Wagners livsverk: Innehållsförteckning
3. Sången om frihet från träldom under lagen. Sidan 3
På sommaren 1857 måste Wagner avbryta komponerandet av Ringen; han hade då kommit till mitten av andra akten i Siegfried. Därom skriver han till sin vän Liszt: ˮIch habe meinen jungen Siegfried noch in die schönen Waldeinsamkeit geleitet; dort habe ich ihn unter der Lind gelassen und mit herzlichen Tränen von ihm Abschied genommen – “.
(Jag ledde min unga Siegfried in i den vackra skogens ensamhet; där lämnade jag honom under linden och tog med innerliga tårar avsked från honom – .)
När Wagner efter åtta år återvänder till gläntan i skogen, var han själv i viss mån en annan, och under det fortsatta arbetet på Ringen är Schopenhauers inflytande ofta omisskänligt. Starkast kommer det fram i Brünnhildes nydiktade slutord:
ˮAus Wunschenheim zieh’ ich fort,
Wahnheim flieh’ ich auf immer;
des ewgen Weinens offne Tore
schließ‘ ich hinter mir zu.
Nach dem wunsch- und wahnlos
heiligstem Wahlland,
der Weltwanderung Ziel,
von Wiedergeburt erlöst,
zieht nun die Wissende hin.
Alles ew’ge sel’ges Ende,
wußt ihr, wie ich’s gewann?
Trauernder Liebe
tiefstes Leiden
schloß die Augen mir auf.
Enden sah ich die Welt.ˮ
(Från min önskans hem drar jag bort,
Från villfarelsens hem flyr jag för alltid;
Den eviga gråtens öppna portar
låser jag bakom mig.
Mot det heligaste, valda landet,
världsvandringens mål,
fritt från önskan och villfarelse,
drar nu den vetande bort,
befriad från återfödelse.
Allt evigts saliga slut,
vet du hur jag vann det?
Sörjande kärlek
djupaste lidande
öppnade mina ögon.
Världen såg jag gå under.)
Ursprungsbeteckningen för sådana ord är förvisso tydlig. Men de äro varken tryckta eller komponerade såsom slutord till Ringen. Wagner förklarade, att det var onödigt, eftersom deras mening framgår av sammanhanget. Den tidigare versionen av Brünnhildes slutord som icke heller blev tryckt eller komponerad, lydde så:
“Nicht Gut, nicht Gold,
noch göttliche Pracht,
nicht Haus, nicht Hof
noch herrischer Prunk,
nicht trüber Verträge
trügender Bund,
nicht heuchelnder Sitte
hartes Gesetz;
selig in Lust und Leid
läß die Liebe nur Sein.“
(Inte gods, inte guld,
eller gudomlig prakt,
inte hus, inte hem
eller herrskaplig prakt,
ej bedrägliga avtal
ej falska förbund,
inte hyklerisk sed
inte hårdför lag;
välsignad i glädje och sorg
låt bara kärleken finnas.)
Med dessa slutord och deras något billiga optimism hade Wagner känt sig otillfreds redan innan hans kännedom om Schopenhauer hade gjort dem fullständigt omöjliga.
3. Sången om frihet från träldom under lagen. Sidan 3