Leta rätt på Birgit

Birgit Nilsson du minns.
Vet du var
hennes minne väl finns?

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Helt säkert har många lärt sig hitta vägen dit nästan ända framme vid Torekov och begynnande Kattegatt-havet. I chartrad buss eller med gps-försedd familjebil. Kanske kommer en utförligare och bättre skyltning snarast till stånd.

Måndagsmorgonen den 7 maj 2018 letade jag rätt på Birgit Nilssons barndomsgård. Något som vid detta tillfälle, utan fasta vägvisare, inte var någon given facilitet. Fortsätt läsa “Leta rätt på Birgit”

Richard Wagner på bloggen

Mer än något annat forum i Skandinavien är bloggen www.vivaopera.se något som konsekvent inkluderar wagneriana.

Många kapitel ”Richard Wagner” kommer i närtid och framöver.

Med ett flertal ljudfiler finns här sedan starten
september 2016:

OBS! Varje länk öppnas i ett nytt fönster /en ny flik.

Väntar i bloggens ”Wagner-kassaskåp”:

Hugo Rosén: Wagners livsverk (80 sidor, moralfilosofisk studie, 1958)

Varje enskild Ring-opera blir blottställd

av Ingemar Schmidt-Lagerholm med ljudfiler samt tidigare i tidningar och tidskrifter publicerat material.

Det samma gäller Tristan

desslikes Meistersinger, vari ingår ett väsentligt bidrag av Axel Brattberg

Tzortzis Ikonomou vid Stockholms Universitet fick 180412 följande svar från Università di Padova:

Egregio Professore,
Tullio Voghera (matricola 166/E) si laureò nella Facoltà di lettere e filosofia il giorno 8 novembre 1902 con una tesi dal titolo 
La filosofia wagneriana in rapporto al pensiero contemporaneo.
(
Wagners filosofi i relation till nutidens tänkande.)

Vi har alltså ett spår, men avhandlingen är ännu inte konkret upphittad. 

 

WAGNERS PARALLELLE TERTSER. Forsøg på en tolkning

Enhver leksikonartikel om Richard Wagner (1813-1883) og enhver musikhistorisk fremstilling om ham fremhæver hans brug af ”ledemotiver” som et kompositorisk hovedprincip i hans værker – de musikdramaer, hvis tekster han også selv forfattede.

Först bublicerad i "PubliMus", Skriftserie från SMKS
Syddansk Musikkonservatorium & Skuespillerskole
Af Henrik Nebelong

Disse ledemotiver er bestemte korte vendinger i musikken, der karakteriserer de enkelte personer i dramaets handling, bestemte idéer, følelser, begivenheder eller sågar bestemte rekvisitter som sværd, spyd osv.

Ledemotiver

Den, der ikke er fortrolig med Wagners dramatik, vil nok studse lidt ved tanken om, at musikken skulle kunne ”betyde” eller ”illustrere” noget helt konkret: sværd, spyd, personer osv. Fortsätt läsa “WAGNERS PARALLELLE TERTSER. Forsøg på en tolkning”

Hans Werner Henze (1926 – 2012) förutsåg han Svenska Akademiens sönderfall?

Det var år 1980 med operan ”The English Cat”. Men ett så impertinent, insinuant flygande fråge-påstående tarvar väl ändå åtminstone en begriplig förklaring.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Och förklaringen kommer i denna text. Jag innehar sedan år 1992 nämnda opera i en engelsksjungen CD-inspelning, dirigerad av Markus Stenz. Jag upplevde en tysksjungen lokal föreställning i Nürnberg 860413, dirigerad av Wolfgan Gayler och i regi av Götz Fischer (just Fischer).

Figuriner av Reinhard Heinrich som ansvarade för scenbild och kostymer till uppsätningen av “Die englische Katze” i Nürnberg 1986.

