Bellinis uteblivna försoning

De två släkterna med de för oss svenskar svåruttalade namnen försonas aldrig. Trots att man kunde säga att två ungdomar offrade sina liv för en sådan försoning.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Låt oss genast säga att temat för en italiensk opera av Vicenzo Bellini är uråldrigt. Föruton en klanfejd ingår vad som benämns ”arketyper”. Vi kan kalla det levande symboler för det allra djupast mänskliga. Från mänsklighetens allra äldsta skikt men för den skull inte primitivt. Sagan om ”Pyramus och Tisbe”. Diakront i historisk nivå med Adam och Eva. Det urkvinnliga respektive det urmanliga. Och faktisk geografiskt sett ungefär från de trakter som nu så systematiskt raseras och ”befrias” från mänskligt innehåll.

Vad är naturligare än att Giovanni Impellizzeri såsom brukligt på Estrad i Södertälje (och gästspel annorstädes)    – liksom Richard Wagner under sin första kapellmästartid –    ikläder sig rollen av regissör (med ”assistens” av Conny Borg) för det som behövs och musikalisk dirigent för Bellinis version av sagan om ”Pyramus och Thisbe” tidigast känd genom samlingen “Metamorfoser” (Förvandlingar) av Ovidius (43 före vår tid till 17 i vår tid)


Ljud och video: Astrid Haugland
“Romeo och Julia” av Vicenzo Bellini
Sön 11 mars 2018, Estrad, Södertälje

Dirigent: Giovanni Impellizzeri
Regi: Conny Borg
Unga solister från Operahögskolan
Södertäljeoperans kör och Sinfonietta

“Pyramus et Thisbē, iuvenum pulcherrimus alter,
altera, quās Oriēns habuit, praelāta puellīs

Pyramus och Thisbe, han var den skönaste yngling
och hon den finaste flickan i Österland. (övers. Harry Armini, 1969)) Fortsätt läsa “Bellinis uteblivna försoning”