Mycket nöje vid läsningen av Hugo Roséns efterlämnade manuskript om Wagners livsverk. De 150 prydligt handskrivna sidorna kommer portionsvis på bloggen www.vivaopera.se i renskriven digital form.
Digitalisering april 2018 av Ingemar Schmidt-Lagerholm.
Kort introduktion av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Jag anade verkligen inte att min så varmt uppskattade lärare från blott höstterminen 1950 vid Katedralskolan i Lund hade efterlämnat ett manuskript om Richard Wagner, därtill ett fullkvalificerat sådant. Stilistiskt bevingat och konkret men samtidigt abstrakt, filosofiskt och på väsentligt högre höjd än vad som vid den tiden publicerades i Operans programhäften exempelvis av en viss G.P. Den som är elementärt Wagner-orienterad torde här få en stimulerande sammanfattande läsning inte minst om Wagners skildring av sexualiteten.
Här vill jag i någon mån komplettera Hugo Rosén. Wagner hade livslångt säkerligen haft ”katalogmässigt räknat” minst tjugo eller trettio kvinnokontakter med största intimitet. Alltifrån modern och alla de klåfingriga systrarna i det trångbodda hem där ingen kunde fastställa vem som var Richards verklige biologiske far. Via ”leva lustigt loppan”, när han var strax över 20 i Magdeburg, kommer hans av honom övermåttan åtrådda Minna. Utan Wagners första gifta hustru Minna skulle vi aldrig ha haft någon Kundry i den sista operan Parsifal. Det var Minna som på riktigt bibringade honom sexualitet i praktiken.
Nummer två i den wagnerbiografiska litteraturen är ju Mathilde von Wesendock ”in einer Zürcher Villa”. Så gott som all forskning tyder på att detta var Wagners intensivaste kvinnoupplevelse, vilken dock ständigt torde ha förblivit platonsk. (Marke/Otto kunde ju inträffa vilken sekund som helst.) När Wagner sedan först efter Minnas död gifter sig med Cosima Listz (-von Bühlow) hade han fångats av ett effektivt statusobjekt snarare än av en sexualpartner.
Mycket nöje vid läsningen av Hugo Roséns efterlämnade manuskript. Fortsätt läsa “Hugo Rosén: Wagners livsverk”