– absolut inte bara opera
Under den katolska medeltiden fanns ingen församlingssång. Mässan i kyrkor och kloster var till stor del sjungen, av präster eller korgossar. De sångliga resurserna har naturligtvis varierat, med en spännvidd från små landskyrkor till stora kloster eller domkyrkor i städerna. Men alla måste förstås kunna sjunga efter noter.
Fortsätt läsa ”Att lära sig noter på medeltiden – och på 1800-talet”
För sjätte året delar min stiftelse ut medel i enlighet med syftet att göra uppföranden av mindre kända musikverk möjliga, tillgängliga och intressanta för Stockholmspubliken. Som stadgarna föreskriver beslutar Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister om detta en gång per år. I augusti 2026 valde den att bidra till sex lovande projekt.
Fortsätt läsa ”Utdelningar från Nils-Göran Olves stiftelse 2026”
Under Jenny Linds amerikanska turné 1850–52 gjorde hon 1850 ett kort jul- och nyårsuppehåll i sydstatsstaden Charleston. Med utgångspunkt i samtida tidningsmaterial, memoarer och tidigare forskning undersöker Harald Henrysson hur den svenska sångerskan mottogs i en stad präglad av ett rikt musikliv, starka sociala konventioner och tydliga politiska motsättningar.
Artikeln belyser Phineas T. Barnums moderna PR‑apparat, Jenny Linds konserter och publikens reaktioner, de lokala hyllningarna, hennes välgörenhetsinsatser samt hur minnet av ”den svenska näktergalen” skulle leva kvar i Charleston långt efter att hon hade rest vidare.
Fortsätt läsa ””Den svenska näktergalen” i Charleston”
År 1900 Paris ägde en stor utställning rum i Paris, av för oss ofattbara dimensioner. I Frankrike kallades dessa internationella utställningningar Expositions universelles – de gällde inte bara världen, utan hela universum! Under 212 dagar sågs utställningen, som täckte 216 hektar, och hade 83.047 utställare från 40 länder, av 51 miljoner besökare. Här ska vi undersöka hur man tog emot den svenska musik som presenterades vid en orkesterkonsert, och en svensk paradgren, studentkören.
Fortsätt läsa ”Rapport från världsutställningen i Paris 1900”
2025 fick sex mottagare totalt 350 000 kr från Nils-Göran Olves stiftelse som har som syfte att uppmuntra framföranden av musik som glömts bort eller framförs alltför sällan.
Sista ansökningsdatum är den 30 juni. Hur många blir det i år?
I skuggan av de stora institutionerna pågår ett annat slags operaliv i Stockholm. Här verkar två fria operakompanier som med begränsade resurser och utan någon fast lokal har etablerat sig som självklara komplement till de stora scenerna och som viktiga aktörer i samtidens operakonst: Kamraterna och Den Andra Operan.
I år gästspelade Kamraterna på Folkoperan med en helt nyskriven opera, Challenger – Hopp, hybris och rymdhaveri, medan Den Andra Operan, i samarbete med Confidencen, tog sig an den äldsta bevarade operan skriven av en kvinnlig tonsättare: Francesca Caccinis La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina från 1625.
Fortsätt läsa ”Två fria operakompanier – två vägar att förnya operakonsten”
Under våren har Folkoperan spelat en uppskattad uppsättning av Antonio Vivaldis opera Olympiaden, med en scenografi som nästan gav Medelhavsdoft – marmor, blått hav och blå himmel. Den svängda marmorbänken, kring vilken allt utspelades, vändes i mellanakten och blev utsidan på en arena. Utan att fråga scenografen vågar jag fundera över förebilder.
Fortsätt läsa ”Konsthistoriska ekon i Folkoperans Olympiaden”
Pianisten Peter Friis Johansson om att färdigställa och framföra Ludvig Normans pianokonsert och om en konstnärlig process som utmanar vedertagna uppfattningar om vad man får göra med en annan tonsättares verk.
När pianisten Peter Friis Johansson sätter sig vid flygeln är det inte alltid bara för att spela. Ofta handlar det lika mycket om att undersöka, ifrågasätta och ibland till och med skriva vidare på musikhistorien.
Fortsätt läsa ”Att skriva klart det ofullbordade”
Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Vem skrev stycket? Vilket verk spelas? Genom åren har deltagare kommit och gått, men ett stabilt gäng entusiaster håller fortfarande traditionen levande.
I denna första delen av artikeln får du veta mer om musikgissargängets historia och vara med under ett av gruppens tävlingstillfällen.
Fortsätt läsa ”Musikgissarna. Del 1”
Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Att gissargänget har hållit ihop i över femtio år beror kanske framför allt på deltagarna själva.
