IGOR berättar för BOB

Bilden till vänster: Stravinskij (med hatt) i samtal med Kai Maasalo (i mitten) och Robert Craft vid ett besök i Finland 1961. Bilden till höger: Omslaget på boken ”memories and commentaries” av Stravinskij och Craft. (Public Domain)

Diskofilklubben i Lund: Naturligtvis skall man inte underskatta Stravinskijs för­måga till spontan förnyelse. Emellertid finns det starka skäl att se hans utveckling som ett resultat av att han om­kring 1950 fick en ny privatsekreterare.

Av Gert Cervin (1961)

Denne Robert Craft hade enligt källornas vittnesbörd redan 1953 hunnit bli sin mästares “dear Bob”. För framtida musikforskning bör det bli en viktig uppgift att utreda, i vad mån Robert Craft bör beteck­nas som teknisk medarbetare i vissa av Stravinskijs senare par­titur.

Fortsätt läsa ”IGOR berättar för BOB”

Lönar det sig att bli operasångare?

Scenbild från en uppsättning av enaktsoperan “Roman fever” av Robert Ward. Till vänster Serafeia Mangou och till höger Antonia Neld, båda sångare från Musikhögskolan i Piteå. Foto: Ella Vahtras

Vi som uppskattar att gå på operaföreställningar njuter av föreställningarnas konstnärliga kvaliteter, och lägger gärna tid på att fundera och diskutera kring regi, scenografi, och musikaliska prestationer. De medverkandes situation funderar vi sällan eller aldrig på.

Av Anders Neld

Den här artikeln är ett blygsamt försök att bringa reda i hur det rent karriärmässigt är att bli operasångare.

Fortsätt läsa ”Lönar det sig att bli operasångare?”

Hon skrev in sig i den moderna jazzhistorien

Carla Bley & The Lost Chords @ Babylon, Berlin, Tyskland den 25 November 2009. Foto: Dietmar Liste. Wikimedia Commons.

Den amerikanska jazzkompositören och pianisten Carla Bley avled den 17 oktober 2023, 87 år gammal. Med anledning av det återger vivaoper.se en intervju som publicerades i programboken för Stockholm Jazz 2000 där hon var en av huvudartisterna.

Av Johan Scherwin

Att sätta etikett på söndagens andra programpunkt, Carla Bley, låter sig inte göras i en handvändning. Som ingen annan har hon tagit total kontroll över hela ”apparaten”. På ett visitkort skulle hon kunna trycka pianist, organist, bandledare, skivbolagsdirektör, producent, manager, förläggare, distributör, arrangör … och sist men inte minst kompositör.

Fortsätt läsa ”Hon skrev in sig i den moderna jazzhistorien”

Varför Butterfly ändå spelas

När Kungliga Operan i Stockholm sätter upp ”Madame Butterfly” hösten 2023 är det japanska Eri Nakamura som sjunger Cio-Cio-San (Madama Butterfly). Copyright / foto: Kungliga Operan / Markus Gårder

Av Nils-Göran Olve

Premiären på “Madama Butterfly” på La Scala i Milano den 17 februari 1904 hör till en utvald skara av fiaskon som drabbat sedermera berömda verk: “Barberaren i Sevilla”, “Carmen” (fast det tycks ha gått mindre illa) och “Våroffer”.

Fortsätt läsa ”Varför Butterfly ändå spelas”

Pelléas gåtfulla klarhet

Den skotska sopranen Mary Garden som Méĺisande i Claude Debussy’s opera “Pelléas et Mélisande”. Mary Garden valdes av Debussy för rollen som Mélisande inför premiären 1902. Wikimedia Commons.

Av Nils-Göran Olve

“Hon var en stackars liten gåtfull varelse, som vi alla.” Så säger gamle Arkel om Mélisande nära slutet av Claude Debussys opera “Pelléas och Mélisande”.

