Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn

Jean (eller Johan) Kullin är namnet på en pianist, som vågade sig på att leva som frilansande, kringresande musiker i Sverige. Man stöter på hans namn i publicerade översikter över musiklivet i Uppsala och Göteborg, och man förstår att en nämare presentation av honom kan kasta ljus över villkoren för en turnerande musiker i 1800-talets Sverige.

TEXT: Göran Tegner

Man kan faktiskt säga att han var Sveriges svar på den första romantiker-generationen, tonsättare och pianovirtuoser födda omkring 1810 – Mendelssohn, Chopin, Schumann, Liszt är de i dag kändaste namnen, men störst genomslag i Sverige några decennier in på 1800-talet hade nog Sigmund Thalberg. Andra, i dag närmast glömda storheter i generationen, är Jacob Rosenhain,Theodor Döhler, Alexander Dreyschock och Adolf von Henselt, för att nämna några.

Familj och studier

Johan, egentligen Johannes, Kullin föddes den 13 juli 1821 i Brunnby socken på Kullahalvön i Skåne, där hans far, Jesper Kullin, var klockare i sockenkyrkan. Jesper Kullin var bondson, men studerade i Lund och avancerade – han måste ha varit en välutbildad klockare. Han steg först från klockare till  komminister och 1830 blev han av Kongl. Mai:t utnämnd och förordnad att “vara Kyrkoherde uti Brunnby Pastorat af Lunds Stift” (Post & Inrikes Tidningar 1830-04-30). Han föddes som Jeppa Jönsson, men tog redan under studietiden i Lund namn efter bygden. Prästen Severin Cavallin, som vid mitten av 1800-talet gav ut Lunds Herdaminne, och i ett opublicerat manuskript gjort rättelser och tillägg, skriver där: “J.K. var en klen präst och söp. Hustrun var bondklädd. Döttrarna lärde franska och spela klaver” (Lunds stifts herdaminne III, 1856, s. 395 f; ser. 2, Biografier 8, Luggude kontrakt, 1961, s. 106 f). Tydligen utsträckte sig denna utbildning – som väl ägde rum i hemmet – också till sönerna.

Av de sju barn till Jesper Kullin och hans maka Hanna Korfitsson som antecknats i Brunnby kyrkbok över födda – fyra flickor och tre pojkar – levde fem till hög ålder. En broder, Karl Magnus, född 1814, måste ha haft samma rastlösa sinne som vi kan tänka oss att Johan hade; han levde mellan 1843 och 1844 i Frankrike, där han enrollerade sig i Främlingslegionen.  Han blev sergeant i legionen och dog 1846 i Oran i Algeriet. I kyrkboken omnämns han också som musiker. Det var stor spännvid åldersmässigt mellan syskonen – den äldste var född 1807, och Johan, den yngste, 1821.

Det finns nästan inga personuppgifter om Johan Kullin, utan man får försöka att rekonstruera hans liv utifrån torra och korta tidningsnotiser, uppgifter om konserter och i några fall, konsertprogram. Vi vet inte var han bodde (utom att han under 1843 var skattskriven i Stockholm), inte ens om han hade något man kan kalla en permanent bostad (även om han rimligtvis måste ha varit skriven någonstans). Vi vet inte hur han såg ut.

Hans skolgång vet vi heller inte något om. Han har säkert talat franska, eftersom han har nästan uteslutande franska titlar på sina kompositioner. Sannolikt hade man instrument i hemmet och Johan måste ha visat musikaliska anlag, eftersom han rimligen vid ca 20 års ålder bör ha påbörjat allvarligare musikstudier, i Köpenhamn. Brunnby fick inte sin första orgel förrän 1841, så det kan inte ha varit orgelmusiken i kyrkan som väckte hans musikintresse. Men även fadern måste ha varit musikalisk, eftersom det hörde till klockarens plikter att med sin röst leda psalmsången, om det inte fanns någon orgel. Och rimligen var det han, som gav sina barn deras grundläggande musikundervisning.