Jag har VHS-bevarat en engelsksjungen föreställning från ’Neuburg an der Donau’ 1993, där mästaren Hans Werner Henze har totalansvar. Scenbilder, kostymer, regi samt dirigering. Som vore det självaste Richard Wagner på 1830-talet i då lettisk-rysk-tyska Riga.

För att gå här vidare saxar jag omärkligt några stycken ur vad som skrevs av Bernd Stopka i anslutning till senaste insceneringen i Hannover 2016, dirigent Mark Rohde, regi Dagmar Schlingmann. Det rör sig i denna Henze-opera från 1980 om the ”Royal Society for the Protection of Rats” (RSPR). Eller på tyska KGSR (Königliche Gesellschaf für den Schuz der Ratten). Ty för de flesta av sina operor är Henze själv   – med partituranpassning –    involverad i operans flerspråkighet. Hoppas läsaren har förstått att det handlar om satir och parodi i kvadrat och kubik. Fortsätt läsa “Hans Werner Henze (1926 – 2012) förutsåg han Svenska Akademiens sönderfall?”

Dieselbilen, när vinner den?

SISTA ORDET OM DIESELMOTOR HOS PERSONBILAR KAN OMÖJLIGEN VARA SAGT.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Uppslagsboken heter ”Nordisk familjebok” eftersom den koncipierades medan Sverige och Norge ännu hade en fungerande union. Encyklopedins andra upplaga är den berömda ”Ugglan” med många bevingade formuleringar. Den tredje upplagan kom från 1924 till 1940. Onödigt ringaktad. Övertaget faktiskt från första upplagan står där följande om el-bilar, uppslagsord ’automobil’, citat från 1924.

De elektriskt drivna automobilerna erhålla sin ström från en förut laddad ackumulator. En elektrisk motor är givetvis idealet för en automobil: lättskött, enkel, ofarlig, renlig, tystgående, lätt reglerbar i fråga om hastigheten. Ackumulatorn måste dock laddas om efter en väglängd om 70 à 80 km och är ganska tung. I Amerika finns laddningsstationer, där ackumulatorerna kunna utbytas mot nyladdade, men icke så i Sverige, där de elektriska bilarna därför ej ännu lämpa sig för längre färder. Uteslutet är emelletid ej, att detta slag av automobiler i en framtid kommer att framgångsrikt tävla med de explosionsmotordrivna.

Nota bene ovanstående formulerat långt för 1924. Man häpnar över hur lite som har skett på över ett sekel. Inget krångel med växellåda, automatväxel för alla. Skall man verkligen börja tro på elaka rykten om att etablissemanget ’world-wide’ för oljeutvinning aktivt har hindrat el-bilens avancemang.

Men så var det också det där med att en riktigt SCR-renad diesel knappast är miljöfarligare än en bensinbil. Fortsätt läsa “Dieselbilen, när vinner den?”

FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.

En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV

Folke Schmidt, 1940

Folke Schmidt var en av huvudskaparna till den så kallade “Svenska modellen”. Allmänt om kollektivavtal, lagen om anställningsskydd (LAS) samt dylika delar. Han lät “högrenivå” -studenter    – även när han gästade Lund och Göteborg –   utföra rollspel såsom förhandlande företrädare för näringsliv och arbetstagarpart. Han föreställde sig en konjunkturanpassad flexibilitet. Så tedde sig saken vid samtal med äldste sonen Ingemar, åren 1974 till 1980 efter faderns pensionering. “Vi vill inte heller riva upp arbetsrätten” så uttalar sig moderatledaren Ulf Kristersson (SvD 180408) Det kunde även ha formulerats: Vi vill inte heller riva upp Folke Schmidts arbetsrätt.

Folke Schmidts universitetsläroböcker uppdateras ständigt och hålls vid liv av Ronnie Eklund, Åke Bouvin, Anders Viktorin, Axel Adlercreutz, Lars Tottie m.fl.

Se i övrigt Wikipedia.se om Folke Schmidt: https://sv.wikipedia.org/wiki/Folke_Schmidt


FAL står för Försäkringsavtalslagen.

FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.

En försäkringsrättslig studie. Lund 1943. Gleerup. 262 s. Kr. 8.50. — Skrifter utg. av Juridiska fakulteten i Lund. IV.

I sin undervisning i civilrätt vid universitetet i Lund har tf professorn Schmidt bland annat haft att föreläsa över försäkringsrätt. Vid de studier av försäkringsavtalslagen han för detta ändamål företagit har han fått ögonen på åtskilliga intressanta och betydelsefulla spörsmål, vilka anknyta till de försäkringsrättsliga begreppen faran och försäkringsfallet. Det är resultaten av den möda föreläsaren nedlagt på att vinna klarhet i dessa spörsmål, vilka han nu offentliggjort i ovannämnda avhandling. Fortsätt läsa “FOLKE SCHMIDT. Faran och försäkringsfallet.”

Tonsättaren Pierre Boulez (1925 – 2016)

Om Polarpristagaren Pierre Boulez tycker Ingemar ungefär så här efter att i egenskap av musikrecensent ha följt hans musikergärning i ett halvt sekel. Såsom tonsättare tillhörande det mest fascinerande som finns.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Lönar sig alltid att flerfaldigt lyssna på. Ett antal ljudfiler återfinnas nedtill.

Och dirigenten Pierre Boulez är minsan duktig partiturläsare vad gäller musikens ytstruktur. Men djupet var är det ? Han kan spela Haydn och andra klassiker rakt igenom utan reprisers respekterande. Och skickligt uruppförde han radikalistiska ”Utmost” av Sven-David Sandström, som sedan beträdde en ganska annorlunda väg. Fortsätt läsa “Tonsättaren Pierre Boulez (1925 – 2016)”

Mozart på stöldturné i Paris

Mozarts fyra första pianokonserter är plagiat! Hela materialet är taget från tonsättare som var etablerade i Paris på 1760-talet — Schobert (obs o!), Honnauer, Rapauch, Eckard.

Först publicerad tisdagen den 28 december 1965 i Vestmanlands läns tidning

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Det var år 1764 som pappa Leopold visade upp sina underbarn i Paris. Åttaårige Wolfgang och tretton-åriga Nannerl hänförde publiken med populära sonatsatser. Fortsätt läsa “Mozart på stöldturné i Paris”

Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa

Det händer att jag köper pirat-cd. Med det menar jag skivor eller nedladdning av ljudfiler från säljare på nätet, där det är uppenbart att den jag köper av inte har producerat eller förvärvat inspelningarna på ett sätt som ger dem rätt att kommersiellt sälja dem. I mitt fall handlar det om operaföreställningar.

TEXT: Nils-Göran Olve

Skivor som samlarobjekt – en skivsamlares första resa
Mitt första Wagner-år – en skivsamlares andra resa

Äldre inspelningar kan vara fria från copyright, men ofta handlar det om helt färska föreställningar.

Det är väl en fyra-fem olika leverantörer i USA, Kanada och Italien som jag har anlitat: Opera Depot, Premiere Opera (två olika i USA och Italien), House of Opera och någon till. Ett par av dem mejlar listor månatligen eller några gånger per år, och de har omfattande kataloger på internet. De billigaste tar bara fem dollars per cd eller dvd. Fortsätt läsa “Mina första piratskivor – en skivsamlares tredje resa”

Holtens Rigoletto Malmö mars 2018

Och så var det Rigoletto nyligen i Malmö, som jag absolut bara känner från recensioner.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Inget i libretton säger att Rigoletto verkligen har haft ett förhållande med Gildas mor. Vi får anta att Rigoletto var välbeställd. Han förefaller ha en förnäm stadsbostad. Har skaffat sig en dotter alternativt fosterdotter från ett barnhem.

