Jean Kullin (10): En olycklig svensk Liszt?

TEXT: Göran Tegnér

Det finns egentligen inga personliga uppgifter om Jean Kullin, frånsett Severin Cavallins omdöme, redan citerat: “Han såg ytterst löjlig ut”, och pressuppgiften när man hittade hans kropp i Helsingör 1868 att han var välklädd. Hade han underbett, var han vindögd? Vi vet inte heller om han hade någon stadigvarande bostad.

Om hans sociala liv vet vi ingenting. Tre personer har stått honom så nära att han dedicerat verk till dem, men vi har inte en aning om i vilken relation han stod till dem. De är omnämnda i föregående avsnitt, Augusta von Schéele, hennes vänninna Fanny Sundin, båda i Filipstad, och Mathilda Wilskman (av Kullin stavat Vilskman), född Nauclér. Mathilda Wilskman var kollega, pianist, framförallt verksam som pedagog i Göteborg. De har rimligen träffats 1847 eller tidigare, men var vet vi inte. Sannolikt har han livet igenom haft kontakt med sina syskon i Skåne. Men det står ganska klart att hans resor har begränsat hans möjligheter att uppehålla sociala kontakter.

Granskar vi hans musikaliska verksamhet och hans repertoar blir det klart att tyngdpunkten låg på den riktning som kallades den “mirakulösa skolan”, med Chopin, Liszt och Sigmund Thalberg som främsta exempel, och hans egen musik var skriven i den stilen, som ännu inte var allmänt accepterad. Man kan t.ex. citera en anonym skribent i Post & Inrikes Tidningar (1845-02-01) som i en recension av en konsert med pianisten Ludwig Löwegren talar om “den s.k. romantiska skolan” och “denna skolas bländverk”. Wilhelm Bauck använder termen “bravurkompositioner” (AB 1847-04-07). I Kullins konsertprogram dominerade hans egen musik, och endast enstaka nummer av andra tonsättare förekom; Thalbergs Hugenottfantasi var avslutningnumret på många av hans konserter. Redan detta kan ha verkat avskräckande på publiken.

En insändare anser att det är hans svenskklingande namn som ligger honom i fatet, och en skribent i Norrköpings Tidningar anslår samma ton:

Det wissa är att han är en landsman, med tillräcklig virtuositet och talang att sättas wid sidan af de många utländningar, som, med måhända mindre talang, dock ej akta för rof att drygt beskatta den Swenska publiken, hwilken är något för mycket swag för det utländska och likgiltig för det inhemska (1848-08-02).

Det framgår av presskommentarerna att även om han oftast hade en mycket liten publik på sina konserter, så har han hänfört dem som kom. Hans karriärs höjdpunkt måste ha varit den ovan omtalade konserten i Vänersborg 1856. Mellan början av 1840-talet och 1864 skrev han omkring 50 pianokompositioner. Han verkar ha skrivit uteslutande med tanke på att ha egen musik att framföra på sina konserter.

Samtidigt med Kullins karriär var ett antal komponerande pianister verksamma i Sverige, med Edmond Passy och Jan van Boom i främsta ledet. Båda torde ha varit Kullin överlägsna som tonsättare, med en långt mer varierad produktion. Passy (1789–1870) tillhörde dock en äldre generation, och även om han turnerade i Europa 1820–22, var han därefter endast verksam i Stockholm. Jan van Boom (1807–1872), som var född i Nederländerna. bosatte sig i Stockholm 1825 eller 1826, och var därefter verksam endast där (Edin 2013; 2015). En annan framstående pianist var Ludwig Löwegren (1817–1894), som enligt Höijer var “skicklig pianist och tonsättare till åtskillig moderna pianokompositioner”; han var också yrkesmilitär och verkar inte ha framträtt så mycket (Höijer 1864).

Jag känner alltså inte till någon svensk pianist/tonsättare från 1800-talet första hälft som har haft en lika omfattande turnéverksamhet kombinerat med en lika omfattande musikalisk produktion. Kullin är nog det närmaste vi kommer motsvarigheten till kontinentens kringresande pianovirtuoser, som själva komponerade sin repertoar – även om det inte gör honom till en svensk Liszt.


“Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn”  Av Göran Tegnér (2018)

1. Familj och studier

1b Karriärens början. Skåne, Norge och Stockholm

2. Konsertresorna börjar, och komponerandet fortsätter

2b. Finsk turné, Riga och “flera ryska städer”

3. Åter i Sverige. Södra Sverige, Köpenhamn och Tyskland

3b. Hit och dit i Sverige samt turné i Norge. Kullin blir “fransman”

4. Nya resor i Sverige, turné i Danmark och Tyskland

4b. Konserter, lektioner och karriärens höjdpunkt

5. Resor i Syd- och Mellansverige. Danmark igen

5b. Kullin försöker slå sig till ro, men…

6. Ny Finlandsturné, ett tragi-komiskt débacle och början till slutet

7. Kullins spel

7b. Kullins konsertresor och publiken

8. Tonsättaren Jean Kullin

9. De bevarade verken

> 10. En olycklig svensk Liszt?

11. Källor och efterskrift