– absolut inte bara opera
Emma Alrikson går mastersprogrammet i klassisk musik med inriktning kammarmusik och solist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Här berättar hon om kärleken till musiken och om hur förbereder hon sig för sitt kommande yrkesliv i en tuff bransch.
Fortsätt läsa ”Med dataanalys i fiollådan”
Henrik Engelbrecht
”Aksel Schiøtz – den danske sanger”.
Forlaget henrikengelbrecht.dk
Det är en sorglig historia. En försenad, efterlängtad och abrupt avbruten världskarriär. Det glömmer vi dock när vi lyssnar på hans inspelningar: tio välfyllda cd från åren före operationen 1946 (Danacord DACOCD 451/60).
Fortsätt läsa ”Läser du danska? En ny bok om Aksel Schiøtz”
1. Det enda kända porträttet, en miniatyr målad på elfenben, infattad i en ring. Målad av Jacob Henric Rönngren, infattningen av juveleraren Nils Hoffsten; i dagboken, 1796, 31 oktober, står: ”…Anders var till Stan och afhämtade från Capitaine Rönngren mitt porträtt hvilket till infattning lämnades till Jouveleraren Hofsten.” Märta Helena Reenstierna var då 43 år. Foto Mats Landin. Nordiska museet.
Märta Helena Reenstierna, som eftervärlden kommit att kalla ”Årstafrun”, skrev från 1793 till 1839 dagböcker om livet på Årsta gård, om familjen, om fester, besök av gäster, resor in till Stockholm, teater- och konsertbesök, försäljning av gårdens produkter, problem med pigor och drängar. Hon slutade först när hon blivit blind.
Fortsätt läsa ”Årstafrun går på konsert”
Musikaliska pärlor på Youtube. Elfrida Andrée (1841 – 1929) var först; första kvinnliga telegrafisten i Sverige (1865), första kvinnliga examinerade organisten (1857) och tio år senare enhälligt vald till domkyrkoorganist i Göteborg – den första i Europa. Det kanske blir lättare att förstå vilken pionjär hon var när man får veta att det tog 120 år innan någon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige (Kerstin Ek i Skara domkyrka).
Fortsätt läsa ”Hon var först och hon var envis”
“Tyger! Tyger! burning bright, In the forests of the night”
Musikaliska pärlor på Youtube. Rebecca Clarke var född och uppvuxen i England med amerikansk far och tysk mor. Föräldrarna var amatörmusiker och insisterade på att barnen skulle lära sig att spela ett instrument. Barndomen präglades också av att pappan i perioder kunde vara både hård och brutal.
År 1908 påbörjade Clarke en utbildning i komposition vid Royal College of Music som en av Sir Charles Stanfords första kvinnliga studenter.
Fortsätt läsa ”Två sånger av Rebecca Clarke”Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne,
Die liebt’ ich einst alle in Liebeswonne.
Musikaliska pärlor på Youtube. Vi känner honom som den tyske diktaren Heinrich Heine men det var först 1825 i samband med att han konverterade från judendom till protestantismen som han tog namnet Christian Johann Heinrich Heine. Han var då 28 år och hade just blivit promoverad till doktor i juridik efter studier i Bonn, Göttingen och Berlin, trots att han i Göttingen hade utmanat en studiekamrat på en pistolduell och blivit avstängd från studierna under ett halvår.
Fortsätt läsa ”Chaim Harry Heine, Robert Schumann och ”Dichterliebe””
Musikaliska pärlor på Youtube. Franz Schubert lämnade efter sig ett större antal kompositioner för fyrhändigt piano än någon annan välkänd kompositör, totalt uppåt ett sextiotal verk. Den som Schubert helst spelade tillsammans med under senare delen av sitt liv hette Franz Lachner. Det sägs att de två under Schuberts sista levnadsår 1828, tillsammans skapade den välkända pianoduon Fantasi i f-moll, D 940.
Fortsätt läsa ””Lebensstürme” ett av Schuberts ofullbordade verk?”
Genom sin stiftelse ger Nils-Göran Olve ekonomiskt stöd till projekt som syftar till att intressant men bortglömd musik skall få en ny chans att nå ut till publik, främst i Stockholm med omnejd. Stiftelsen, som bär hans namn, inrättades i november 2020 och hittills (januari 2025) har 14 projekt fått bidrag.