Fortsätt läsa ”Pelléas gåtfulla klarhet”

Stor, gammal opera blev modern kammaropera

Elsa Ridderstedt sjöng titelrollen som vestalen Julia i Kamraternas uppsättning av Spontinis opera ”Vestalen”. Foto: Maximilian Mellfors

Av Astrid Haugland

Gaspare Spontinis opera ”Vestalen” hade urpremiär i Paris 1807 och Sverigepremiär på Stockholmsoperan den 3 januari 1823. När det fria operakompaniet Kamraterna satte upp ”Vestalen” på Teater Tribunalen i Stockholm våren 2023 komprimerade de verket från vad man skulle kunna kalla stor opera i empirestil till kammaropera för en modern publik. Jag har pratat med regissören, Aurelia Le Huche, främst om projektets konstnärliga utmaningar.

Fortsätt läsa ”Stor, gammal opera blev modern kammaropera”

Renässans för fransk opera

Foto: Astrid Haugland

Av Nils-Göran Olve

”Palazzetto Bru Zane” ligger i Venedig och rymmer ett forskningscenter som enligt sin hemsida verkar för återupptäckt och internationell spridning av franskt musikarv från åren 1780–1920, ”det långa 1800-talet”. Centret ägnar sig särskilt åt operor och operetter som görs spelbara, framförs och publiceras på cd, men även andra genrer förekommer.

Fortsätt läsa ”Renässans för fransk opera”

Rucklaren på Jylland

Av Gert Cervin (1961)

Diskofilklubben i Lund: I 1961 såg Gert Cervin ”The Rake’s Progress” av Igor Stravinskij i en uppsättning av Den Jydske Opera och Aarhus Byorkester. Han ger en bakgrund till hur operan blev till och jämför den danska föreställningen med Stravinskijs egen inspelning från Metropolitan 1953.

Det har ingått i det allmänna medvetandet att ett gott libretto är något ytterst sällsynt. Den förtjänstfulle tonsättaren bör kämpa en lång och förtvivlad kamp för att göra musikteater av en nödtorftigt hopsnickrad text.

Fortsätt läsa ”Rucklaren på Jylland”

Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist

AF HENRIK NEBELONG.

I en løbende diskussion i tidsskriftet “PubliMus” (https://publimus.dk/) har et par debattører gjort gældende, at Richard Wagner ingenlunde var antisemit, samt at Adolf Hitler og nazisterne på ingen måde hentede inspiration til deres politik i Wagners skrifter. Foranlediget heraf men uden større lyst tager jeg hermed disse to emner op.

Wagners musik og dramatik bliver i mine øjne ikke bedre af, at man skulle frikende ham som antisemit og protonazist.

Fortsätt läsa ”Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist”

Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)

Av Nils-Göran Olve

Diskofilen Cervin ville ha fler repriser. Numera finns många historiska live-framföranden på skiva som visar att dirigenter på hans tid gjorde repriser något oftare i verkligheten än på inspelningar. Men både live och inspelat är mitt intryck att han fick som han ville: numera är repriser inte alls ovanliga.

Att de så ofta utelämnades under halvseklet 1930–80 och ibland alltjämt tror jag hade flera orsaker.

Fortsätt läsa ”Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)”

Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI

Av Gert Cervin (1958)

Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.

Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras sam­tid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.

Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”

Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?

1. En handfull framgångsrika pianister verksamma vid början av 1840-talet: Jakob Rosenhain, Edouard Wolff, Theodor Döhler, Adolf von Henselt, Frédéric Chopin, Franz Liszt och Sigismund Thalberg, alla födda 1810 och några år framåt.  Gravyr av Nicholas Maurin. Gazette Musicale 1842.

AV GÖRAN TEGNÉR

Också dagens lyssnare vill gärna veta hur tonsättarna såg ut, vilket blir svårare ju längre tillbaka i tiden man går: så hur såg Frédéric Chopin egentligen ut? Men först en presentation av några av hans samtida kolleger och rivaler.

