AÏDA – triumfmarcherende dystopi

Un mondo di fratelli sarà la terra allor 1

Som lyden af sand, der fyger henover marmortrin, således indleder delte lyse strygere næsten kammermusikalsk ouverturen til Aïda, Guiseppe Verdis (1813-1901) vel nok mest kendte opera.

Av Henrik Nebelong

Eks. 1: Aïdas motiv

Det er titelpersonen Aïdas ledemotiv, vi her hører, og selvom Verdi kunne blive ret ophidset, når nogen påstod, at musikken i Aïda var Wagner-påvirket, så er der ikke megen tvivl om, at netop brugen af ledemotiver er inspireret af Verdis jævnaldrende tyske antipode.

Fortsätt läsa ”AÏDA – triumfmarcherende dystopi”

Teser om ”Parsifal”

– som oplæg til diskussion

Av Henrik Nebelong

1: Wagner er i ”Parsifal” – som i alle sine værker – en super-virtuos benytter af symboler.

2: Wagners hovedtema som dramatiker er den erotiske kærlighed. For det handler aldrig hos Wagner om romantisk forelskelse, blomster, sommerfugle og længselsfulde sukke. Det handler om voksne menneskers erotiske begær. I modsætning til de fleste af sine forgængere og samtidige i romantikken interesserede Wagner sig ikke for den ulegemlige platoniske forelskelse eller kærlighed. Selv relationen mellem de unge elskende Walther og Eva i ”Mestersangerne” er meget mere end blot ”forelskelse”. Som Eva siger: ”Das war ein Müssen, war ein Zwang!” – noget som kan gøre én bange.

Fortsätt läsa ”Teser om ”Parsifal””

Om flygeln som musikinstrument och statussymbol

Artikelförfattaren vid Steinwayflygeln i Hallwylska palatset i Stockholm. Foto: Astrid Haugland

Vid mitten av 1800-talet hade det som då på svenska kallades fortepiano kommit så långt i utvecklingen, att instrumentets klang för våra öron är helt acceptabel; Robert Schumanns och Johannes Brahms flyglar klingade ungefär som dem vi är vana vid. Min avsikt med denna text är att lyfta fram en för många kanske obekant utveckling.

Av Göran Tegnér

I stockholmska konsertannonser som jag minns dem från min ungdom stod det vanligen längst ned: “Steinwayflygel från Lundholms”. Ibland stod det att det var en Bechsteinflygel. Men Steinway dominerade stort som det främsta märket, och så har det förblivit, även om det nu sedan ett antal år finns konkurrenter från bl.a. Asien.

Fortsätt läsa ”Om flygeln som musikinstrument och statussymbol”

Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne

1. Franz Liszt, teckning av Fritz von Dardel 1846.

Fritz von Dardel var militär, hovman och konstnär (1817–1901), och har redan presenterats i Vivaopera med en teckning av bl.a. sångaren Francesco Ciaffei; han hade studerat i Paris, i både Léon Cogniets och Eugène Lamis ateljéer. I sina Minnen, utgivna i början av 1900-talet, berättar han om bakgrunden till den intressanta teckningen ovan.

Av Göran Tegnér

Dardel hade i juni 1846 gift sig med Augusta Silfverschiöld, och den 5 juli gav de sig iväg söderut på bröllopsresa, som b.la. förde dem till Wien. Här hade de möjlighet att bevista en konsert, där Franz Liszt spelade. Men mer om detta längre fram.

Fortsätt läsa ”Lisztporträtt och ett svenskt öronvittne”

Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad

Saxofonisten Johan Knutsson Foto: Gina Mannberg, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons

Den allsidige saxofonisten Jonas Knutsson utsågs i mars 2022 till ny ledare för Umeå Jazzfestival. Vivaopera väljer därför att publicera en intervju med honom som Johan Scherwin gjorde för tidskriften Musik i samband med att Knutsson 1994 hade gett ut sitt andra album “Lust”.

Av Johan Scherwin

Det är dagarna innan jul. Jonas Knutsson är förkyld men nöjd ändå. Hans andra cd “Lust” är rykande färsk och den ger en långt ärligare bild av honom än hans första, “Vyer”.

Fortsätt läsa ”Jonas Knutsson: Varierad, inte splittrad”

En tenoridol i Stockholm 1849

Stockholm. Au café Davidson 1849. Dardel, Fritz von (1817-1901). Stockholms stadsmuseum Inventarienummer 100126.