Fortsätt läsa ”Han vill ge försummad musik en andra chans”
Detta vackra porträtt från 1831, med fotografisk skärpa i detaljerna, föreställer enligt uppgift ”La Marquise Chasseloup-Laubat”. Porträttet målades av den franske historie- och porträttmålaren Joseph-Désiré Court (1798-1865). Trots att han målat detta utomordentliga porträtt, verkar han haft en rätt blygsam karriär; en omfångsrik fransk konsthistoria från 2009, om den franska 1800-talskonsten, ägnar honom inte ens en rad. I hans fina målning är det speciellt ett föremål som intresserar oss.
Fortsätt läsa ”Vad ett porträtt kan berätta”
Förr tänkte man direkt på Felix Mendelssohn om någon talade om en oktett för stråkar: fyra violiner och två vardera av viola och cello. Numera dyker även en senare oktett upp på konsertprogram och cd, ibland tillsammans med Mendelssohns: George Enescus.
Fortsätt läsa ”Stråkoktetter – inte bara Mendelssohn”
Att libretti till operor och operetter kan innehålla passager och attityder som är typiska för sin tid, men kanske inte accepteras av alla i dag är ingen nyhet. I Tyskland har man nu tagit ett stort grepp om problemet. Ett projekt med ett antal specialister på musik, mångfald, sensitivitet etc. i Nordrhein-Westfalen har i början av 2024 startat och redan, som första resultat, presenterat en icke kränkande version av Trollflöjten.
Fortsätt läsa ”En woke Trollflöjt – vill vi ha det?”Hans-Arne Hausted undersøger forskellen i spillemåden mellem dansk og svensk spillemandsmusik og sætter fokus på rytmefornemmelse, forsiringspraksis og hvorledes man er havnet der.
Anders Zorn, Midsommardans, 1897, public domain (bilden är beskuren)
For nogen tid siden modtog jeg en aften en SMS, der lød som følger:
Fortsätt läsa ”Om forskellen på dansk og svensk spillestil i spillemandsmusik”Og nu til noget helt andet: Hvordan forklarer du forskellen på dansk og svensk spillestil inden for folkemusik? Bedste hilsner fra Claus
”För att förhindra kommande utövare från att förvränga mina kompositioner, hade jag alltid sökt efter ett sätt att begränsa den beryktade friheten som är så utbredd i dag och som hindrar allmänheten från att få en korrekt uppfattning av upphovsmannens avsikter. Denna möjlighet gavs nu av det mekaniska pianots rullar.”
Så skrev Igor Stravinskij i sin självbiografi. Detta var ett av flera skäl till att han på 1910- och 1920-talet visade stort intresse för det självspelande pianot och dess rullar.
Fortsätt läsa ”Stravinskij och visionen om det optimala instrumentet”
Artikeln publicerades första gång i september 2013 i OV-Revyn, medlemstidning för OperaVännerna vid Kungliga Operan.
Tolkningsmöjligheterna när det gäller Parsifal är många, samtidigt som verket är så krävande att framföra att få städer förunnas mer än en uppsättning vart tjugonde år eller så – med risk att varje generation operabesökare får en ensidig bild av verket.
Därför var det bra när både Karlstad och Göteborg gav Parsifal på två helt olika vis med någon månads mellanrum 2007, och vi var inte så få som passade på att se båda. I Malmö och Köpenhamn kunde man se två uppsättningar samtidigt våren 2012. Stockholmsoperans senaste uppsättning kom 1995 och gavs sista gången 2003, och nu är det dags igen.
Fortsätt läsa ”Om vad handlar Parsifal?”
Operaregissörer iscensätter sig själva, lika mycket som det verk som teatern anger på affischen. Kanske är det den enkla förklaringen till att Malmös och Köpenhamns uppsättningar av Parsifal bara har Wagners musik och handlingens yttre drag gemensamt.
Fortsätt läsa ””Vet du vad du såg?””1. Georges-Antoine Rochegrosse, Le chevalier aux fleurs, 235 x 374, målad före 1894. Musée d’Orsay, Paris. På ramen står: Le Prédestiné revêtu de la symbolique Armure d’argent, va vers l’Idée, insoucieux des appels de la vie ». (Den förutbestämde, klädd i den symboliska rustningen av silver, går mot Idén, obekymrad av livets lockelser.)
