Wagners livsverk: Innehållsförteckning
5. Rik höst. Del II. Sidan 8
Stämningen hotar bli sentimental, och Sachs räddar sig med att anordna en dopceremoni för den nya visan, som junker Walther diktat, och som bör heta: ˮDie selige Morgentraumdeutweiseˮ (Den saliga morgondröms-tydnings visan). Den firas omedelbart med en underskön kvintett, som också verkar salig. Den bäres, både poetiskt och musikaliskt, av ytterstämmorna, Eva och Sachs, vadan vi kunna inskränka oss till att återge deras ord:
109
Eva:
Selig wie die Sonne meines Glückes lacht
Morgen voller Wonne selig mir erwacht;
Traum der höchsten Hulden, himmlich Morgenglühn
Deutung euch zu schulden, selig süss bemühn!
Einer Weise mild und hehr sollt’es hold gelingen
meines Herzens süss’ Beschwer deutend zu bezwingen.
Ob es nur ein Morgentraum? Selig deut‘ ich mir es kaum,
Doch die Weise, was sie leise mir vertraut
hell und laut in der Meister vollen Kreis
deute sie auf den höchsten Preis.
(Likt solen klart min lycka strålar. Morgon full av härlighet saligt väcker mig. Dröm av högsta skönhet, himmelsk morgonglöd kräver att bli tolkade, ett saligt, kärt besvär! En sång, så mild och stolt, skall säkert lyckas tyda och betvinga mitt hjärtas ljuva kval. Men är det blott en morgondröm? Knappt jag vågar lyckligt tyda den. Men denna visa, vad den stilla viskat mig, tyder på, att högt och klart, inför hela mästarkretsen, den vinner högsta pris.)
Sachs:
Vor dem Kinde lieblich hold mocht’ ich wohl singen
doch des Herzens süss’ Beschwer galt es zu bezwingen
‘s war ein schöner Morgentraum*; d’ran zu deuten wag’ ich kaum.
Diese Weise, was sie leise mir anvertraut im stillen Raum,
sagt mir laut: auch der Jugend ew‘ges Reis
grünt nur durch des Dichters Preis.
(Inför barnet, älskvärt ljuvt, ville även jag väl sjunga; men mitt hjärtas söta kval gällde det betvinga. Det var en vacker morgondröm, som att tänka på jag knappast vågar. Denna visa, vad den stilla viskat mig i enskilt rum, mig säger högt: Även ungdomens eviga prakt grönskar blott genom diktarens makt.)
_________________
* I diktningen står Abendtraum, vilket passar bättre på både Sachs och Wagner själv.
Horn och trumpeter bakom ridån bebåda slutscenen på festängen utanför staden, där hantverkarskråna tåga upp under sina fanor, och med alla möjliga sorters musik och sjungande sina knaggliga burleska visor. En hel båt full med festklädda bondflickor anländer på floden, och snart är en allmän dans i gång mellan dem och lärpojkarna med David i spetsen. Den avbrytes av mästarnas ankomst i högtidlig procession, varpå alla resa sig och hylla Hans Sachs med hans egen reformationssång:
Wach’ auf! es nahet gen den Tag:
ich hör’ singen im grünen Hag
ein’ Wonnigliche Nachtigal,
ihr Stimm’ durchdringet Berg und Thal:
die Nacht neigt sich zum Occident
der Tag geht auf von Orient
die rothbrünstige Morgenroth’
her durch die trüben Wolken geht
(Vak upp, det dagas ren; Jag sjunger hör i grönan lund en ljuvlig näktergal, hans stämma tränger genom berg och dal; natten böjer sig mot occident, dagen stiger upp från orient, morgonrodnads heta glöd stiger fram ur dystra moln.)
Sången upplöser sig i allmänt jubel: Heil Nürnbergs teuren Sachs! (Hurra för Nürnbergs dyre Sachs!) I ett längre anförande förklarar Sachs situationen och uppmanar de tävlande att göra sig redo: Han försöker förgäves avråda Beckmesser, som blint litar på, att en dikt av Sachs måste ˮslåˮ: Das Lied, bin’s sicher, zwar niemand versteht; doch bau’ ich auf eure Popularität. (Sången, det är jag säker på, kommer ingen att förstå; men till Er popularitet sätter jag mitt hopp.)
5. Rik höst. Del II. Sidan 8