Åren går och vad han för henne dillar om modern blir allt mera pinsamt och osammanhängande, motstridigt för Gilda. Att Rigoletto skulle ha Gildas mor som lik i garderoben är vare sig trovärdigt eller intressant. Och så förefaller Rigoletto i Holtens tolkning mot slutet vara nekrofil, i danske Peter Madsens fotspår rakt ner i en u-båt. Mindre än en promille av en västerländsk population är behäftad med denna anomali eller i detta fall snarare defekt. Synnerligen vederhäftige Martin Nyström skrev i DN 180326: “finalscenen där man förstår att han (Rigoletto) alltid hellre velat ha henne (Gilda) som död än som levande. Fortsätt läsa “Holtens Rigoletto Malmö mars 2018”

Sjuttonhundratalets reningsbad

Den så kallade filosofiska upplysningstiden på 1700-talet omhuldade en del tankar som åtminstone teoretiskt kunde göra samhället mera humant.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Men människans förmåga att begå illdåd är obegränsad. ”Franska revolutionen” (alltifrån 1789) åt upp sig själv. Och Holocaust (Förintelsen) i början av 1940-talet skall vi förvisso nämna. Engelsmannen David Irving, fransmannen Robert Faurisson tillhör dem som vill påstå att förintelselägret i Auschwitz vore ett påhitt, och svensken Jan Myrdal stöder dem, på sitt sätt. (Auschwitz är det tyska namnet på den polska staden Oświęcim som ligger cirka 60 kilometer väster om Kraków i sydöstra Polen.)

Genom sin fader diplomaten Björn von Otter kom den svenska sångerskan Ann-Sofie von Otter i kontakt med den så kallade Gerstein-rapporten. Kurt Gerstein var en tysk officer som smugglade sig själv in i Auschwitz / Oświęcim för att ta reda på huruvida det han misstänkte verkligen var sant. Och det var det i allra värsta grad. Fortsätt läsa “Sjuttonhundratalets reningsbad”

Cambridge Analytica och Trollen i Sankt Peterburg

Inte utan fog och med halvsekellång erfarenhet föreställer sig Ingemar det urartade nätflödet så här. Det rör sig om riktade attacker för att splittra en västvärld i kris.

En reflektion av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Tror att just en situation av kris eller vippande kan göra sådana attacker framgångsrika, varpå det ena ger det andra. Har sannolikt pågått väldigt länge. Orimligt för mig att bringa en djupare analys. Att Steve Bannon (USA och Cambridge Analytica) respektive Vladimir Putin (Trollfabriken i Sankt Peterburg) på sina olika sätt finns med kan endast av mig personligen misstänkas. Helt säkert med helt olika ambitioner.

Här är några stationer från överblickbar närtid. Börjar med Norge.

  1. Stortingsvalet i Norge hösten 2013 förlorades knappt och oväntat av Arbeiderpartiets Jens Stoltenberg. Ett högerpopulistiskt parti, ”Fremskrittspartiet” kom i regeringsställning. Fortsätt läsa “Cambridge Analytica och Trollen i Sankt Peterburg”

Wagner og Marners ”Langer Ton”

Det er velkendt, at ændringen af en enkelt streg eller farve i en tegning kan ændre tegningens udtryk fuldstændigt, som når f.eks. et ansigt får tilføjet blot en lille skygge ved mundvigen. Det samme gælder indenfor musikken.

Henrik Nebelong har här mycket att lära oss under rubriken ”Langer Ton” hos Wagner, framförallt behandlas ”Meistersinger”. Gå till artikelns första notexempel. Även den som inte är van vid att handskas med noter ser att första noten har satts inom parentes. Alltså struntar vi i den. Varpå följer två fallande språng. Det rör sig först om c till ett lägre g därpå i annat läge ännu ett fallande språng från a till e. Dessa språng äro fallande kva^rter (inte kvarter). I den här omtalade ”Bar”-formen kunna dessa fallande språng utsmyckas med mellanliggande toner. Det är vad som sker i det tredje fallande språnget från f till c (via e och d). I mästersångarnas ”handbok” är detta två ”Stollen” med ”Abgesang”.

