”Lady” eller ”Katerina”

Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975) var en fullfjädrad operatonsättare när hans utmanande ”Lady Macbeth” dubbelt gick upp på ryska tiljor år 1934. Efter någon tid kom Stalins möjligen egenhändiga, numera så välkända och genomtröskade bannlysning av verket (Pravda 360126).

Ingemar införskaffade under juni 2005 i SANKT PETERBURRG ett klaverutdrag, nämligen Sjostakovitj: Katerina, av tonsättaren ’sovjetiskt’ mildrad version, i denna utgåva från 2003, angivet såsom reprint från år 1935.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men en sexuellt mildrad version hade av tonsättarern och förlaget redan färdigställts, dock närmast för export. Denna ’mildare’ utgåva med namnet ”Katarina” gavs på svenska i Stockholm 351116 under Herbert Sandberg (Einar Beyron, Britta Herzberg) och likaledes därstädes i december 1979 under Sixten Ehrling med Margareta Hallin och Erik Sædén på regissören Lars Runstens svenska, besökt 791207 av Ingemar med då 17-årige sonen Rolf. (Troligen var det återanvändning av år 1935 inköpta noter och stämmaterial, vilket eventuellt fem år senare övergick till Göteborg). Fortsätt läsa ””Lady” eller ”Katerina””

Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago

Jöns Jacob Berzelius (1779-1848) was not only the enigmatic Swedish chemist of his time. He was also an accomplished medical doctor, an active humanitarian, co-founder of the Karolinska Institute, and secretary of the Royal Swedish Academy of Sciences for 30 years.

From the left: Johan Olof Wallin, Frans Michael Franzén, Jöns Jacob Berzelius, Erik Gustaf Geijer and Esaias Tegnér.

Painting by Johan Gustaf Sandberg, 1843 – Nationalmuseum, Public Domain

TEXT: Frank Wollheim

In addition, he mastered the pen; he left 7000 letters, several books including diaries and an autobiography (1). Based on his humanitarian and literary merits, he became member of the Swedish Academy in 1822. We can follow his life in great detail through many documents of his hand. This story is based on his diaries from two journeys to Europe (2).

The sailing ship Diana had a crew of eight men and only three passengers when it started from the lighthouse Vinga, outside Gothenburg in June of 1812. The ship made 5 knot on the sunny first day. Then it hit a storm and all passengers became seasick. Later, it was approached by a pirate ship and they had to use their 6 canons to fight them  off. He was releived when  on 29. June he landed in Harwich and could take a coach to London. Fortsätt läsa ”Physician, scientist, and globetrotter 200 years ago”

“Fritiof” som opera – då och nu

Egentligen har operan “Fritiofs saga” aldrig spelats. I mars 2019 gavs den konsertant på GöteborgsOperan. Men för en opera med omfattande scenanvisningar och dramatiska konfrontationer mellan profilerade rollkaraktärer så duger inte korister på rad och sångare som är bundna vid sina notställ. Det var ett hedervärt smakprov, inte teater.

“Fritiofs saga”. Opera i tre akter av Elfrida Andrée.
Libretto Selma Lagerlöf efter Esaias Tegnérs diktepos.
Julia Sporsén som Ingeborg, Ann-Kristin Jones som Guatemi, Mats Almgren som Kung Helge och Carl Ackerfeldt som Kung Ring.
GöteborgsOperan 815 mars 2019. Foto: Tilo Stengel

Av Nils-Göran Olve

Sedan är det en annan sak hur ett sceniskt framförande skulle fungera ifall något av våra operahus bestämde sig för att satsa på det, till exempel 2022 när det blir 200 år sedan de sista delarna av Esaias Tegnérs epos publicerades. Kan Fritiofs och Ingeborgs öde slå an strängar hos en modern publik?  Fortsätt läsa ”“Fritiof” som opera – då och nu”

Med anledning av “Fritjofs saga”

Medan Fritjofssagan sådan den togs fram år 1825 av Esaias Tegnér i Lund på visst sätt kan sägas sova en politisk törnrosasömn med förtecken som hyllar den dåtida svensk-norska unionen, så är det möjligen annorlunda om man ser på den kulturella spridningen i germanska Tyskland och Norden.

