Av Nils-Göran Olve
”Hon var en stackars liten gåtfull varelse, som vi alla.” Så säger gamle Arkel om Mélisande nära slutet av Claude Debussys opera ”Pelléas och Mélisande”.
Fortsätt läsa ”Pelléas gåtfulla klarhet”Pelléas gåtfulla klarhet
Stor, gammal opera blev modern kammaropera
Elsa Ridderstedt sjöng titelrollen som vestalen Julia i Kamraternas uppsättning av Spontinis opera ”Vestalen”. Foto: Maximilian Mellfors
Av Astrid Haugland
Gaspare Spontinis opera ”Vestalen” hade urpremiär i Paris 1807 och Sverigepremiär på Stockholmsoperan den 3 januari 1823. När det fria operakompaniet Kamraterna satte upp ”Vestalen” på Teater Tribunalen i Stockholm våren 2023 komprimerade de verket från vad man skulle kunna kalla stor opera i empirestil till kammaropera för en modern publik. Jag har pratat med regissören, Aurelia Le Huche, främst om projektets konstnärliga utmaningar.
Fortsätt läsa ”Stor, gammal opera blev modern kammaropera”Renässans för fransk opera
| Foto: Astrid Haugland |
Av Nils-Göran Olve
”Palazzetto Bru Zane” ligger i Venedig och rymmer ett forskningscenter som enligt sin hemsida verkar för återupptäckt och internationell spridning av franskt musikarv från åren 1780–1920, ”det långa 1800-talet”. Centret ägnar sig särskilt åt operor och operetter som görs spelbara, framförs och publiceras på cd, men även andra genrer förekommer.
Fortsätt läsa ”Renässans för fransk opera”Rucklaren på Jylland
Av Gert Cervin (1961)
Diskofilklubben i Lund: I 1961 såg Gert Cervin ”The Rake’s Progress” av Igor Stravinskij i en uppsättning av Den Jydske Opera och Aarhus Byorkester. Han ger en bakgrund till hur operan blev till och jämför den danska föreställningen med Stravinskijs egen inspelning från Metropolitan 1953.
Fortsätt läsa ”Rucklaren på Jylland”Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist
AF HENRIK NEBELONG.
I en løbende diskussion i tidsskriftet ”PubliMus” (https://publimus.dk/) har et par debattører gjort gældende, at Richard Wagner ingenlunde var antisemit, samt at Adolf Hitler og nazisterne på ingen måde hentede inspiration til deres politik i Wagners skrifter. Foranlediget heraf men uden større lyst tager jeg hermed disse to emner op.
Fortsätt läsa ”Wagners antisemitisme og Wagner som protonazist”Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)
Av Nils-Göran Olve
Diskofilen Cervin ville ha fler repriser. Numera finns många historiska live-framföranden på skiva som visar att dirigenter på hans tid gjorde repriser något oftare i verkligheten än på inspelningar. Men både live och inspelat är mitt intryck att han fick som han ville: numera är repriser inte alls ovanliga.
Att de så ofta utelämnades under halvseklet 1930–80 och ibland alltjämt tror jag hade flera orsaker.
Fortsätt läsa ”Om repriser – apropå Gert Cervin (1958)”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI
Av Gert Cervin (1958)
Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.
Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras samtid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.
Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?
AV GÖRAN TEGNÉR
Också dagens lyssnare vill gärna veta hur tonsättarna såg ut, vilket blir svårare ju längre tillbaka i tiden man går: så hur såg Frédéric Chopin egentligen ut? Men först en presentation av några av hans samtida kolleger och rivaler.
Fortsätt läsa ”Hur såg Frédéric Chopin ut egentligen?”AÏDA – triumfmarcherende dystopi
”Un mondo di fratelli sarà la terra allor” 1
Som lyden af sand, der fyger henover marmortrin, således indleder delte lyse strygere næsten kammermusikalsk ouverturen til Aïda, Guiseppe Verdis (1813-1901) vel nok mest kendte opera.
Av Henrik Nebelong
Det er titelpersonen Aïdas ledemotiv, vi her hører, og selvom Verdi kunne blive ret ophidset, når nogen påstod, at musikken i Aïda var Wagner-påvirket, så er der ikke megen tvivl om, at netop brugen af ledemotiver er inspireret af Verdis jævnaldrende tyske antipode.
Fortsätt läsa ”AÏDA – triumfmarcherende dystopi”Teser om ”Parsifal”
– som oplæg til diskussion
Av Henrik Nebelong
1: Wagner er i ”Parsifal” – som i alle sine værker – en super-virtuos benytter af symboler.
