vivaopera.se - absolut inte bara opera

Hon tolkar Vilnius’ själ med musik

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det är tisdagen 19 april 1994 i det åter fria Litauens huvudstad. På kvällen hålls en konsert med kammarmusik av den litauiska kompositören Onutė Narbutaitė (Onu`tee Narbuta´itee).

Jag är på plats när konserten äger rum i en mjukakustisk sal i franska palatset i Vilnius. Som alla styckenas kompositör är Onutė Narbutaitė, född 1956, närvarande, när några också nya verk skall födas. Hon är inte långt från fyrtio och väntar därtill på ett mera konkret sätt sitt första barn.

Fortsätt läsa

Från “Teatrofon” till Met i HD: 130 år av livesändningar

Av Nils-Göran Olve

Så här stod det i Svenska Dagbladet våren 1887:

”Man hade nämligen anordnat plats för 25 personer, hvilka samtidigt kunde åhöra uppförandet af ”Afrikanskan” [på Kungliga Operan i Stockholm], i hvilken opera fru Lucca uppträdde. – Det var rent af öfverraskande med hvilken tydlighet dessa utmärkta apparater framförde hvar enda ton. Också voro samtliga platser ständigt upptagna, och efter slummerarian i andra akten blef förtjusningen så allmän, att åhörarne syntes frestade att deltaga i den skallande applåd som hördes ljuda i teatersalongen.”

Operautsändningar är alltså inget nytt. Den gången var det telefon som var mediet – i stereo! “Teatrofon” hette uppfinningen som levde kvar länge.

Fortsätt läsa

Är opera alltid bäst på operan?

En betraktelse av Astrid Haugland

Från orkesterdike och scen breder sång och musik ut sig, fyller operasalongen och bäddar in lyssnaren i en upplevelse som både är musikalisk, visuell och fysisk. På vägen samlar musiken på sig lågmälda ljud och nästan omärkbara rörelser från publiken.

Sen är det paus. Du har beställt en kopp kaffe och en liten tårtbit som adderar doft och smak till totalupplevelsen av ditt operabesök. Några ord från sällskapet vid bordet intill får dig att vända dig om och kommentera. Sedan är samtalet igång – tills klockan ringer och månghövdad förväntning strömmar in genom dörrarna och hittar till sin sittplats inför nästa akt.

Fortsätt läsa

Konserter och opera efter pandemin

När öppnar konserthus och operascener igen?
När blir det som vanligt?

Av Nils-Göran Olve

Dessa frågor är förstås omöjliga att besvara, men ändå något vi ofta tänker på, vi som brukade gå på konserter, teater och opera varenda vecka, resa till föreställningar och umgås i foajéer snarare än hemma. De vi brukade se på scenen och de som jobbar bakom den har förstås ännu viktigare skäl att undra.

Svaret på den första frågan handlar om startsträckan: hur många veckor behövs för att komma i gång sedan smittalen gått ner?

Fortsätt läsa

Långt före GöteborgsOperan: svensk operetthistoria

Av Nils-Göran Olve

År 1994 invigdes GöteborgsOperan, som snart etablerade sig som en scen på hög internationell nivå. Bygget föregicks av decennier av diskussion. Vilket slags lyrisk teater behövde rikets andra stad?

Man spelade på Stora Teatern, “Storan”, invigd 1859, en teater för knappt 600 åskådare. Repertoaren var en blandning av operett och opera, man hade en permanent ensemble där det ibland ingick primadonnor av högsta klass (åtminstone efter svenska förhållanden) som Rut Jacobsson, sångare som skulle gå vidare till Stockholmsoperan som Gösta Winbergh, och trotjänare som skickligt klarade både operetter och operor. Men det var en ganska sen utveckling, och andelen opera skiftade mycket.

I ett nytt cd-album från vår flitigaste historiker vad gäller gamla ljud, Carl-Gunnar Åhlén, “Operans motiga väg till Storan – Göteborgs Lyriska Teater 100 år“; tre cd, Caprice CAP 21931, lär jag mig att opera sällan utgjorde mer än 25% av antalet föreställningar, och att det först 1920 skapades ett kommunstött bolag för att få en lokal kontinuitet i verksamheten.

