Jean Kullin (3): Åter i Sverige. Södra Sverige, Köpenhamn och Tyskland

TEXT: Göran Tegnér

Kullin kommer tillbaka till Stockholm i slutet av december 1846, och det finns flera pressuppgifter som omtalar att han verkligen framträtt också i Ryssland, i flera städer. Post- och Inrikes Tidningar har ett defaitistiskt meddelande dagen före julafton samma år,

…Hr Johan Kullin, som, efter en resa i Ryssland och Östersjöländerna, der han med bifall uppträdt vid koncerter och musiksoireér, återkommit till fäderneslandet, men finner sig i Stockholm för närvarande hafva så svåra medtäflare, att han öfvergifvit sin afsigt att nu gifva koncerter härstädes — har anmodat Redaktionen af Dagl. Alleh. att tillkännagifva, det han i stället begifver sig till de smärre städerna och på nyåret till Götheborg.

Även om det är tråkigt att läsa att konkurrensen var för svår i Stockholm, får vi också veta att han med framgång uppträtt i Ryssland, som vid den här tiden på ett självklart sätt tillhörde den europeiska kultursfären: ett flertal svenska musiker hade fått sin utbildning eller framträtt där, och många av de kontinentala stjärnorna besökte Skandinavien på vägen till Sankt Petersburg.

För nästa år, 1846, finns ett antal konserter dokumenterade, bl.a. en som ägde rum  i Malmö på utvärdshuset Mon Bijou och en andra några veckor senare i Brunnssalongen, båda på Möllevången, nu en stadsdel i centrala Malmö. Brunnslivet hade blomstrat där under 1840-talets första år, men 1845 var vädret uselt, och tillräckligt många brunnsgäster anmälde sig inte och förhållandet var detsamma sommaren 1846. Men tydligen fanns ändå någon sorts verksamhet, eftersom Kullin vågade annonsera en konsert där.

I juli beger han sig till Göteborg, och i september annonserar han om pianoundervisning:

Undervisning i Pianofortemusik
Tillbjudes af undertecknad, enligt den lättaste och ändamålsenligaste method. Närmare öfverenskommelse kan träffas med undertecknad, som träffas hemma i sitt logis, hvarje förmiddag till kl. 10, boende i Auffertska huset, N:o 41 och 42 på Kyrkogatqan, 2:ne trappor upp, inpå gården. Johan Kullin. (GHT 1846-09-23.)

Några månader senare, den 8 oktober ger Kullin en konsert i Göteborg, i en sal i Bloms hotell; den var länge den viktigaste konsertsalen i Göteborg. På senhösten ger han två konserter i Lund, och Lunds Weckoblad (1846-11-05) meddelar att han är “stadd på resa till Köpenhamn för att vidare utbilda sig.” På fyra månader har ingen dokumenterad konsert i Sverige (inte heller i Danmark), så han kan ju ha tillbringat dem i Danmark för att ytterligare förkovra sig. Conrad Lüders levde i alla fall fortfarande – han dog 1856.

På detta sätt fortgår hans liv, år efter år, konserter varvade med perioder av undervisning, vackra lovord i pressen, men få åhörare. Genom pressnotiser, annonser och bevarade program kan man räkna 193 framträdanden fram till 1867, som läget i skrivande stund är när det gäller tillgängligheten till digitaliserad dagspress. Det går inte att här redogöra för alla konserter och alla kommentarer som rör Kullin, utan jag ska göra enstaka nedslag i hans turnéliv.

Jönköpingsbladet, som genom åren kom att skriva många gånger om Kullin, alltid på ett mycket positivt sätt, meddelar 21 augusti 1847 att Kullin, som nu hunnit bli 26 år, ämnar sig till Jönköping för att ge en konsert, och några dagar senare, den 24 augusti, kommer annonsen, föregången av en välvillig redaktionell puff: “Pianisten Kullin gifwer i dag å härwarande Societetssal en musikalisk soiré, hvartill programmet finnes i bladets annonsafdelning. Herr Kullin exeqverade redan för många år tillbaka Liszts och Thalbergs svåraste saker, och har sedan dess widare fullkomnat sin konstfärdighet, särdeles under konstresor utomlands, der hans talang blifwit högt lofordad.”

Programmet fanns med i annonsen, så vi kan konstatera att han för ovanlighetens skull inte hade något biträde vid den, utan spelade ensam. Han presenterade fyra nya egna kompositioner och spelade för övrigt en fantasi över ryska sånger av Thalberg och några  “Lieder ohne Worte arrangerade av Liszt” (sannolikt några av Liszts Schubertbearbetningar) . Konserten avslutades med att Kullin improviserade över teman föreslagna av publiken. En av kompositionerna vid konserten, “Fantaisie sur le Thème “La dernière pensée musical de Paganini”, som i likhet med några ovan nämnda verk bevarats i autograf i Musik- och teaterbiblioteket, avslöjar något om Kullins kontakter. Verket är “dediée à Madame Mathilde Vilskman, née Nauclér”.

Damen skriver sig annars Mathilde Wilskman, hon var pianist, utbildad i Stockholm av Wilhelm Bauck, och hade framträtt där vid åtta års ålder; hon hade i juni 1845 gift sig med Johan Magnus Wilskman, som gjorde framgångsrik karriär vid tullen. Mathilda Wilskman var under många år verksam som pianolärare, framför allt i Göteborg, och famträdde med framgång både där och i Stockholm 1864 och 1865. Verket bör alltså ha tillkommit mellan juni 1845 och augusti 1847, då det framfördes, var och hur de träffats vet vi inte. Hon var några år yngre än Kullin; hon är nog snarare att betrakta som kollega än som elev.