2: Wagners hovedtema som dramatiker er den erotiske kærlighed. For det handler aldrig hos Wagner om romantisk forelskelse, blomster, sommerfugle og længselsfulde sukke. Det handler om voksne menneskers erotiske begær. I modsætning til de fleste af sine forgængere og samtidige i romantikken interesserede Wagner sig ikke for den ulegemlige platoniske forelskelse eller kærlighed. Selv relationen mellem de unge elskende Walther og Eva i ”Mestersangerne” er meget mere end blot ”forelskelse”. Som Eva siger: ”Das war ein Müssen, war ein Zwang!” – noget som kan gøre én bange.
Fortsätt läsa ”Teser om ”Parsifal””Flygeln som musikinstrument och statussymbol
Av Göran Tegnér
Vid mitten av 1800-talet hade det som då på svenska kallades fortepiano kommit så långt i utvecklingen, att instrumentets klang för våra öron är helt acceptabel; Robert Schumanns och Johannes Brahms flyglar klingade ungefär som dem vi är vana vid. Min avsikt med denna text är att lyfta fram en för många kanske obekant utveckling.
Fortsätt läsa ”Flygeln som musikinstrument och statussymbol”Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne
Av Göran Tegnér
Fritz von Dardel var militär, hovman och konstnär (1817–1901), och har redan presenterats i Vivaopera med en teckning av bl.a. sångaren Francesco Ciaffei; han hade studerat i Paris, i både Léon Cogniets och Eugène Lamis ateljéer. I sina minnen, utgivna i början av 1900-talet, berättar han om bakgrunden till den intressanta teckningen ovan.
Fortsätt läsa ”Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne”Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad
Av Johan Scherwin
Den allsidige saxofonisten Jonas Knutsson utsågs i mars 2022 till ny ledare för Umeå Jazzfestival. Vivaopera väljer därför att publicera en intervju med honom som Johan Scherwin gjorde för tidskriften Musik i samband med att Knutsson 1994 hade gett ut sitt andra album ”Lust”.
Fortsätt läsa ”Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad”En tenoridol i Stockholm 1849
Av Göran Tegnér
Den här bilden, ”Au café Davidson” av Fritz von Dardel, finns på den sida som heter Stockholmskällan, där man finner texter och bilder från Stockholm ”förr i tiden”. Det finns ingen kommentar till bilden utöver bildtexten, men den rymmer både Stockholmshistoria och operahistoria. För så vitt jag kan se så är det helt klart vad den föreställer.
Fortsätt läsa ”En tenoridol i Stockholm 1849”Den gamla damen vid cembalon
Cembalisten Wanda Landowska (1879-1959) presenteras av Gert Cervin i en inspelning från 25 april 1962.
Hugo Rosén om Wagners livsverk
AV Nils-Göran Olve och Astrid Haugland
Carl Hugo Rosén (1887-1963) var docent i dogmatik vid Lunds universitet och lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Lunds katedralskola. Han var även prästvigd.
Vid sin död lämnade Rosén efter sig 150 prydligt handskrivna sidor om Wagners livsverk.
Fortsätt läsa ”Hugo Rosén om Wagners livsverk”Vem var Hugo Rosén?
Hugo Rosén på Stockholmsoperan med sin fru Elsa och dotter Ingegerd 1953. De sitter i tredje radens foajé och väntar på att spelet ska börja.
AV ASTRID HAUGLAND
I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie” sökte teologen och skolmannen Hugo Rosén (1887-1963) en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk. Men vem var Hugo Rosén?
Fortsätt läsa ”Vem var Hugo Rosén?”Hugo Rosén om Wagners livsverk – Innehållsförteckning
I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie”, slutfört 1958, men aldrig tidigare publicerat, sökte Hugo Rosén en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk.
Innehållsförteckningen nedan länkar till kapitlen i Hugo Roséns manuskript.
Wagners livsverk – en studie. INLEDNING
Av Hugo Rosén
Viljan eller jaget, som för filosofen Fichte varit den transcendentala förutsättningen för fenomenvärlden, drogs av Schelling och Schopenhauer in i denna värld såsom dess intimaste och mest centrala erfarenhet. Och denna dunkla, halvmedvetna, genom hela tillvaron böljande aktivitet var för dem ˮtinget i sigˮ, den objektiva verkligheten, som alltså var direkt åtkomlig för erfarenheten.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. INLEDNING”Wagners livsverk – en studie. I FORMEN
Av Hugo Rosén
ˮNun sang er, wie er mußt’
und wie er mußt’, so konnt’ er’s,
das merkt’ ich ganz besonders.ˮ
(Nu sjöng han, som han måste
och som han måste, så kunde han,
det märkte jag helt bestämt.)