Richard Wagner såg ju sina operor som allkonstverk, där också bildkonsten var en del, men operorna inspirerade också samtida konstnärer. När den franske målaren Georges-Antoine Rochegrosse 1894 ställde ut den stora tavla som bar titeln ”Le chevalier aux fleurs” på den stora Salongen i Paris, anknöt titeln inte till Wagners Parsifal, men han har tydligt uttalat att det var den sensuella scenen med Klingsors blomsterflickor i operans andra akt som inspirerat honom.
Parsifal fick ju länge inte framföras utanför Bayreuth, så rimligen har Rochegrosse själv sett en föreställning, kanske rentav premiärsommaren 1882. Här ska jag teckna en bild av hur scenen gestaltades vid premären i Bayreuth, och hur scenbilden växte fram.
Fortsätt läsa ”Klingsors blomsterflickor x 2”
Bilden du just nu tittar på är ett av de mest spridda porträtten på kompositören Igor Stravinskij. Eftertänksamt lutar han sig över ett notblad. Det ligger på en flygel och han skulle snabbt kunna sätta sig och spela. Var befann han sig i livet och i musiken när bilden togs, någon gång mellan 1920 och 1925?
Fortsätt läsa ”Igor Stravinskij – berättelsen bakom bilden”
Richard Wagners (1813-1883) dramatiske tekster er som bekendt mangetydige, og der kan med god grund argumenteres for adskillige tolkningsmodeller. En tolkningsmodel, der melder sig ved de sidste fire værker: Ringen, Tristan, Mestersangerne og Parsifal, er at se dem i lyset af Arthur Schopenhauers (1788-1860) filosofi.
Fortsätt läsa ”Wagner og Schopenhauer – et resumé”
Diskofilklubben i Lund: Naturligtvis skall man inte underskatta Stravinskijs förmåga till spontan förnyelse. Emellertid finns det starka skäl att se hans utveckling som ett resultat av att han omkring 1950 fick en ny privatsekreterare.
Fortsätt läsa ”IGOR berättar för BOB”
Vi som uppskattar att gå på operaföreställningar njuter av föreställningarnas konstnärliga kvaliteter, och lägger gärna tid på att fundera och diskutera kring regi, scenografi, och musikaliska prestationer. De medverkandes situation funderar vi sällan eller aldrig på.
Fortsätt läsa ”Lönar det sig att bli operasångare?”
Den amerikanska jazzkompositören och pianisten Carla Bley avled den 17 oktober 2023, 87 år gammal. Med anledning av det återger vivaoper.se en intervju som publicerades i programboken för Stockholm Jazz 2000 där hon var en av huvudartisterna.
Fortsätt läsa ”Hon skrev in sig i den moderna jazzhistorien”När Kungliga Operan i Stockholm sätter upp ”Madame Butterfly” hösten 2023 är det japanska Eri Nakamura som sjunger Cio-Cio-San (Madama Butterfly). Copyright / foto: Kungliga Operan / Markus Gårder
Premiären på ”Madama Butterfly” på La Scala i Milano den 17 februari 1904 hör till en utvald skara av fiaskon som drabbat sedermera berömda verk: ”Barberaren i Sevilla”, ”Carmen” (fast det tycks ha gått mindre illa) och ”Våroffer”.
Fortsätt läsa ”Varför Butterfly ändå spelas”
”Hon var en stackars liten gåtfull varelse, som vi alla.” Så säger gamle Arkel om Mélisande nära slutet av Claude Debussys opera ”Pelléas och Mélisande”.
Fortsätt läsa ”Pelléas gåtfulla klarhet”Elsa Ridderstedt sjöng titelrollen som vestalen Julia i Kamraternas uppsättning av Spontinis opera ”Vestalen”. Foto: Maximilian Mellfors
Gaspare Spontinis opera ”Vestalen” hade urpremiär i Paris 1807 och Sverigepremiär på Stockholmsoperan den 3 januari 1823. När det fria operakompaniet Kamraterna satte upp ”Vestalen” på Teater Tribunalen i Stockholm våren 2023 komprimerade de verket från vad man skulle kunna kalla stor opera i empirestil till kammaropera för en modern publik. Jag har pratat med regissören, Aurelia Le Huche, främst om projektets konstnärliga utmaningar.
Fortsätt läsa ”Stor, gammal opera blev modern kammaropera”| Foto: Astrid Haugland |
”Palazzetto Bru Zane” ligger i Venedig och rymmer ett forskningscenter som enligt sin hemsida verkar för återupptäckt och internationell spridning av franskt musikarv från åren 1780–1920, ”det långa 1800-talet”. Centret ägnar sig särskilt åt operor och operetter som görs spelbara, framförs och publiceras på cd, men även andra genrer förekommer.