Fortsätt läsa

Han var en ”ordentlig gosse”

BERTIL CAVALLIN var min vän under sextiofem år. Han gick en latin-ring över mig på Hal för gossar i Helsingborg, och vänskapen började när han gick i L III och jag i L II. Vi fann varandra i Vilhelm Ekelunds ord: ”Den dag han nått fram till Caesars första sats – Gallia est omnis divisa in partes tres – då for det som en marsblåst igenom en ordentlig gosses bröst.”

Av Lars Rydbeck − vän och besläktad ande

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bertil Cavallin gick bort 2015. Han blev 81 år gammal.

Bertils studentuppsats 1952 över ämnet ”1892 – ett litterärt märkesår” publicerades i Helsingborgs Dagblad. Vid ungefär samma tid lät Bertil mig få lyssna till Mahlers “Das Lied von der Erde” med Kerstin Thorborg och Julius Patzak på fina gamla stenkakor hemma hos Farbror Erik och Tant Lisa på Järnvägsgatan 5 i Helsingborg.

Fortsätt läsa

Gerts nom de guerre var “Justus”

LARS RYDBECK MINNS SIN VÄN GERT CERVIN

Gert och jag tillhörde bägge Albert Wifstrands lic- och doktorandseminarium i grekiska. Vi betraktade vår lärare som en förebild i liv och gärning.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Gert “Justus” Cervin gick bort 2015. Han blev 89 år gammal.

Efter grekiskan, som bland annat resulterade i en fullödig översättning av försokratikerna, blev så småningom musiken det allt överskuggande intresset i Gerts liv.

Fortsätt läsa

Två sakkunnigutlåtanden …

… beträffande tillsättning av professur vid Hammarklaver-Akademin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: På Gert Cervins förslag utlyste styrelsen för “Diskofilklubben i Lund” en professur i Hammarklaversonaten, (Sonat nr 29 opus 106 av Ludwig van Beethoven).
Följande två “sakkunnigutlåtanden” publicerades i “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund” årgång 4 nr 2, november 1958.

Det var många som sökte:

Wilhelm Backhaus
Wilhelm Kempff
Egon Petri
Solomon Cutner
Yves Nat

István Nádas
Artur Schnabel (behörighetsförklarades icke)
Friedrich Gulda (drog tillbaka sin ansökan)

Gert Cervin och Bertil Cavallin, medlemmar i Diskofilklubbens styrelse, författade var sitt sakkunnigutlåtande.

Fortsätt läsa

Företeelsen Yves Nat

Det var något djupt oväntat som skedde när pianisten Yves Nat steg fram i all sin glans.

Av Gert Cervin (1956)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Gert Cervins artikel om pianisten Yves Nat (1890–1956) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 2:1. Mars 1956.

Det händer att musiker, pianister mest, tillväxer i ålder, visdom och världsberömmelse till den grad, att de i allmänna meningen upphör att vara alldagliga reproducenter och befordras till “tolkares” rang.

Fortsätt läsa

En kort belysning av en dirigents utveckling

Låt det vara klart: vill man uttala sig om en musikalisk prestation, får man tillstå, att ett sådant uttalande måste grundas på fasta, åtkomliga och åtminstone delvis kontrollerbara omdömen.

Av Bertil Cavallin (1958)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Bertil Cavallins artikel om dirigenten Bruno Walter (1876 – 1962) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 4:2. Mars 1958.

Skulle det inte vara möjligt att med en viss säkerhet kunna säga något i hithörande frågor, vore det, tycks det, lika så gott att avstå med en gång; och samtidigt avsvärja sig all den analytiska inställning som får mången att vid t.ex. ett skivinköp vilja välja mellan olika prestationer.

Fortsätt läsa

Happy Go Lucky Local

Ett lokaltåg utan bekymmer. Ingemar Schmidt-Lagerholm presenterar sex olika inspelningar av Duke Ellingtons låt ”Happy Go Lucky Local”. Lyssna och begrunda hur var och en av inspelningarna ger sin helt egna karaktär till detta muntra tåg.

Som omväxling får vi mot slutet höra Hilding Rosenbergs “Järnvägsfuga” ur “Resa till Amerika”. Och för den som lyssnar ända till slutet finns ytterligare något ”extra intressant”. AH

Programmet sändes första gång på Radio Botkyrka den 14 november 2019.

