IGOR berättar för BOB

Bilden till vänster: Stravinskij (med hatt) i samtal med Kai Maasalo (i mitten) och Robert Craft vid ett besök i Finland 1961. Bilden till höger: Omslaget på boken ”Memories and Commentaries” av Stravinskij och Craft. (Public Domain)

Av Gert Cervin (1961)

Diskofilklubben i Lund: Naturligtvis skall man inte underskatta Stravinskijs för­måga till spontan förnyelse. Emellertid finns det starka skäl att se hans utveckling som ett resultat av att han om­kring 1950 fick en ny privatsekreterare.

Fortsätt läsa ”IGOR berättar för BOB”

Rucklaren på Jylland

Av Gert Cervin (1961)

Diskofilklubben i Lund: I 1961 såg Gert Cervin ”The Rake’s Progress” av Igor Stravinskij i en uppsättning av Den Jydske Opera och Aarhus Byorkester. Han ger en bakgrund till hur operan blev till och jämför den danska föreställningen med Stravinskijs egen inspelning från Metropolitan 1953.

Det har ingått i det allmänna medvetandet att ett gott libretto är något ytterst sällsynt. Den förtjänstfulle tonsättaren bör kämpa en lång och förtvivlad kamp för att göra musikteater av en nödtorftigt hopsnickrad text.

Fortsätt läsa ”Rucklaren på Jylland”

Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)

Av Nils-Göran Olve

Diskofilen Cervin ville ha fler repriser. Numera finns många historiska live-framföranden på skiva som visar att dirigenter på hans tid gjorde repriser något oftare i verkligheten än på inspelningar. Men både live och inspelat är mitt intryck att han fick som han ville: numera är repriser inte alls ovanliga.

Att de så ofta utelämnades under halvseklet 1930–80 och ibland alltjämt tror jag hade flera orsaker.

Fortsätt läsa ”Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)”

Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI

Av Gert Cervin (1958)

Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.

Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras sam­tid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.

Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”

Han var en ”ordentlig gosse”

BERTIL CAVALLIN var min vän under sextiofem år. Han gick en latin-ring över mig på Hal för gossar i Helsingborg, och vänskapen började när han gick i L III och jag i L II. Vi fann varandra i Vilhelm Ekelunds ord: ”Den dag han nått fram till Caesars första sats – Gallia est omnis divisa in partes tres – då for det som en marsblåst igenom en ordentlig gosses bröst.”

Av Lars Rydbeck − vän och besläktad ande

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bertil Cavallin gick bort 2015. Han blev 81 år gammal.

Bertils studentuppsats 1952 över ämnet ”1892 – ett litterärt märkesår” publicerades i Helsingborgs Dagblad. Vid ungefär samma tid lät Bertil mig få lyssna till Mahlers “Das Lied von der Erde” med Kerstin Thorborg och Julius Patzak på fina gamla stenkakor hemma hos Farbror Erik och Tant Lisa på Järnvägsgatan 5 i Helsingborg.

Fortsätt läsa ”Han var en ”ordentlig gosse””

Gerts nom de guerre var “Justus”

LARS RYDBECK MINNS SIN VÄN GERT CERVIN

Gert och jag tillhörde bägge Albert Wifstrands lic- och doktorandseminarium i grekiska. Vi betraktade vår lärare som en förebild i liv och gärning.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Gert “Justus” Cervin gick bort 2015. Han blev 89 år gammal.

Efter grekiskan, som bland annat resulterade i en fullödig översättning av försokratikerna, blev så småningom musiken det allt överskuggande intresset i Gerts liv.

Fortsätt läsa ”Gerts nom de guerre var “Justus””

Två sakkunnigutlåtanden …

… beträffande tillsättning av professur vid Hammarklaver-Akademin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Gert Cervins förslag utlyste styrelsen för “Diskofilklubben i Lund” en professur i Hammarklaversonaten, (Sonat nr 29 opus 106 av Ludwig van Beethoven).
Följande två “sakkunnigutlåtanden” publicerades i “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund” årgång 4 nr 2, november 1958.

Det var många som sökte:

  • Wilhelm Backhaus
  • Wilhelm Kempff
  • Egon Petri
  • Solomon Cutner
  • Yves Nat
  • István Nádas
  • Artur Schnabel (behörighetsförklarades icke)
  • Friedrich Gulda (drog tillbaka sin ansökan)

Gert Cervin och Bertil Cavallin, medlemmar i Diskofilklubbens styrelse, författade var sitt sakkunnigutlåtande.

Fortsätt läsa ”Två sakkunnigutlåtanden …”

Företeelsen Yves Nat

Det var något djupt oväntat som skedde när pianisten Yves Nat steg fram i all sin glans.

Av Gert Cervin (1956)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Gert Cervins artikel om pianisten Yves Nat (1890–1956) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 2:1. Mars 1956.

Det händer att musiker, pianister mest, tillväxer i ålder, visdom och världsberömmelse till den grad, att de i allmänna meningen upphör att vara alldagliga reproducenter och befordras till “tolkares” rang.