Av allt att döma begav sig Johan Kullin till Köpenhamn omkring 1840. Några gånger nämns det i konsertannonser och på affischer att han varit “elev av kongl. Kammermusikus Lüders i Köpenhamn”. Det måste vara Conrad Lüders, född i Tyskland 1801, och “Kammermusikus” vid det danska hovet, pianist och tonsättare till åtminstone ett antal pianokompositioner. Allgemeine Musikalische Zeitung uppger 1847 (s. 229) att han var sångmästare vid teatern i Köpenhamn. För honom måste Kullin ha studerat på pianospel och kanske komposition – någon annan lärare nämner han i alla fall inte. Kanske var han helt självlärd som tonsättare. Eftersom Kullin framhåller nämner att han är “elev af Lüders” var denne Lüders då tydligen tillräckligt känd för att det ska ha varit en god rekommendation.

I Kiöbenhavns Kongelig alene priviligerede Adresse-Contoirs Efterrettninger 1841-05-08 finns en uppgift om ett sedan april kvarliggande brev, så våren 1841 förväntas Kullin befinna sig i Köpenham.

Karriärens början. Skåne, Norge och Stockholm

Norrköpings Tidningar (1842-08-03) uppger att Johan Kullin den 21 juli haft en konsert i Helsans brunnssalong i Helsingborg – kurorterna gav många konserttillfällen åt tidens musiker. Det är det första framträdande som omtalas. Och vi får också det första omdömet om hans kapacitet: han “visade prof på icke ringa färdighet i behandlandet af sitt instrument”. Kort därefter har han en annons i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1842-08-10):

Information i Piano-Forte-Spelning lämnas af undertecknad, som nyligen hit ankommit från Köpenhamn, efter flera års vistande derstädes i egenskap af musik-lärare.

Det skulle betyda att Kullin kommit till Köpenhamn omkring 1840, och snabbt varit så driven pianist, att han kunnat försörja sig som pianolärare för att bekosta sitt uppehälle – rimligen parallellt med sina egna studier för Lüders. Men något närmare om hans studier för Conrad Lüders vet vi inte. Kullins utbildning verkar i alla fall vara avslutad sommaren 1842, när han är 21 år.

Fig. 1. Haldens klubb i Halden, en av de äldsta fortfarande fungerande herrklubbarna i Norge. Här framträdde Kullin 21 augusti 1842. Foto Øivind Kvitnes.

Redan en dryg vecka efter annonsens införande finner vi honom i Norge, med en konsert i Fredrikshald, där han 21 augusti framträder med en konsert i “Haldens Klubblokale”. Han är i Halden tillsammans med sin bror Karl Magnus, som ju också i kyrkböckerna omtalas som musiker. Det verkar inte som om brodern framträdde på konserten men däremot erbjuder båda “Information i Piano-fortespel” om ett tillräckligt antal elever anmäler sig.

De har för avsikt att stanna i Fredrikshald en längre tid (Smaalenenes Amtstidende 1842-08-19; 08-22). Kanske stannar de i Norge hösten ut, och Kullin ger möjligen ytterligare konserter i Norge. Det är intressant att också den nu 28-årige brodern är pianist, och så skicklig att han kan ge pianolektioner. Har han också bedrivit musikstudier?

Men brödernas kompanjonskap varade inte länge, för redan nästa år begav sig Karl Magnus till Frankrike där, han enrollerade sig i Främlingslegionen (också han måste rimligen ha talat franska) och stupade i Oran 1846.

Det är en lucka på ungefär tre månader fram tills att vi finner Johan Kullin i Stockholm; kanske höll han sig kvar tillsammans med brodern i Halden och gav pianolektioner, och kanske hade han ytterligare några konserter i Norge.

