Hugo Rosén om Wagners livsverk

Carl Hugo Rosén (1887-1963) var docent i dogmatik vid Lunds universitet och lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Lunds katedralskola. Han var även prästvigd.

Vid sin död lämnade Rosén efter sig 150 prydligt handskrivna sidor om Wagners livsverk.

AV Nils-Göran Olve och Astrid Haugland

Så här skrev Ingemar Schmidt-Lagerholm 2018 i samband med de första planerna på att publicera Hugo Roséns Wagner-manuskript på vivaopera:

Jag anade verkligen inte att min så varmt uppskattade lärare från blott höstterminen 1950 vid Katedralskolan i Lund hade efterlämnat ett manuskript om Richard Wagner. Stilistiskt bevingat och konkret men samtidigt abstrakt, filosofiskt och på väsentligt högre höjd än vad som vid den tiden publicerades i Operans programhäften. Den som är elementärt Wagner-orienterade torde här få en stimulerande sammanfattande läsning, inte minst om Wagners skildring av sexualiteten.

Hugo Rosén gjorde själv upprepade försök att väcka intresse för sitt manuskript. Han skickade det bland annat till dåvarande operachefen Set Svanholm. I sitt svar daterat 12 april 1962 skriver Svanholm: ”Såvitt jag kan finna är det utomordentligt intressant och har givit mig en hel del nya synpunkter på den redan förut så mycket omskrivna mästaren”. Svanholm kommer också med förslag på förläggare som Rosén skulle kunna kontakta, men tydligen ledde detta aldrig till någon publicering.

Ingemar Schmidt-Lagerholm fick kännedom om Roséns Wagner-manuskript via Roséns dotter Ingegerd Müntzing. Han började 2018 digitalisera manuskriptet. Detta arbete har sedan fullföljts av Roséns svärson Lars Müntzing.

I manuskriptet finns talrika tyska citat såväl ur Wagners operalibretton som ur hans teoretiska skrifter. Där Hugo Rosén citerar ur Wagners operalibretton återges dessa utdrag parallellt på tyska och i svensk översättning av Sven Lenninger. Till detta har Lenningers efterlevande generöst beviljat tillstånd. Mer information om Lenningers översatta Wagnerlibretton finns på Sven Lenningers förlag (https://forlag.lenninger.se/). Övriga tyskspråkiga textavsnitt har efter bästa förmåga översatts till svenska av Astrid Haugland och Nils-Göran Olve. Båda har även korrekturläst den text som vivaopera.se publicerar.

Det brukar sägas att fler skrifter ägnats Wagner och hans verk än någon annan i historien, kanske med undantag för Jesus och Napoleon. På svenska är det senast operadramaturgen Göran Gademan som ägnat en liten bok Wagner som dramaturg (Gidlunds förlag 2021) åt ”hur han knådade om de fornnordiska myterna till musikhistoriens mest omfattande epos Nibelungens ring”. Vilket intresse kan det då ha att ta del av hur Rosén förstod Wagners operor för drygt 60 år sedan?

Rosén skrev som musikkunnig amatör och flitig operabesökare vid en tid när verken gavs regelbundet. I Stockholm där han bör ha sett dem flest gånger gavs de på svenska fram till sent 1950-tal, och i Köpenhamn där de spelades mer sällan på danska. Men uppenbarligen studerade Rosén noga även de tyska originaltexterna. De uppsättningar han såg hade ambitionen att följa Wagners anvisningar närmre än vad som senare har blivit vanligt. Var och en som upplever verken tror vi börjar fundera över vad de säger oss, och i vilken utsträckning detta är vad Wagner tänkt sig. Och om det spelar någon roll. Roséns tolkningar speglar hans tid, studiebakgrund och kanske även hans kristna tro – se Vem var Hugo Rosén? De ger ytterligare virke till den brasan, inte minst för den som vill fundera över hur vårt umgänge med senare års svenska uppsättningar ger oss andra impulser än de Rosén fick från dåtidens framföranden. Och vad vi, var och en, tänker om det!

Mycket nöje vid läsningen av Hugo Roséns efterlämnade manuskript.

Nils-Göran Olve och Astrid Haugland

NÄSTA: Vem var Hugo Rosén?