Vem var Hugo Rosén?

Hugo Rosén på Stockholmsoperan med sin fru Elsa och dotter Ingegerd 1953. De sitter i tredje radens foajé och väntar på att spelet ska börja.

I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie” sökte teologen och skolmannen Hugo Rosén (1887-1963) en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk. Men vem var Hugo Rosén?

AV ASTRID HAUGLAND

Hugo Rosén föddes den 16 juni 1887 i Lomma utanför Malmö som enda barnet till lärarparet Carl Alfred Rosén och hustrun Justina född Persson.

Hugo var en duktig och skötsam skolpojke med A i så gott som alla ämnen. År 1905 tog han studenten och i present gav föräldrarna honom ett piano. Några pianolektioner tyckte de dock inte att de hade råd med så Hugo fick efter bästa förmåga lära sig spela på egen hand. Han blev aldrig någon stor pianist men han hade mycket nöje av att spela, berättar dottern Ingegerd Müntzing.

Efter studenten flyttade Hugo med sina föräldrar till Lund. Under studietiden där läste han bl.a. teologi och dogmatik. Samtidigt växte musikintresset. Så ofta han kunde åkte han till Köpenhamn för att gå på operan. Favoritkompositörer var Schubert, Beethoven, Brahms − och så Wagner.

Parallellt med studierna undervisade Hugo Rosén bl.a. vid Lunds fullständiga läroverk för flickor. Efter att han hade doktorerat i teologi 1919 tjänstgjorde han några år som docent i dogmatik vid Lunds universitet.

De långa sommarloven lämpade sig bra för fotvandring och då hände det att han uppsökte olika prästgårdar. Ofta föreslog han att han skulle avlasta prästen genom att ta hand om predikan nästkommande söndag. Han var ju själv prästvigd. Många gånger gick det bra och på köpet fick han kost och logi.

En sommardag i 1923 knackade Hugo Rosén på dörren till prästgården i Vårdnäs i Östergötland. Där blev han väl bemött av prästen Knut Borg och hans fru Ebba. Just den här kvällen var prästparet bortbjudna så dottern Elsa fick ta hand om gästen. Det blev supé i trädgården. Därefter musicerade de. Elsa sjöng och Hugo spelade piano. Kort tid senare anlände ett friarbrev till prästgården. Sommaren 1924 vigdes Hugo Rosén och Elsa Borg av brudens far.

Det nygifta paret bosatte sig i Lund där Hugo hade fått tjänst som lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Katedralskolan (”Katte”). Elsa, som hade fem års utbildning vid ”Teknis” i Stockholm (nuvarande Konstfack), fick sluta i jobbet som teckningslärare i Norrköping, men hon fick snart fullt upp att göra med sönerna Knut Alfred som föddes 1925 och Carl Helge som kom redan året därpå. Det skulle sen dröja några år innan paret fick en dotter Ebba Stina Ingegerd.

Hugo och Elsa Rosén med barnen Alfred (längst bak), Helge och Ingegerd. 1935

Elsa ägnade mycket tid åt sina tre barn, men fortsatte också med sin konstnärliga verksamhet. Främst var det vänner och släktingar som fick stå modell när hon målade porträtt i olja och ibland i pastell.

Hugo kom på den stålande idén att samla intresserade gymnasister hemma hos oss, berättar dottern Ingegerd. Han kallade det hela för ”Fritt ur hjärtat”. Alla som ville fick komma hem till Roséns på Stenbocksgatan 10 så gott som varje lördagskväll. Det bjöds på äpplen och saft. Meningen var att alla skulle bidra med någon fråga eller någon berättelse eller bidra med något i musikväg. Det blev många fina kvällar med musik och spännande samtal.

Hugo Rosén fångad på bild av en elev på Katedralskolan, “Katte”, i Lund.

När Hugo Rosén gick i pension 1953 flyttade han och Elsa till Stockholm, mycket på grund av närheten till operahuset.

Hugo Rosén går i pension 1953 och flyttar med Elsa till Stockholm.

Flitiga operabesök och några längre resor i Europa gjorde att Hugo behövde dryga ut pension. Han frågade därför en tidigare kollega som nu hade blivit rektor vid Sveaplans flickläroverk i Stockholm om han möjligtvis skulle kunna få ta hand om en klass även om han var pensionär. Det fick han, en klass med 10-åriga flickor som han trivdes bra med.

Hugo Rosén vid katedern på Sveaplans flickläroverk 1953

Hugo Rosén hade tänkt sig att hans Wagner-manuskript skulle bli en liten bok med titeln ”Wagners livsverk, en studie”. Tyvärr fick han inte se sitt manuskript publicerat. Hugo Rosén dog av en hjärtattack den 10 juli 1963, 76 år gammal. Hans grav finns på Vårdnäs kyrkogård i Östergötland. Där vilar även hans fru Elsa.

Astrid Haugland

HUGO ROSÉN
Hugo Rosén undervisade vid Lunds privata elementarskola 1914–1916 samt vid Lunds fullständiga läroverk för flickor 1915–1920. Han promoverades till teologie doktor 1919 och var docent i dogmatik vid Lunds universitet 1919–1923. Från 1923 tills han gick i pension 1953 var han lektor vid Lunds katedralskola.

Bibliografi
* Förhållandet mellan moral och religion (gradualavhandling 1919)
* Livsproblemet hos Nietzsche (1923)
* Byggstenar till en kristlig etik (1923)
* Yta och djup (tre föredrag för ungdom 1932)
* Evangelisk kristendom (1937)
* Vart leder sanningskravet? (1940)
* Ansvar och gripenhet (1951)
* Morgon- och dagbok (1956)
Källa: https://sv.wikipedia.org/wiki/Hugo_Rosén (hämtat 2022-02-05)
NÄSTA: Wagners livsverk – en studie. INNEHÅLLSFÖRTECKNING