Fortsätt läsa ”Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?”

Teser om ”Parsifal”

– som oplæg til diskussion

Av Henrik Nebelong

1: Wagner er i ”Parsifal” – som i alle sine værker – en super-virtuos benytter af symboler.

2: Wagners hovedtema som dramatiker er den erotiske kærlighed. For det handler aldrig hos Wagner om romantisk forelskelse, blomster, sommerfugle og længselsfulde sukke. Det handler om voksne menneskers erotiske begær. I modsætning til de fleste af sine forgængere og samtidige i romantikken interesserede Wagner sig ikke for den ulegemlige platoniske forelskelse eller kærlighed. Selv relationen mellem de unge elskende Walther og Eva i ”Mestersangerne” er meget mere end blot ”forelskelse”. Som Eva siger: ”Das war ein Müssen, war ein Zwang!” – noget som kan gøre én bange.

Fortsätt läsa ”Teser om ”Parsifal””

Flygeln som musikinstrument och statussymbol

Artikelförfattaren vid Steinwayflygeln i Hallwylska palatset i Stockholm. Foto: Astrid Haugland

Av Göran Tegnér

Vid mitten av 1800-talet hade det som då på svenska kallades fortepiano kommit så långt i utvecklingen, att instrumentets klang för våra öron är helt acceptabel; Robert Schumanns och Johannes Brahms flyglar klingade ungefär som dem vi är vana vid. Min avsikt med denna text är att lyfta fram en för många kanske obekant utveckling.

Fortsätt läsa ”Flygeln som musikinstrument och statussymbol”

Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne

1. Franz Liszt, teckning av Fritz von Dardel 1846.

Av Göran Tegnér

Fritz von Dardel var militär, hovman och konstnär (1817–1901), och har redan presenterats i Vivaopera med en teckning av bl.a. sångaren Francesco Ciaffei; han hade studerat i Paris, i både Léon Cogniets och Eugène Lamis ateljéer. I sina Minnen, utgivna i början av 1900-talet, berättar han om bakgrunden till den intressanta teckningen ovan.

Fortsätt läsa ”Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne”

Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad

Saxofonisten Johan Knutsson Foto: Gina Mannberg, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Av Johan Scherwin

Den allsidige saxofonisten Jonas Knutsson utsågs i mars 2022 till ny ledare för Umeå Jazzfestival. Vivaopera väljer därför att publicera en intervju med honom som Johan Scherwin gjorde för tidskriften Musik i samband med att Knutsson 1994 hade gett ut sitt andra album “Lust”.

Fortsätt läsa ”Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad”

En tenoridol i Stockholm 1849

Stockholm. Au café Davidson 1849. Akvarell av Fritz von Dardel (1817-1901). Stockholms stadsmuseum Inventarienummer 100126.

Av Göran Tegnér

Den här bilden, “Au café Davidson” av Fritz von Dardel, finns på den sida som heter Stockholmskällan, där man finner texter och bilder från Stockholm “förr i tiden”. Det finns ingen kommentar till bilden utöver bildtexten, men den rymmer både Stockholmshistoria och operahistoria. För så vitt jag kan se så är det helt klart vad den föreställer.

Fortsätt läsa ”En tenoridol i Stockholm 1849”

Hugo Rosén om Wagners livsverk

AV Nils-Göran Olve och Astrid Haugland

Carl Hugo Rosén (1887-1963) var docent i dogmatik vid Lunds universitet och lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Lunds katedralskola. Han var även prästvigd.

Vid sin död lämnade Rosén efter sig 150 prydligt handskrivna sidor om Wagners livsverk.

Fortsätt läsa ”Hugo Rosén om Wagners livsverk”

Vem var Hugo Rosén?

Hugo Rosén på Stockholmsoperan med sin fru Elsa och dotter Ingegerd 1953. De sitter i tredje radens foajé och väntar på att spelet ska börja.