Forholdet mellem ord og toner hos Wagner

Emnet for disse betragtninger er enormt og er allerede gjort til genstand for et tusindtal af læseværdige – og endnu flere ulæselige – fremstillinger. Dette kan måske retfærdiggøre følgende ultrakorte resumé.

Wagneriana: af Henrik Nebelong

Først trykt i Tidsskriftet Spring nr. 21, 2012

Fortsätt läsa

Musikupplevelse på distans

Youtube-video från en konsert i Allhelgonakyrkan i Stockholm sommaren 2020. Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg och Nils-Erik Sparf framför sånger av Beethoven, Lindblad, Geijer och Schubert. Mime Brinkmann spelar en Bach-sats på cello.

Av Astrid Haugland

Under pandemiåret 2020 mobiliserar musiker sina krafter för att nå ut till publiken via digitala medier. Konserter spelas in och streamas såväl direkt som on demand.

Men publiken väntar tålmodigt på att åter kunna närvara på konserter. De har nämligen upptäckt att en konsert uppspelad på dator eller mobiltelefon inte alls ger samma upplevelse som att vara omsluten av publik och musik i en konsertsal, stor eller liten.

Fortsätt läsa

Det fullendte fragment

Om Arnold Schönbergs “Moses und Aron“

AV ARNFINN BØ-RYGG

Denne artikkelen er tidligere publisert i “Studia Musicologica Norvegica” nr. 39/2013. Vivaopera publiserer den med tillatelse fra forlaget Idunn og författeren.

Summary: This article discusses several aspects of Schoenberg’s opera Moses und Aron. The main focus, however, is the question as to whether the unrepresentable, the absolute, or God, can be represented.

The author reaches the conclusion that it cannot (a view shared by Adorno, Lyotard and Kerling), although God is to be heard (as many voices). In Moses und Aron, Schoenberg takes what might be called the problem of representation to its limits. It follows that, since the opera is a fragment, it is a necessary fragment, a “fulfilled fragment”.

Fortsätt läsa

Teaterapan ”Jocko”

Den franske författaren Charles de Pougens skrev 1824 en novell som handlade om en apa, ”Jocko”.
Redan året därpå var det premiär på Théatre de la Porte-Saint Martin i Paris på ett drama som byggde på de Pougens novell. Stycket var skrivet av Jules-Joseph Gabriel och Edmond Rochefort och hette “Jocko, ou le singe du Brésil”, dvs. Jocko, eller apan från Brasilien. Det var en blandning av musik, dans och pantomim. Koreografi: Frédéric Auguste Blache. Musik: Alexander Picinni.

AV GÖRAN TEGNÉR

Handlingen var följande: en rik portugisisk plantageägare fångar en apa i Brasilien. På vägen tillbaka över Atlanten till Portugal, lider fartyget skeppsbrott; apan räddar plantageägarens son, men omkommer själv. Redan vid andra föreställningen kräver dock publiken att apan ska överleva.

Fortsätt läsa

GENI vs MORAL: FALLET WAGNER

”Att bli människa i vår gemenskap innebär för juden till att börja med så mycket som att sluta vara jude. […] Ta hänsynslöst del i denna pånyttfödelsens frälsningsverk genom självförintelse, så är vi eniga och likvärdiga!
Betänk dock, att bara ett kan bli frälsningen från förbannelsen som åvilar er: Ahasverus frälsning, – undergången.”

Med denna uppmaning till judenheten avslutar Richard Wagner sin andra och avslutande artikel i Leipzigbladet Zeitschrift für neue Musik från 1850 med rubriken ”Das Judenthum in der Musik”.

AV PETER CASSIRER

Retorikern och docenten Peter Cassirer avled den 7 oktober 2020. Han fick därför inte uppleva att se sin artikel publicerad.

Orden förintelse (Vernichtung) och undergång (Untergang) får i ljuset av vad som senare hände en särdeles ominös klang. Exakt vad Wagner kan ha menat är omöjligt att avgöra. Tolkningen beror på vilken hållning man i övrigt har till Wagner som person och inte minst till hans musik.

