Hugo Rosén om Wagners livsverk

Carl Hugo Rosén (1887-1963) var docent i dogmatik vid Lunds universitet och lektor i kristendomskunskap och filosofi vid Lunds katedralskola. Han var även prästvigd.

Vid sin död lämnade Rosén efter sig 150 prydligt handskrivna sidor om Wagners livsverk.

AV Nils-Göran Olve och Astrid Haugland

Så här skrev Ingemar Schmidt-Lagerholm 2018 i samband med de första planerna på att publicera Hugo Roséns Wagner-manuskript på vivaopera:

Jag anade verkligen inte att min så varmt uppskattade lärare från blott höstterminen 1950 vid Katedralskolan i Lund hade efterlämnat ett manuskript om Richard Wagner. Stilistiskt bevingat och konkret men samtidigt abstrakt, filosofiskt och på väsentligt högre höjd än vad som vid den tiden publicerades i Operans programhäften. Den som är elementärt Wagner-orienterade torde här få en stimulerande sammanfattande läsning, inte minst om Wagners skildring av sexualiteten.

Fortsätt läsa ”Hugo Rosén om Wagners livsverk”

Vem var Hugo Rosén?

Hugo Rosén på Stockholmsoperan med sin fru Elsa och dotter Ingegerd 1953. De sitter i tredje radens foajé och väntar på att spelet ska börja.

I sitt efterlämnade manuskript ”Wagners livsverk, en studie” sökte teologen och skolmannen Hugo Rosén (1887-1963) en djupare förståelse för vad Wagner egentligen ville förmedla i sina verk. Men vem var Hugo Rosén?

AV ASTRID HAUGLAND

Hugo Rosén föddes den 16 juni 1887 i Lomma utanför Malmö som enda barnet till lärarparet Carl Alfred Rosén och hustrun Justina född Persson.

Fortsätt läsa ”Vem var Hugo Rosén?”

Wagners livsverk – en studie. INLEDNING

Av Hugo Rosén

Viljan eller  jaget, som för filosofen Fichte varit den transcendentala förutsättningen för fenomenvärlden, drogs av Schelling och Schopenhauer in i denna värld såsom dess intimaste och mest centrala erfarenhet. Och denna dunkla, halvmedvetna, genom hela tillvaron böljande aktivitet var för dem ˮtinget i sigˮ, den objektiva verkligheten, som alltså var direkt åtkomlig för erfarenheten. Därmed hade de lämnat Kants kunskapsteori och återvänt till den religiösa mystikens, enligt vilken verklighetens väsen gör sig känt för oss såsom makt, vilken vill gripa oss helt. Därmed hade de också funnit nyckeln till den hela livet genomgående spänningen mellan självbevarelse och självhängivelse, mellan moral och religion.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. INLEDNING”

Wagners livsverk – en studie. I FORMEN

Av Hugo Rosén

ˮNun sang er, wie er mußt’
und wie er mußt’, so konnt’ er’s,
das merkt’ ich ganz besonders.ˮ

(Nu sjöng han, som han måste
och som han måste, så kunde han,
det märkte jag helt bestämt.)

Meistersinger, akt II

Den som vill känna Wagner som andlig makt bör gå direkt till hans levande konst; är någon okänslig för den kan han knappast förstå de långa utredningar, varmed Wagner omkring år 1850 försökte motivera den för sig själv och samtiden. Om dessa skrifter har han tio år senare yttrat sig med uppfriskande självironi; den stora motvilja han har mot att åter läsa igenom sina teoretiska skrifter är honom ett bevis för att de författats i ˮett abnormt tillståndˮ – abnormt därför, att ingenting kan vara för en konstnär mera främmande och pinsamt än att behandla det i hans konstnärliga intuition och produktion omedelbart vissa som ett teoretiskt problem.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. I FORMEN”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET

Av Hugo Rosén

Inledningsord

Nästan alla musikverk för scenen handlar på ett eller annat sätt om kärleken mellan könen. Men i regel tas den som något givet. Den kan ge anledning till en massa tragiska konflikter, men själv är den inget problem. Och den tas inte alltid på allvar; ofta kan den få en lekfull behandling. Men för Richard Wagner är könskärleken eller sexualiteten det allvarligaste av alla personliga problem. Och dess problematik utreds inte i torra begrepp utan i ord och toner, som skälva av liv och lidelse. Därför bör man väl vad gäller Wagner, helst inte tala om ˮerotikˮ; det ordet leder tanken till vad man kallat ˮkärlekskonstˮ, och med det har Wagners konst ingenting gemensamt. Hans sångare på Wartburg äro inga trubadurer.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)