Meistersinger, akt II
Den som vill känna Wagner som andlig makt bör gå direkt till hans levande konst; är någon okänslig för den kan han knappast förstå de långa utredningar, varmed Wagner omkring år 1850 försökte motivera den för sig själv och samtiden.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. I FORMEN”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (Inledningsord)
Av Hugo Rosén
Inledningsord
Nästan alla musikverk för scenen handlar på ett eller annat sätt om kärleken mellan könen. Men i regel tas den som något givet. Den kan ge anledning till en massa tragiska konflikter, men själv är den inget problem. Och den tas inte alltid på allvar; ofta kan den få en lekfull behandling. Men för Richard Wagner är könskärleken eller sexualiteten det allvarligaste av alla personliga problem.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (Inledningsord)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)
Av Hugo Rosén
1. Konstnärens önskedrömmar
Wagner biktar sig i sina verk. Huvudpersonen är därför alltid han själv, en gestalt som jag vill kalla ˮbekännarenˮ. Denne saknas aldrig, men i ett par av de tidigare verken uppfattar han sig själv uteslutande som konstnär, ja identifierar sig med sitt konstnärliga allvar och har därför ingenting att ångra.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)
Av Hugo Rosén
2. Ynglingens bikt
Den avlägges öppet och hänsynslöst av den medeltida sångaren Tannhäuser i det verk som bär hans namn och som är Wagners rättframmaste. Utan långsökt symbolik går han rakt på saken: det sexuella nödläget hos den unge man som av hjärtat dras åt ett håll, av sinnena åt ett annat.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)
Av Hugo Rosén
3. Sången om frihet från träldom under lagen
När Tannhäuser vill tillbaka till Venusberget, är det enligt Wagner icke av längtan efter glädje och lust utan av hat mot denna kalla, konventionella värld, som icke förstår hans hjärtas glöd. Det är detta hat, som gör Wagner till revolutionär d.v.s. inblandar honom i de politiska oroligheterna 1849-49.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)
Av Hugo Rosén
4. Kris
ˮHeil dem Tranke, Heil seinem Saft, Heil seines Zaubers hehrer Kraftˮ
(Välsignade brygd! Välsignade dryck! Välsignad vare dess magiska kraft!) (Tristan Akt II)
ˮVerflucht sei, furchtbarer Trankˮ (Förbannad vare du hemska dryck!) (Tristan Akt III)
ˮDryckenˮ, den s.k. kärleksdrycken, är sexualitetens symbol. Den prisas, emedan den frigör individen från världsligheten; den förbannas, emedan den, tömd ända till dräggen, gör honom omöjlig i denna världen d.v.s. i vanlig mening livsoduglig.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)
Av Hugo Rosén
5. Rik höst. Del I
Början av 60-talet är den oroligaste tiden i Wagners på oro så rika liv. Utifrån sedd, gör den intryck av ett rastlöst kringflackande. Efter att förgäves ha försökt få ˮTristanˮ uppförd i Karlsruhe, där storhertiginnan gynnade honom, vände sig Wagner hösten 1859 till Paris, närmast med den förflugna tanken att där få sitt verk framfört med tyska sångare.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)
Av Hugo Rosén
5. Rik höst. Del II
Ja, Cosima blev faktiskt kungens förtrogna. På en gång vördnadsfullt och förtroligt invigde hon honom i sina bekymmer och förhoppningar, stärkte hans vacklande självkänsla och fick mer än en gång bilägga misshälligheter mellan kungen och Wagner, som var på sitt sätt tillhörde vatum irritabile genus (Skaldernas retliga släkte).
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)
Av Hugo Rosén
5. Rik höst. Del III
I ett bittert brev av den 15 sept. 1869 till Cosimas halvsyster skriver Bülow att det enklaste sättet för honom att lösa frågan skulle varit att beröva sig livet och ˮmåhända hade jag icke tvekat, om jag hos en annan person – lika sublim i sina verk som avskyvärd i sina handlingar – hade märkt minsta bemödande om lojalitet, minsta – om än så flyktiga, hederskänsla.ˮ Wagner var så a-moralisk som en riktig romantiker i värsta fall kan bli.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)
Av Hugo Rosén
5. Rik höst. Del IV. (Sista delen.)
När hörde Wagner i sin själ första gången denna ton – tonen från himlen? Det är, strängt taget, omöjligt att säga, men vi ha dock en bestämd hållpunkt. Långfredagen 1857 vandrade Wagner ut till den gröna kullen vid Zürichersjön, där hans vän Otto Wesendonk, ordnat åt honom en fristad, som skulle ge honom ostörd arbetsro under hans återstående dagar. Han kände sig försonad med livet och fylld av vördnadsfull ömhet mot allt levande.
Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)”Opera, ekonomi, globalisering och ny start
Av Nils-Göran Olve
Opera är extremfallet som den mest personal – och resurskrävande av alla konstformer. Redan före viruskrisen undrade många hur dess framtid ser ut. I Sverige är vi vana vid att skattemedel bekostar det mesta av våra teaterbesök, men kommer det fortsatt att ha stöd bland oss skattebetalare och våra politiskt valda ombud?
Fortsätt läsa ”Opera, ekonomi, globalisering och ny start”Vem firar Engelbert Humperdinck?
Av Nils-Göran Olve
I början av 2021 skrev jag om tonsättarjubilarer för ett annat forum. Engelbert Humperdinck fick bara tolv rader – lite snålt tycker jag nu, men att fira att någon har dött är kanske inte så lockande. I höst var det 100 år sedan det skedde (den 27 september), och han var då 67 år.
Fortsätt läsa ”Vem firar Engelbert Humperdinck?”1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva
Oskar Fried (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Leo Blech (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Willhelm Mengelberg (av Jacob Merkelbach). Alla från Public domain, Wikimedia Commons
Av Nils-Göran Olve
Den här artikeln är en hyllning till tre grammofonpionjärer som är de tidigast födda vars inspelningar av Mahlersymfonier vi har möjlighet att höra: Oskar Fried (1871–1941), Leo Blech (1871–1958) och Willem Mengelberg (1871–1951).
Fortsätt läsa ”1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva”Hon tolkar Vilnius’ själ med musik
Av Ingemar Schmidt-Lagerholm
Det är tisdagen 19 april 1994 i det åter fria Litauens huvudstad. På kvällen hålls en konsert med kammarmusik av den litauiska kompositören Onutė Narbutaitė (Onu`tee Narbuta´itee).
Jag är på plats när konserten äger rum i en mjukakustisk sal i franska palatset i Vilnius. Som alla styckenas kompositör är Onutė Narbutaitė, född 1956, närvarande, när några också nya verk skall födas. Hon är inte långt från fyrtio och väntar därtill på ett mera konkret sätt sitt första barn.
Fortsätt läsa ”Hon tolkar Vilnius’ själ med musik”Från ”Teatrofon” till Met i HD: 130 år av livesändningar
Av Nils-Göran Olve
Så här stod det i Svenska Dagbladet våren 1887:
”Man hade nämligen anordnat plats för 25 personer, hvilka samtidigt kunde åhöra uppförandet af ”Afrikanskan” [på Kungliga Operan i Stockholm], i hvilken opera fru Lucca uppträdde. – Det var rent af öfverraskande med hvilken tydlighet dessa utmärkta apparater framförde hvar enda ton. Också voro samtliga platser ständigt upptagna, och efter slummerarian i andra akten blef förtjusningen så allmän, att åhörarne syntes frestade att deltaga i den skallande applåd som hördes ljuda i teatersalongen.”
Operautsändningar är alltså inget nytt. Den gången var det telefon som var mediet – i stereo! ”Teatrofon” hette uppfinningen som levde kvar länge.
Fortsätt läsa ”Från ”Teatrofon” till Met i HD: 130 år av livesändningar”Är opera alltid bäst på operan?
En betraktelse av Astrid Haugland
Från orkesterdike och scen breder sång och musik ut sig, fyller operasalongen och bäddar in lyssnaren i en upplevelse som både är musikalisk, visuell och fysisk. På vägen samlar musiken på sig lågmälda ljud och nästan omärkbara rörelser från publiken.
Sen är det paus. Du har beställt en kopp kaffe och en liten tårtbit som adderar doft och smak till totalupplevelsen av ditt operabesök. Några ord från sällskapet vid bordet intill får dig att vända dig om och kommentera. Sedan är samtalet igång – tills klockan ringer och månghövdad förväntning strömmar in genom dörrarna och hittar till sin sittplats inför nästa akt.
Fortsätt läsa ”Är opera alltid bäst på operan?”