Av Göran Tegnér

Den här bilden, “Au café Davidson” av Fritz von Dardel, finns på den sida som heter Stockholmskällan, där man finner texter och bilder från Stockholm “förr i tiden”. Det finns ingen kommentar till bilden utöver bildtexten, men den rymmer både Stockholmshistoria och operahistoria. För så vitt jag kan se så är det helt klart vad den föreställer.

Fortsätt läsa ”En tenoridol i Stockholm 1849”

Hugo Rosén om Wagners livsverk

Carl Hugo Rosén (1887-1963) var docent i dogmatik vid Lunds universitet och lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Lunds katedralskola. Han var även prästvigd.

Vid sin död lämnade Rosén efter sig 150 prydligt handskrivna sidor om Wagners livsverk.

AV Nils-Göran Olve och Astrid Haugland

Så här skrev Ingemar Schmidt-Lagerholm 2018 i samband med de första planerna på att publicera Hugo Roséns Wagner-manuskript på vivaopera:

Jag anade verkligen inte att min så varmt uppskattade lärare från blott höstterminen 1950 vid Katedralskolan i Lund hade efterlämnat ett manuskript om Richard Wagner. Stilistiskt bevingat och konkret men samtidigt abstrakt, filosofiskt och på väsentligt högre höjd än vad som vid den tiden publicerades i Operans programhäften. Den som är elementärt Wagner-orienterade torde här få en stimulerande sammanfattande läsning, inte minst om Wagners skildring av sexualiteten.

Fortsätt läsa ”Hugo Rosén om Wagners livsverk”

Vem var Hugo Rosén?

Hugo Rosén på Stockholmsoperan med sin fru Elsa och dotter Ingegerd 1953. De sitter i tredje radens foajé och väntar på att spelet ska börja.

I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie” sökte teologen och skolmannen Hugo Rosén (1887-1963) en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk. Men vem var Hugo Rosén?

AV ASTRID HAUGLAND

Hugo Rosén föddes den 16 juni 1887 i Lomma utanför Malmö som enda barnet till lärarparet Carl Alfred Rosén och hustrun Justina född Persson.

Fortsätt läsa ”Vem var Hugo Rosén?”

Wagners livsverk – en studie. INLEDNING

Av Hugo Rosén

Viljan eller  jaget, som för filosofen Fichte varit den transcendentala förutsättningen för fenomenvärlden, drogs av Schelling och Schopenhauer in i denna värld såsom dess intimaste och mest centrala erfarenhet. Och denna dunkla, halvmedvetna, genom hela tillvaron böljande aktivitet var för dem ˮtinget i sigˮ, den objektiva verkligheten, som alltså var direkt åtkomlig för erfarenheten. Därmed hade de lämnat Kants kunskapsteori och återvänt till den religiösa mystikens, enligt vilken verklighetens väsen gör sig känt för oss såsom makt, vilken vill gripa oss helt. Därmed hade de också funnit nyckeln till den hela livet genomgående spänningen mellan självbevarelse och självhängivelse, mellan moral och religion.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. INLEDNING”

Wagners livsverk – en studie. I FORMEN

Av Hugo Rosén

ˮNun sang er, wie er mußt’
und wie er mußt’, so konnt’ er’s,
das merkt’ ich ganz besonders.ˮ

(Nu sjöng han, som han måste
och som han måste, så kunde han,
det märkte jag helt bestämt.)

Meistersinger, akt II

Den som vill känna Wagner som andlig makt bör gå direkt till hans levande konst; är någon okänslig för den kan han knappast förstå de långa utredningar, varmed Wagner omkring år 1850 försökte motivera den för sig själv och samtiden. Om dessa skrifter har han tio år senare yttrat sig med uppfriskande självironi; den stora motvilja han har mot att åter läsa igenom sina teoretiska skrifter är honom ett bevis för att de författats i ˮett abnormt tillståndˮ – abnormt därför, att ingenting kan vara för en konstnär mera främmande och pinsamt än att behandla det i hans konstnärliga intuition och produktion omedelbart vissa som ett teoretiskt problem.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. I FORMEN”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET

Av Hugo Rosén

Inledningsord

Nästan alla musikverk för scenen handlar på ett eller annat sätt om kärleken mellan könen. Men i regel tas den som något givet. Den kan ge anledning till en massa tragiska konflikter, men själv är den inget problem. Och den tas inte alltid på allvar; ofta kan den få en lekfull behandling. Men för Richard Wagner är könskärleken eller sexualiteten det allvarligaste av alla personliga problem. Och dess problematik utreds inte i torra begrepp utan i ord och toner, som skälva av liv och lidelse. Därför bör man väl vad gäller Wagner, helst inte tala om ˮerotikˮ; det ordet leder tanken till vad man kallat ˮkärlekskonstˮ, och med det har Wagners konst ingenting gemensamt. Hans sångare på Wartburg äro inga trubadurer.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)

Av Hugo Rosén

1. Konstnärens önskedrömmar

Wagner biktar sig i sina verk. Huvudpersonen är därför alltid han själv, en gestalt som jag vill kalla ˮbekännarenˮ. Denne saknas aldrig, men i ett par av de tidigare verken uppfattar han sig själv uteslutande som konstnär, ja identifierar sig med sitt konstnärliga allvar och har därför ingenting att ångra. Det har inte ens ˮholländarenˮ; fastän han dunkelt antyder en hemlighetsfull och förfärlig skuld, får ingen klart för sig, vari denna egentligen består. Han är den hemlöse Wagner, som har blivit martyr för sin konst och nu bara längtar att från alla stormiga irrfärder komma i hamn hos en älskande kvinna, som är honom obetingat trogen.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)

Av Hugo Rosén

2. Ynglingens bikt

Den avlägges öppet och hänsynslöst av den medeltida sångaren Tannhäuser i det verk som bär hans namn och som är Wagners rättframmaste. Utan långsökt symbolik går han rakt på saken: det sexuella nödläget hos den unge man som av hjärtat dras åt ett håll, av sinnena åt ett annat.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)

Av Hugo Rosén

3. Sången om frihet från träldom under lagen

När Tannhäuser vill tillbaka till Venusberget, är det enligt Wagner icke av längtan efter glädje och lust utan av hat mot denna kalla, konventionella värld, som icke förstår hans hjärtas glöd. Det är detta hat, som gör Wagner till revolutionär d.v.s. inblandar honom i de politiska oroligheterna 1849-49.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)

Av Hugo Rosén

4. Kris

ˮHeil dem Tranke, Heil seinem Saft, Heil seines Zaubers hehrer Kraftˮ
(Välsignade brygd! Välsignade dryck! Välsignad vare dess magiska kraft!) (Tristan Akt II)
ˮVerflucht sei, furchtbarer Trankˮ (Förbannad vare du hemska dryck!) (Tristan Akt III)

ˮDryckenˮ, den s.k. kärleksdrycken, är sexualitetens symbol. Den prisas, emedan den frigör individen från världsligheten; den förbannas, emedan den, tömd ända till dräggen, gör honom omöjlig i denna världen d.v.s. i vanlig mening livsoduglig.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del I

Början av 60-talet är den oroligaste tiden i Wagners på oro så rika liv. Utifrån sedd, gör den intryck av ett rastlöst kringflackande. Efter att förgäves ha försökt få ˮTristanˮ uppförd i Karlsruhe, där storhertiginnan gynnade honom, vände sig Wagner hösten 1859 till Paris, närmast med den förflugna tanken att där få sitt verk framfört med tyska sångare.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del II

Ja, Cosima blev faktiskt kungens förtrogna. På en gång vördnadsfullt och förtroligt invigde hon honom i sina bekymmer och förhoppningar, stärkte hans vacklande självkänsla och fick mer än en gång bilägga misshälligheter mellan kungen och Wagner, som var på sitt sätt tillhörde vatum irritabile genus (Skaldernas retliga släkte).

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del III

I ett bittert brev av den 15 sept. 1869 till Cosimas halvsyster skriver Bülow att det enklaste sättet för honom att lösa frågan skulle varit att beröva sig livet och ˮmåhända hade jag icke tvekat, om jag hos en annan person – lika sublim i sina verk som avskyvärd i sina handlingar – hade märkt minsta bemödande om lojalitet, minsta – om än så flyktiga, hederskänsla.ˮ Wagner var så a-moralisk som en riktig romantiker i värsta fall kan bli.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)”