Av Hugo Rosén

1. Konstnärens önskedrömmar

Wagner biktar sig i sina verk. Huvudpersonen är därför alltid han själv, en gestalt som jag vill kalla ˮbekännarenˮ. Denne saknas aldrig, men i ett par av de tidigare verken uppfattar han sig själv uteslutande som konstnär, ja identifierar sig med sitt konstnärliga allvar och har därför ingenting att ångra. Det har inte ens ˮholländarenˮ; fastän han dunkelt antyder en hemlighetsfull och förfärlig skuld, får ingen klart för sig, vari denna egentligen består. Han är den hemlöse Wagner, som har blivit martyr för sin konst och nu bara längtar att från alla stormiga irrfärder komma i hamn hos en älskande kvinna, som är honom obetingat trogen.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (1)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)

Av Hugo Rosén

2. Ynglingens bikt

Den avlägges öppet och hänsynslöst av den medeltida sångaren Tannhäuser i det verk som bär hans namn och som är Wagners rättframmaste. Utan långsökt symbolik går han rakt på saken: det sexuella nödläget hos den unge man som av hjärtat dras åt ett håll, av sinnena åt ett annat.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (2)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)

Av Hugo Rosén

3. Sången om frihet från träldom under lagen

När Tannhäuser vill tillbaka till Venusberget, är det enligt Wagner icke av längtan efter glädje och lust utan av hat mot denna kalla, konventionella värld, som icke förstår hans hjärtas glöd. Det är detta hat, som gör Wagner till revolutionär d.v.s. inblandar honom i de politiska oroligheterna 1849-49.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (3)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)

Av Hugo Rosén

4. Kris

ˮHeil dem Tranke, Heil seinem Saft, Heil seines Zaubers hehrer Kraftˮ
(Välsignade brygd! Välsignade dryck! Välsignad vare dess magiska kraft!) (Tristan Akt II)
ˮVerflucht sei, furchtbarer Trankˮ (Förbannad vare du hemska dryck!) (Tristan Akt III)

ˮDryckenˮ, den s.k. kärleksdrycken, är sexualitetens symbol. Den prisas, emedan den frigör individen från världsligheten; den förbannas, emedan den, tömd ända till dräggen, gör honom omöjlig i denna världen d.v.s. i vanlig mening livsoduglig.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (4)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del I

Början av 60-talet är den oroligaste tiden i Wagners på oro så rika liv. Utifrån sedd, gör den intryck av ett rastlöst kringflackande. Efter att förgäves ha försökt få ˮTristanˮ uppförd i Karlsruhe, där storhertiginnan gynnade honom, vände sig Wagner hösten 1859 till Paris, närmast med den förflugna tanken att där få sitt verk framfört med tyska sångare.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – I)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del II

Ja, Cosima blev faktiskt kungens förtrogna. På en gång vördnadsfullt och förtroligt invigde hon honom i sina bekymmer och förhoppningar, stärkte hans vacklande självkänsla och fick mer än en gång bilägga misshälligheter mellan kungen och Wagner, som var på sitt sätt tillhörde vatum irritabile genus (Skaldernas retliga släkte).

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – II)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del III

I ett bittert brev av den 15 sept. 1869 till Cosimas halvsyster skriver Bülow att det enklaste sättet för honom att lösa frågan skulle varit att beröva sig livet och ˮmåhända hade jag icke tvekat, om jag hos en annan person – lika sublim i sina verk som avskyvärd i sina handlingar – hade märkt minsta bemödande om lojalitet, minsta – om än så flyktiga, hederskänsla.ˮ Wagner var så a-moralisk som en riktig romantiker i värsta fall kan bli.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – III)”

Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)

Av Hugo Rosén

5. Rik höst. Del IV. (Sista delen.)

När hörde Wagner i sin själ första gången denna ton – tonen från himlen? Det är, strängt taget, omöjligt att säga, men vi ha dock en bestämd hållpunkt. Långfredagen 1857 vandrade Wagner ut till den gröna kullen vid Zürichersjön, där hans vän Otto Wesendonk, ordnat åt honom en fristad, som skulle ge honom ostörd arbetsro under hans återstående dagar. Han kände sig försonad med livet och fylld av vördnadsfull ömhet mot allt levande.