Fortsätt läsa ”Renässans för fransk opera”
Diskofilklubben i Lund: I 1961 såg Gert Cervin ”The Rake’s Progress” av Igor Stravinskij i en uppsättning av Den Jydske Opera och Aarhus Byorkester. Han ger en bakgrund till hur operan blev till och jämför den danska föreställningen med Stravinskijs egen inspelning från Metropolitan 1953.
Fortsätt läsa ”Rucklaren på Jylland”I en løbende diskussion i tidsskriftet ”PubliMus” (https://publimus.dk/) har et par debattører gjort gældende, at Richard Wagner ingenlunde var antisemit, samt at Adolf Hitler og nazisterne på ingen måde hentede inspiration til deres politik i Wagners skrifter. Foranlediget heraf men uden større lyst tager jeg hermed disse to emner op.
Fortsätt läsa ”Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist”Diskofilen Cervin ville ha fler repriser. Numera finns många historiska live-framföranden på skiva som visar att dirigenter på hans tid gjorde repriser något oftare i verkligheten än på inspelningar. Men både live och inspelat är mitt intryck att han fick som han ville: numera är repriser inte alls ovanliga.
Att de så ofta utelämnades under halvseklet 1930–80 och ibland alltjämt tror jag hade flera orsaker.
Fortsätt läsa ”Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)”Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.
Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras samtid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.
Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”
Också dagens lyssnare vill gärna veta hur tonsättarna såg ut, vilket blir svårare ju längre tillbaka i tiden man går: så hur såg Frédéric Chopin egentligen ut? Men först en presentation av några av hans samtida kolleger och rivaler.
Fortsätt läsa ”Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?””Un mondo di fratelli sarà la terra allor” 1
Som lyden af sand, der fyger henover marmortrin, således indleder delte lyse strygere næsten kammermusikalsk ouverturen til Aïda, Guiseppe Verdis (1813-1901) vel nok mest kendte opera.
Det er titelpersonen Aïdas ledemotiv, vi her hører, og selvom Verdi kunne blive ret ophidset, når nogen påstod, at musikken i Aïda var Wagner-påvirket, så er der ikke megen tvivl om, at netop brugen af ledemotiver er inspireret af Verdis jævnaldrende tyske antipode.
Fortsätt läsa ”AÏDA – triumfmarcherende dystopi”– som oplæg til diskussion
1: Wagner er i ”Parsifal” – som i alle sine værker – en super-virtuos benytter af symboler.
2: Wagners hovedtema som dramatiker er den erotiske kærlighed. For det handler aldrig hos Wagner om romantisk forelskelse, blomster, sommerfugle og længselsfulde sukke. Det handler om voksne menneskers erotiske begær. I modsætning til de fleste af sine forgængere og samtidige i romantikken interesserede Wagner sig ikke for den ulegemlige platoniske forelskelse eller kærlighed. Selv relationen mellem de unge elskende Walther og Eva i ”Mestersangerne” er meget mere end blot ”forelskelse”. Som Eva siger: ”Das war ein Müssen, war ein Zwang!” – noget som kan gøre én bange.
Fortsätt läsa ”Teser om ”Parsifal””
Vid mitten av 1800-talet hade det som då på svenska kallades fortepiano kommit så långt i utvecklingen, att instrumentets klang för våra öron är helt acceptabel; Robert Schumanns och Johannes Brahms flyglar klingade ungefär som dem vi är vana vid. Min avsikt med denna text är att lyfta fram en för många kanske obekant utveckling.
Fortsätt läsa ”Flygeln som musikinstrument och statussymbol”
Fritz von Dardel var militär, hovman och konstnär (1817–1901), och har redan presenterats i Vivaopera med en teckning av bl.a. sångaren Francesco Ciaffei; han hade studerat i Paris, i både Léon Cogniets och Eugène Lamis ateljéer. I sina minnen, utgivna i början av 1900-talet, berättar han om bakgrunden till den intressanta teckningen ovan.
Fortsätt läsa ”Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne”
Den allsidige saxofonisten Jonas Knutsson utsågs i mars 2022 till ny ledare för Umeå Jazzfestival. Vivaopera väljer därför att publicera en intervju med honom som Johan Scherwin gjorde för tidskriften Musik i samband med att Knutsson 1994 hade gett ut sitt andra album ”Lust”.
Fortsätt läsa ”Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad”