Fortsätt läsa

Peter Cassirer sjunger opera

Under säsongerna 1956-58 medverkade Peter Cassirer i flera produktioner på Stora Teatern i Göteborg, som då var stadens musikdramatiska teater med en blandning av operett och opera på sin repertoar.

Av Nils-Göran Olve

Göteborgs stadsmuseums webb upplyser om hans roller vid teatern.

I en biografi på nätet sägs att Cirkusdirektören i Brudköpet av Smetana var hans favoritroll. Av den uppsättningen gjorde dåvarande Radiotjänst en studioinspelning 5-6 maj 1958, och därför kan vi här höra smakprov på Peter Cassirer som operasångare:

Fortsätt läsa

“Moses, det är jag det” – en minnesstund i tolv toner

Medan han låg i sängen på palliativ avdelning på Långbro Park i december 2019 och visste att döden obarmhärtigt närmade sig, började min man Ingemar Lagerholm att planera en helt speciell minnesstund för sig själv.

Av Astrid Haugland

Ingemar ville samla människor som var och en hade betytt mycket för honom under kortare eller längre tid, någon gång i livet. Alla utvalda var personer som delade hans intresse för musik. Temat vi skulle samlas kring var Arnold Schönbergs opera ”MOSES och ARON”.

Det var med en känsla av högtid och vördnad jag tog emot en handskriven lista med namn på inbjudna gäster och uppdraget att genomföra minnesstunden. Den skulle äga rum i vårt hem ”Villa Vodano”. Datum blev bestämt till söndagen den 9 februari 2020. Det var då klart att Ingemar inte själv skulle kunna närvara.

Strax före klockan 15 den aktuella söndagen samlades femton personer på Vrånvägen 1A. Fortsätt läsa ”“Moses, det är jag det” – en minnesstund i tolv toner”

“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?

Den starka ställning Schönberg-eleven Alban Berg har som musikdramatiker genom sitt verk Wozzeck, gör det lätt att dra slutsatsen att Arnold Schönberg själv inte var särdeles intresserad av musikdramatik, att han överlät den saken åt Berg.

Ingemar Schmidt-(Lagerholm) presenterar Arnold Schönbergs opera “Moses och Aron” under en sammankomst på Diskofilklubben i Lund, 1959 – inkl. kort handlingssammandrag med analys.

Detta vore emellertid grovt felaktigt ty vi har åtskilliga musikdramatiska verk från Schönbergs hand även om inte alla så lätt kan karakteriseras som operor.

Men vi måste veta att det förutom dagens “Moses och Aron” existerar tre enaktare: monodramat “Erwartung” från 1909, den som musikdrama rubricerade “Die glückliche Hand” från 1913 samt den komiska operan “Von heute auf morgen” från 1929.

“Moses und Aron” har dock inget gemensamt med dessa verk. Fortsätt läsa ”“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?”

”Moses och Aron” – imponerande men osensuell

Schönbergs opera “Moses och Aron” hade svensk premiär på Kungliga Operan i Stockholm 26 oktober 1973 som ett gästspel av Deutsche Oper am Rhein. Leif Aare recenserar i Dagens Nyheter den 28 oktober och jämför med Götz Friedrichs uppsättning i Wien samma år.

Operans programhäfte till “Moses och Aron”1973 med Ingemar Lagerholms anteckning på omslaget.

Tidigare publicerat i ”Dagens Nyheter” den 28 oktober 1973.

TEXT: Leif Aare

Arnold Schönbergs ofullbordade kolossalopera “Moses och Aron” handlar ytligt sett om judarnas uttåg ur Egypten och deras väg mot det förlovade landet. Men viktigare är det inre dramat, som beskriver motsättningen mellan två gudsbegrepp: Gud som en otänkbar tanke, som omöjlig att beskriva och föreställa sig, Gud som ren abstraktion mot Gud som bild och föreställning, som sensuell makt. Fortsätt läsa ””Moses och Aron” – imponerande men osensuell”

Schönbergs opera “Moses och Aron” en omskakande upplevelse

Götz Friedrichs uppsättning på Wienoperan av Schönbergs opera “Moses och Aron” var en av de mest överväldigande och omskakande upplevelser någon scen kan bjuda, skrev LEIF AARE i sin rapport från festveckorna i Wien 1973.