I denna andra delen av artikeln får du möta sex av de tio till femton aktiva medlemmarna som ger musikgissargänget dess prägel och egenart,
Roger Edman, Nils-Göran Olve, Erik Leideman, Tobias Ringborg, Evabritt Selén och Jan Silverudd, och läsa om vad det innebär för dem att delta – och vad det faktiskt ger.
Av Göran Tegnér
Vad är nu detta? Vi ser tre personer, uppenbarligen romer, en dragspelare omgiven av två kvinnor, den ena med tamburin, den andra med matvaror, en död tupp och en död höna.
Kvinnorna har vida kjolar, säkert i många lager; de verkar inte sjunga, utan ler bara. Dragspelaren, med ett primitivt dragspel, bär en sorts läderskydd, använt och lappat. Han är hovslagare, och brukar lägga upp hästarnas ben på sitt högra lår när han arbetar.
Fortsätt läsa ”En annorlunda julsång”
Musikaliska pärlor på Youtube. År 1871 hade den franske tonsättaren Georges Bizet (1838–1875) och hans fru Geneviève varit gifta i ett par år. Trots att deras son Jacques föddes först ett år senare, kan förväntningarna om att snart bli pappa ändå ha gett Bizet inspiration att under sensommaren börja komponera sviten “Jeux d’Enfants” (barnlekar), som består av tolv korta stycken för fyrhändigt piano.
I varje stycke gestaltar han någon lek eller leksak som många av oss säkert känner igen även från vår egen barndom: gungan, snurran, trähästarna, dockan, såpbubblorna…
Fortsätt läsa ”Lekfullt när Bizet skildrar barndom i musik”
Andrée-expeditionen mot Nordpolen 1897 upphör inte att fascinera och har nyligen blivit aktuell igen genom tv-programmet ”Döden på Vitön” och Bea Uusmas Augustbelönade bok ”Vitön”.
Ett rikligt bildmaterial finns bevarat, men det vore också spännande att höra polarforskarna Salomon August Andrée och Nils Strindberg tala om sin expedition. En sådan inspelning gjordes också, tack vare arkitekten Magnus Dahlander. Vi har skildringar av inspelningstillfället – det enda som saknas är själva inspelningen.
Fortsätt läsa ”Magnus Dahlander, Andrée-expeditionen och den förlorade ljudinspelningen”
Anna Braw och
Maria Mannberg
”Lyssna på henne! – 55 tonsättare som är kvinnor”
Fanny och Clara förlag
Bokrecension Anna Braws bok ”Lyssna på henne! – 55 tonsättare som är kvinnor” (2025) är en engagerande resa genom musikhistorien, där 55 kvinnliga tonsättare får ta plats. Med ett tillgängligt språk och Maria Mannbergs uttrycksfulla illustrationer lyfter boken fram röster som länge varit marginaliserade.
Fortsätt läsa ”55 kvinnliga tonsättare lyfts fram i engagerande bok”
Vad berättar egentligen Marcel Pourets målning från 1912? Varför sitter en kvinna naken vid pianot, och vilket slags rum skildras? Genom att granska detaljerna söker vi svar på dessa frågor i en ögonblicksbild från det tidiga 1900-talet.
Fortsätt läsa ”En ögonblicksbild år 1912”
Efter diplomexamen från såväl Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som Musikhögskolan i Malmö har Matilda Lindholm snabbt etablerat sig som frilansande pianist med ett brett register: från solistiska scener till nyskapande samarbeten inom kammarmusik och scenkonst.
Vi träffas i en liten gul stuga på Norra Djurgården i Stockholm där Matilda har sin övningslokal, för ett samtal om hennes liv som musiker.
Fortsätt läsa ”Med driv att engagera och beröra”
För femte året delade stiftelsen ut medel i enlighet med syftet att göra uppföranden av mindre kända musikverk möjliga, tillgängliga och intressanta för publiken. Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister beslutade i enlighet med de sakkunnigas förslag i augusti 2025, och en officiell överlämning skedde vid dess årslunch på Operakällaren den 26 oktober.
I och med årets utdelning har tjugo projekt fått bidrag sedan 2020, i några fall mer än en gång till samma mottagare.
Den totala bidragssumman var i år 350 000 kr, fördelad på följande:
Fortsätt läsa ”Utdelningar från Nils-Göran Olves Stiftelse 2025”
Guldmedaljvinnaren Eric Lu från USA, silvermedaljvinnaren Kevin Chen från Kanada och bronsmedaljvinnaren Zitong Wang från China.
