januari, 2023 | vivaopera.se

Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist

I en løbende diskussion i tidsskriftet “PubliMus” (https://publimus.dk/) har et par debattører gjort gældende, at Richard Wagner ingenlunde var antisemit, samt at Adolf Hitler og nazisterne på ingen måde hentede inspiration til deres politik i Wagners skrifter. Foranlediget heraf men uden større lyst tager jeg hermed disse to emner op.

AF HENRIK NEBELONG.

Wagners musik og dramatik bliver i mine øjne ikke bedre af, at man skulle frikende ham som antisemit og protonazist. Jeg får ikke kvababbelse ved at beskæftige mig med kunst, hvis ophavsmænd på en eller anden måde skulle være moralsk anløbne. De færreste af os går vel i øvrigt gennem livet uden at have sagt eller gjort noget mindre pænt. Sådan er det nok også med skaberne af stor kunst.

Fortsätt läsa

Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)

Diskofilen Cervin ville ha fler repriser. Numera finns många historiska live-framföranden på skiva som visar att dirigenter på hans tid gjorde repriser något oftare i verkligheten än på inspelningar. Men både live och inspelat är mitt intryck att han fick som han ville: numera är repriser inte alls ovanliga.

Av Nils-Göran Olve

Att de så ofta utelämnades under halvseklet 1930–80 och ibland alltjämt tror jag hade flera orsaker. En var att det inte längre var så ovanligt att få höra de klassiska verken. När de var nya var möjligheterna att ”lära sig” dem vid konserter sällsynta, och radio och grammofon fanns ännu inte.

Fortsätt läsa

Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI

Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.

Av Gert Cervin

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Artikeln är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund” årgång 4 nr 1, november 1958.

Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras samtid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna. Författaren, som är ingen annan än huvudredaktören Eric Blom, konstaterar efter någon spalts kallprat att med repriser kan man förfara precis hur man vill och finner lämpligt. Kan det verkligen vara så illa att musikvetenskapen inte är medveten om den historiska grundfrågan?

Fortsätt läsa

Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?

Också dagens lyssnare vill gärna veta hur tonsättarna såg ut, vilket blir svårare ju längre tillbaka i tiden man går: så hur såg Frédéric Chopin egentligen ut? Men först en presentation av några av hans samtida kolleger och rivaler.

AV GÖRAN TEGNÉR

I den kvartett av tonsättare, födda omkring 1810, Mendelssohn, Chopin, Schumann och Liszt, som innebar en musikalisk revolution, så är kanske Chopin “populärast” i dag. Det är svårt att säga hur det var i deras samtid; klart är att det fanns samtida som är helt eller nästan bortglömda i dag.

Låt oss se några ur samma generation, på en bild, publicerad i Gazette Musical i Paris 1842, ett antal av de främsta pianisterna i Europa, alltså kolleger och rivaler till Chopin.

1. En handfull framgångsrika pianister verksamma vid början av 1840-talet: Jakob Rosenhain, Edouard Wolff, Theodor Döhler, Adolf von Henselt, Frédéric Chopin, Franz Liszt och Sigismund Thalberg, alla födda 1810 och några år framåt. Gravyr av Nicholas Maurin. Gazette Musicale 1842.

Vi kan nog utgå från att de här har sina “professionella” utseenden, som de ville att deras publik skulle känna igen. De flesta känner nog igen Chopin, och Franz Liszt, med det långa hår han behöll till sin död. De övriga är vi inte vana att se, men sannolikt ser vi dem som de ville ses som professionella artister, med karakteristiska frisyrer eller skägg. Låt mig presentera dem med några ord.

Fortsätt läsa