”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg). Fortsätt läsa ””Lady” eller ”Katerina””

Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig

“Jag kan inte bättre”, sade Richard Strauss om sin sista opera ”Die Liebe der Danae”. Puccini kunde på dödsbädden ha sagt det samma om sin ädelt finspunna Turandot – ‘opera lirica’ såsom den adekvata termen lyder på mästarens eget språk.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Birgit möter Jussi.  //  Björling möter Nilsson.
Jovisst var det PUCCINIS TURANDOOT och endast en gång seriöst i studio för audioupptagning under juli 1959 i ett nära fyrtiogradigt Rom. Den som ställde reglerna för denna makalösa konfrontation var ingen mindre än Erich Leinsdorf, mångfaldig dirigent på Met och elev till Toscanini.

Hur denna svenska tvekamp i sommarheta Rom avlöpte kan envar bloggläsare själv ta del av genom de ljudfiler som strax följer i original från vinylare på tyska RCA   – låt vara ursprungligen otympligt automatkopplade. (De tre skivorna fördelar sig sidvis 1/6 2/5 3/4 för en skivväxlare) Fortsätt läsa ”Turandot är brutal och kall men inte vulgär och snuskig”

Parsifal är Wagners stora drama om sexualiteten

Wagners sista opera “Parsifal” brukar ses som ett liturgiskt spel i sagomiljö. Men i själva verket handlar det om en modern uppgörelse med könsdriften och om skräcken för sjukdomen syfilis, skriver Wagnerkännaren Ingemar Schmidt-Lagerholm.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

(Dagens Nyheter: Helsidan 120319 redigerad av Björn Wiman, PDF)

Tabula rasa. Parsifal, den rena mäniskan, homo castus, ännu helt opåverkad av vår kultur vare sig på gott eller på ont. ”Durch Mitleid wissend, der reine Tor” (Av medlidande vis, den rene dåren / Lenningers översättning) med innebörden att den helt rene skulle få sitt spirande förstånd berikat genom medlidande. Konkret genom att öva förståelse (empati) såväl för den fysiska smärtan hos översteprästen Amfortas som för överambitionen hos kvinnan Kundry, mater mundi, moder till allt världsligt och mer därtill. Fortsätt läsa ”Parsifal är Wagners stora drama om sexualiteten”