Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del I. Sidan 8
Han var nu befriad från världsliga bekymmer, men han trivdes icke i sin ˮsplendid isolationˮ. Den unge konungens dyrkan gjorde honom till en idol – som alla sådana belagd med tabu. Till Fru Wille skrev han om sin ˮfruktansvärda ensamhetˮ: – ˮNur wie auf höchster Bergesspitze kann ich mit diesem jungen König mich erhalten.ˮ (Bara som på den högsta bergstoppen kan jag komma överens med den här unga kungen.)
Wagner behövde ha kring sig en stab av vänner, som helt levde för hans verk. Till de viktigaste hörde familjen Bülow, som han för inte längesedan på en genomresa besökt i Berlin, och nu kallade till sig. Sångpedagogen Friedrich Schmidt, som Wagner kände sedan gammalt, kallades till München för att grunda en tysk sångskola. Dit kom också den store arkitekten Semper och föredrog den 29 dec. 1864 inför konungen sin plan till ett festspelhus i München för framförande av Ringen. Detta tycks ha varit den droppe, som kom missnöjesbägaren att flöda över hos alla dem, som av kungens vänskap med Wagner fruktade ett hejdlöst slöseri med allmänna medel.
Sedan oktober bodde han ju i ett vackert hus, Brinner-Strasse 21, som kungen skänkt honom och som stack avunden i ögonen. Die Augsburger Allgemeine Zeitung innehöll den 8 febr. 1865 en artikel ˮRichard Wagner und die öffentliche Meinungˮ (Richard Wagner och den allmänna åsikten), som genast framkallade den angripnes gensaga. Vi kunna icke följa den beklämmande tidningspolemiken, som redan före slutet av detta olycksår skulle grusa konungens hopp att få för alltid behålla den store konstnären i sin omedelbara närhet.
Men en stor framgång och lycka innehöll dock detta år: Ingenting kunde nu hindra ˮTristan och Isoldeˮ att från scenen föra fram sitt världsfrånvända budskap. Det skedde den 10 juni genom makarna Schnorr von Carolsfeld. Om dem skriver Wagner till Fru Wille: ˮVon der Herrlichkeit der beiden Schnorrs können Sie sich gar keinen Begriff machen. Alle Kraft ihres Lebens konzentriert sich zu dieser einen Leistung, die sie nun mit voller künstlerischer Wirkung bewältigen.ˮ (Du kan inte föreställa dig dessa två Schnorrars härlighet. Deras livs fulla kraft är koncentrerad till den här gärningen, som de nu behärskar med total konstnärlig fulländning.)
Och vidare: ˮVon der Göttlichkeit meines jungen Königs kann kein Hymnus erschöpfend ringen. Hier ist alles wie ein Märchentraum: man kann es nicht glauben, dass solch Schönes, Tiefes und Erhabenes plötzlich in ein Menschenleben treten konnte.ˮ
(Ingen lovsång kan uttömmande hylla min unga kungs gudomliga väsen. Allt här är som en sagodröm: man kan inte tro att sådant härligt, djupsinnigt och sublimt plötsligt kan komma in i ett människoliv.)
När han senare blickade tillbaka på dessa dagar skrev han (den 26 sept.): ˮIch habe eine kurze Zeit, in welcher ich wirklich zu Träumen glaubte, so wunderschön war mir zumute: Zum ersten mal in meinem Leben war ich hier mit meiner ganzen vollen Kunst wie auf einem Pfühl der Liebe gebettet. So musste es einmal sein: Wie ein Zaubertraum wuchs das Werk zur ungeahnten Wirklichkeit.ˮ
(En kort tid trodde jag verkligen att jag drömde, jag kände mig så storartat till mods: För första gången i mitt liv var jag här med min hela och fulla konst bäddad på en kudde av kärlek. Så här måste det vara: som en magisk dröm växte verket fram till en oanad verklighet.)
Ännu tre gånger (den 13 och 19 juni samt den 1 juli) upprepades detta första festspel. Den 21 juli dog Schnorr plötsligt i Dresden, och naturligtvis försummade fienderna icke att skylla på överansträngning med en roll över mänsklig förmåga. För Wagner var Schnorrs död ett mycket hårt slag. Med honom förlorade han en hörnsten för sin konst.
5. Rik höst. Del I. Sidan 8