Mirga Gražinytė-Tyla – En litauiska
med TYSTNADEN som make

Omslaget till ”The Gramophone” May 2019 pryds helt dominerande av den trettiotvååriga litauiska dirigentskan Mirga Gražinytė-Tyla. I sanning en hedersutnämning, ty denna tidskrift är världens äldsta och mest renommerade för reproducerad ’klassisk’ musik (founded in 1923).

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Käre läsare. Gå nu till denna länk på Youtube (https://www.youtube.com/watch?v=wUXv6uTsIfI) för att i nästan tre minuter häpnas över artikulationen när Mirga/Mirgutė som tioåring vinner en sångtävling i hemstaden Vilnius. År 1996 kan det ha varit. ”Gera būtų” heter hennes ’lilla’ sång med sannolika innebörden ’det skulle vara bra’.

Mirga Gražinytė-Tyla har när detta skrives (juni 2019) den kvinnliga åldern av 32 år och har just lyckligen framfött ett välartat gossebarn. Precis trettio och något plus är ju enligt utbrett synsätt idealiskt för den aktiva kvinnans nativitet. Och proffsmusiker (körledare) inom det klassiska facket blev denna Mirga Gražinytė-Tyla redan som trettonåring med påbörjad yrkeskarriär.

Hon är född i litauiska huvustaden Vilnius den 29 augusti 1986. Sin ungdomsutbildning har Mirga Gražinytė-Tyla i det flerfaldigt musikaliska hemmet. Och på Vilnius-gymnasiet med namn av Čiurlionis. Från tjugoårsåldern blir hon mera konventionellt utbildad i västeuropeiska elitsammanhang.

Fullfjädrad dirigent för klassisk symfoniorkester på uppåt hundra fullt kvalificerade musiker. Inte så få sådana ledardamer dyker upp. Därtill med utnyttjad multitalang, vilken kan vara instrumental: klaver, violin, klarinett (Simone Young), konventionell operasång eller varför inte parallellt utförd mer eller mindre ordlösa vokaliser. Carl Nielsens trea eller Luonnotar av Sibelius (Barbara Hannigan, dirigent och sopran i Berwaldhallen 170322).

Innan vi här belyser att Mirga Gražinytė-Tyla  åt “Deutsche Grammophon“ skall spela in rikhaltig  seriös musik dröjer vi vid hennes tredelade namn.

Låt oss ta ‘MIRGA‘ för ett egennamn rätt och slätt. Med den mer eller mindre frivilliga formen Gražinytė vill det ömt konservativa litauiska namnskicket spegla hennes relation till en moder stavad Gražinienė samt en fader med bokstäverna Gražinis. Sålunda hedrande de uppskattade föräldrarna Sigutė Gražinienė och Romualdas Gražinis.

Till konstnärsskapets flicknamn kan hon lägga namnet på sin äkta man. Och till gemål väljer hon TYLA (SILENTIUM /Tystnaden). Det är den personifierade tystnaden hon behöver när hon drar sig tillbaka för att studera partitur.

Vad som präglar naturen hos Mirga Gražinytė-Tyla torde vara en omåttlig energi parad med humor och seriositet i strängt proportionerliga mängder. Vad hon skulle kunna ta sig före vet vi ju inte. Men nog förefaller hon vara kapabel till och med för Allan Petterssons altfiolkonsert som dirigent och solist.

Sin ungdomsutbildning har Mirga Gražinytė-Tyla i det flerfaldigt musikaliska hemmet. Och på Vilnius-gymnasiet uppkallat efter bildkonstnären och tonsättaren Čiurlionis. Från tjugoårsåldern blir hon mera konventionellt utbildad i västeuropeiska elitsammanhang.

Och saken var ju den att vi nu    -nyutgivet i sex minuters avslutande vokalis –  i oförvanskad vuxengestalt har Mirgutės fullt igenkännbara flickröst på CD i Vainbergs tjugoförsta symfoni. Som en kelande katt.