Tillsammans på ”gammeltyska” blir detta en ”Bar”. Du känner förstås igen ordet från engelskans ’bar’ = en takt. Då rör det sig emellertid om något väsentligen annorlunda. Det musikaliska innehåll som ryms mellan två så kallade taktstreck i notbilden. Väldigt enkelt uttryckt är i normalfallet en engelsk ’bar’ av väsentligt kortare duration än en gammeltysk Bar. Någorlunda rask ’fyrtakt’ kan ge omkring en dryg sekund för en ”engelsk bar”. Låt oss anta att mästersängarnas Bar borde utsträcka sig till omkring 10 sekunder eller avsevärt mer.

Danskans ”forskudt” är naturligtvis ’förskjuten’.
Mycket nöje i en vidunderlig dansk framställning.
 (ISL)

Af Henrik Nebelong

Blot ændringen af en enkelt tone, af instrumenteringen eller af rytmen i et tema kan forandre dette helt og holdent, således som det er demonstreret i musikkens talrige store variationsværker som f.eks. Bachs ”Kunst der Fuge” og Beethovens ”Diabellivariationer”.

Et af de mest forbløffende og mest illustrative eksempler på en sådan musikalsk variationskunst findes i tre-fire af Richard Wagners (1813-1883) sene værker: ”Siegfried”, ”Götterdämmerung”, ”Mestersangerne i Nürnberg” og ”Parsifal”. De stammer fra årene 1856-1882. Fortsätt läsa “Wagner og Marners ”Langer Ton””

Trilogin “Krilon” av Eyvind Johnson

Roman om det sannolika

Introduktion av Ingemar Schmidt-Lagerholm, som har läst denna bok sedan slutet av 1950-talet.

Romantiteln betyder att “Kristus samtalar med Platon
alternativt “Kristus talar med Platons röst”.
Tre delar: “Grupp Krilon”, “Krilons resa”, “Krilon själv”.

Omslagen till originalutgåvan från 1941-43.

Sveriges intellektuella, konstnärliga, kommersiella pulserande hjärta är Mälardalen. Detta kan uttryckas vara essensen hos Eyvind Johnsons romantrilogi “Krilon”, som man nog bör nalkas med någon form av introduktion.

En introduktion kunde vara min recension i VLT 670622 när en nyutgåva i tre reviderade band (nära 2000 sidor) hade presenterats. En auktoriserad kortutgåva kom redan 1948 med strax under 1000 sidor. Originalet kom modigt nog redan under andra världskriget åren 1941-43. Exakta originalet i tre band åter 1998 i pocket med omslag. Observera namnformer såsom Frank Lind, amerikansk affärskollega till Krilon  = Franklin D Roosevelt, USA:s president 1933-1945. Alltså:

  1. Original i tre band 1941-43   (562+552+690   = 1804 sidor)
  2. Kortutgåva en volym 1948   (990 sidor)
  3. Reviderad utgåva i tre band 1966, recenserad exempelvis i Vestmanlands läns tidning (VLT) av Ingemar Schmidt torsd 22 juni 1967
  4. Nytryckt exakt original i tre band 1998 med konvolut
  5. Ny upplaga är på gång från januari 2018, hittills endast ”Grupp Krilon”, första delen.
  6. Parafras feminiserad av Kerstin Ekman 1996: ”Gör mig levande igen.”
  7. Åtskillig sekundärlitteratur exempelvis:
    Per Anders Wiktorsson: Den utvidgade människan 2010
    Mats Tormod: Till en berättelse om tröst 2014

När Krilon kommer (VLT 670622)

Hon hade förolyckats under en kvällspromenad vid Mälaren. Isabelle Verolyg var vid sin bort­gång 36 år gammal.

Hon steg upp på natten, när månen gått ned. Hon gick genom hålet i häcken och var utanför. Nu kan jag ändå inte måla mer tänkte hon.