AV ASTRID HAUGLAND

I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie” sökte teologen och skolmannen Hugo Rosén (1887-1963) en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk. Men vem var Hugo Rosén?

Fortsätt läsa ”Vem var Hugo Rosén?”

Hugo Rosén om Wagners livsverk – Innehållsförteckning

I sitt efterlämnade manuskript “Wagners livsverk, en studie”, slutfört 1958, men aldrig tidigare publicerat, sökte Hugo Rosén en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk.

Innehållsförteckningen nedan länkar till kapitlen i Hugo Roséns manuskript.

INLEDNING

I FORMEN


Wagners livsverk – en studie. INLEDNING

Av Hugo Rosén

Viljan eller  jaget, som för filosofen Fichte varit den transcendentala förutsättningen för fenomenvärlden, drogs av Schelling och Schopenhauer in i denna värld såsom dess intimaste och mest centrala erfarenhet. Och denna dunkla, halvmedvetna, genom hela tillvaron böljande aktivitet var för dem ˮtinget i sigˮ, den objektiva verkligheten, som alltså var direkt åtkomlig för erfarenheten.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. INLEDNING”

Wagners livsverk – en studie. I FORMEN

Av Hugo Rosén

ˮNun sang er, wie er mußt’
und wie er mußt’, so konnt’ er’s,
das merkt’ ich ganz besonders.ˮ

(Nu sjöng han, som han måste
och som han måste, så kunde han,
det märkte jag helt bestämt.)

Meistersinger, akt II

Den som vill känna Wagner som andlig makt bör gå direkt till hans levande konst; är någon okänslig för den kan han knappast förstå de långa utredningar, varmed Wagner omkring år 1850 försökte motivera den för sig själv och samtiden.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. I FORMEN”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (Inledningsord)

Av Hugo Rosén

Inledningsord

Nästan alla musikverk för scenen handlar på ett eller annat sätt om kärleken mellan könen. Men i regel tas den som något givet. Den kan ge anledning till en massa tragiska konflikter, men själv är den inget problem. Och den tas inte alltid på allvar; ofta kan den få en lekfull behandling. Men för Richard Wagner är könskärleken eller sexualiteten det allvarligaste av alla personliga problem.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (Inledningsord)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)

Av Hugo Rosén

1. Konstnärens önskedrömmar

Wagner biktar sig i sina verk. Huvudpersonen är därför alltid han själv, en gestalt som jag vill kalla ˮbekännarenˮ. Denne saknas aldrig, men i ett par av de tidigare verken uppfattar han sig själv uteslutande som konstnär, ja identifierar sig med sitt konstnärliga allvar och har därför ingenting att ångra.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)

Av Hugo Rosén

2. Ynglingens bikt

Den avlägges öppet och hänsynslöst av den medeltida sångaren Tannhäuser i det verk som bär hans namn och som är Wagners rättframmaste. Utan långsökt symbolik går han rakt på saken: det sexuella nödläget hos den unge man som av hjärtat dras åt ett håll, av sinnena åt ett annat.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)

Av Hugo Rosén

3. Sången om frihet från träldom under lagen

När Tannhäuser vill tillbaka till Venusberget, är det enligt Wagner icke av längtan efter glädje och lust utan av hat mot denna kalla, konventionella värld, som icke förstår hans hjärtas glöd. Det är detta hat, som gör Wagner till revolutionär d.v.s. inblandar honom i de politiska oroligheterna 1849-49.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)

Av Hugo Rosén

4. Kris

ˮHeil dem Tranke, Heil seinem Saft, Heil seines Zaubers hehrer Kraftˮ
(Välsignade brygd! Välsignade dryck! Välsignad vare dess magiska kraft!) (Tristan Akt II)
ˮVerflucht sei, furchtbarer Trankˮ (Förbannad vare du hemska dryck!) (Tristan Akt III)