Tidigare publicerat i ”Dagens Nyheter” den 28 maj 1973.

TEXT: Leif Aare

Arnold Schönberg, tolvtonsexpressionismens mästare, är fortfarande inte erkänd i hemstaden Wien, och hans utsikter hos den konservativa publiken kunde inte gärna förbättras av att hans verk iscensattes av en känd vänsterintellektuell. Trodde jag. Men jag trodde fel. Fortsätt läsa ”Schönbergs opera “Moses och Aron” en omskakande upplevelse”

Min väg till operalibrettot

När jag drabbades av opera som tioåring var jag för ung för vuxenavdelningen på Stockholms stadsbiblioteks filial 4 på Banérgatan. På barnavdelningen fanns inte mycket att läsa om opera – förutom de tre volymerna av Radiotjänsts operabok från 1940-talet. I dessa upptäckte jag för första gången handlingarna i ett urval vanliga operor.

Nils-Göran Olve berättar.

Många operor visade sig ha alltför känslosamma kärlekshistorier för min smak, men med sina annorlunda handlingar var Otello och Siegfried två operor som lockade tioåringen.

En 13 år gammal Nils-Göran Olve klädd för opera-besök.

Tretton år gammal lyckades jag få tillträde till vuxenavdelningen. Där visade det sig finnas en fascinerande särskild avdelning vars kodbeteckning jag fortfarande minns: ”Ijtca”. Det betydde operatexter i svensk översättning. Fortsätt läsa ”Min väg till operalibrettot”

Richard och Mathildes kärlekshistoria blir opera

Den 17 juli 2020 skulle det ha blivit urpremiär på en helt nyskriven svensk opera om kärleksrelationen mellan Richard Wagner och Matilde Wesendonk. Musik: Staffan Storm. Libretto: Ebba Witt-Brattström. Pga. det rådande läget är premiären framflyttad til 23 juli 2021.

Operan som bär titeln “Im Treibhaus – en opera om Mathilde Wesendonck och Richard Wagner” spelas under andra halvan av juli 2020 i det lilla konserthuset “Vattnäs konsertlada” strax norr om Mora. Drivande bakom konsertverksamheten på Vattnäs är operasångarparet Anna Larsson och Göran Eliasson som också sjunger huvudrollerna, Richard och Mathilde.

Läs mer på Vattnäs konsertladas hemsida
Musik av Staffan Storm på Youtube

JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): John Coltrane

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 19 september 2019 klockan 19:00.

INNEHÅLL och LÅTLISTA

John Coltrane (1926 – 1967) dog i levercancer som fyrtioåring. Kanske var han inom den modernare jazzen den jämte Charlie Parker mest betydande saxofonisten. Fortsätt läsa ”JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): John Coltrane”

Cavallins Klemperer-artikel från 1958

En kommentar av Nils-Göran Olve till artikeln “Ej som en främling”.

Under mina samtal med Ingemar Lagerholm hänvisade han ofta till sina minnen från Lund i slutet av femtiotalet, till Diskofilklubben och till sina vänner Gert Cervin och Bertil Cavallin. Det var tydligt hur han högaktade dem.

Själv köpte jag min första skiva vid den tiden, men som tioåring 1958 hade jag långt kvar till Cavallins perspektiv på Klemperer och Mozart. Mer än sextio år senare fascineras jag av ett par drag hos det han tar upp.

Ett är den analytiska ansatsen. Cavallin försöker belägga sina åsikter om Klemperers då nya lp med Mozarts symfonier nr 38 och 39 genom detaljerade hänvisningar till taktnummer, framför allt när det gäller balans mellan olika instrument och tempomodifieringar. Det är sällan vi läser sådant ens i fackpress numera. Fortsätt läsa ”Cavallins Klemperer-artikel från 1958”

Ej som en främling

Hemmalyssnarna kommer säga sig att det inte är av okunskap med alla de ädla recensions-uttrycken som de avstår från att tala om ett i sitt slag ojämförligt Mozart-uppförande, utan i känslan av att sådant tal inte passar sig denna gång.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”. Årg 4:2 Nov 1958.