I december 1842 befinner sig Kullin i alla fall i Stockholm, där han två gånger spelade mellan akterna på vad som då kallades Nya Teatern, den teaterbyggnad som tidningsmannen, militären m.m. Anders Lindeberg uppfört vid Kungsträdgården; den hade invigts bara någon månad tidigare, med stora ambitioner från Lindebergs sida, med bl.a. en ganska stor orkester. Kullin spelade den 4 och 5 december:

“Mellan de båda pjeserna exequeras af Hr Kullin: Fantasi för Fortepiano öfver ett Thema ur Hugenotterna [av Thalberg], och mellan efterpjesens 1:sta och 2:dra akt: Grand Fantaisie, af Czerny.” (AB 1842-12-03)

Det är första gången som det skrivs att han spelar detta bravurnummer av Thalberg; det skulle komma att bli ett viktigt inslag i hans konsertrepertoar.

Vi vet inte var Kullin var bosatt, men i en “Förteckning å öfverblifna Bref vid Stockholms General-Post-Kontor för December månad år 1842”, publicerad i Post- och Inrikes Tidningar, Sveriges officiella tidning, uppges att han har brev att hämta. Någon antog att han i december 1842 skulle befinna sig i Stockholm. Faktiskt har han den 8 december undertecknat sin mantalsuppgift i Stockholm, avseende skattskrivningen för 1842, boende i “Stockholms stad och Clara församling med Quarteret Blomman, [huset] No nya No 53 vid Drottninggatan”. (Det måste vara kvarteret Blåmannen som avses.) De få uppgifter vi har om hans levnadsbana ger ingen ort där vi kan tänka oss att han annars var bosatt – han verkar ständigt vara på resande fot. Men någonstans måste han egentligen ha varit mantalsskriven.

I slutet av april 1843 är han i Stockholm igen. I flera Stockholmstidningar, bl.a. i Dagligt Allehanda (1843-04-27), annonseras att det ska spelas musik i Davidsons Södra Paviljong (på nuvarande Norra Latins tomt vid Drottninggatan i Stockholm). Det var de två bröderna Davidson som drev ett elegant café med musikunderhållning. Vem som skall spela anges inte, men det är första gången som ett typiskt Kullin-program annonseras:

“…hvarvid bland annat förekommer:
* Grande Fantaisi öfver Themata ur Hugenotterna, af Meyerbeer, komp. af Thalberg.
* Lob der Thränen (Sång af F. Schubert), arrangerad af F. Liszt.
* Andante (för vänstra handen ensam) komp. af J. Kullin.
* Grande valse di Bravura, komp. af F. Liszt.
* Valser af Strauss, m.m.”

Det råder alltså ingen tvekan om vem pianisten var. Några dagar senare annonseras ytterligare ett program av samma slag, där han spelar en annan av sina kompositioner, “Fantasi öfver Themata ur Preciosa, komp. af J. Kullin.” Till skådespelet Preciosa hade Carl Maria von Weber 1821 skrivit en vid denna tid mycket populär scenmusik.


“Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn”  Av Göran Tegnér (2018)

> 1. Familj och studier

1b Karriärens början. Skåne, Norge och Stockholm

2. Konsertresorna börjar, och komponerandet fortsätter

2b. Finsk turné, Riga och “flera ryska städer”

3. Åter i Sverige. Södra Sverige, Köpenhamn och Tyskland

3b. Hit och dit i Sverige samt turné i Norge. Kullin blir “fransman”

4. Nya resor i Sverige, turné i Danmark och Tyskland

4b. Konserter, lektioner och karriärens höjdpunkt

5. Resor i Syd- och Mellansverige. Danmark igen

5b. Kullin försöker slå sig till ro, men…

6. Ny Finlandsturné, ett tragi-komiskt débacle och början till slutet

7. Kullins spel

7b. Kullins konsertresor och publiken

8. Tonsättaren Jean Kullin

9. De bevarade verken

10. En olycklig svensk Liszt?

11. Källor och efterskrift