“Moses, det är jag det” – en minnesstund i tolv toner

Medan han låg i sängen på palliativ avdelning på Långbro Park i december 2019 och visste att döden obarmhärtigt närmade sig, började min man Ingemar Lagerholm att planera en helt speciell minnesstund för sig själv.

Av Astrid Haugland

Ingemar ville samla människor som var och en hade betytt mycket för honom under kortare eller längre tid, någon gång i livet. Alla utvalda var personer som delade hans intresse för musik. Temat vi skulle samlas kring var Arnold Schönbergs opera ”MOSES och ARON”.

Det var med en känsla av högtid och vördnad jag tog emot en handskriven lista med namn på inbjudna gäster och uppdraget att genomföra minnesstunden. Den skulle äga rum i vårt hem ”Villa Vodano”. Datum blev bestämt till söndagen den 9 februari 2020. Det var då klart att Ingemar inte själv skulle kunna närvara.

Strax före klockan 15 den aktuella söndagen samlades femton personer på Vrånvägen 1A.

Några var Ingemars vänner från ungdomstiden, andra hade han haft flitiga kontakter med under de senaste åren, en var sjuksköterska på Långbro Park men även orkestermusiker. Hon hade med sig sin mamma. Nästan ingen kände varandra sedan tidigare. Vi inledde med presentationsrunda, mat och mingel.

En och annan uttryckte undran och förvåning över val av tema för sammankomsten.

– Ingemar ville nog övertyga oss om att vi bör tycka om Schönbergs tolvtonsmusik, föreslog en av den närvarande. En inte ogrundad gissning. Ingemar hade flera gånger beklagat sig över att intresset för modern musik var ljummet bland hans musikvänner. Men det var inte hela förklaringen.

Gästerna hade fått i uppgift att förbereda sig genom att läsa ett handlingssammandrag med kommentarer och att lyssna på så mycket av musiken till ”Moses och Aron” att de kunde skapa sig en uppfattning om den.

Inspelningen vi skulle lyssna på under själva minnesstunden var från 1974 med österrikiska radio-orkestern och Michael Gielen som dirigent, Günter Reich som Moses och Louis Devos som Aron.

Schönberg skrev färdig musiken till ”Moses och Aron” i 1932. Han hade då komponerat den första (och hittills enda?) renodlade tolvtonsoperan. Ibland kallas verket för en operatorso då den korta tredje akten aldrig blev tonsatt. Tolvtonstekniken hade Schönberg själv lagt grunden till. Handlingen är en bearbetning av bibelns berättelse om Moses och Aron, men Schönberg lägger fokus på motsättningen mellan de två bröderna. Båda ansluter sig till tron på en ny, osynlig och ofattbar Gud och till uppdraget Moses har fått att leda folket ut ur fångenskapen i Egypten. Men de har olika idéer om hur föreställningen om den nya och osynliga guden ska kommuniceras till folket.

Moses’ oförmåga att själv kommunicera sina idéer kommer till uttryck genom hans talsång. Aron formulerar sig vältaligt i sång men Moses upplever att Aron misstolkar och förvränger hans tankar. Kören gestaltar såväl Guds röst som folkets.

Från en cd-skiva fick Ingemar själv berätta om sin relation till Schönbergs opera ”Moses och Aron”. Han började med att ta oss med till Lund på slutet av 1950-talet. Då var han student, men även medlem i den så kallade ”Diskofilklubben i Lund”. Det var klubbkamraten Gert Cervin som gjorde honom uppmärksam på ”Moses och Aron”. Tillsammans gick de två unga männen långa promenader bland Lunds lummiga professorsvillor och diskuterade Schönbergs opera, när de inte satt i klubbens lokaler och – precis som vännerna i “Villa Vodano” den 9 februari 2020 – följde librettot rad för rad medan de lyssnade på en inspelning av operan.