ˮDryckenˮ, den s.k. kärleksdrycken, är sexualitetens symbol. Den prisas, emedan den frigör individen från världsligheten; den förbannas, emedan den, tömd ända till dräggen, gör honom omöjlig i denna världen d.v.s. i vanlig mening livsoduglig.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del I

Början av 60-talet är den oroligaste tiden i Wagners på oro så rika liv. Utifrån sedd, gör den intryck av ett rastlöst kringflackande. Efter att förgäves ha försökt få ˮTristanˮ uppförd i Karlsruhe, där storhertiginnan gynnade honom, vände sig Wagner hösten 1859 till Paris, närmast med den förflugna tanken att där få sitt verk framfört med tyska sångare.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del II

Ja, Cosima blev faktiskt kungens förtrogna. På en gång vördnadsfullt och förtroligt invigde hon honom i sina bekymmer och förhoppningar, stärkte hans vacklande självkänsla och fick mer än en gång bilägga misshälligheter mellan kungen och Wagner, som var på sitt sätt tillhörde vatum irritabile genus (Skaldernas retliga släkte).

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del III

I ett bittert brev av den 15 sept. 1869 till Cosimas halvsyster skriver Bülow att det enklaste sättet för honom att lösa frågan skulle varit att beröva sig livet och ˮmåhända hade jag icke tvekat, om jag hos en annan person – lika sublim i sina verk som avskyvärd i sina handlingar – hade märkt minsta bemödande om lojalitet, minsta – om än så flyktiga, hederskänsla.ˮ Wagner var så a-moralisk som en riktig romantiker i värsta fall kan bli.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del IV. (Sista delen.)

När hörde Wagner i sin själ första gången denna ton – tonen från himlen? Det är, strängt taget, omöjligt att säga, men vi ha dock en bestämd hållpunkt. Långfredagen 1857 vandrade Wagner ut till den gröna kullen vid Zürichersjön, där hans vän Otto Wesendonk, ordnat åt honom en fristad, som skulle ge honom ostörd arbetsro under hans återstående dagar. Han kände sig försonad med livet och fylld av vördnadsfull ömhet mot allt levande.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)”

Opera, ekonomi, globalisering och ny start

Av Nils-Göran Olve

Opera är extremfallet som den mest personal – och resurskrävande av alla konstformer. Redan före viruskrisen undrade många hur dess framtid ser ut. I Sverige är vi vana vid att skattemedel bekostar det mesta av våra teaterbesök, men kommer det fortsatt att ha stöd bland oss skattebetalare och våra politiskt valda ombud?

Utbudet av kultur och underhållning ökar, inklusive digital opera av allt bättre kvalitet. Är det hållbart att 200 personer uppträder inför 1 000 när det finns globala sändningar och inspelningar med mer berömda medverkande?

Fortsätt läsa ”Opera, ekonomi, globalisering och ny start”

Vem firar Engelbert Humperdinck?

Public domain, via Wikimedia Commons

Av Nils-Göran Olve

I början av 2021 skrev jag om tonsättarjubilarer för ett annat forum. Engelbert Humperdinck fick bara tolv rader – lite snålt tycker jag nu, men att fira att någon har dött är kanske inte så lockande. I höst var det 100 år sedan det skedde (den 27 september), och han var då 67 år.

Fortsätt läsa ”Vem firar Engelbert Humperdinck?”

1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva

Oskar Fried (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Leo Blech (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Willhelm Mengelberg (av Jacob Merkelbach). Alla från Public domain, Wikimedia Commons

Av Nils-Göran Olve

Den här artikeln är en hyllning till tre grammofonpionjärer som är de tidigast födda vars inspelningar av Mahlersymfonier vi har möjlighet att höra: Oskar Fried (1871–1941), Leo Blech (1871–1958) och Willem Mengelberg (1871–1951).

Fortsätt läsa ”1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva”