Etikett: Diskofilklubben i Lund

Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI

Av Gert Cervin (1958)

Diskofilklubben i Lund: Ingenting kunde i princip vara enklare; ett avsnitt som markeras med repristecken skall spelas två gånger. Som alla vet råder i praxis den yttersta grad av förvirring och godtycke. Vår första uppgift blir att se frågan i historiskt perspektiv.

Vad betydde repristecknet, och hur pass bindande var det för t.ex. Haydn och Mozart och deras sam­tid? Ivriga att vinna information slår vi upp artikeln ”Repeat” i den nya upplagan av ”Grove’s Dictionary of Music and Musicians” – och blir bittert besvikna.

Fortsätt läsa ”Ett bidrag till REPRISERNAS FILOSOFI”

Han var en ”ordentlig gosse”

BERTIL CAVALLIN var min vän under sextiofem år. Han gick en latin-ring över mig på Hal för gossar i Helsingborg, och vänskapen började när han gick i L III och jag i L II. Vi fann varandra i Vilhelm Ekelunds ord: ”Den dag han nått fram till Caesars första sats – Gallia est omnis divisa in partes tres – då for det som en marsblåst igenom en ordentlig gosses bröst.”

Av Lars Rydbeck − vän och besläktad ande

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bertil Cavallin gick bort 2015. Han blev 81 år gammal.

Bertils studentuppsats 1952 över ämnet ”1892 – ett litterärt märkesår” publicerades i Helsingborgs Dagblad. Vid ungefär samma tid lät Bertil mig få lyssna till Mahlers “Das Lied von der Erde” med Kerstin Thorborg och Julius Patzak på fina gamla stenkakor hemma hos Farbror Erik och Tant Lisa på Järnvägsgatan 5 i Helsingborg.

Fortsätt läsa ”Han var en ”ordentlig gosse””

Gerts nom de guerre var “Justus”

LARS RYDBECK MINNS SIN VÄN GERT CERVIN

Gert och jag tillhörde bägge Albert Wifstrands lic- och doktorandseminarium i grekiska. Vi betraktade vår lärare som en förebild i liv och gärning.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Gert “Justus” Cervin gick bort 2015. Han blev 89 år gammal.

Efter grekiskan, som bland annat resulterade i en fullödig översättning av försokratikerna, blev så småningom musiken det allt överskuggande intresset i Gerts liv.

Fortsätt läsa ”Gerts nom de guerre var “Justus””

Två sakkunnigutlåtanden …

… beträffande tillsättning av professur vid Hammarklaver-Akademin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: På Gert Cervins förslag utlyste styrelsen för “Diskofilklubben i Lund” en professur i Hammarklaversonaten, (Sonat nr 29 opus 106 av Ludwig van Beethoven).
Följande två “sakkunnigutlåtanden” publicerades i “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund” årgång 4 nr 2, november 1958.

Det var många som sökte:

  • Wilhelm Backhaus
  • Wilhelm Kempff
  • Egon Petri
  • Solomon Cutner
  • Yves Nat
  • István Nádas
  • Artur Schnabel (behörighetsförklarades icke)
  • Friedrich Gulda (drog tillbaka sin ansökan)

Gert Cervin och Bertil Cavallin, medlemmar i Diskofilklubbens styrelse, författade var sitt sakkunnigutlåtande.

Fortsätt läsa ”Två sakkunnigutlåtanden …”

Företeelsen Yves Nat

Det var något djupt oväntat som skedde när pianisten Yves Nat steg fram i all sin glans.

Av Gert Cervin (1956)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Gert Cervins artikel om pianisten Yves Nat (1890–1956) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 2:1. Mars 1956.

Det händer att musiker, pianister mest, tillväxer i ålder, visdom och världsberömmelse till den grad, att de i allmänna meningen upphör att vara alldagliga reproducenter och befordras till “tolkares” rang.

Fortsätt läsa ”Företeelsen Yves Nat”

En kort belysning av en dirigents utveckling

Låt det vara klart: vill man uttala sig om en musikalisk prestation, får man tillstå, att ett sådant uttalande måste grundas på fasta, åtkomliga och åtminstone delvis kontrollerbara omdömen.

Av Bertil Cavallin (1958)

DISKOFILKLUBBEN I LUND. Bertil Cavallins artikel om dirigenten Bruno Walter (1876 – 1962) är hämtad ur “Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”. Årgång 4:2. Mars 1958.

Skulle det inte vara möjligt att med en viss säkerhet kunna säga något i hithörande frågor, vore det, tycks det, lika så gott att avstå med en gång; och samtidigt avsvärja sig all den analytiska inställning som får mången att vid t.ex. ett skivinköp vilja välja mellan olika prestationer.

Fortsätt läsa ”En kort belysning av en dirigents utveckling”

“Moses, det är jag det” – en minnesstund i tolv toner

Medan han låg i sängen på palliativ avdelning på Långbro Park i december 2019 och visste att döden obarmhärtigt närmade sig, började min man Ingemar Lagerholm att planera en helt speciell minnesstund för sig själv.

Av Astrid Haugland

Ingemar ville samla människor som var och en hade betytt mycket för honom under kortare eller längre tid, någon gång i livet. Alla utvalda var personer som delade hans intresse för musik. Temat vi skulle samlas kring var Arnold Schönbergs opera ”MOSES och ARON”.

Det var med en känsla av högtid och vördnad jag tog emot en handskriven lista med namn på inbjudna gäster och uppdraget att genomföra minnesstunden. Den skulle äga rum i vårt hem ”Villa Vodano”. Datum blev bestämt till söndagen den 9 februari 2020. Det var då klart att Ingemar inte själv skulle kunna närvara.

Strax före klockan 15 den aktuella söndagen samlades femton personer på Vrånvägen 1A. Fortsätt läsa ”“Moses, det är jag det” – en minnesstund i tolv toner”

Cavallins Klemperer-artikel från 1958

En kommentar av Nils-Göran Olve till artikeln “Ej som en främling”.

Under mina samtal med Ingemar Lagerholm hänvisade han ofta till sina minnen från Lund i slutet av femtiotalet, till Diskofilklubben och till sina vänner Gert Cervin och Bertil Cavallin. Det var tydligt hur han högaktade dem.

Själv köpte jag min första skiva vid den tiden, men som tioåring 1958 hade jag långt kvar till Cavallins perspektiv på Klemperer och Mozart. Mer än sextio år senare fascineras jag av ett par drag hos det han tar upp.

Ett är den analytiska ansatsen. Cavallin försöker belägga sina åsikter om Klemperers då nya lp med Mozarts symfonier nr 38 och 39 genom detaljerade hänvisningar till taktnummer, framför allt när det gäller balans mellan olika instrument och tempomodifieringar. Det är sällan vi läser sådant ens i fackpress numera. Fortsätt läsa ”Cavallins Klemperer-artikel från 1958”

Ej som en främling

Hemmalyssnarna kommer säga sig att det inte är av okunskap med alla de ädla recensions-uttrycken som de avstår från att tala om ett i sitt slag ojämförligt Mozart-uppförande, utan i känslan av att sådant tal inte passar sig denna gång.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Tidigare publicerat i ”Meddelande från Diskofilklubben i Lund”. Årg 4:2 Nov 1958.

Av Bertil Cavallin (1958)

Den som med hjälp av Stockholms-tidningarnas recensioner ville bilda sig en uppfattning om OTTO KLEMPERERs insatser vid besöket i Konsertföreningen i vå­ras (1958) bör ha blivit rätt förbryllad. Det var den knutna högerhandens forte här, en mjukt sjungande Mozart där, den nästan siste av de store här, fortfarande den inbitne revolutionären från Kroll-Oper där.

Fortsätt läsa ”Ej som en främling”

Minnen från “Diskofilklubben i Lund”

De var studenter i Lund på 50- och 60-talet, men de hade också något annat gemensamt, nämligen ett brinnande intresse för musik. Bengt Sjöman, Bertil Cavallin, Gert Cervin, Erik Sparre, Ingemar Schmidt, Thorsten Lunderquist och några till var alla aktiva medlemmar i den så kallade “Diskofilklubben i Lund”. Thorsten Lunderquist minns.

Diskofilklubbens styrelse bjuden på lunch på slottet Kronovall, som ägdes av medlemmen Erik Sparre och hans familj.
Från vänster: Bengt Sjöman, Thorsten Lunderquist, Ingemar Schmidt, Erik Sparre och Bertil Cavallin.

DISKOFILKLUBBEN I LUND: Bloggen vivaopera.se kommer framöver att publicera ett urval artiklar ur Diskofilklubbens häfte ”Meddelanden från Diskofilklubben i Lund”.

AV Thorsten Lunderquist

Hösten 1951 kom jag, Thorsten Lunderquist, till Lund för att bli jur. kand. vilket mål så småningom uppnåddes. Större delen av mitt yrkesliv upptogs sedan av att vara domare i Malmö rådhusrätt, senare tingsrätt.

Ganska snart kom jag i Lund att bli medlem i en sammanslutning som ägnade sig åt att lyssna på grammofonmusik, Diskofilklubben i Lund.

Fortsätt läsa ”Minnen från “Diskofilklubben i Lund””