Fortsätt läsa ”Wagners livsverk – en studie. II INNEHÅLLET (5 – IV)”

Opera, ekonomi, globalisering och ny start

Opera är extremfallet som den mest personal – och resurskrävande av alla konstformer. Redan före viruskrisen undrade många hur dess framtid ser ut. I Sverige är vi vana vid att skattemedel bekostar det mesta av våra teaterbesök, men kommer det fortsatt att ha stöd bland oss skattebetalare och våra politiskt valda ombud?

Av Nils-Göran Olve

Utbudet av kultur och underhållning ökar, inklusive digital opera av allt bättre kvalitet. Är det hållbart att 200 personer uppträder inför 1 000 när det finns globala sändningar och inspelningar med mer berömda medverkande?

Under covidpandemin läste jag några böcker som fick mig att fundera över operans historia ur perspektiven marknad och globalisering.

Fortsätt läsa ”Opera, ekonomi, globalisering och ny start”

Vem firar Engelbert Humperdinck?

Public domain, via Wikimedia Commons

I början av 2021 skrev jag om tonsättarjubilarer för ett annat forum. Engelbert Humperdinck fick bara tolv rader – lite snålt tycker jag nu, men att fira att någon har dött är kanske inte så lockande. I höst var det 100 år sedan det skedde (den 27 september), och han var då 67 år.

Av Nils-Göran Olve

För OV-Revyn, sedan reviderad för Vivaopera
Fortsätt läsa ”Vem firar Engelbert Humperdinck?”

1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva

Oskar Fried (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Leo Blech (av Nicola Perscheid, Berlin 1910), Willhelm Mengelberg (av Jacob Merkelbach). Alla från Public domain, Wikimedia Commons

Den här artikeln är en hyllning till tre grammofonpionjärer som är de tidigast födda vars inspelningar av Mahlersymfonier vi har möjlighet att höra: Oskar Fried (1871–1941), Leo Blech (1871–1958) och Willem Mengelberg (1871–1951).

Av Nils-Göran Olve

Förutom att vara Mahlers samtida så utvecklades de professionellt i samma miljö som han: de två kejsardömena Tyskland och Österrike-Ungern, och mera bestämt i de många opera- och konsertinstitutioner som då fanns även i mindre städer.

Fortsätt läsa ”1871 års män – Mahlerpionjärer på skiva”

Hon tolkar Vilnius’ själ med musik

Det är tisdagen 19 april 1994 i det åter fria Litauens huvudstad. På kvällen hålls en konsert med kammarmusik av den litauiska kompositören Onutė Narbutaitė (Onu`tee Narbuta´itee). Ingemar Schmidt-Lagerholm är där.

Av Ingemar Schmidt-Lagerholm

Konserten äger rum i en mjukakustisk sal i franska palatset i Vilnius. Som alla styckenas kompositör är Onutė Narbutaitė, född 1956, närvarande, när några också nya verk skall födas. Hon är inte långt från fyrtio och väntar därtill på ett mera konkret sätt sitt första barn.

Fortsätt läsa ”Hon tolkar Vilnius’ själ med musik”

Från “Teatrofon” till Met i HD: 130 år av livesändningar

Av Nils-Göran Olve

Tidigare publicerat i december 2020 i OV-Revyn,
medlemstidning för OperaVännerna vid Kungliga Operan.

Så här stod det i Svenska Dagbladet våren 1887:

”Man hade nämligen anordnat plats för 25 personer, hvilka samtidigt kunde åhöra uppförandet af ”Afrikanskan” [på Kungliga Operan i Stockholm], i hvilken opera fru Lucca uppträdde. – Det var rent af öfverraskande med hvilken tydlighet dessa utmärkta apparater framförde hvar enda ton. Också voro samtliga platser ständigt upptagna, och efter slummerarian i andra akten blef förtjusningen så allmän, att åhörarne syntes frestade att deltaga i den skallande applåd som hördes ljuda i teatersalongen.”

Operautsändningar är alltså inget nytt. Den gången var det telefon som var mediet – i stereo! “Teatrofon” hette uppfinningen som levde kvar länge.

Fortsätt läsa ”Från “Teatrofon” till Met i HD: 130 år av livesändningar”