Den 22 meter höga staty av “Fritjof den djärve” placerades på Vangsnes i Sognefjorden 1913 och var en gåva från den tyske kejsaren Vilhelm II.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det ’nynorska’ språkgeniet Ivar Aasen gjorde år 1858 en nynorsk konstruktion av Tegnérs isländska förlaga. Handlingen utspelar sig ju vid Norges djupt inträngande Sognefjord. Än idag är denna bok en viktighet för upprätthållandet av föreskrivna 25% nynorsk i NRK:s nyhetssändningar.

I Tyskland svärmade kejsaren Wilhelm II för vikingabragder. Inte sällan riktade han och hans manliga sällskap i sjöofficersmässen blickarna mot Norge och dess djupa fjordar. Fortsätt läsa ”Med anledning av “Fritjofs saga””

Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp

Vi berömmer först den avslutande halvan. Musikaliska moderniteter. En klarinettist med mogen virtuositet (Magnus Holmander) och förvisso inte vilken dragspelsdam som helst. Nej det var Irina Serotyuk med sitt fulladdade ackordeon.

I Stockholms Allhelgonakyrka lördagen den 6 april 2019 kl 18:00
inom ramen för KVAH (Kammarmusikens vänner i Allhelgonakyrkan).

    • Ylva Larsdotter violin och Peter Friis Johansson flygel
        • Sonate för violin och klaver nr 3 E-dur BWV 1016 av Johan Sebastian Bach
        • Violinsonat i a-moll av Alice Tegnér sats 3: Andante
        • Violinsonat nr 1 i G-dur op.78 av Johannes Brahms.
    • Magnus Holmander klarinett och Irina Serotyuk ackordeon
        • Ur ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla
        • Sonatina för klarinett och ackordeon av Sir Malcolm Arnold
        • Suite Hellénique av Pedro Iturralde

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Klaviatur med knappar förstås. En lätt handlyftning med bibehållen sättning mellan fingrarna och det blir fullkomligen en annan tonart utan hänsyn till pianots i det fallet besvärliga svarta och vita tangenter.

Man inledde avdelningen med ett avsnitt från ”Histoire de Tango” av Astor Piazzolla. In toto sannolikt en svit på dryga tjugo minuter, tryckt i noter för violin och piano. Och detta går att göra mycket av. Exempelvis delen ’Café 1930’ (Vi kan vara säkra på att caféet befinner sig i Paris.) Nu alltså för klarinett och ackordeon. Så här stringent behandlat nästan lika genuint som vore det Piazzollas eget bandoneon, i knät och med helt enskilda    – icke ackordskopplade –   basknappar.

Kvällens pris tog dock en äkta klarinett-sonatin av Sir Malcolm Arnold. And this gentle nobleman did compose a lot. Från djupet andas gammalengelsk folkmusik och en längtan efter Henry Purcell. Allt klätt i modernistiska klanger och de allra svåraste speltekniska tacksamheter. Om duon Holmander/Serotyuk gör mera sånt här så får Martin Fröst en allvarlig konkurrent. Fortsätt läsa ”Duo som heter duga. Och det
dubbelt upp”

Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast

Existensen av ryska exklaven Kaliningradskaja Oblast är en fasansfull katastof för hela Östersjöregionen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) För centralmakten i Moskva är exklaven enbart av militärt intresse. Ekonomiskt och kulturellt är området från rysk sida likgiltigt. Men här roar sig pubertetspiloter i överljudsfart med att sprida skräck över hela havet. Och här finns de miniubåtar som ingen svensk regering hittills har vågat ta på bar gärning. (bild ubåt)

2) Någon återuppbyggnad efter andra världskriget (1945) har egentligen aldrig skett. Det mesta är fult och motbjudande. Bostadsstandard och vägnät är i erbarmligt skick. Såväl i staden Kaliningrad som i regionen för övrigt. Fortsätt läsa ”Katastrofområdet Kaliningradskaja oblast”

Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?

Sedan år 1945 ryska östersjöstaden Kaliningrad, tidigare tyska Königsberg i Ostpreußen.