Av de 20 pianister som nådde etapp 3 i den 19:e internationella Chopintävlingen var 16 från Asien, om man räknar in dem som hade europeiska förnamn och kinesiska efternamn. 11 gick vidare till final. Med samma sätt att räkna var 9 av dessa från Asien och 2 från Europa. Bland de 8 vinnarna var det 7 som hade anknytning till Asien. Någon tydlig förklaring är svår att hitta, men återväxten är tryggad.
Guldmedaljvinnaren Eric Lu är född i Massachusetts 1997.
Fortsätt läsa ”Den 19:e internationella Chopintävlingen avgjord”
I juni kunde jag här på vivaopera presentera den 19:e Chopintävlingens förberedande del, där 637 förhoppningsfulla pianister födda mellan 1995 och 2009 först blev 177 och sedan 85.
Mellan 2 och 23 oktober ska nu 84 unga pianister (en har uppenbarligen ångrat sig) tävla om sex finalplatser.
Fortsätt läsa ”Den 19:e internationella Chopintävlingens huvudomgång inleds i Warsawa”
1965 sjöng en känd operasångare alla sex tävlingsbidragen i den svenska Eurovisionsfestivalen. Den vinnande låten skrevs av en våra mest kända ”klassiska” tonsättare och fick fler poäng än de övriga fem sammanlagt. Vid Europafinalen i Neapel hamnade den dock i mittfältet. Vad säger det om public service då och nu, och om publikens smak?
Fortsätt läsa ”När Ingvar Wixell sjöng hela Eurovisionuttagningen”
Pianisten Daniel Propper föddes i Sverige 1969, men har sedan 1994 haft sin karriär i Frankrike. Vem är han som musiker och hur har han lyckats etablera sig i musiklivet i den hårda konkurrensen i Paris, en stad med fler invånare än Sverige?
Den 19:e Chopintävlingen har börjat och den 17:e Cliburntävlingen avslutas 7 juni.
Den internationella Chopintävlingern i Warszawa har ägt rum vart femte år sedan 1927, när inte världskrig och pandemier kommit i vägen.
Den första van Cliburntävlingen ägde rum i Fort Worth i Texas och äger rum vart fjärde år. De tillhör, tillsammans med Tjajkovski-tävlingen i Moskva och Drottning Elisabeth-tävlingen i Bryssel och ytterligare några, de viktigaste tävlingarna för unga pianister.
De har lite olika bestämmelser för kvalificeringen, men gemensamt för dem är att inspelningar från de olika omgångarna ligger på nätet.
Fortsätt läsa ”Nyfiken på morgondagens stjärnpianister?”
Emma Alrikson går mastersprogrammet i klassisk musik med inriktning kammarmusik och solist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Här berättar hon om kärleken till musiken och om hur förbereder hon sig för sitt kommande yrkesliv i en tuff bransch.
Fortsätt läsa ”Med dataanalys i fiollådan”
Henrik Engelbrecht
”Aksel Schiøtz – den danske sanger”.
Forlaget henrikengelbrecht.dk
Bokrecension Det är en sorglig historia. En försenad, efterlängtad och abrupt avbruten världskarriär. Det glömmer vi dock när vi lyssnar på hans inspelningar: tio välfyllda cd från åren före operationen 1946 (Danacord DACOCD 451/60).
Fortsätt läsa ”Läser du danska? En ny bok om Aksel Schiøtz”
1. Det enda kända porträttet, en miniatyr målad på elfenben, infattad i en ring. Målad av Jacob Henric Rönngren, infattningen av juveleraren Nils Hoffsten; i dagboken, 1796, 31 oktober, står: ”…Anders var till Stan och afhämtade från Capitaine Rönngren mitt porträtt hvilket till infattning lämnades till Jouveleraren Hofsten.” Märta Helena Reenstierna var då 43 år. Foto Mats Landin. Nordiska museet.
Märta Helena Reenstierna, som eftervärlden kommit att kalla ”Årstafrun”, skrev från 1793 till 1839 dagböcker om livet på Årsta gård, om familjen, om fester, besök av gäster, resor in till Stockholm, teater- och konsertbesök, försäljning av gårdens produkter, problem med pigor och drängar. Hon slutade först när hon blivit blind.
Fortsätt läsa ”Årstafrun går på konsert”
Musikaliska pärlor på Youtube. Elfrida Andrée (1841 – 1929) var först; första kvinnliga telegrafisten i Sverige (1865), första kvinnliga examinerade organisten (1857) och tio år senare enhälligt vald till domkyrkoorganist i Göteborg – den första i Europa. Det kanske blir lättare att förstå vilken pionjär hon var när man får veta att det tog 120 år innan någon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige (Kerstin Ek i Skara domkyrka).
Fortsätt läsa ”Hon var först och hon var envis”
“Tyger! Tyger! burning bright, In the forests of the night”
Musikaliska pärlor på Youtube. Rebecca Clarke var född och uppvuxen i England med amerikansk far och tysk mor. Föräldrarna var amatörmusiker och insisterade på att barnen skulle lära sig att spela ett instrument. Barndomen präglades också av att pappan i perioder kunde vara både hård och brutal.
År 1908 påbörjade Clarke en utbildning i komposition vid Royal College of Music som en av Sir Charles Stanfords första kvinnliga studenter.
Fortsätt läsa ”Två sånger av Rebecca Clarke”Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne,
Die liebt’ ich einst alle in Liebeswonne.
Musikaliska pärlor på Youtube. Vi känner honom som den tyske diktaren Heinrich Heine men det var först 1825 i samband med att han konverterade från judendom till protestantismen som han tog namnet Christian Johann Heinrich Heine. Han var då 28 år och hade just blivit promoverad till doktor i juridik efter studier i Bonn, Göttingen och Berlin, trots att han i Göttingen hade utmanat en studiekamrat på en pistolduell och blivit avstängd från studierna under ett halvår.
Fortsätt läsa ”Chaim Harry Heine, Robert Schumann och ”Dichterliebe””
Musikaliska pärlor på Youtube. Franz Schubert lämnade efter sig ett större antal kompositioner för fyrhändigt piano än någon annan välkänd kompositör, totalt uppåt ett sextiotal verk. Den som Schubert helst spelade tillsammans med under senare delen av sitt liv hette Franz Lachner. Det sägs att de två under Schuberts sista levnadsår 1828, tillsammans skapade den välkända pianoduon Fantasi i f-moll, D 940.
Fortsätt läsa ””Lebensstürme” ett av Schuberts ofullbordade verk?”
Dagens Nyheters tidigare musikkritiker Leif Aare har avlidit i en ålder av 91 år efter en tids sjukdom.
Fortsätt läsa ”Leif Aare har avlidit”
Genom sin stiftelse ger Nils-Göran Olve ekonomiskt stöd till projekt som syftar till att intressant men bortglömd musik skall få en ny chans att nå ut till publik, främst i Stockholm med omnejd. Stiftelsen, som bär hans namn, inrättades i november 2020 och hittills (januari 2025) har 14 projekt fått bidrag.
Är du nyfiken på ”klassisk” musik som nästan aldrig spelas? Känner du någon som vill framföra försummade verk? Läs i så fall den här artikeln och tipsa dem om att det går att söka pengar senast 30 juni.
Fortsätt läsa ”Han vill ge försummad musik en andra chans”
Detta vackra porträtt från 1831, med fotografisk skärpa i detaljerna, föreställer enligt uppgift ”La Marquise Chasseloup-Laubat”. Porträttet målades av den franske historie- och porträttmålaren Joseph-Désiré Court (1798-1865). Trots att han målat detta utomordentliga porträtt, verkar han haft en rätt blygsam karriär; en omfångsrik fransk konsthistoria från 2009, om den franska 1800-talskonsten, ägnar honom inte ens en rad. I hans fina målning är det speciellt ett föremål som intresserar oss.
Fortsätt läsa ”Vad ett porträtt kan berätta”
Förr tänkte man direkt på Felix Mendelssohn om någon talade om en oktett för stråkar: fyra violiner och två vardera av viola och cello. Numera dyker även en senare oktett upp på konsertprogram och cd, ibland tillsammans med Mendelssohns: George Enescus.
Fortsätt läsa ”Stråkoktetter – inte bara Mendelssohn”
Att libretti till operor och operetter kan innehålla passager och attityder som är typiska för sin tid, men kanske inte accepteras av alla i dag är ingen nyhet. I Tyskland har man nu tagit ett stort grepp om problemet. Ett projekt med ett antal specialister på musik, mångfald, sensitivitet etc. i Nordrhein-Westfalen har i början av 2024 startat och redan, som första resultat, presenterat en icke kränkande version av Trollflöjten.
Fortsätt läsa ”En woke Trollflöjt – vill vi ha det?”Hans-Arne Hausted undersøger forskellen i spillemåden mellem dansk og svensk spillemandsmusik og sætter fokus på rytmefornemmelse, forsiringspraksis og hvorledes man er havnet der.
Anders Zorn, Midsommardans, 1897, public domain (bilden är beskuren)
For nogen tid siden modtog jeg en aften en SMS, der lød som følger:
Fortsätt läsa ”Om forskellen på dansk og svensk spillestil i spillemandsmusik”Og nu til noget helt andet: Hvordan forklarer du forskellen på dansk og svensk spillestil inden for folkemusik? Bedste hilsner fra Claus
