 1 / 1964

Det har också gjorts enfaldiga försök att helt avpolitisera Brechts diktning. Det är emellertid omöjligt att ge en definitiv bild av Brechts förhållande till marxismen av den enkla anledningen att hans omfattande litterära kvarlåtenskap fortfarande ligger oåtkomlig i Östberlin. (Måhända annorlunda år 2016, inflikar ISL) Hans opublicerade dikter, brev, dagböcker och notiser lär innehålla åtskilligt av sensationell politisk karaktär. Fortsätt läsa ”Brecht och kommissarierna”

Peter Weiss om IDÉER I VÅR TID

ONSDAGEN DEN 21 APRIL 1965 VLT (Vestmanlands läns tidning)
Chefredaktör: Anders Yngve Pers, Kulturredaktör: Lars Höög

Ingemar Schmidt (-Lagerholm)

BOKRECENSION: ”Det stora dilemmat som många av oss sitter i som har utgått från en radikal socialism är att denna socialism inte samtidigt har tillåtit intellektuell och individuell frihet. Att det låter sig förenas är ju fortfarande idealet. Vad som diskuteras idag är frågan huruvida det är möjligt att bevara en individuell frihet samtidigt med en socialisering av samhället.”

Så formulerade Peter Weiss i en intervju de teser han behandlar i sitt stora idédrama med den långa titeln “Jean Paul Marat förföljd och mördad så som det framställs av patienterna på hospitalet Charenton under ledning av Herr de Sade.” Eller på originalets tyska: ”Die Verfolgung und Ermordung Jean Paul Marats dargestellt durch die Schauspielgruppe des Hospizes Charenton unter Anleitung des Herrn de Sade.“  Den rolltekniska form, som Weiss har valt för sin idédiskussion, gör att han kan ge en mångfald perspektiv på socialism i teori och praktik. Fortsätt läsa ”Peter Weiss om IDÉER I VÅR TID”

Weiss rannsakar västtyskt välstånd

Jag hade våren 1964 uppfattat tidningsnotiserna om att den tysk-svenske författaren m m Peter Weiss våren 1964 följde den just pågående Frankfurträttegången mot personalen i förintelselägret Auschwitz, och att det skulle bli en teaterpjäs.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Markus Gårder

Jag minns mycket väl omständigheterna kring uruppförandet den 19 oktober 1965. Peter Weiss var aktad och etablerad. Scenstycket som på tyska hade titeln “Die Ermittlung” skulle premiärvisas klockmässigt samtidigt i Östberlin (DDR) och i Västberlin (som ju räknades till BRD, Förbundsrepubliken). Fortsätt läsa ”Weiss rannsakar västtyskt välstånd”

Bellman – harmlös antisemitism?

”Må på hvart caffehus hvar jude bli förbjuden att nå’nsin stiga in.”

Carl Michael Bellman (1740 – 1795) – DalaDemokraten 31 juli 1995

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
Publiceras nu åter, 21 år efter första publiceringen.

”Må på hvart caffehus hvar jude bli förbjuden att nå’nsin stiga in.” Så skriver Carl Michael Bellman i sin mindre kända pjäs “Caffehuset” från 1790, det goda året då äntligen Epistlarna med   – den mäktige tidigare kritiske men nu ytterst välvillige Kellgrens berömmande förord –   skulle komma i tryck. De populära nymodiga caféerna med manlig publik och kvinnlig personal skildras i detta teaterstycke med ett tydligt antisemitiskt förtecken. En sida hos Bellman som knappast har beaktats. Fortsätt läsa ”Bellman – harmlös antisemitism?”

Operahusens konstnärliga ledare – vad blir kvar?

BOKRECENSION: Att en museichef, stadsteaterchef eller chefdirigent starkt präglar sin institution trots få år som ledare finns det många exempel på. Även om det sker med lite fördröjning: repertoarplanering och trimning av en symfoniorkesters nivå ger effekt först när chefen snart ska avgå.