Ostpreussen efter Wienkongressen 1815

Först följer några rader litauiska med svenskt innehållsreferat.

Karaliaučius (vok. Königsberg, prūs. Kunnegsgarbs, Knigsberg), iki 1255 m. Tvanksta (prūs. Twangste, Tuwangste, Twānksta, vok. Twangste), 1946 m. liepos 4 d. vokiško pavadinimo buvo atsisakyta ir dabartinis miestas oficialiai perpavadintas Kaliningradu (rus. Калининград, vok. Kaliningrad), kuris vėliau visomis kalbomis oficialiai taip pradėtas vadinti. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.
Kaliningrad. Tai Baltijos jūros uostas, nuo 1945 m. TSRS okupuotos Rytprūsių šiaurinės dalies, performuotos į Kaliningrado sritį, centras. Miestas iki šiol valdomas Rusijos.

(Från 4 juli 1946 är det officiella namnet inte längre Königsberg utan Kaliningrad. Därmed uppstod benämningen Kaliningradskaja Oblast för området. Hittills rysk överhöghet.)

Ovan är litauiska Wikipedias nuvarande (2019-04-07) text om Kaliningrad, som i Litauen fortfarande ofta benämns Karaliaučius, vilket är en direkt översättning av det tyska Königsberg. Ungefär fram till mitten av 1200-talet var platsen känd såsom Tvangste och var prusernas viktigaste ort. Alldeles i början av 1700-talet (före Fredrik den store [1712-1786]) börjar propaganda-politisering av den förtyskade namnformen Preußen. Fortsätt läsa ”Östersjöns sydöstra hörn
– vad döljer sig där?”

Tre och en halv gång i Kaliningrad

FÖRSTA OCH HALVA GÅNGEN bör ha varit i juli 1992. Astrid och Ingemar färdades genom Polen i en blygsam svenskregistrerad grå Peugeot 305. Vi kom från Kętrzyn, det vill säga museiresterna av Hitlers Wolfsschanze i det som fordom kallades Ostpreußen.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm
FOTO: Astrid Haugland

Hade ett tjugotal svenska mil kvar rakt till Kaliningrad. På halva vägen en kartmarkerad gränsövergång Bagratinowsk från Polen och över till ryska området Kalingradskaja Oblast. Visum klart och papper på bokat hotell för kvällen i staden Kaliningrad. Men se just vid Bagratinowsk skulle i denna veva ignomsläppas endast sjuktransporter, icke ’vanlig’ civil trafik. Man hänvisade oss till en nära 500 km lång omväg via Litauen. På polska sidan gjordes inga problem. Vi pendlade ett tag av och an hundratalet meter mellan polsk och rysk gränvakt i hopp om att man skulle låta sig övertalas. Vi gav dock upp för att i stället bege oss till Gdansk och hem till Sverige. Och under tiden hade vi fått iaktta hur tre BMW-bilar av elegantaste slag bekvämt slussades igenom.

I maj 1994 kunde Ingemar göra ett våghalsigt besök i Kaliningrad.  Fortsätt läsa ”Tre och en halv gång i Kaliningrad”

Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten

I ett poem med några strofer kommer hjärtebudskapet sällan allra sist utan snarare näst sist. Och så är det i den tredje stråkkvartetten (1946) av Dmitrij Sjostakovitj. Där intas denna plats av ett adagio, en passacaglia TILL MINNE AV DE DÖDA (в память о погибших).

Treitlerkvartetten bestod lördagen 30 mars 2019 kl 18:00
i Stockholms Allhelgonakyrka av

      • Oscar Treitler första violin
      • Bartosz Cajler andra violin
      • Albin Uusijärvi viola
      • Filip Graden cello

Primarien Oscar Treitler stod för charmiga verkintroduktioner.

TEXT och FOTO: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Treitlerkvatetten lyckades verkligen fängsla lördagskvällens lyssnare i Allhelgonakyrkan med sin Sjostakovitjtolkning. De som förtjust hade nickat med i dansanta temafragment lutade sig under denna sorgmarsch konsentrerat framåt för att helt tränga in i den intensiva musiken. Fortsätt läsa ”Stråkkvartett i Allhelgonakyrkan
Treitlerkvartetten”