Litauiska språket kan ju inte här beskrivas kortfattat och rättvisande. Gammal litteratur finns. Strukturen är ålderdomlig. Kanske äldst bland ännu fungerande så kallade indoeuropeiska språk.

Det gäller verbet att “vara”. Redan sångtiteln ”Gera būtų” kan ge upphov till ’amatörmässiga’ etymologiska associationer. Bland olika europeiska former på v- eller w- kommer hos litauisk ’konjunktiv’ ett initialt b- fram būtų. Finns det släktskap med engelskans be – was – been ?

Sigitas Geda (1943-2008)
Strazdelio dainos, ur samlingen “Små trastsånger”, tryckta 2005

Översättning: Ingemar Schmidt-Lagerholm

1. Gera būtų nemiegot,
   Det vore bra att slippa försova sig
2. Gera būtų nekvailiot,
   Det vore bra att slippa göra bort sig
3. Gera būtų pamiegot,
   Det vore bra att bara slumra till
4. Gera būtų pakvailiot.
   Det vore bra att bara retas lite
5. Gera būtų, kad nebūtų,
   Det vore bra att slippa finnas till
6. Gera būtų kad nepūtų,
   Det vore bra att slippa ruttna bort
7. Gera būtų, kad supūtų,
   Det vore bra att bara svettas
8. Kad supūtų, būtų putų.
   Att bara svettas borde vara livet.

Ingen stress,
ingen överansträngning,
bara ta i lite

När Mirga år 1996 framträder med ”Gera būtų“ och text av Sigitas Geda är denne författare ytterst välkänd och aktad. Det behövs sannerligen ingen förklaring vem eller varför. Musikaliskt är det en liten grupp om få instrument som beledsagar henne. Det får vi inte veta mycket om.

Mer om Sigitas Geda kan du läsa i artikeln “Ingen skam över Gäda`”

Mirga Gražinytė-Tyla och Moishey Vainbergs symfonier

Tonsättarnamnet är Mieczysław Weinberg // Moishey Vainberg (1919-1996). Ett projekt med CD-skivor från dennes 21 symfonier med City of Birmingham Symphony Orchestra är vad som ligger i luften. Denna orkester är ärorikt förknippad med Simon Rattle och Sakari Oramo. Nu gäller alltså Mirga Gražinytė-Tyla. En talang som    – dock ej överdrivet –    har inhöstat en del kritik för alltför akrobatisk agogik.

Med eller utan ändelsen -slav (en kärleksfull diminutiv) är Vainberg ett postsovjetiskt fenomen. Och jag försöker precisera en stilskillnad gentemot Dmitrij Sjostakovitj (1906-1975).

Jämfört med tonspråket hos Sjostakovitj är det hos Vainberg mildare utåt men vassare inåt med en renande effekt.

Hur trogen kommer MGT att förbli de planer som skissas upp. Var känner sig MGT hemma, musikaliskt och mentalt. Andra tonsättare finns ju från ett omfattande Östeuropa vilka kunde ingå i det alldeles opolitiska och faktiskt huvudsakligast positiva begreppet ’postsovjetisk’, vilket jag konstruerar här. Programmatiskt nära den aktuella Vainbergs symfoni nr 21 (Kaddish) ligger Henryk Górecki med sin timslånga ’sorgesymfoni’ (nr 3). Penderecki, Schnittke, Gubaidulina, Pärt, Saariaho, Desjatnikov    – var skall vi placera dessa. Och i Vainbergs duration har vi ”Ilja Muromets” (1911) av Gliere att fundera över.

2) Vainberg Alla stråkkvartetter 1-17

Ingemars Vilnius

Senvåren 1994 hade jag ett undervisningsuppdrag i Vilnius. Mirga Gražinytė-Tyla var då i åttaårsåldern. Min inackordering c/o Ona Nalaikienė, Tuskulėnų 10-39 låg nära Mirgas räjonger. Min regelbundna joggetur kl 06:00 på morgonen gick längs floden Neris. Stundtals som variation direkt förbi konst- och musikskolan Nacionalinė M.K. Čiurlionio.

I S-L