Av Bertil Cavallin (1958)

Den som med hjälp av Stockholms-tidningarnas recensioner ville bilda sig en uppfattning om OTTO KLEMPERERs insatser vid besöket i Konsertföreningen i våras (1958) bör ha blivit rätt förbryllad. Det var den knutna högerhandens forte här, en mjukt sjungande Mozart där, den nästan siste av de store här, fortfarande den inbitne revolutionären från Kroll-Oper där.

Fortsätt läsa

Minnen från “Diskofilklubben i Lund”

De var studenter i Lund på 50- och 60-talet, men de hade också något annat gemensamt, nämligen ett brinnande intresse för musik. Bengt Sjöman, Bertil Cavallin, Gert Cervin, Erik Sparre, Ingemar Schmidt, Thorsten Lunderquist och några till var alla aktiva medlemmar i den så kallade “Diskofilklubben i Lund”. Thorsten Lunderquist minns.

Diskofilklubbens styrelse bjuden på lunch på slottet Kronovall, som ägdes av medlemmen Erik Sparre och hans familj.
Från vänster: Bengt Sjöman, Thorsten Lunderquist, Ingemar Schmidt, Erik Sparre och Bertil Cavallin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bloggen vivaopera.se kommer framöver att publicera ett urval artiklar ur Diskofilklubbens häfte ”Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”.

AV Thorsten Lunderquist

Hösten 1951 kom jag, Thorsten Lunderquist, till Lund för att bli jur. kand. vilket mål så småningom uppnåddes. Större delen av mitt yrkesliv upptogs sedan av att vara domare i Malmö rådhusrätt, senare tingsrätt.

Ganska snart kom jag i Lund att bli medlem i en sammanslutning som ägnade sig åt att lyssna på grammofonmusik, Diskofilklubben i Lund. Fortsätt läsa ”Minnen från “Diskofilklubben i Lund””

En kærlighedshistorie – Wagner og Mathilde Wesendonk

Den schweiziske digterinde Mathilde Wesendonk blev i 1850erne Wagners muse og elskede. I et digt taler hun om en engel, der er steget ned fra himlen til hende; englen er tydeligvis Wagner. Så selvom de fleste så og ser ham som en mellemting mellem en skidt karl og en djævel, så var der altså dog én, der så ham som en engel.

T.v. Richard Wagner af Cäsar Willich, ca 1862.
T.h. Mathilde Wesendonk af Karl Ferdinand Sohn, 1850
(Wikimedia Commons)

Wagneriana: Af Henrik Nebelong

(Foredrag i Metronomen, Frederiksberg, 2014)

Vi starter i året 1852. Wagner er 39 år gammel. Han giftede sig som helt ung med en smuk skuespillerinde – 4 år ældre end ham selv og enlig mor. Nu er ægteskabet, der er barnløst, slidt op. En sangerinde kalder ham direkte for ”Ehekrüppel” – ægteskabskrøbling.

Hustruen, Minna, kan ikke forstå hans musik. Og fra 1848 blev alt bare værre og værre. Wagner, der var kongelig hofkapelmester i Sachsen hovedstad Dresden, blev en af de ledende revolutionære under de politiske uroligheder, der kulminerede med opstanden i Dresden i 1849. Wagner og Minna måtte flygte til Schweiz. Fortsätt läsa ”En kærlighedshistorie – Wagner og Mathilde Wesendonk”

Beethovenmästaren på Tumba Bruk

Under jubileumsåret 2020 framför pianisten David Wärn fyra av Beethovens pianosonater. Han fullbordar därmed sitt projekt att på Tumba Bruks Musiksalonger spela alla Beethovens trettiotvå pianosonater. Beethoven föddes den 16 december 1770.

David Wärn tolkar Beethovens pianosonat nr 7 Opus 10 nr 3 i konsertsalen på Tumba Bruks Musiksalonger. Salen rymmer ca femtio personer, men just den här dagen är enda publik jag som filmar, du som lyssnar och ett antal dockor skapade av Maria Åhren.

TEXT och VIDEO: Astrid Haugland

Redan som ganska liten lyssnade pianisten David Wärn till Beethovens symfonier och pianosonater. Han tyckte att det fanns en enorm kraft i musiken.