Verolyg är ett söndertrampat namn. Det är fullt av drift, den verolygska kroppens körtlar och behov av utlösning i slapphet, matthet, lustförintelse. Isabelle är ett annat, ett öga, ett begrepp om färgen, Isabelle är en annan verklighet.

Jag har kommit så långt som Isabelle kan komma och det som är kvar är bara Verolyg, och hen­ne vill jag inte ha kring mig mer, inte vara henne mer. Fortsätt läsa “När Krilon kommer (VLT 670622)”

En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg

BLOGGENS ANDRA AIDA: Vad gäller en för honom ny opera har Ingemar alltid (sedan 1955) först lyssnat på musiken utan att alls bry sig om något dramaturgiskt innehåll. Genom olikartad läsning får man ju lätt reda på huruvida sådan lyssning borde ”löna” sig såsom blott och bar musikupplevelse.

1) Lyssna på ljudfiler utan kännedom om handling. Finns såsom helhet två gånger här på bloggen. Med Jussi Björling sist efter bloggens första Aida – en musikalisk analys av Henrik Nebelong. Mer om det nedan.

Samt Toscaninis ljudupptagning, vilken genom omtagningar anses vara förbättrad jämfört med den Toscanini-film från 1949 som finns på Youtube. Vi har hållit oss till fulla vinylskivesidor om genomsnittligt 25 minuter. Repetera gärna dessa klanger när nålen har gått till skivsidans slut.

(Jag tänker inte här berätta att just Aida i grammofonskivans barndom utsattes för den ”älskvärda” behandlingen OPERA WITHOUT WORDS. Det vill säga martialisk trumpet för Radamès, ljuv klarinett för Aida, gnällig oboe för Amneris, förstärkt cello – eller var det trombon – för Amonasro. Men för att förtälja detta har jag inte just nu slösat några allafingrars tangentnedslag.) Fortsätt läsa “En novis nalkas Verdis Aida – en rekommenderad väg”

Märklig den kreativitet som i huvudsak utgår från 1920-talets svarta Chicago.

Presenteras i ljud och bild tre låtar från Trappan Annexet i Vällingby tisdagen 180220. Spelar gör Bent Perssons Hot Stompers (Bent Persson trumpet, Kaj Sifvert trombon, Ulf Dreber sopransax, Pelle Larsson piano, Jacob Ullberger banjo, Thomas Ekström bas, Per Lilliehöök trummor). Klassisk jazz.

Ljud och bild: Astrid Haugland

* Ain’t Misbehavin’ 4’23”
* Down in Honky Tonk Town 3’51”
* High Society 2’55”

Låtkommentar av Ingemar Schmidt-Lagerholm:

Vi vill inleda med Ain’t Misbehavin’ av Fats Waller i det som vi uppfattar som en sagolikt fin interpretation. Så vitt Ingemar förstår först “verse” väldig tillbakahållet och sordinerat av Bent. Sedan “chorus” av pianisten Pelle Larsson. Volymen stegras successivt och avrundningen blir en suverän Armstrong-virtuos extra koda av Bent med fin uthållen slutton.

Vi fick nu den fina melodilinen utan sång och det var nog bra. Ett ”glimrende” framförande skulle jag säga på danska, som en hylling till Bent Perssons troliga påbrå från vårt sydvästra grannland. Fortsätt läsa “Märklig den kreativitet som i huvudsak utgår från 1920-talets svarta Chicago.”

Bellinis uteblivna försoning

De två släkterna med de för oss svenskar svåruttalade namnen försonas aldrig. Trots att man kunde säga att två ungdomar offrade sina liv för en sådan försoning.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Låt oss genast säga att temat för en italiensk opera av Vicenzo Bellini är uråldrigt. Föruton en klanfejd ingår vad som benämns ”arketyper”. Vi kan kalla det levande symboler för det allra djupast mänskliga. Från mänsklighetens allra äldsta skikt men för den skull inte primitivt. Sagan om ”Pyramus och Tisbe”. Diakront i historisk nivå med Adam och Eva. Det urkvinnliga respektive det urmanliga. Och faktisk geografiskt sett ungefär från de trakter som nu så systematiskt raseras och ”befrias” från mänskligt innehåll.

Vad är naturligare än att Giovanni Impellizzeri såsom brukligt på Estrad i Södertälje (och gästspel annorstädes)    – liksom Richard Wagner under sin första kapellmästartid –    ikläder sig rollen av regissör (med ”assistens” av Conny Borg) för det som behövs och musikalisk dirigent för Bellinis version av sagan om ”Pyramus och Thisbe” tidigast känd genom samlingen “Metamorfoser” (Förvandlingar) av Ovidius (43 före vår tid till 17 i vår tid) Fortsätt läsa “Bellinis uteblivna försoning”

Kina och sydkoreanska Olympiaden

Förstås var egentligen händelserna 1989 på ”Himmelska fridens torg” i Bejing (Peking) ett slags signal om definitivt auktoritärt icke-demokratiskt styre för hela stora Kina med omland.

TEXT: Ingemar Schmidt-Lagerholm

Demokratiska demonstranter behandlades med grövsta dödliga brutalitet. Det var den 4 juni 1989 som den så kallade massakern på Himmelska fridens torg i Beijing (Peking) inträffade. Arméförband gick då till attack mot 200 000 demonstranter som krävde demokrati i Kina. Antalet dödsoffer är fortfarande en statshemlighet i Kina. En vanlig beräkning pekar på flera tusen, medan andra hävdar några hundra dödade.

Sommaren 1989 hade Berlinmuren ännu inte rasat. Mitt utlandslektorat i västtyska Nürnberg hade jag avslutat året innan. Mina kontakter ledde till att jag kunde ta del av hur östtysk kommunistisk teve omnämnde ovanstående kinesiska händelser i positiv, försvarande anda för den kinesiska regimen. Fortsätt läsa “Kina och sydkoreanska Olympiaden”

Dr. Wedekind’s son: a Frank story

What is in a name, and how does it come to us? This vignette shares the story of the son of a German gynecologist and how his impact influenced two medical students in 1918 Munich, eventually leading to the name of my mother’s first child—also a physician—Frank.

 Denna ”story” är sagolik men sannerligen ingen saga.

Det är en högst seriös ”research”, som för oss rakt in i operakonstens hjärta. Spännande nog får vi aldrig riktigt veta varför, men vi skulle kunna fråga Kerstin Avemo. Det är Frank Wollheim som skriver på synnerligen elegant engelska. Frank Wollheim är 85 år och verkligen ”still going strong”. Professor emeritus, ledande läkare för Lund med omnejd och landsbygd och för hel värld, globetrotter. Prefererar klassisk musik och opera i synnerhet.

I sin framställning tangerar Frank Wollheim Alban Bergs opera Lulu. Men vi får också ta del av tillvaron på ett högt beläget slott i Schweiz. Samt en del detaljer om en libertins tillvaro. Bert Brecht kommer med på ett hörn. Det kommer i ett senare bloggkapitel att bli en del operaanknutna fotnötter av Nils-Göran Olve, Stefan Johansson och Ingemar Schmidt-Lagerholm. Men nu tar vi språnget rakt in i den kreativa kulturradikala värld som så levande skapas och beskrivs av Frank Wollheim. (ISL)

TEXT: Frank A. Wollheim, MD, PhD, Lund University Hospital, Sweden

German-born American citizen and gynecologist Friedrich Wilhelm Wedekind (1816–1888) was born into a family of lawyers in what then was the kingdom of Hannover. He studied medicine in Göttingen and Würzburg, where he defended a PhD in 1839. In 1843 he graduated as MD in Hannover. Dr. Wedekind worked as a doctor for mining industries in several European countries, including Turkey, where it is said that he also served as the sultan’s physician. 1) Fortsätt läsa “Dr. Wedekind’s son: a Frank story”