En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg

BLOGGENS ANDRA AIDA: Vad gäller en för honom ny opera har Ingemar alltid (sedan 1955) först lyssnat på musiken utan att alls bry sig om något dramaturgiskt innehåll. Genom olikartad läsning får man ju lätt reda på huruvida sådan lyssning borde ”löna” sig såsom blott och bar musikupplevelse.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

1) Lyssna på ljudfiler utan kännedom om handling. Finns såsom helhet två gånger här på bloggen. Med Jussi Björling sist efter bloggens första Aida – en musikalisk analys av Henrik Nebelong. Mer om det nedan.

Samt Toscaninis ljudupptagning, vilken genom omtagningar anses vara förbättrad jämfört med den Toscanini-film från 1949 som finns på Youtube. Vi har hållit oss till fulla vinylskivesidor om genomsnittligt 25 minuter. Repetera gärna dessa klanger när nålen har gått till skivsidans slut.

(Jag tänker inte här berätta att just Aida i grammofonskivans barndom utsattes för den ”älskvärda” behandlingen OPERA WITHOUT WORDS. Det vill säga martialisk trumpet för Radamès, ljuv klarinett för Aida, gnällig oboe för Amneris, förstärkt cello – eller var det trombon – för Amonasro. Men för att förtälja detta har jag inte just nu slösat några allafingrars tangentnedslag.)

2) Läs kortfattat handlingssammandrag. Utmärkt sådant återfinns här nedan från Kungliga Operans programhäfte 1956 och tidigare.

3) Just nu, våren 2018, har Kungliga Operan på sin hemsida åtskilligt om Aida. Tag givetvis del av det.

4) Läs Henrik Nebelongs pedagogiskt utformade analys. Efter en sidas läsning kommer inte danskan att vara något hinder. Fängslande innehåll. Notexempel grafiskt begripliga även för den som inte spelar instrument.

Danska: Som lyden af sand, der fyger henover marmortrin, således inleder delte strygere næsten kammermusikalsk ouverturen til Aida, Giuseppe Verdis vel nok mest kendte opera.

Bloggläsare kan härvidlag öronlyssna på de sex ljudfiler med Jussi Björling (och Aida komplett) vilka återfinns inom bloggens väggar alldeles efter slutraderna i Henrik Nebelongs analys. Länk till Nebelongs artikel (Öppnas i nytt fönster)

Eller höra på Toscanini audio vilken även den är utlagd på bloggen i sex ljudfiler. Se nedan.

Handlingssammandrag

Glöm inte att bläddra mellan sidorna med pilknapparna på PDF:en nedan.

För att ge färg av anno dazumal, när det begav sig, följer här några utsnitt ”antika” texter ur programhäfte från Kungliga Operan 1957 (570604). Ur det då tryckta programhäftet kopieras:

1) Rollista förutom Jussi Björling upptagande Aase Nordmo-Lövberg, Margareta Bergström, Sigurd Björling med flera; allt dirigerat av Sixten Ehrling, gammal? regi av Harald André.

2) Den i häftet befintliga bilden på Jussi Björling.

3) Följer svensk text med handlingssammandrag, såsom det tedde sig 1957 och flera år tidigare. Tre gånger i början av sitt tjugotal upplevde Ingemar alltså Aida på Stockholmsoperan 1956-57. Dirigat Sixten Ehrling. Dekor Nicola Benois. Koreografi Julian Algo. Regi Harald André. Svensk sångöversättning Sven Lindström.

Bläddra med pilknapparna till vänster. Programblad_1956 Programhäfte Aida Kungliga teatern 1957. (PDF)
Bläddra med pilknapparna till vänster.

Nu vill Ingemar relatera relationen Toscanini – Aida efter gammal hågkomst utan hänsyn vare sig till det stora vida nätet eller till i och för sig tillgänglig referenslitteratur (med många ”rätta mig om jag har fel”).

Stationer: Först någon gång före år 1890 i Rio (Brasilien) får en mycket ung italiensk cellist vid namn Arturo Toscanini därstädes möjligheten att själv genom inhopp dirigera Aida. Följer många Toscani-ledda föreställningar av Aida i Torino, Milano, såvitt jag förstår på Met i New York med många flera ställen. Personlig vänskap med Giuseppe Verdi.

Andra Toscanini-Aida stationen kunde vara att Giuseppe Verdi (vid något tillfälle före 1901) ger sin sanktion till ett av Toscanini föreslaget slut till Radamès-arian ”Celeste Aida”, nämligen med texten ’Un trono vicino al sol’ (en tron i närheten av solen) med ett högt B diminuendo pianissimo för tenoren. Varje glansfull tenorsångare vill ju stråla på ett högt B. Låt tenoren hålla ut sitt uppnådda höga B, menade den nu så erfarne dirigenten. Men yrkade på att hela frasen av tenoren kunde repeteras oktaven lägre och ppp (så svagt som möjligt). Så sker i Toscaninis amerikanska audio-version från 1949, vilket exekveras av Richard Tucker. Och därmed hade vi kommit till den tredje stationen Toscanini-Aida. Vilken följer via ett tyskt album om tre LP, utgåva från sen vinylepok.

Skivsida 1. Längd 26:38
Skivsida 2. Längd 10:41
Skivsida 3. Längd 14:33
Skivsida 4. Längd 24:44
Skivsida 5. Längd 29:37
Skivsida 6. Längd 30:21

Ingemar Schmidt-Lagerholm 2018-03-03