– Jag blev upprymd, upprörd, lugnad, tröstad, imponerad, inspirerad – och måste förstås så småningom prova själv vid pianot, berättar David och fortsätter:
Fortsätt läsa ”Beethovenmästaren på Tumba Bruk”

Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat

Han är Litauens märkligaste konstnärsgeni, utbildad såväl för måleri som för musik. Till hans kompositioner hör pianostycken och mer därtill. Här finns ett fåtal miniatyrer som på ett hissnande sätt leder åhörarens association till Arnold Schoenberg – den knappe, kärve och atonale Schönberg mitt emellan senromantiskt skimmer och dogmatisk tolvton.

“SCHERZO” x två, målad av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
Bilden till vänster målad 1909 och den till höger 1908.
(Wikimedia Commons)

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm (2002/2019)

Hans namn är Mikalo~jus Konstanti´nas Čiurlionis (uttalas Tjiurlio’nis). Han föddes den 10 september 1875 – och dog den 28 mars 1911, knappt 36 år gammal. Fortsätt läsa ”Mikalojus Konstantinas Čiurlionis
– om Mozart också hade målat”

Paul Badura-Skoda, en bio-diskografi av Göran Tegnér

Pianisten Paul Badura-Skoda gick bort 25 september 2019. Han och generationskamraterna Jörg Demus (1928–2019) och Friedrich Gulda (1930–2000) buntades ibland ihop till The Vienna Troika. Hur som helst var dessa tre de främsta österrikiska pianisterna i sin generation.

Av Göran Tegnér

Om han hade någon relation till Gulda vet jag inte, men han samarbetade hela sin karriär med Jörg Demus. Jag ska här belysa Badura-Skodas karriär, framförallt genom hans många inspelningar, som ger en uppfattning om hans repertoar. Karriären tar sin början samtidigt med introduktionen av LP-skivan, och omvänt kan sägas att den sannolikt hade LP-skivan att tacka för mycket. Fortsätt läsa ”Paul Badura-Skoda, en bio-diskografi av Göran Tegnér”

Ingemar Lagerholm har avlidit

Det är med stor sorg jag måste meddela att min sambo genom många år Ingemar Lagerholm har gått bort efter flera års kamp mot cancern.

Ingemar Lagerholm (1935-2019)
Ingemar har varit huvudansvarig och en stark drivkraft bakom bloggen vivaopera.se som vi startade gemensamt i september 2016, han som skribent och jag främst som webbredaktör.

Vi delade ett starkt intresse för musik och det är min förhoppning att jag ska kunna driva vivaopera.se vidare och utveckla bloggen i den riktning som vi båda strävade efter – att den ska vara ett forum för intressanta berättelser, diskussion och analys om ” – absolut inte bara opera”.

Kvar efter Ingemar finns också ännu ej publicerat material som kommer att berika bloggen framöver.

Nästan allt om Ingemar.

Astrid Haugland

KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg tisdagen den 17 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Här följer en timme klassisk svensk musik av ’den svenska musikens fader’, Johan Helmich Roman. 2019 utkom Ernst Brunners bok om Roman ”Skeleton”. Fortsätt läsa ”KLASSISKT på Radio Botkyrka (91,6): Roman – den svenska musikens fader”

VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg måndagen den 16 september 2019 klockan 13:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA

Känd för sina barnvisor bodde Alice Tegnér åtskilliga år i Tullinge. Eftersom hennes man hade den professionella uppgiften att fördela tomter till hugade spekulanter. Fortsätt läsa ”VI MINNS på Radio Botkyrka (91,6): Alice i Tullinge”

JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker

Ett program av Ingemar Schmidt-Lagerholm på Radio Botkyrka (91,6). Sänt ffg torsdagen den 5 september 2019 klockan 19:00.
INNEHÅLL och LÅTLISTA.

Louis Armstrong originalinspelningar 12 nov 1925 till 26 februari 1926
jämförs med ”exakta” kopior utförda på 1960-talet av ensemble Kenny Baker. Armstrongs sånginslag har av Baker behållits. 10 låtar. Fortsätt läsa ”JAZZ på Radio Botkyrka (91,6): Louis Armstrong och Kenny Baker”