Möjligen beger han sig redan på hösten 1847 till Tyskland. Ingen svensk konsert finns dokumenterad efter början av september 1847, och den i maj 1848 erbjuder han pianolektioner i Hamburg (Hamburger Nachrichten 1848-05-09). En svensk tidning rapporterar också om en konsert i Thalia Theater i Hamburg, där han “skördade … ganska mycket loford för sin talang”(Östgöta Correspondenten 1848-07-27).

Hit och dit i Sverige samt turné i Norge. Kullin blir “fransman”

På högsommaren 1848 är han hemma i Sverige igen. Post- och Inrikes Tidningar rapporterar från Linköping den 29 juli 1848 från en konsert i Hospitalskyrkan (som inte finns kvar; den revs 1897): “Pianisten Kullin gaf i går sin annonserade konsert i Hospitalskyrkan. Han har under de år han varit utomlands, gått fram med stora steg.” Här har vi alltså någon som – visserligen anonymt – vågar avge ett omdöme. Vid konserten framför han en ny komposition, “Mes Adieux à Hambourg”, mitt avsked till Hamburg, som väl tillkommit i samband med hans vistelse där.

Fig. 6. Hospitalskyrkan i Linköping, där Kullin gav konsert 29 juli 1849. Riven 1897. Foto Didrik von Essen.

Pressen skriver om två konserter i Uppsala 1848. Den första presenterades i förväg av Uppsalatidningen Correspondenten: han var en “ung pianist […] som flera år med bifall gifvit Conserter ej blott i Swerige, utan äfven i Tyskland och Ryssland”. Och tidningen citerar Östgötakorrespondenten med en karakteristik av hans spel: “ett vackert anslag, en hög grad af färdighet, en särdeles korrekthet och ett elegant föredrag”. Men igen sviker publiken, även om Correspondenten den 18 oktober skriver att Kullin “gjorde full rättwisa åt de rykten som föregått honom”.

Och så fortsätter livet för Jean Kullin. 1849 besöker han Sundsvall, Härnösand, där han verkar stanna någon månad för att ge pianolektioner (Härnösandsposten 1849-03-22), och Sundsvall igen på återvägen från Härnösand. Konserten i Sundsvall var speciell, för den åtföljdes av en bal. Sedan Linköping och Göteborg, där han vid den senare konserten, i Bloms salong, hade biträde av den framstående cellisten Heinrich Mollenhauer, som han ackompanjerade i en “Duo för violoncell och piano” av Beethoven. Men mellan de dokumenterade konserterna är det uppehåll. Kanske har han elever under perioderna mellan konserterna, kanske hinner han komponera.

Någon gång vintern 1849–1850 beger sig Kullin till Norge. Under 1850 uppehåller han sig där en längre tid i Norge, från åtminstone början av februari: konserter i februari i Christiania (där han erbjuder pianoundervisning), i maj i Kristiansand,  i juni i Bergen, där han erbjuder pianoundervisning och konserterar “i Hr Pelloths sal”. Det är konditor Pelloth som har en samlingssal. Och i Norge börjar han nu skriva sitt namn Jean, inte Johan.

När han är i Bergen framträder den berömde violinisten Ole Bull med en konsert på Den Norske Theater, vid vilken han framför Paganinis variationer över en aria ur Paisiellos opera  La Molinara, ”nel cor piu non mi sento” (Bergens Adressecontoirs Efterretninger 1850-06-05). Några år senare, 1854, presenterar Kullin egna variationer över denna melodi – kan han ha varit på Ole Bulls konsert och inspirerats? I september konserterar han i Moss vid Oslofjorden, och Post- & Inrikes Tidningar rapporterar från en norsk presskollega:

Moss den 20 september. Pianisten Jean Kullin från Stockholm gaf i går sin första konsert, hvilken såsom vanligen fallet är här, var måttligt besökt. De af hr K. med mycken färdighet föredragna numren mottogos med bifall. (Post- & Inrikes Tidningar 1850-09-30) 

Inte förrän 18 november 1850 finner vi honom åter i Sverige, för en konsert i Karlstad, i Frimuraresamhällets lokal, inrymd i ett hus som brann 1865.  Han slår sig ner i Göteborg för en tid, ger en konsert i Bloms stora sal och erbjuder “Information i Pianofortespelning” (GHT 1850-12-07); annonsen är införd flera dagar. Han träffas i Enkefru Mellgrens hus i hörnet av Vallgatan och Östra Hamngatan – ett hus som inte längre finns kvar.


“Jean Kullin, en svensk Liszt, eller Fru Musicas styvbarn”  Av Göran Tegnér (2018)

1. Familj och studier

1b Karriärens början. Skåne, Norge och Stockholm

2. Konsertresorna börjar, och komponerandet fortsätter

2b. Finsk turné, Riga och “flera ryska städer”

> 3. Åter i Sverige. Södra Sverige, Köpenhamn och Tyskland

3b. Hit och dit i Sverige samt turné i Norge. Kullin blir “fransman”

4. Nya resor i Sverige, turné i Danmark och Tyskland

4b. Konserter, lektioner och karriärens höjdpunkt

5. Resor i Syd- och Mellansverige. Danmark igen

5b. Kullin försöker slå sig till ro, men…

6. Ny Finlandsturné, ett tragi-komiskt débacle och början till slutet

7. Kullins spel

7b. Kullins konsertresor och publiken

8. Tonsättaren Jean Kullin

9. De bevarade verken

10. En olycklig svensk Liszt?

11. Källor och efterskrift