Hannu Salmi och Lasse Zilliacus (red.) (2014)
Armas Järnefelt. Kompositör och kapellmästare i Finland och Sverige
Atlantis. 325 s. ISBN 978-91-7353-716-2
Jutta Lamprecht (red.) (2015)
Leo Blech. Komponist – Kapellmeister – Generalmusikdirektor
Hentrich & Hentrich. 108 s. ISBN 978-3-95565-091-9

Av Nils-Göran Olve

Annan påverkan märker omvärlden mindre av: rekryterade personer som blir kvar; nya arbetssätt och samarbeten; erfarenheter som följd av att anställda har betrotts med nya uppgifter. Sådana spår kan finnas kvar länge som sediment från avlägsen tid. Fortsätt läsa ”Operahusens konstnärliga ledare – vad blir kvar?”

STORKLASS OCH LILLKLASS I SVENSKA

Om ett experiment med undervisning i storklass och smågrupper genomfört vid Hagaskolan i Västerås läsåret 1966/1967. Kanske är metoderna som redovisas här fortfarande aktuella.

Av INGEMAR SCHMIDT-LAGERHOLM

Artikel av Ingemar Schmidt publicerad i boken "LEKTIONEN svenska" utgiven av SKOLVÄRLDEN AB, 1968.

Högstadiet åk 9. Högstadieläraren i svenska har en relativt stor frihet vad gäller valet av stoff. Vanligen utgör ett aktuellt, engagerande material och en inte alltför stor klass med i varje fall några pigga elever de bästa förutsättningarna för en levande undervisningssituation. Det vore inte svårt att förstå om det åtminstone i ämnet svenska funnes en negativ förhandsinställning hos lärare mot den amerikanske pedagogen Lloyd Trumps system. Ty detta system innebär dels ett storklassmoment, dels att många lärare blir tvungna att ta ett program som de personligen kanske inte engagerar sig för. Fortsätt läsa ”STORKLASS OCH LILLKLASS I SVENSKA”

Bob Dylans Nobelpris för eller emot

Inte särskilt egendomligt men det var ”Blowin’ in the wind” med sin seriöst desillusionerade text som blev min första kontakt med Bob Dylans skapande: ”How many times can a man turn his head, pretending he just doesn’t see.”

”Blowin’ in the wind” påstås vara först framförd i ’Gerdes Folk City’ den 16 april 1962 eventuellt utan den ovan citerade tredje versen.

De i lätt bris förbiblåsande fraserna är så suggestiva att knappast någon vågar översätta dem till vilket annat språk det än vore.  Och de som har ett melodiinstrument    – violin, klarinett, flöjt –   vill ta tag i noterna i D-dur eller annan lämplig tonart. Fortsätt läsa ”Bob Dylans Nobelpris för eller emot”

Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja

Ja, den så framgångsrika italienska författarinnan heter faktiskt Anita Raja. Man måste säga att detta är oemotsägligt fastlagt.

Här skall halvt på allvar halvt på skämt Elena Ferrante / Anita Raja få ännu ett täcknamn, alias. Nämligen “Maria Lupa”. Och detta skall ”ledas i bevis”, åtminstone på försök.

Den som orkar läsa hela denna framställning får på slutet lite sexualitet att koppla av med. Kunde det kallas underhållningspornografi? Nej, verkligen inte. Ty det rör sig om väl valda skildringar av olikartad sexualdebut. (italiano e svedese) Från tetralogins andra del.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Alla vet att aliasfiguren Elena Ferrante är avslöjad. Det rör sig om en betrodd och pålitlig översätterska hos förlaget Edizioni e/o. Det gäller framför allt översättningar från tyska till italienska och särskilt den    – in i det sista på sitt sätt –    kommunistiskt DDR-trogna författaren Christa Wolf (1929 – 2011) med bland andra de berömda böckerna:

”Der geteilte Himmel” (Den delade himlen),
”Nachdenken über Christa T” (Vem var Christa T.?),
och ”Kassandra”. Fortsätt läsa ”Elena Ferrante heter egentligen Anita Raja”