Fortsätt läsa ”Företeelsen Yves Nat”

En kort belysning av en dirigents utveckling

Låt det vara klart: vill man uttala sig om en musikalisk prestation, får man tillstå, att ett sådant uttalande måste grundas på fasta, åtkomliga och åtminstone delvis kontrollerbara omdömen.

Av Bertil Cavallin (1958)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Bertil Cavallins artikel om dirigenten Bruno Walter (1876 – 1962) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 4:2. Mars 1958.

Skulle det inte vara möjligt att med en viss säkerhet kunna säga något i hithörande frågor, vore det, tycks det, lika så gott att avstå med en gång; och samtidigt avsvärja sig all den analytiska inställning som får mången att vid t.ex. ett skivinköp vilja välja mellan olika prestationer.

Fortsätt läsa ”En kort belysning av en dirigents utveckling”

“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?

Den starka ställning Schönberg-eleven Alban Berg har som musikdramatiker genom sitt verk Wozzeck, gör det lätt att dra slutsatsen att Arnold Schönberg själv inte var särdeles intresserad av musikdramatik, att han överlät den saken åt Berg.

Ingemar Schmidt-(Lagerholm) presenterar Arnold Schönbergs opera “Moses och Aron” under en sammankomst på Diskofilklubben i Lund, 1959inkl. kort handlingssammandrag med analys.

Detta vore emellertid grovt felaktigt ty vi har åtskilliga musikdramatiska verk från Schönbergs hand även om inte alla så lätt kan karakteriseras som operor.

Men vi måste veta att det förutom dagens “Moses och Aron” existerar tre enaktare: monodramat “Erwartung” från 1909, den som musikdrama rubricerade “Die glückliche Hand” från 1913 samt den komiska operan “Von heute auf morgen” från 1929.

“Moses und Aron” har dock inget gemensamt med dessa verk. Fortsätt läsa ”“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?”

Ej som en främling

Hemmalyssnarna kommer säga sig att det inte är av okunskap med alla de ädla recensions-uttrycken som de avstår från att tala om ett i sitt slag ojämförligt Mozart-uppförande, utan i känslan av att sådant tal inte passar sig denna gång.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”. Årg 4:2 Nov 1958. 

Av Bertil Cavallin (1958)

Den som med hjälp av Stockholms-tidningarnas recensioner ville bilda sig en uppfattning om OTTO KLEMPERERs insatser vid besöket i Konsertföreningen i vå­ras (1958) bör ha blivit rätt förbryllad. Det var den knutna högerhandens forte här, en mjukt sjungande Mozart där, den nästan siste av de store här, fortfarande den inbitne revolutionären från Kroll-Oper där.

Fortsätt läsa ”Ej som en främling”

Minnen från “Diskofilklubben i Lund”

De var studenter i Lund på 50- och 60-talet, men de hade också något annat gemensamt, nämligen ett brinnande intresse för musik. Bengt Sjöman, Bertil Cavallin, Gert Cervin, Erik Sparre, Ingemar Schmidt, Thorsten Lunderquist och några till var alla aktiva medlemmar i den så kallade “Diskofilklubben i Lund”. Thorsten Lunderquist minns.

Diskofilklubbens styrelse bjuden på lunch på slottet Kronovall, som ägdes av medlemmen Erik Sparre och hans familj.
Från vänster: Bengt Sjöman, Thorsten Lunderquist, Ingemar Schmidt, Erik Sparre och Bertil Cavallin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bloggen vivaopera.se kommer framöver att publicera ett urval artiklar ur Diskofilklubbens häfte ”Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”.

AV Thorsten Lunderquist

Hösten 1951 kom jag, Thorsten Lunderquist, till Lund för att bli jur. kand. vilket mål så småningom uppnåddes. Större delen av mitt yrkesliv upptogs sedan av att vara domare i Malmö rådhusrätt, senare tingsrätt.

Ganska snart kom jag i Lund att bli medlem i en sammanslutning som ägnade sig åt att lyssna på grammofonmusik, Diskofilklubben i Lund.

Fortsätt läsa ”Minnen från “Diskofilklubben i Lund””

Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?

Utan tvivel måste vi godkänna både Helmut Walcha och Ralph Kirkpatricks interpretationer av Goldbergvariationerna. Men vi får göra klart för oss att principen bakom deras tolkningar är väsensskild.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”.Årg 5:1 April 1959.

av Bertil Cavallin (1959)

Var och en som något känner Ralph Kirkpatricks inspelning av Bachs Goldbergvariationer vet att man där bjudes på en till­talande förening av musikologisk kunnighet och vital uppförandepraxis. Jag vill inte påstå att begreppen skulle vara oförenliga eller ens motstridande, men faktum kvarstår, sällan förenas de så osökt som här – det är nämligen både lätt och nöjsamt att höra Kirkpatrick (1911-1984) i de 30 variationerna, rakt igenom.

Fortsätt läsa ”Bachs Goldbergvariationer
– hur skall de utföras?”