Rapport från världsutställningen i Paris 1900

– svensk orkestermusik och manskörsång

1. Exposition Universelle i Paris 1900. I förgrunden till höger ser vi två utställningsbygg-nader som fortfarande finns kvar, Grand Palais och Petit Palais, och där man ännu i dag kan se utställningar. Eiffeltornet, som vi ser längre bort, byggdes för den föregående världsutställningen 1889, och står där ännu trots att det varit hotat. Längst till höger ses Trocadéropalatset från värlsutställningen 1878.

Av Göran Tegnér

År 1900 Paris ägde en stor utställning rum i Paris, av för oss ofattbara dimensioner. I Frankrike kallades dessa internationella utställningningar Expositions universelles – de gällde inte bara världen, utan hela universum! Under 212 dagar sågs utställningen, som täckte 216 hektar, och hade 83.047 utställare från 40 länder, av 51 miljoner besökare. Här ska vi undersöka hur man tog emot den svenska musik som presenterades vid en orkesterkonsert, och en svensk paradgren, studentkören.

Fortsätt läsa ”Rapport från världsutställningen i Paris 1900”

Hjälp fram bortglömd musik – sök stöd senast 30 juni!

2025 fick sex mottagare totalt 350 000 kr från Nils-Göran Olves stiftelse som har som syfte att uppmuntra framföranden av musik som glömts bort eller framförs alltför sällan.

Sista ansökningsdatum är den 30 juni. Hur många blir det i år?

Fortsätt läsa ”Hjälp fram bortglömd musik – sök stöd senast 30 juni!”

Två fria operakompanier – två vägar att förnya operakonsten

Till vänster: Richard Hamrin, astronauten i Kamraternas opera Challenger, tillsammans med maskdesigner Matilda Bragner. Foto: Amanda Clausen
Till höger: Ann Hallenberg gör rollen som Alcina i Den Andra Operans La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina. Foto: Klara G

Av Astrid Haugland

I skuggan av de stora institutionerna pågår ett annat slags operaliv i Stockholm. Här verkar två fria operakompanier som med begränsade resurser och utan någon fast lokal har etablerat sig som självklara komplement till de stora scenerna och som viktiga aktörer i samtidens operakonst: Kamraterna och Den Andra Operan.

I år gästspelar Kamraterna på Folkoperan med en helt nyskriven opera, Challenger – Hopp, hybris och rymdhaveri, medan Den Andra Operan, i samarbete med Confidencen, tar sig an den äldsta bevarade operan skriven av en kvinnlig tonsättare: Francesca Caccinis La liberazione di Ruggiero dall’isola d’Alcina från 1625.

Fortsätt läsa ”Två fria operakompanier – två vägar att förnya operakonsten”

Konsthistoriska ekon i Folk­operans Olympiaden

1. Scenbild från Folkoperans uppsättning av Antonio Vivaldis opera Olympiaden, som gavs på Folkoperan våren 2026. Scenografi Linus Fellbom. Foto: Mats Bäcker.

Av Göran Tegnér

Under våren har Folkoperan spelat en uppskattad uppsättning av Antonio Vivaldis opera Olympiaden, med en scenografi som nästan gav Medelhavsdoft – marmor, blått hav och blå himmel. Den svängda marmorbänken, kring vilken allt utspelades, vändes i mellanakten och blev utsidan på en arena. Utan att fråga scenografen vågar jag fundera över förebilder.

Fortsätt läsa ”Konsthistoriska ekon i Folk­operans Olympiaden”

Att skriva klart det ofullbordade

Peter Friis Johansson vid sin arbetsflygel. Foto: Astrid Haugland

Pianisten Peter Friis Johansson om att färdigställa och framföra Ludvig Normans pianokonsert och om en konstnärlig process som utmanar vedertagna uppfattningar om vad man får göra med en annan tonsättares verk.

Av Astrid Haugland

När pianisten Peter Friis Johansson sätter sig vid flygeln är det inte alltid bara för att spela. Ofta handlar det lika mycket om att undersöka, ifrågasätta och ibland till och med skriva vidare på musikhistorien.

Fortsätt läsa ”Att skriva klart det ofullbordade”

Musikgissarna. Del 1

– fem decennier av kluriga musikfrågor och gemenskap

Tävlingskväll hos Nils-Göran Olve. Jan Silverudd visar sitt svar till tävlingsledaren, Nils-Göran Olve. I soffan sitter Erik Leideman och skriver ner vad han tror det kan vara. Foto och bildbehandling: Astrid Haugland

Av Astrid Haugland

Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Vem skrev stycket? Vilket verk spelas? Genom åren har deltagare kommit och gått, men ett stabilt gäng entusiaster håller fortfarande traditionen levande.

I denna första delen av artikeln får du veta mer om musikgissargängets historia och vara med under ett av gruppens tävlingstillfällen.

Fortsätt läsa ”Musikgissarna. Del 1”

Musikgissarna. Del 2

– fem decennier av kluriga musikfrågor och gemenskap

Övre raden: Tobias Ringborg, Jan Silverudd, Erik Leideman
Nedre raden: Nils-Göran Olve, Roger Edman, Evabritt Selén

Av Astrid Haugland

Ända sedan 1975 har en grupp eldsjälar inom klassisk musik regelbundet samlats för att tävla i musikalisk skärpa. Att gissargänget har hållit ihop i över femtio år beror kanske framför allt på deltagarna själva.

I denna andra delen av artikeln får du möta sex av de tio till femton aktiva medlemmarna som ger musikgissargänget dess prägel och egenart,
Roger Edman, Nils-Göran Olve, Erik Leideman, Tobias Ringborg, Evabritt Selén och Jan Silverudd, och läsa om vad det innebär för dem att delta – och vad det faktiskt ger.

Fortsätt läsa ”Musikgissarna. Del 2”

En annorlunda julsång

Francisco Soria Aedo (1898–1965), ”Villancico en Ávila”, 1931.

Av Göran Tegnér

Vad är nu detta? Vi ser tre personer, uppenbarligen romer, en dragspelare omgiven av två kvinnor, den ena med tamburin, den andra med matvaror, en död tupp och en död höna.

Kvinnorna har vida kjolar, säkert i många lager; de verkar inte sjunga, utan ler bara. Dragspelaren, med ett primitivt dragspel, bär en sorts läderskydd, använt och lappat. Han är hovslagare, och brukar lägga upp hästarnas ben på sitt högra lår när han arbetar.

Fortsätt läsa ”En annorlunda julsång”

Lekfullt när Bizet skildrar barndom i musik

Av Astrid Haugland

Musikaliska pärlor på Youtube. År 1871 hade den franske tonsättaren Georges Bizet (1838–1875) och hans fru Geneviève varit gifta i ett par år. Trots att deras son Jacques föddes först ett år senare, kan förväntningarna om att snart bli pappa ändå ha gett Bizet inspiration att under sensommaren börja komponera sviten “Jeux d’Enfants” (barnlekar), som består av tolv korta stycken för fyrhändigt piano.

I varje stycke gestaltar han någon lek eller leksak som många av oss säkert känner igen även från vår egen barndom: gungan, snurran, trähästarna, dockan, såpbubblorna…

Fortsätt läsa ”Lekfullt när Bizet skildrar barndom i musik”

Magnus Dahlander, Andrée-expeditionen och den förlorade ljudinspelningen

Fraenkels kälke skjutes på båten över en skruvvall. T.v. Frænkel, t.h. Andrée, i mitten Strindberg.
Photo: Strindberg, Nils,1897. Infällt: Magnus Dahlander.

Av Harald Henrysson

Andrée-expeditionen mot Nordpolen 1897 upphör inte att fascinera och har nyligen blivit aktuell igen genom tv-programmet ”Döden på Vitön” och Bea Uusmas Augustbelönade bok ”Vitön”.

Ett rikligt bildmaterial finns bevarat, men det vore också spännande att höra polarforskarna Salomon August Andrée och Nils Strindberg tala om sin expedition. En sådan inspelning gjordes också, tack vare arkitekten Magnus Dahlander. Vi har skildringar av inspelningstillfället – det enda som saknas är själva inspelningen.

Fortsätt läsa ”Magnus Dahlander, Andrée-expeditionen och den förlorade ljudinspelningen”

55 kvinnliga tonsättare lyfts fram i engagerande bok

Anna Braw och
Maria Mannberg
”Lyssna på henne! – 55 tonsättare som är kvinnor”

Fanny och Clara förlag

Av Astrid Haugland

Bokrecension Anna Braws bok ”Lyssna på henne! – 55 tonsättare som är kvinnor” (2025) är en engagerande resa genom musikhistorien, där 55 kvinnliga tonsättare får ta plats. Med ett tillgängligt språk och Maria Mannbergs uttrycksfulla illustrationer lyfter boken fram röster som länge varit marginaliserade.

Fortsätt läsa ”55 kvinnliga tonsättare lyfts fram i engagerande bok”

En ögonblicksbild år 1912

1. Marcel Pouret, ”La pianiste”, 1912. 100 x 73 cm, privat ägo.

Av Göran Tegnér

Vad berättar egentligen Marcel Pourets målning från 1912? Varför sitter en kvinna naken vid pianot, och vilket slags rum skildras? Genom att granska detaljerna söker vi svar på dessa frågor i en ögonblicksbild från det tidiga 1900-talet.

Fortsätt läsa ”En ögonblicksbild år 1912”

Med driv att engagera och beröra

Matilda Lindholm. Foto: Astrid Haugland

Av Astrid Haugland

Efter diplomexamen från såväl Kungliga Musikhögskolan i Stockholm som Musikhögskolan i Malmö har Matilda Lindholm snabbt etablerat sig som frilansande pianist med ett brett register: från solistiska scener till nyskapande samarbeten inom kammarmusik och scenkonst.

Vi träffas i en liten gul stuga på Norra Djurgården i Stockholm där Matilda har sin övningslokal, för ett samtal om hennes liv som musiker.

Fortsätt läsa ”Med driv att engagera och beröra”

Utdelningar från Nils-Göran Olves Stiftelse 2025

Staffan Mårtensson och SoFo Chamber Orchestra vid den konsert i Allhelgonakyrkan 2025-10-18 som de fick bidrag för från Nils-Göran Olves Stiftelse. Foto: Astrid Haugland.

För femte året delade stiftelsen ut medel i enlighet med syftet att göra uppföranden av mindre kända musikverk möjliga, tillgängliga och intressanta för publiken. Stiftelsen Kungliga Teaterns Solister beslutade i enlighet med de sakkunnigas förslag i augusti 2025, och en officiell överlämning skedde vid dess årslunch på Operakällaren den 26 oktober.

I och med årets utdelning har tjugo projekt fått bidrag sedan 2020, i några fall mer än en gång till samma mottagare.

Den totala bidragssumman var i år 350 000 kr, fördelad på följande:

Fortsätt läsa ”Utdelningar från Nils-Göran Olves Stiftelse 2025”

Den 19:e internationella Chopintävlingen avgjord

Guldmedaljvinnaren Eric Lu från USA, silvermedaljvinnaren Kevin Chen från Kanada och bronsmedaljvinnaren Zitong Wang från China.

Av Göran Tegnér

Av de 20 pianister som nådde etapp 3 i den 19:e internationella Chopintävlingen var 16 från Asien, om man räknar in dem som hade europeiska förnamn och kinesiska efternamn. 11 gick vidare till final. Med samma sätt att räkna var 9 av dessa från Asien och 2 från Europa. Bland de 8 vinnarna var det 7 som hade anknytning till Asien. Någon tydlig förklaring är svår att hitta, men återväxten är tryggad.

Guldmedaljvinnaren Eric Lu är född i Massachusetts 1997.

Fortsätt läsa ”Den 19:e internationella Chopintävlingen avgjord”

Den 19:e internationella Chopintävlingens huvudomgång inleds i Warsawa

Tävlingens affisch

Av Göran Tegnér

I juni kunde jag här på vivaopera presentera den 19:e Chopintävlingens förberedande del, där 637 förhoppningsfulla pianister födda mellan 1995 och 2009 först blev 177 och sedan 85.

Mellan 2 och 23 oktober ska nu 84 unga pianister (en har uppenbarligen ångrat sig) tävla om sex finalplatser.

Fortsätt läsa ”Den 19:e internationella Chopintävlingens huvudomgång inleds i Warsawa”

När Ingvar Wixell sjöng hela Eurovisionuttagningen

Ingvar Wixell sjunger de svenska Eurovisionsmelodierna

Av Nils-Göran Olve

1965 sjöng en känd operasångare alla sex tävlingsbidragen i den svenska Eurovisionsfestivalen. Den vinnande låten skrevs av en våra mest kända ”klassiska” tonsättare och fick fler poäng än de övriga fem sammanlagt. Vid Europafinalen i Neapel hamnade den dock i mittfältet. Vad säger det om public service då och nu, och om publikens smak?

Fortsätt läsa ”När Ingvar Wixell sjöng hela Eurovisionuttagningen”

DANIEL PROPPER, SVENSK PIANIST I FRANSKT MUSIKLIV – EN INTERVJU

1. Daniel Propper. Foto Elisa Haberer

Pianisten Daniel Propper föddes i Sverige 1969, men har sedan 1994 haft sin karriär i Frankrike. Vem är han som musiker och hur har han lyckats etablera sig i musiklivet i den hårda konkurrensen i Paris, en stad med fler invånare än Sverige?

Göran Tegnér intervjuar.

Fortsätt läsa ”DANIEL PROPPER, SVENSK PIANIST I FRANSKT MUSIKLIV – EN INTERVJU”

Nyfiken på morgondagens stjärnpianister?

Bruce Liu från Kanada, vinnaren av den senaste Chopintävlingen, 2021

Av Göran Tegnér

Den 19:e Chopintävlingen har börjat och den 17:e Cliburntävlingen avslutas 7 juni.

Den internationella Chopintävlingern i Warszawa har ägt rum vart femte år sedan 1927, när inte världskrig och pandemier kommit i vägen.
Den första van Cliburntävlingen ägde rum i Fort Worth i Texas och äger rum vart fjärde år. De tillhör, tillsammans med Tjajkovski-tävlingen i Moskva och Drottning Elisabeth-tävlingen i Bryssel och ytterligare några, de viktigaste tävlingarna för unga pianister.

De har lite olika bestämmelser för kvalificeringen, men gemensamt för dem är att inspelningar från de olika omgångarna ligger på nätet.

Fortsätt läsa ”Nyfiken på morgondagens stjärnpianister?”

Med dataanalys i fiollådan

Emma Alrikson med sin fiol. Foto: Astrid Haugland
Emma Alrikson med sin fiol. Foto: Astrid Haugland

Av Astrid Haugland

Emma Alrikson går mastersprogrammet i klassisk musik med inriktning kammarmusik och solist vid Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Här berättar hon om kärleken till musiken och om hur förbereder hon sig för sitt kommande yrkesliv i en tuff bransch.

Fortsätt läsa ”Med dataanalys i fiollådan”

Läser du danska? En ny bok om Aksel Schiøtz

Henrik Engelbrecht
”Aksel Schiøtz – den danske sanger”.

Forlaget henrikengelbrecht.dk

AV NILS-GÖRAN OLVE

Bokrecension Det är en sorglig historia. En försenad, efterlängtad och abrupt avbruten världskarriär. Det glömmer vi dock när vi lyssnar på hans inspelningar: tio välfyllda cd från åren före operationen 1946 (Danacord DACOCD 451/60).

Fortsätt läsa ”Läser du danska? En ny bok om Aksel Schiøtz”

Årstafrun går på konsert

1. Det enda kända porträttet, en miniatyr målad på elfenben, infattad i en ring. Målad av Jacob Henric Rönngren, infattningen av juveleraren Nils Hoffsten; i dagboken, 1796, 31 oktober, står: ”…Anders var till Stan och afhämtade från Capitaine Rönngren mitt porträtt hvilket till infattning lämnades till Jouveleraren Hofsten.” Märta Helena Reenstierna var då 43 år. Foto Mats Landin. Nordiska museet.

Av Göran Tegnér

Märta Helena Reenstierna, som eftervärlden kommit att kalla ”Årstafrun”, skrev från 1793 till 1839 dagböcker om livet på Årsta gård, om familjen, om fester, besök av gäster, resor in till Stockholm, teater- och konsertbesök, försäljning av gårdens produkter, problem med pigor och drängar. Hon slutade först när hon blivit blind.

Fortsätt läsa ”Årstafrun går på konsert”

Hon var först och hon var envis

Elfrida Andrée och hennes pianotrio nr 2 i g-moll (Wikimedia Commons)

Av Jan Silverudd

Musikaliska pärlor på Youtube. Elfrida Andrée (1841 – 1929) var först; första kvinnliga telegrafisten i Sverige (1865), första kvinnliga examinerade organisten (1857) och tio år senare enhälligt vald till domkyrkoorganist i Göteborg – den första i Europa. Det kanske blir lättare att förstå vilken pionjär hon var när man får veta att det tog 120 år innan någon annan kvinna blev domkyrkoorganist i Sverige (Kerstin Ek i Skara domkyrka).

Fortsätt läsa ”Hon var först och hon var envis”

Två sånger av Rebecca Clarke

Rebecca Clarke. Public domain

Av Astrid Haugland

“Tyger! Tyger! burning bright, In the forests of the night”

Musikaliska pärlor på Youtube. Rebecca Clarke var född och uppvuxen i England med amerikansk far och tysk mor. Föräldrarna var amatörmusiker och insisterade på att barnen skulle lära sig att spela ett instrument. Barndomen präglades också av att pappan i perioder kunde vara både hård och brutal.

År 1908 påbörjade Clarke en utbildning i komposition vid Royal College of Music som en av Sir Charles Stanfords första kvinnliga studenter.

Fortsätt läsa ”Två sånger av Rebecca Clarke”

Chaim Harry Heine, Robert Schumann och ”Dichterliebe”

Av Astrid Haugland

Die Rose, die Lilie, die Taube, die Sonne,
Die liebt’ ich einst alle in Liebeswonne.

Musikaliska pärlor på Youtube. Vi känner honom som den tyske diktaren Heinrich Heine men det var först 1825 i samband med att han konverterade från judendom till protestantismen som han tog namnet Christian Johann Heinrich Heine. Han var då 28 år och hade just blivit promoverad till doktor i juridik efter studier i Bonn, Göttingen och Berlin, trots att han i Göttingen hade utmanat en studiekamrat på en pistolduell och blivit avstängd från studierna under ett halvår.

Fortsätt läsa ”Chaim Harry Heine, Robert Schumann och ”Dichterliebe””

”Lebensstürme” ett av Schuberts ofullbordade verk?

Franz Schubert. Till höger vännen och kollegan Franz Lachner. (Wikimedia Commons)

Av Astrid Haugland

Musikaliska pärlor på Youtube. Franz Schubert lämnade efter sig ett större antal kompositioner för fyrhändigt piano än någon annan välkänd kompositör, totalt uppåt ett sextiotal verk. Den som Schubert helst spelade tillsammans med under senare delen av sitt liv hette Franz Lachner. Det sägs att de två under Schuberts sista levnadsår 1828, tillsammans skapade den välkända pianoduon Fantasi i f-moll, D 940.

Fortsätt läsa ””Lebensstürme” ett av Schuberts ofullbordade verk?”

Han vill ge försummad musik en andra chans

Nils-Göran Olve. Foto: Astrid Haugland

Av Astrid Haugland

Genom sin stiftelse ger Nils-Göran Olve ekonomiskt stöd till projekt som syftar till att intressant men bortglömd musik skall få en ny chans att nå ut till publik, främst i Stockholm med omnejd. Stiftelsen, som bär hans namn, inrättades i november 2020 och hittills (januari 2025) har 14 projekt fått bidrag.

Är du nyfiken på ”klassisk” musik som nästan aldrig spelas? Känner du någon som vill framföra försummade verk? Läs i så fall den här artikeln och tipsa dem om att det går att söka pengar senast 30 juni.

Fortsätt läsa ”Han vill ge försummad musik en andra chans”

Vad ett porträtt kan berätta

1. Porträtt av ”La Marquise Chasseloup-Laubat”, målat av J.-D. Court 1831. Musée des beaux arts, Rouen. 129.5 x 97.5 cm.

Av Göran Tegnér

Detta vackra porträtt från 1831, med fotografisk skärpa i detaljerna, föreställer enligt uppgift ”La Marquise Chasseloup-Laubat”. Porträttet målades av den franske historie- och porträttmålaren Joseph-Désiré Court (1798-1865). Trots att han målat detta utomordentliga porträtt, verkar han haft en rätt blygsam karriär; en omfångsrik fransk konsthistoria från 2009, om den franska 1800-talskonsten, ägnar honom inte ens en rad. I hans fina målning är det speciellt ett föremål som intresserar oss.

Fortsätt läsa ”Vad ett porträtt kan berätta”

Stråkoktetter – inte bara Mendelssohn

Tv. George Enescu. Okänd fotograf. Th. Felix Mendelssohn som 13-åring. Porträtteckning av Wilhelm Hensel, 1822.

Av Nils-Göran Olve

Förr tänkte man direkt på Felix Mendelssohn om någon talade om en oktett för stråkar: fyra violiner och två vardera av viola och cello. Numera dyker även en senare oktett upp på konsertprogram och cd, ibland tillsammans med Mendelssohns: George Enescus.

Fortsätt läsa ”Stråkoktetter – inte bara Mendelssohn”

En woke Trollflöjt – vill vi ha det?

1. Trollflöjten 1793, Sarastros intåg i akt 1, scen 18, sannolikt för en uppsättning i Brünn (Brno) 1793, med scenografi av bröderna Joseph och Peter Schaffer, de äldsta bevarade scenbilderna för Trollflöjten. T.v. Pamina, t.h. Papageno.

Av Göran Tegnér

Att libretti till operor och operetter kan innehålla passager och attityder som är typiska för sin tid, men kanske inte accepteras av alla i dag är ingen nyhet. I Tyskland har man nu tagit ett stort grepp om problemet. Ett projekt med ett antal specialister på musik, mångfald, sensitivitet etc. i Nordrhein-Westfalen har i början av 2024 startat och redan, som första resultat, presenterat en icke kränkande version av Trollflöjten.

Fortsätt läsa ”En woke Trollflöjt – vill vi ha det?”

Om forskellen på dansk og svensk spillestil i spillemandsmusik

Hans-Arne Hausted undersøger forskellen i spillemåden mellem dansk og svensk spillemandsmusik og sætter fokus på rytmefornemmelse, forsiringspraksis og hvorledes man er havnet der.

Anders Zorn, Midsommardans, 1897, public domain (bilden är beskuren)

Av HANS-ARNE HAUSTED

Spørgsmålet

For nogen tid siden modtog jeg en aften en SMS, der lød som følger:

Og nu til noget helt andet: Hvordan forklarer du forskellen på dansk og svensk spillestil inden for folkemusik? Bedste hilsner fra Claus

Fortsätt läsa ”Om forskellen på dansk og svensk spillestil i spillemandsmusik”

Stravinskij och visionen om det optimala instrumentet

Musikrulle för pianola med linjer som indikerar tid och dynamik. (Thomas Quine, Wikimedia Commons). Igor Stravinskij 1920. (Pierre Choumoff, Wikimedia Commons)

Av Astrid Haugland

”För att förhindra kommande utövare från att förvränga mina kompositioner, hade jag alltid sökt efter ett sätt att begränsa den beryktade friheten som är så utbredd i dag och som hindrar allmänheten från att få en korrekt uppfattning av upphovsmannens avsikter. Denna möjlighet gavs nu av det mekaniska pianots rullar.”

Så skrev Igor Stravinskij i sin självbiografi. Detta var ett av flera skäl till att han på 1910- och 1920-talet visade stort intresse för det självspelande pianot och dess rullar.

Fortsätt läsa ”Stravinskij och visionen om det optimala instrumentet”

Om vad handlar Parsifal?

Ferdinand Leeke (1920) – Parsifal på väg till Graalslottet. Picryl. Public domain.

Av Nils-Göran Olve

Artikeln publicerades första gång i september 2013 i OV-Revyn, medlemstidning för OperaVännerna vid Kungliga Operan.

Tolkningsmöjligheterna när det gäller Parsifal är många, samtidigt som verket är så krävande att framföra att få städer förunnas mer än en uppsättning vart tjugonde år eller så – med risk att varje generation operabesökare får en ensidig bild av verket.

Därför var det bra när både Karlstad och Göteborg gav Parsifal på två helt olika vis med någon månads mellanrum 2007, och vi var inte så få som passade på att se båda. I Malmö och Köpenhamn kunde man se två uppsättningar samtidigt våren 2012. Stockholmsoperans senaste uppsättning kom 1995 och gavs sista gången 2003, och nu är det dags igen.

Fortsätt läsa ”Om vad handlar Parsifal?”

”Vet du vad du såg?”

Susanne Resmark som Kundry och Thomas Mohr som Parsifal i Malmö 2012. Regissör Stefan Johansson. Foto: Yvonne Erlandsson

Av Nils-Göran Olve (2012)

Operaregissörer iscensätter sig själva, lika mycket som det verk som teatern anger på affischen. Kanske är det den enkla förklaringen till att Malmös och Köpenhamns uppsättningar av Parsifal bara har Wagners musik och handlingens yttre drag gemensamt.

Fortsätt läsa ””Vet du vad du såg?””