Uruppförandet av ”Moses och Aron” skedde som en radioutsändning den 12 mars 1954 i Hamburg under ledning av Schönbergs landsman, den österrikiske dirigenten Hans Rosbaud. Framförandet spelades in och kom sedan på skiva. Det var den inspelningen de två ”lundadiskofilerna” hade tillgång till.

De unga diskofilvännerna läste skivrecensioner men även musikteori och musikfilosofisk litteratur. De läste bland annat musikologen Josef Rufers böcker om Schönberg och tolvtonsmusiken. Även Josef Rufer var österrikare. Han var elev av Schönberg och assistent under perioden när Schönberg utvecklade tolvtonssystemet.

Det var på en promenad med Rufer som Schönberg ska ha uttalat följande:

– Jag har gjort en upptäckt som kommer att garantera tysk musiks överlägsenhet under de kommande hundra åren.

– Han var självmedveten han, kommenterade Ingemar från sin cd-skiva, precis som Ingemar Lagerholm.

Det finns många uppfattningar om hur man egentligen ska tolka operan ”Moses och Aron”. Är operans handling främst filosofisk, politisk, religiös eller kanske psykologisk? Är det motsättningen mellan teori och praktik som är grundtemat eller kanske mellan ideal och verklighet? Måste man känna till Schönbergs samtid och den ökande antisemitismen för att förstå vad den handlar om?

En del hävdar att det handlar om motsättningen mellan Arnold Schönberg (Moses) och hans elev Alban Berg (Aron). Hur det nu än är med den saken så finns det uppenbara paralleller mellan Schönberg och Moses. Båda är renläriga idealister som kompromisslöst kämpar för sin vision, Moses för sin Gud, Schönberg för sin tolvtonsteknik.

”Moses, det är jag det!”

Ingemar Lagerholm

– Moses, det är jag det, var något av det sista Ingemar sa om Schönbergs opera.

Ingemar var vältalig, Moses hade svårt att formulera sina tankar i ord, kan man invända. Men visst kan de som kände honom se liknande egenskaper hos Ingemar som hos Schönberg och Moses. Och visst upplevde även Ingemar ibland att han hade svårt att nå ut med sina tankar.

Varför valde Ingemar just ”Moses och Aron” som tema för sin egen minnesstund? Han formulerade aldrig svaret på den frågan i ord. Jag får därför iklä mig Arons roll och försöka tolka hans tankar.

Ingemar ville ge oss en skärva av den stimulans som han hade känt under sin tid i Diskofilklubben. Han ville att vi skulle vara väl förberedda och få en berikande stund tillsammans. Men han ville inte minst dela en upplevelse med sina vänner, den av en opera som han själv hade en mycket personlig relation till. Han hoppades att vi ville ta emot den med öppna sinnen.

Efter drygt fem timmar började vännerna ge sig på hemväg. Ingemar hade varit belåten.

Astrid Haugland


”O Wort, du Wort, das mir fehlt!“

O ord, du ord, som saknas mig! Så avslutar Moses andra akten av ”Moses och Aron”. Från sidhuvudet på vivaopera.se finns dessa ord ständigt närvarande, var du än rör dig på sajten.


MELLANSPEL

CHOR
Wo ist Moses?
(geflüstert)
Wo ist der Fuhrer?
Wo ist er?
Lange schon hat ihn keiner gesehn!
Nie kehrt er wieder!
Verlassen sind wir!
Wo ist sein Gott?
Wo ist der Ewige?
Wo ist Moses?

KÖREN
Var är Moses?
(viskande)
Var är ledaren?
Var är han?
Ingen har sett honom på länge!
Han kommer aldrig tillbaka!
Vi är övergivna!
Var är hans gud?
Var är den eviga?
Var är Moses?

Ingemar Schmidt(-Lagerholm):
“Moses och Aron” – en svår nöt att knäcka?
Leif Aare:
”Moses och Aron” – imponerande men osensuell
Leif Aare:
Schönbergs opera “Moses och Aron” en omskakande upplevelse

Moses och Aron på Youtube