Wagners livsverk: Innehållsförteckning
3. Sången om frihet från träldom under lagen. Sidan 8
Ty om sådant bleve allmänt, skulle det ha de mest ödesdigra konsekvenser. Och därför är regeln alltid bättre än godtycket, även om den ibland skulle kännas en smula tryckande för den enskilde. Så resonerar Fricka, äktenskapets höga beskyddarinna och egentligen ett med dess idé, i en icke tonsatt, således avlägsnad replik.
När Wotan förebrår henne trångsynthet, svarar hon:
ˮDas eine seh’ ich was ewig ich hüte, der Ehe heiligen Eid; meine Seele kränkt wer ihn versehrt, wer ihn trübt trifft mir das Herz – – Übte Hunding einstens Gewalt, was ich schwache nicht wehren konnte, du ließest es kühn gewähren; sühnte er dann des Frevels Schuld, Freundin ward ihm da Fricka durch heiliger Ehe Eid; so was vergaß ich was je er beging, mit meinem Schutze schirm‘ ich sein Recht.ˮ
(Jag ser det enda som jag evigt beskyddar, äktenskapets heliga ed. Den som bryter mot den kränker min själ; den som rubbar den drabbar mig i hjärtat − − När Hunding fordom utövade våld kunde jag svaga inte förhindra det, och du lät det fritt passera; när han sedan gottgjorde skulden för sitt fel, så blev Fricka hans vän genom helig äktenskapsed; så glömde jag vad han förr begick, och med mitt skydd värnar jag hans rätt.)
Samma synpunkter anlade Goethe, när han en gång yttrade sig ungefär så: Vad gör det, om ett antal äkta makar ligga i luven på varandra, blott äktenskapet behåller sin helgd. Det är så rätt så: den enskilde bör inse, att hans eget samvete av honom fordrar respekt för samfundets grundvalar, som han själv icke kan undvara.
Men hur kommer det sig då, att vi som med hänryckning bevittna tvillingparets kärlek, icke störas av några skrupler? För det första väl därför, att det hela ligger så fjärran. De två äro visserligen syskon, men de äro Wotanskinder, och det är ju så många. Denna mytologiska prägel på deras härkomst gör, att det otäcka begreppet blodskam har svårt för att dyka upp i vårt medvetande. Att vi, som tacksamt sett och hört Valkyrians första akt, icke reagera med ˮsittliche Entrüstungˮ (moralisk indignation) beror vidare och framför allt därpå, att vi tycka synd om de två. Den magre och senige unge man, som vacklar in i Hundings stuga, är icke blott hungrig efter mat och dryck utan sexuellt utsvulten.
För denna hans erotiska hunger har Wagner funnit ett gripande uttryck. Det är den som fått röst i de dunkla cellotoner, fulla av tungsint längtan, som ljuda, när han från sitt läger med blicken följer husfrun. Synen förjagar tungsinnet: ˮSank auf die Lider mir Nacht, die Sonne lacht mir nun neu.ˮ (Tyngdes natt över mina ögonlock, ler solen igen mot mig nu.) Men han är ingen ˮlyckomanˮ och vill icke dra sin olycka över henne: ˮMißwände folgt mir, wohin ich fliehe; Mißwände naht mir, wo ich mich neige. Dir Frau, dock bleibe sie fern! Fort wend’ ich Fuß und Blick.ˮ (Olycka följer mig var helst jag flyr; olycka lurar på mig var helst jag dröjer; måtte den dock undvika dig! Blick och steg vänder jag bort.)
Hon svarar: ˮSo bleibe hier! Nicht bringst du Unheil dahin, wo Unheil im Hause wohnt!ˮ (Men stanna här! Inte drar du olycka hit när olycka redan i huset bor!)
De är båda lika olyckliga, och när de gripa efter lyckan är det i en viss trotsig desperation. De äro, som Mime säger: ˮEin wild-verzweifeltes Zwillingspaar.ˮ (Ett vilt förtvivlat tvillingpar)
Emellertid ha de brutit mot samfundslivets grundlagar och måste ta konsekvenserna. Wotan, som gärna ville skydda dem, har icke besinnat, att hans egen ställning gör det omöjligt. Han är dock högste beskyddare av den formella rätten, och på den vilar hans maktställning. Jätten Fasolt har ju tillropat honom: ˮWer du bist, bist du nur durch Verträge; bedungen ist, wohl bedacht, deine Macht.ˮ (Vad du är, är du bara genom fördrag, villkorad är, noga räknat, din makt.) Ja, den är betingad och begränsad, både till form och innehåll. Om denne gud kan omöjligen sägas, att ˮabsolut beroendeˮ av honom är det samma som högsta frihet – tvärtom.
3. Sången om frihet från träldom under lagen. Sidan 8